Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunisien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämt storleken af tunnlandet
m. fl. ytmått. Beräkningen af tunnlandet synes
länge hafva vexlat betydligt (under Karl IX var
det i Vesterbotten = 9,800 qv.-alnar, under Gustaf
II Adolf = 11,664 qv.-alnar i Dalarna), tills genom
k. instruktion af 1635 »tunnelandet» fastställdes till
14,000 qv.-alnar. Det begagnades derefter oförändradt
såsom största ytmåttsenhet, till dess qv.-refvet
trädde i stället genom k. stadgan om mått och vigt
d. 31 Jan. 1855. – Sedan gammalt har tunnlandet
äfven varit en viss kameral storhet i Jämtland (=
1/6 mantal - 6 »mälingar») och i Vesterbotten (der =
1/8 mantal = 8 »skäl» = 32 kappar).
Tunnprof (T. dünnschliffe, Fr. plaques
minces), miner., petrogr., för mikroskopisk
undersökning tunnslipade preparat af mineral och
bergarter. Preparatens tunnhet måste vara sådan,
att de blifva genomskinliga och att man genom
dem kan läsa vanlig tryckt stil. Deras tjocklek
brukar variera emellan 0,05 och 0,02 mm. För deras
förfärdigande väljer man en lämplig, sprickfri, ej för
tjock skärfva och planslipar densamma för hand med
smergel mot en tackjernsskifva, vanligen qvadratisk
af 35–50 cm. sida. Sedan stenen blifvit jämnslipad,
begagnas finare smergel och polerad stålskifva, så att
den slipade ytan blir speglande. Derefter fästes den
på ena sidan slipade stenen med kokt canadabalsam på
en glasbit af 50 X 30 mm. storlek; och under det man
håller i glaset, nedslipar man profvet på dess andra
sida till behörig tjocklek och efter hand med allt
finare slipmateriel. Efter rengöring öfverföres den
tunnslipade stenen på ett nytt rent glas, vanligen
af 48 X 28 mm. storlek, lägges i canadabalsam och
täckes med ett tunnt (0,3–0,1 mm.) glas, vanligen
qvadratiskt och af 25 mm. sida. Sjelfva stenprofvet
afpassas från början efter täckglasets storlek, med
beräkning att detsamma under slipning och öfverföring
blir något, stundom ganska mycket, förminskadt. För
vissa speciella behof förfärdigas större tunnprof,
som då erfordra såväl glas af större dimensioner som
ock betydligt mera arbete. Då man vill förfärdiga
tunnprof efter en viss riktning å en kristall,
eller s. k. orienterade snitt, begagnar man vanligen
maskin för utskärning af första plattan. Äfven för
vanliga tunnprof kan maskinhjelp begagnas för en tunn
plattas utskärande; men vid sjelfva tunnslipningen
har man ännu ej lyckats undgå slipningen för hand,
som, efter förvärfvad vana och med iakttagande af
behörig noggranhet, ej är så tidsödande, som man
föreställer sig. Ehuru tunnprof af förstenadt trä
redan på 1830-talet försöktes, är det först sedan
engelsmannen H. C. Sorby 1850 gjorde dylika af
bergarter, som denna metod fått så stor betydelse
för petrografiens studium. Redan på 1860-talet
hade flere petrografer och mineraloger blifvit
förtrogna med saken, och numera finnes knappast
något spörsmål inom den teoretiska petrografien
och dess tillämpning i praktiken, der man ej tager
mikroskopet och tunnprofvet till råds för omdömet.
Ant. Sj.
Tunnsnäckan. Se Dolium.
Tunntarm (intestinum tenue), anat., en
hufvudafdelning af tarmkanalen. Tunntarmen omfattar
trenne afdelningar: duodenum (tolffingertarmen),
jejunum och ileum. Duodenum (se d. o.) ligger orörligt
fäst intill bukhålans bakre vägg och öfvergår genom
en slynga (flexura duodeno-jejunalis) i den öfriga
delen af tunntarmen, som genom sin vidfästning
medelst mesenteriet l. tarmkäxet besitter en
större rörlighet. Denna del af tunntarmen, hvars
längd i medeltal uppgår till 6 m., bildar en mängd
slyngor, hvilka utfylla bukhålan nedom lefvern
och magsäcken. Den öfre tredjedelen kallas jejunum
(se d. o.), resten ileum; någon tydlig gräns mellan
dessa afdelningar finnes dock ej. Ileum mynnar i
groftarmen på gränsen mellan coecum (blindtarmen)
och colon ascendens. Mynningen utgöres af en
springa mellan tvänne veck (valvula, Bauhini),
bildade derigenom att tunntarmen skjuter ett stycke
in i groftarmen. Tunntarmens vägg består af flere
olika lager: innerst slemhinnan och submukosan, så
muskellagret och, ytterst, det serösa öfverdraget,
en fortsättning af peritoneum (bukhinnan), som
bekläder såväl väggen till bukhålan som större delen
af de i densamma belägna organen. Muskellagret
utgöres af s. k. glatta muskeltrådar, ordnade i
ett yttre, tunnare, längsgående lager och ett
inre, mäktigare, cirkulärt förlöpande. Slemhinnan
bildar i tunntarmens öfre del flere tvärgående veck
(valvulae l. plicae conniventes Kerkringii). I
hela tunntarmen har slemhinnan ett sammetsliknande
utseende, härrörande af det s. k. tarmluddet (villi
intestinales), små, fina, trådlika bildningar af
slemhinnan, ordnade tätt intill hvarandra. Innerst
mot tarmens hålighet är slemhinnan klädd af ett
lager cylinder-epitelceller. Den underliggande
väfnaden utgöres af s. k. retikulär (nätformig)
bindväf, hvars maskor innesluta en riklig mängd
lymfkroppar. I denna väfnad ligga blod och lymfkärl
samt körtlar, de s. k. »lieberkühnska körtlarna»,
säckformiga bildningar, som mynna å slemhinnans
fria yta mellan villi och med sin botten nå ned
till slemhinnans djupaste lager. Omedelbart under
epitellagret samt omkring körtlarna utbreder sig ett
nät af fina blodkärl. Å spridda ställen i slemhinnan
ligga anhopningar af en väfnad af samma slag som
den i lymfkörtlar förekommande: de s. k. »solitära
folliklarna». Submukosan utgöres af en lucker bindväf,
som förenar slemhinnan med muskellagret. Emellan de
två muskellagren ligger den s. k. plexus myentericus
(»Auerbachs nervplexus»). I submukosan ligger
en annan nervplexus, den »meissnerska plexus». –
I duodenum mynna gallgången och bukspottkörtelns
(pancreas) utförsgång. Maginnehållet, som i form af
en halfflytande massa införes i tarmen, blandas der
med gallan och pankreassaften och utsättes vidare,
under hela gången genom tarmen, för inverkan af
tarmsaften, eller sekretet från de lieberkühnska
körtlarna. Utom den omsättning af födoämnena, som
de nämnda matsmältningsvätskorna åstadkomma, ega i
tarmen rum åtskilliga processer, som inledas af de
med födan införda bakterierna. Till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
