Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 1211-1212 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tändhatt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter blanda sig samman. Det ståtliga vattenfallet,
ofvanför hvilket sväfvar ett moln af vattenångor,
är ett bland de vackraste i Sverige och numera ett
eftersökt mål för turister. A. G.

Tännäs. Se Tennas.

Täppepenningar. Se Stadsjord.

Tärby, socken i Elfsborgs län, Ås härad. Areal 1,458
har. 297 innev. (1890). Annex till Bångedala, Skara
stift, Ås kontrakt.

Tärendö, kapell till Pajala, Hernösands stift,
Vesterbottens fjerde kontrakt. 1,141 innev. (1890).

Tärendö elf, ett omkr. 50 km. långt vattendrag
inom Pajala och Tärendö socknar i Norrbottens län,
utgör en förgrening från Torne elf, som på detta
sätt öfverför större delen af sin vattenmassa till
Kalix elf. Denna s. k. bifurkation är den största i
Sverige och för öfrigt en af de största kända dylika.
Å. G.

Tärna. 1. Kapell till Stensele, Hernösands stift,
Södra lappmarkens kontrakt. 1,029 innev. (1890). –
2. Socken i Vestmanlands län, Simtuna härad. Areal
5,494 har. 1,054 innev. (1890). T. utgör ett
konsistorielt pastorat i Upsala stift, Fjerdhundra
Södra kontrakt. Folkhögskola (sedan 1876). –
3. Gods. Se Tärnö.

Tärneslägtet, Sterna, zool., tillhör familjen
Laridae och ordningen Longipennes inom foglarnas
klass. Tärnorna äro medelstora eller små foglar med
rät eller föga böjd näbb, långa, smala och spetsiga
vingar samt korta ben med utringad simhud. De hafva en
mycket vidsträckt utbredning. De vistas ständigt vid
vattnet, flertalet vid hafskusterna, men simma dåligt
och sällan samt förmå icke dyka under vattnet, utan
endast från luften nedstörta sig deri för att upphemta
sin föda, hvilken består af mindre fiskar, insekter,
kräftdjur o. s. v. På marken röra de sig endast med
svårighet; deremot flyga de förträffligt. De lefva i
engifte, och flere par, tillhörande samma art, häcka
vanligen på ett och samma ställe. 3–4 ägg läggas af
honan på sjelfva marken utan underlag af någon bale,
och bägge makarna deltaga vexelvis i rufningen af
äggen och i uppfödandet af ungarna. De till detta
slägte hörande svenska arterna kunna karakteriseras
på följande sätt.

I.	Stjerten djupt (från 1/4 till 2/s af sin längd) klufven.
	A.	Näbben röd, mot spetsen ofta svartaktig. Fötterna svarta. Stjerten endast till något öfver J/4 af sin längd klufven. Skräntärnan, S. caspia.
	B.	Näbben röd, med svart spets. Fötterna röda. Stjerten åtminstone till halfva sin längd klufven. Fisktärnan l. makrilltärnan, S. hirundo.
	C.	Näbben enfärgadt röd. För öfrigt lik den närmast föregående arten. Silfvertärnan, S. arctica.
	D.	Näbben gul, med svart spets. Fötterna rödgula. Stjerten till 1/3 af sin längd klufven. Småtärnan, S. minuta.
	E.	Näbben svart eller svartbrun, vanligen med gulaktig spets. Fötterna svarta. Kentska tärnan, S. cantiaca.
II.	Stjerten i spetsen föga (till högst 1/5 af sin längd) klufven.
	A.	Näbben svart. Stjerten mörkgrå. Svarta tärnan, S. nigra.
	B.	Näbben brun. Stjerten hvit. Hvitvingade tärnan, S. leucoptera.

L e.

Tärning (Isl. tenningr, af tönn, tand; tärningar
skuros förr vanligen af hvalrosständer). 1. En i
hasardspel använd liten kub af ben, elfenben, sten
el. dyl., å hvars sex sidor talen 1–6 äro angifna
medelst prickar, s. k. ögon, på det sätt att de
två motstående sidornas tal alltid tillhopa göra
sju. Tärningsspel voro gängse redan under antikens
tid. Då begagnades dels en tärning-sort (Grek. kybos,
Lat. tessera), som liknade nutidens, dels en
oliksidig sort (Grek. astragalos, Lat. talus), som
var märkt endast på fyra sidor, med talen 1 och 6,
3 och 4, medan de två återstående sidorna voro runda;
af detta slags tärningar kastades fyra för hvarje
gång, med handen eller ur en bägare (Grek. pyrgos,
Lat. fritillus). Bäst ansågs kastet 1, 3, 4, 6,
hvilket kallades Afrodite (Venus); det sämsta (canis,
»hund») var det, som visade fyra ettor. I Rom voro
hasardspel med tärningar strängt förbjudna, utom vid
saturnalierna. – 2. Matem. Se Kub.

Tärningbenet. Se Tars, fig. 4.



Tärningskapitäl, ett inom den romanska konsten
förekommande kapitäl, som har formen af en
tärning med de nedre hörnen afrundade inemot
kolonnskaftet. Tärningskapitälets fyra sidor äro
ofta prydda med ornamentalt bladverk eller med
figurreliefer.

Tärningspel. Se Tärning.

Tärnor, zool. Se Tärneslägtet.

Tärnö (Ternö, äldre form Tärna), fideikommissegendom
i Husby-Oppunda och Vrena socknar i Södermanlands
län, med hufvudgården vackert belägen vid sjön
Långhalsen, 10 km. från Bettna jernvägsstation. 7 1/2
mtl, med en areal af 877 har, taxerade till
188,600 kr. Boningshuset, af sten, tre våningar
högt, uppfördes 1626–40. Det hade ursprungligen
tvänne med hufvudbyggnaden sammanhängande och fyra
fristående flyglar, men redan 1727 voro fyra flyglar
borttagna, och i början af 1800-talet borttogos de
öfriga. Godset egdes 1433 af Knut Karlsson (Örnfot)
och 1442 af Magnus Laurensson, stamfader för den
svenska slägten Brahe, samt derefter af dennes
son Peder och sonson Joakim Brahe, Gustaf Vasas
svåger. Genom giften gick T. sedan från den ena
slägten till den andra samt inköptes slutligen
1795 af landshöfdingen grefve F. G. Strömfelt,
som 1803 gjorde T., då omfattande 24 5/8 mtl, till
fideikommiss. Genom process, som afgjordes 1870,
förklarades endast 1/3 för fideikommiss och öfvergick
till nuvarande innehafvaren, kammarherren frih. Claes
Strömfelt. Genom Gustaf Vasas hemliga besök 1520 hos
sin syster på T. blef detta en historisk plats. Der
förvaras ännu en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>