Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af pastoratet utgör omkr. 60,000 har. 12,184
innev. (1890) i T. Öfver större delen af socknen
utbreder sig den bördiga, af blånande berg
omkransade Tunaslätten, som dock är tämligen
kuperad. Hufvudnäringen utgöres af jordbruk och
boskapsskötsel. Grufdrift, jernförädlingsindustri och
sågverksrörelse äro äfven af betydelse. 1890 upptogos
ur 3 gruffält 7,723 ton jernmalm, och Kopparbergs
bergslags inom T. belägna jern- och sågverk Domnarfvet
(se d. o.) är en af de mest storartade industriella
anläggningar i riket. Kommunikationsväsendet är starkt
utveckladt. Nedanför den stora forsen vid Domnarfvet
eger en liflig ångbåtstrafik rum på Dalelfven, och
äfven Tunaåns nedre lopp (till Tunabro) trafikeras
med ångbåtar. Bergslagsbanan, som vid Domnarfvet går
fram öfver Dalelfven på en storartad jernvägsbro,
skäres vid Borlänge station af Södra Dalarnas
jernväg (Krylbo–Borlänge- och Borlänge–Insjö-banan), till
följd hvaraf der uppstått en köpingslik by med hotell,
handelsbodar, mejeri, m. m. Kyrkan är en stor vacker
stenbyggnad från medeltiden. Derbredvid upprestes
1882 ett monument öfver J. O. Wallin, som föddes
i T. Ej långt derifrån ligga Stora Tuna station vid
Södra Dalarnas jernväg och Rommehed (förr kallad
Tuna hed), Dalregementets exercisplats. Ofvanför
Domnarfsforsen ligger vid Dalelfven den för sin
naturskönhet bekanta egendomen Båtsta och nära
Domnarfvet landshöfdingebostället, kungsgården
Hushagen, med lemningar af det från den engelbrektska
resningen bekanta Borganäs slott. I T. finnes ock en
folkhögskola, Fornby. Någon särskild sockendrägt
begagnas ej mer. – Till följd af sin centrala
belägenhet mellan öfre Dalarna (egentliga Dalarna) och
bergslagen utgjorde T. af ålder ett slags medelpunkt
för Dalarna, hvilket torde vara orsaken till att
dess kyrkoarkiv är synnerligen rikt på värdefulla
historiska handlingar. Under den senare medeltiden
erhöll landskapet en gemensam tingsplats i T., och
det var på »landsting» i T., som Gustaf Vasa 1525 och
1528 höll räfst med de upproriske dalkarlarna. Ett
hit af Jakob Näf (se denne) utlyst landsting blef ock
anledningen till det s. k. Näftåget, hvarunder Näf
med ett par följeslagare mördades af den uppretade
allmogen vid Tuna kyrka. Under medeltiden (åtminstone
från 1300-talet) var kyrkoherden i T. medlem
af Vesterås domkapitel (kanik) och synes i denna
egenskap hafva utöfvat uppsigt öfver presterskapet i
Dalarna. Då fanns der äfven ett slags kloster,
Vårfrugille, som synes hafva varit filial af stiftelser
i Vesterås och Eskilstuna. 1554 ämnade Gustaf Vasa
alldeles skilja Dalarna från Vesterås stift, då dess
kyrkostyrelse skulle förläggas till T. eller Falun,
och några kyrkoherdar i T. buro derefter verkligen
titeln »ordinarius» (den titel, som under Gustaf
Vasas senare tid tilldelades stiftsstyresmännen i
st. f. biskop). 1607–09 utarbetades förslag till
anläggande af en stad i T. (Gustafsstad), hvilken
skulle blifva residens för »superintendenten»
öfver bergslagen och Dalarna och erhålla en
lärdomsskola. Men någon stadsanläggning kom ej till
stånd, antagligen emedan Falun skulle hafva
försteget, och dermed uppgafs tanken på en särskild
stiftsstyrelse i T. – Jfr. M. A. Sahlstedt: »Stora
Tuna i Dahlom och Bergom minnes-Döme» (stor fol.;
1743). – 8. Kontrakt i Vesterås stift. Se Stora Tuna
2. 7 S. B.
Tunaberg, socken i Södermanlands län, Jönåkers
härad. Areal 9,456 har. 1,849 innev. (1890). Annex
till Tuna, Strengnäs stift, Nyköpings Vestra
kontrakt. – Af stort såväl vetenskapligt som
ekonomiskt intresse äro de malmanledningar, som
förekomma inom socknen. Der hafva ej mindre än 6
olika metallföreningar koncentrerat sig, nämligen
jern, kobolt, koppar, bly, silfver och zink, men
endast de tre förstnämnda finnas i så betydande
mängd, att brytningskostnaden lönat sig någon längre
tid. Jerngrufvor hafva upptagits på flere ställen och
i ganska stort antal, men endast ett fåtal bearbetas
ännu. Det förnämsta malmfältet är Tunabergs koppar-
och koboltgrufva (n. v. om kyrkan), hvilken till
en början hyst en så ymnig malmtillgång, att ett
särskildt bergslag varit derpå grundadt, hvars
privilegier skola blifvit stadfästa af konung Erik af
Pommern. Efter flere hundra års ödesmål upptogs den i
midten, af 1700-talet och har sedan fortfarande varit
i drift. Grufvorna tillhöra Näfveqvarn (se d. o.). Jfr
A. Erdmann: »Försök till en geognostisk-mineralogisk
beskrifning öfver Tunabergs socken i Södermanland,
med särskildt afseende på der belägne grufvor»
(i »Vet.-akad:s handl», för år 1848).
Tuna hed. Se Romme hed.
Tunaläns härad, i Kalmar län, ingår i Sevede och
Tunaläns domsaga samt Tunaläns och Sevede härads
fögderi och omfattar socknarna Misterhult, Tuna och
Kristdala. Areal 87,316 har. 12,764 innev. (1890).
Tunaläns och Sevede kontrakt, i Linköpings stift,
omfattar de åtta pastoraten Vimmerby stad med
landsförsamlingen och Pelarne; Södra Vi med
Djursdala; Frödinge; Hvena; Kumskulla med Häsleby;
Misterhult; Tuna; Kristdala. Areal 2,130 qvkm. 31,856
innev. (1890).
Tunbridge l. Tonbridge [tö’nbridj],
stad i engelska grefskapet Kent,
vid Medway och South-eastern-jernvägen
(London–Hastings), 66 km. s. ö. om London. 9,317
innev. (1881). Tillverkning af krut, läder och
träarbeten (Tunbridge ware). Rester af en fordom
stark borg, som förstördes under inbördes kriget på
1640-talet. – Endast 8 km. sydligare, vid nämnda
jernväg, ligger, dels i Kent, dels i Sussex, den
ännu starkt besökta, men i synnerhet i senare hälften
af 18:de årh. fashionabla badorten Tunbridge Wells,
med jernhaltiga källor och ett sanatorium, som kan
mottaga 150 gäster. 24,308 innev. (1881).
Tund (Isl. Þundr), ett af Odens många tillnamn.
Tunder (Isl. tundr), multnadt trä, nyttjadt som
antändningsmedel, fnöske (se d. o.),
Tundra (»kärrtrakt») är det ryska namnet på de
utanför skogsgränsen liggande trakterna i norra
Sibirien och Ryssland längs kusten af Ishafvet och
äfven här och der i det inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
