Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuberaceæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större städer har man funnit tuberkulos hos 2–5
proc. bland de slagtade djuren, men ganska stor
olikhet är i detta afseende rådande bland de olika
könen och åldersklasserna. Ytterst sällan finnes
sjukdomen hos nyfödda kalfvar, och under den första
månaden af nötkreaturens lefnad är den likaledes
sällsynt bland dessa djur. Såsom exempel härpå må
anföras, att af 1 mill. kalfvar af öfver 2 veckors
ålder, hvilka under åren 1878–82 slagtades i München,
befunnes endast 5 hafva tuberkulos; af 170,000
slagtade i Berlin under 1885–87 förekom tuberkulos hos
13, och af 230,000 kalfvar, som slagtades i Augsburg,
1873–86 voro 9 tuberkulösa. Bland tjurar och oxar
äro fall af tuberkulos färre än bland kor, hvarjämte
bland sist nämnda djur antalet fall af sjukdomen
stiger med djurens ålder, så att det är störst hos
kor, som äro äldre än sex år. Af 11,477 i Sverige
af veterinärer undersökta lefvande kor under år 1888
befunnos 749, eller 6,5 proc., angripna af tuberkulos,
och af 11,735 kor, undersökta under 1889, voro 535,
eller 4,5 proc., tuberkulösa, hvarjämte lika många
af de undersökta korna misstänktes vara behäftade
med sjukdomen. De undersökta kreaturen tillhörde
sannolikt redan smittade hjordar. I Norrland och
i öfriga trakter af Sverige, hvarest uppfödande af
kreatur å hvarje gård är vanligt och sålunda införsel
af nötboskap sällan förekommer, finner man sjukdomen
hafva en ringa utbredning. – Sjukdomsorsaken är hos
husdjuren densamma som hos menniskorna, nämligen
tuberkelbacillen. Denna upptages af husdjuren
vanligen med den inandade luften, sällan med föda
och dryck. Att likväl icke alla husdjur, som utsättas
för smittämnet, angripas af tuberkulos, beror på den
olika dispositionen för sjukdomen hos de särskilda
djurslagen och könen. Bland nötkreaturen finner
man, att inom en hjord, der tuberkulos förekommer,
är det de svagaste och minst härdade kreaturen,
som först och främst angripas af sjukdomen, sålunda
kor, som genom upprepade kalfningar och forcerad
mjölkafsöndring blifvit försvagade. – Sjukdomen
förekommer vanligen i lungorna och dithörande
lymfkörtlar, men kan derjämte uppträda i nästan
alla kroppsdelar. Då tuberkelbacillerna föröka sig i
någon kroppsdel, gifva de upphof till små, perllika
svulster, hvilkas massa stelnar till en ostlik
materia, i hvilken ofta kalksalter afsätta sig. I
synnerhet är detta förhållandet hos nötkreaturen,
och sjukdomen har till följd deraf äfven fått namnet
perlsot. Tuberkulosen är ofta svår att igenkänna,
i synnerhet om tuberkelprocessen har en ringa
utbredning hos ett djur. Bestämmande af sjukdomens
förekomst hos ett djur bör derför öfverlåtas åt
en veterinär.
Till minskandet af de stora förluster landet får
vidkännas genom tuberkulosens härjningar böra följande
regler iakttagas. Der frisk kreaturshjord förefinnes,
böra de kreatur, som skola ersätta dem, hvilka afgå,
eller erfordras för att öka antalet djur inom hjorden,
uppfödas på stället; och om det blifver nödvändigt
att inköpa afvelsdjur, måste man, såvidt möjligt är,
förvissa sig om att man erhåller friska djur. Alla
af tuberkulos angripna kreatur äfvensom de kreatur,
hvilka förete misstänkta tecken till sjukdomen, böra,
så fort ske kan, slagtas. För en sådan urgallring
måste man tid efter annan (1–2 gånger om året)
låta veterinär undersöka kreaturen inom hjord, der
fall af tuberkulos blifvit iakttagna. Kreaturens
disposition för sjukdomen minskas, om man vårdar
dem väl: bereder dem frisk luft i stallen under
hela dygnet, utsläpper de unga djuren dagligen och
de öfriga emellanåt, för att de må få tillfälle att
röra sig i det fria, samt fodrar dem med fodermedel,
som ej äro alltför slappande. Hvarje sommar företages
en grundlig rengöring och desinfektion af kreaturens
stall. Der tuberkulos förekommer hos svin, som
utfodras med affall från mejerier, är det derjämte
nödvändigt att uppkoka skummjölken eller vasslan,
innan den gifves djuren. Till skötare för kreaturen
böra icke användas personer, som lida af lungsot,
emedan de kunna öfverföra tuberkulos på kreaturen. –
Mjölk efter kreatur, som hafva tuberkulos i jufret,
eller efter dem, som hafva sjukdomen i någon hög
grad, får ej användas till menniskoföda, och sådan
mjölk må endast efter att hafva blifvit uppkokt
gifvas åt kreatur. Kött efter kreatur, som lidit
af sjukdomen, kan till menniskoföda användas, om
tuberkelprocessen är inskränkt till ett enda organ;
men det bör kasseras, om tuberkler förekommit i flere
kroppsdelar, emedan det i sådant fall möjligen kan
medföra smittämnet. J. E. J-n. C. A. L.
Tuberkulös (Fr. tuberculeux), förorsakad af tuberkler;
behäftad med tuberkulos, tuberkel-sjuk; lungsigtig. Se
Lungsot och Tuberkulos.
Tuberos. Se Polianthes.
Tubipora. Se Orgelkoraller.
Tubitelae, rörspindlar. Se Spindeldjur, sp. 253.
Tubu. Se Tibbu.
Tubuai-öarna l. Australöarna, ett antal små
öar i Polynesien s. om Sällskapsöarna, på ömse
sidor om södra vändkretsen. Öarna, hvilka hafva en
sammanlagd areal af 286 qvkm., äro Hull l. Narurota
(10 qvkm.), Rimitara (10 qvkm.), Rurutu (50 qvkm.),
Tubuai (103 qvkm.), Vavitao l. Raiwawai (66 qvkm.),
Bass (5 qvkm.) och Rapa iti l. Oparo (se d. o.,
42 qvkm.). Tubuai, Raiwawai och Rapa iti äro af
vulkaniskt ursprung. Hull är en lagunö. Rimitara och
Rurutu bestå af madreporakalk och äro båda höga med
rik vattentillgång. Öarna äro bördiga och lemna rika
skördar af tobak, bananer och arrowrot. De flesta
öarna upptäcktes af Cook 1769 och 1777, Oparo 1791
af Vancouver. Öboarna, som äro protestanter, likna
tahitierna till språk och utseende. Deras antal
uppgår till omkr. 1,880. Sedan 1881 äro öarna Tubuai,
Vavitao och Oparo tagna i besittning af fransmännen
och utgöra delar af skyddsstaten Tahiti.
Tubulös, bot., rörformig (se d. o.).
Tuch, Johann Christian Friedrich, tysk orientalist,
f. 1806, studerade i Halle, blef 1830 docent och 1839
e. o. professor i filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
