Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tullgarn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tullförvaltningsbestyren, såsom fallet är i Stockholm och Göteborg,
der särskilda afdelningar under chefskap af
tullförvaltare eller med tullförvaltare såsom
medansvarig finnas inrättade, hvar för sin detalj af
tullförvaltningen. Tullförvaltare finnes anställd
i hvar och en af rikets samtliga stapelstäder
(för Söderköping i Mem, för Kristianstad i Åhus),
äfvensom i Östersund och Grisslehamn. Tullförvaltarna
å de vigtigaste tullplatserna utnämnas af K. M:t
efter förslag af Generaltullstyrelsen, de öfrige
af nämnda styrelse, hvilket ock är fallet med
tullförvaltarna vid packhusinspektionerna i Stockholm
och Göteborg. L.
Tullgarn, kungsgård och slott i
Hölö socken, Södermanlands län, på en i Östersjön
utskjutande udde. Kungsgården utgör 6 1/2 mtl, med ett
taxeringsvärde af 205,900 kr. Slottet, som sannolikt
ursprungligen uppfördes af Karl Sture i slutet af
1500-talet, bestod vid midten af 1600-talet af en
större hufvudbyggnad i trenne våningar, med två runda
och ett fyrkantigt torn. Från hufvudbyggnaden utgingo
tvänne, något lägre flyglar mot s., förenade genom en
lägre byggnad, hvadan hela slottet omslöt en borggård,
säkerligen i det närmaste densamma som nu. Det
nuv. slottet, som hufvudsakligen fick sitt utseende
genom den 1719–27 vidtagna, omfattande reparationen,
består af en 43 m. lång och 15 m. bred hufvudbyggnad
samt tvänne med densamma förenade, 35,5 m. långa
och 8 m. breda flyglar, hvilka med midtpartiet bilda
en rektangulär, mot sjösidan öppen borggård. Såväl
hufvudbyggnad som flyglar hafva 3 våningar på
den yttre, men endast 2 på den inre sidan. Till
slottet höra rik trädgård med dyrbart växthus samt
en vacker park (nära 22 har), förr djurgård. Innan
T. blef sätesgård, d. v. s. före 1400-talets slut,
fanns der endast en by T., som bestod af 6 gårdar, af
hvilka 3 under Nils Eriksson Gyllenstiernas (d. 1495)
tid sammanslagits till en hufvudgård. De öfriga tre
gårdarna i T:s by underlades ej hufvudgården förrän
omkr. 1640. Ehuru egentligen bestående af 6 gårdar,
upptogs T. ännu på 1770-talet i jordeböckerna
såsom ett frälsesäteri om endast 3 mtl. Sedan
T. 1772 gjorts till kungsgård, höjdes hemmantalet
betydligt. Det uppskattades 1774 till 34 1/2 hemman,
deraf 19 1/2 i Hölö. Detta hemmantal bibehölls derefter
till 1877, då från T. afsöndrades alla hemman, som
ej oundgängligen behöfdes för gårdens skötsel. –
T. omtalas med säkerhet först i början af 1400-talet,
och från den tiden äro äfven dess egare kända. Första
säkert kända egare voro Tord Röriksson Bonde och hans
son riddaren Knut Bonde, hvilken gaf det i morgongåfva
åt sin hustru, Margareta Karlsdotter (Sparre). Efter
hennes andre mans död inlöstes det af hennes son i
första giftet, den sedermera som riksföreståndare
och konung bekante Karl Knutsson, och kom genom hans
dotter Kristinas giftermål med riksrådet Erik Eriksson
Gyllenstierna till den Gyllenstiernska slägten samt
egdes af deras sonhustru Sigrid Eskilsdotter Banér och
hennes dotter Kristina Gyllenstierna. Vid arfskiftet
efter henne kom T. till sonen Svante Sture, derefter
till dennes son Karl samt hans
brorson Klas, hvilken 1610 erhöll frälsefrihet på
allt det gods inom Hölö socken, som lydde under T.,
och ärfdes efter hans död (1616) af hans brorsdotter
Margareta, gift med grefve Johan Oxenstierna. Efter
Margaretas död tillföll T. hennes moder, fru Ebba
Sture (f. Leijonhufvud), samt kom vid hennes
frånfälle, efter process med grefve Oxenstierna och
hans arfvingar, 1659 till grefvinnan Ebba De la
Gardie (f. Brahe), Ebba Stures kusin. T. stannade
sedan inom slägten De la Gardie till 1772, då det
för 790,000 dlr k:mt köptes af riksrådet Melker
Falkenberg, som kort derefter öfverlät sitt köp
på K. M:t och kronan. Det blef då kungsgård och
uppläts till Gustaf III:s broder Fredrik Adolf samt
1807 till hans syster, Sofia Albertina. Under hennes
lifstid, redan 1818, beslöto ständerna, att T. efter
prinsessans död skulle tillfalla dåv. kronprinsen
Oskar, som ock vid prinsessans död (1829) tillträdde
detsamma. Redan 1823 hade dock ständerna beslutit,
att derest kronprinsen aflede före sin gemål, skulle
T. som enkesäte tillfalla henne på lifstid. Efter
hennes död, 1876, eger konung Oskar II enligt
1877 års riksdagsbeslut dispositionsrätten till
T., men han har öfverlåtit nyttjanderätten till
kronprinsen, som från 1881 har betraktats som godsets
innehafvare. Enl. riksdagens skrifvelse af d. 15 Maj
1885 skall T., i händelse af kronprinsens frånfälle,
såsom enkesäte öfverlemnas åt kronprinsessan
Viktoria. Jfr F. W. Wrangel: »Tullgarn» (1888).
Tullin, Kristian Braunmann, norsk skald, född d. 6
Sept. 1728 i Kristiania, der fadern var en välmående
köpman, torde redan under sin skoltid hafva blifvit
bekant med den engelska literaturen, för hvilken
han allt sedan behöll stor förkärlek. 1745 blef
han student i Köpenhamn och studerade der äfven den
franska och den tyska literaturen. Han återvände 1748
som teol. kandidat till Kristiania, hvarest han med
stort bifall uppträdde såsom andlig talare. Tanken
att blifva prest uppgaf han emellertid på grund
af sin svaga helsa. Han egnade sig i stället åt
affarslifvet och öfvertog Faabro fabriker. 1759
blef han tullinspektör, 1763 rådman och 1765
tulldirektör. Han afled d. 21 Jan. s. å. Ehuru
T. egentligen endast var en tillfällighetsskald,
blef han inom den dansk-norska poesien en
vågbrytare, i det att han der införde den engelska
smakriktningen. Epokgörande blef i detta hänseende
hans naturskildring Maidagen, ett bröllopsqväde, som
han skref 1758, och som genom eftertryck, utan T:s
vetskap, spreds i vida kretsar. Det öfversattes både
till svenska (»En majidag», 1766), franska och tyska,
och Lessing förklarade, att den tyska literaturen
kanske aldrig egt en motsvarande bröllopsdikt. T:s
författareskap var i det hela icke synnerligen
omfattande: de båda didaktiska styckena Söfarten
(sv. öfvers. 1766), och Skabningens ypperlighed, en
del tillfällighetsdikter och Afbrudte tanker. Hans
samlade skrifter utgåfvos i Köpenhamn 1770–73
i 3 bd, och 1799 utgaf Rahbek »Udvalgte digte»
af honom, försedda med ett vidlyftigt företal.
Y. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
