Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tölz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mikael blef stamfader for den ännu lefvande svenska
ätten v. T. (Olofs ättegren är utdöd), Peter för
den 1818 å finska riddarhuset immatrikulerade
linien. Från den ofvannämnde politieborgmästaren
T. leda flere adliga ätter sina anor; hans andre son,
Olof, adlades med namnet Törnflycht, hans tredje sons
son Karl med namnet Törnebladh, hans fjerde sons
son Karl med namnet Törnstjerna och hans sjette son,
Lorens, med namnet Törne.
1. Törne, Olof von, ämbetsman, politiker
(son af justitieborgmästaren i Stockholm Mikael
Hansson Törne), född i Stockholm d. 4 Juli 1686,
var sekreterare åt Karl Gyllenborg under dennes
ministertid i England, blef 1719 e. o. assessor i
Kommersekollegium, adlades 1726, blef kommissarie
i Kommersekollegium 1728, ord. assessor i samma
ämbetsverk 1729 och kommerseråd 1732. Sin egentliga
betydelse hade T. såsom en driftig, men samvetslös
partigängare. Efter att hafva åt konung Fredrik
I utfört åtskilliga hemliga uppdrag trädde han i
Frankrikes tjenst, när detta 1734 började motarbeta
Arvid Horn, och antagligen var det von T., som då,
köpt af den franske ministern Casteja för 60,000
plåtar, förmedlade den öfverenskommelse mellan
denne och Horns motståndare, K. Gyllenborg och
D. N. v. Höpken, som lade grunden till Hattpartiet.
Till dettas seger bidrog von T. genom utgifvandet
af hemliga stridsskrifter och genom värfningsresor
före öppnandet af 1738 års riksdag. Både då och
vid åtskilliga andra riksdagar var han en verksam
ledamot af sekreta utskottet. Han dog d. 23
Juni 1745. S. B.
2. Törne, Johan Reinhold von, krigare, besjungen
af J. L. Runeberg i »Fänrik Ståls sägner»,
den föregåendes kusins son, son af den
ofvannämnde Peter von T., föddes d. 5 Aug.
1752, deltog såsom kapten i Gustaf III:s ryska
krig (1788–90), blef 1790 major vid Savolaks’
lätta infanteriregemente och befordrades under kriget
1808–09 till öfverstelöjtnant. T. utmärkte sig vid
flere drabbningar under detta krig, såsom vid Lappo
och Alavo, och var i slaget vid Oravais nära
att falla i fiendens händer. Han anförde sin trupp
under reträtten mot norden samt deltog i vår- och
sommarfälttåget i norra Sverige 1809. Efter krigets
slut erhöll han afsked ur svensk tjenst. Död i
Borgå d. 3 Okt. 1810. T. var, såsom äfven Runeberg
skildrar honom, en något originel man, redbar och
kallblodig i farans ögonblick. M. G. S.
Törneblad, Bengt Johan, författare,
tidningsutgifvare, född af bondeföräldrar i Törnsfall
vid Vestervik d. 25 Sept. 1782, student i Upsala 1802,
ingick i pommerska fältkontoret 1808, vid tullverket
i Stockholm och å handelskontor 1809 samt var en
tid notarie vid sjötulls- och post-rätterna, men
lefde sedan som literatör i Stockholm. Han afled
d. 1 Aug. 1820. T. begynte sin literära bana som
utgifvare af tidningen »Nya posten» (1810–12), der
hans fabel Räfvarne, som gaf form åt misstankarna
om Karl Augusts förgiftning, väckte ett oerhördt
uppseende och säkerligen bidrog att framkalla den
stämning, som ledde till mordet på Fersen. Tidningen
uppträdde dessutom
särskildt som motståndare till »Polyfem» och Nya
skolan, hvars ifrige förkämpe T. sedermera blef,
förnämligast i egenskap af öfversättare. Schillers
»Don Carlos» (1813), »Jungfrun af Orleans» (s. å.) och
»Wallenstein» (1814) utgjorde början af ett företag
att tolka skaldens alla dramer, hvilket dock af
brist på förläggare måste afstanna. Han utgaf äfven
A. W. Schlegels »En skön och putslustig nyårslek»
(1813), La Motte Fouqués »Smärre romaner» (1816),
»Dödsförbundet» (s. å.) och »Undina» (1819) samt
Cervantes’ »Hustrun på prof» (1817). I de flesta af
dessa tolkningar, särskildt i dem efter Schiller,
röjer T. en verkligen beaktansvärd talang och en
språkvirtuositet, som på hans tid ingalunda hörde
till de vanliga. Men detta slags författareskap
gaf ej bröd, om ock vittert anseende. T. måste
derför äfven sysselsätta sig med skriftställeri
af helt annat slag, som kunde påräkna uppmuntran
af den stora allmänheten. Han författade sålunda
en mängd lättare ströskrifter, romaner, satirer,
konjunkturskrifter o. dyl., som visserligen köptes
och lästes, men ock snart glömdes. Sådana voro de
i Cederborghs stil skrifna romanerna Stora verlden
(1812) och Friherre Dolk (1814–15), vidare Ett
splitternytt extraordinärt beskattningsprojekt (s. å.,
med flere följdskrifter), Försök till ett svenskt
critiskt real-lexikon... af Benedetto Terzaruolo
(3 h. 1813; ofullb.), Tiden och Bonaparte (1814),
Gubben med skåpet (1–3, 1818–19), Fria tankar om
det stockholmska polisväsendet (1819) och många
andra. I striden mot Grevesmöhlen deltog T. med
ifver och utgaf jämte Hammarsköld Grevesmöhliana
(1815), af hvars 6 häften han äfven författat en
stor del. Den publicistiska verksamheten återupptog
han med »Föreningen; skandinaviskt folkblad»
(1816–17), fortsatt genom »Svenskt nationalblad»
(1817–18). Äfven åt uppfostringsväsendet egnade
han sin penna och skref Goda tonen, synnerligen
den stockholmska (1814) samt Ideal till en sann
och äkta qvinnobildning (1815), den förnämsta
af hans prosaskrifter. I sina allvarligare arbeten
påminner T. till stilen något om Thorild, efter hvars
skrifter han synes bildat sig, och hans åsigter äro
i allmänhet frisinnade. Hans satiriska och komiska
skrifter (t. ex. hans nämnda »Real-lexikon»)
lida deremot, trots enstaka lustigheter, af
en viss torrhet samt kunna i originalitet och
sprittande qvickhet ingalunda mäta sig med den
vid slutet af T:s bana framträdande Dahlgrens.
-rn.
1. Törnebladh, Karl Peter (se Törne, von,
slägtöfversigten), justitiestatsminister,
född i Värmland d. 3 Nov. 1774, student i
Lund, tjenstgjorde från 1792 i Göta hofrätt
eller under dess jurisdiktion, från 1797 i
justitierevisionsexpeditionen och Svea hofrätt samt
var 1799–1802 notarie i Krigshofrätten, Han utnämndes
till häradshöfding 1806 i Öster-Nerikes och 1821
i Jönåkers, Oppunda m. fl. härads domsaga. Under
tiden var han ledamot af lagkommissionen (1811–14)
och erhöll (1814) hofrättsråds n. h. o. v. 1823–34
beklädde han justitieombudsmansämbetet och var
1836–37 tillf. justitiekansler. Den 19 Juni 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
