Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ullträd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A. Sparre) såsom chef för Sjöförsvarsdepartementet och
utnämndes s. å. till konteramiral. Den 30 Dec. 1857
nedlade U. sitt statsrådsämbete. Han dog d. 9
Sept. 1859. U. var ledamot af Örlogsmannasällskapet
i Karlskrona (1827; hedersled, sedan 1852)
och af Krigsvetenskapsakademien (1851).
J. N.
Ulodendron Rhode, bot. paleont., till
lycopodiacéernas familj hörande fossila stammar
eller grenar inom stenkolsperiodens aflagringar,
utmärkta derigenom att de jämte bladärren förete i
tvänne längsgående rader ställda ärr af annat slag
under form af stora, runda urgröpningar. På grund af
dessa upptog man till en början Ulodendron såsom ett
särskildt slägte, men en noggrannare undersökning af
bladärren har ådagalagt, att dessa öfverensstämma
än med bladärren af vissa Lepidodenron-arter,
än med arter af Sigillaria eller af ännu ett tredje
slägte, Bothrodendron. Ulodendron är sålunda intet
annat än sådana grenar af något af dessa slägten,
som uppburit ett särskildt slags organ, hvilka vid
sitt affallande qvarlemnat de stora ärren. Om dessa
organs beskaffenhet äro meningarna ännu delade, men
man anser i allmänhet, att de varit fruktsättningar,
hvilket äfven i några fall lär direkt kunnat påvisas.
A. G. N.
Ulosjenie zakonov, R. (»lagsamling»). Se Ryssland,
sp. 177 och 1563.
Ulothricaceae. Se Ulothrix.
Ulothrix Kützing (af Grek. oulos, krusig, och
thrix, hår), bot., ett slägte, som bildar typen
för en egen familj, Ulotrichaceae, hörande till
ordn. Confervoideae bland algerna. Bålen består
normalt af en enkel, ogrenad celltråd. Undantagsvis
bildas en af ett enkelt lager celler bestående,
ytformigt utbredd bål, såsom hos de former, hvilka
äro beskrifna som särskilda slägten och förda till
Ulvaceae under namnen Schizomeris och Praesiola. Hos
Ulothrix förekommer dels könlös (neutral) förökning
genom 3 slags förökningsceller: zoosporer, akineter
och aplanosporer, dels könlig fortplantning genom
kopulation af gameter. Zoosporer (svärmsporer)
bildas i algtrådens celler (zoosporangier), alltid
2 i hvarje särskild cell; de äro försedda med 1,
2 eller 4 svängtrådar. Akineter bildas af vegetativa
celler genom väggens förtjockning, aplanosporer genom
ett slags föryngringsprocess af en gammal cell, i
det att dess innehåll sammandrager sig, tränger ut
genom cellväggen, svärmar först fritt, men fäster
sig snart vid ett underlag, omgifver sig med en ny
membran och utväxer till en ny alg. Gameterna (af
Grek. gamos, gifte) alstras åter till ett antal af
16 i hvarje cell i andra trådar. De uttränga samt
simma omkring med tillhjelp af 2 svängtrådar någon
tid, hvarefter de parvis förenas (»kopulera») och
sammansmälta till en orörlig s. k. zygote, som sedan
vid sin groning i de derunder bildade cellerna alstrar
svärmsporer (ett slags generationsvexling), som växa
ut till ulothrixtrådar. En gamet kan äfven gro utan
kopulation. Förökningen och fortplantningen hos denna
alg förete sålunda en märkvärdig omvexling. Flere
arter äro beskrifna, bland hvilka
U. zonata Kütz. är mycket
allmän i rinnande sötvatten.
O. T. S.
Ulpianus, Domitius, romersk rättslärd från
Tyrus, uppträdde först under Septimius Severus
samt egnade sig med ifver och kraft åt juridisk
forskning och författareskap. Under Alexander
Severus, hvilkens förmyndare han varit, nådde han
en högst inflytelserik ställning och blef slutligen
befälhafvare för det pretorianska gardet. Den stränga
krigstukt, som han i denna egenskap utöfvade,
ådrog honom soldaternas missnöje och hat, för
hvilket han år 228 föll offer. De förnämsta af hans
många arbeten voro Ad edictum (en framställning
af pretorialrätten, i 83 böcker) och Ad Sabinum
(en framställning af civilrätten, i 51 böcker). Han
var utmärkt genom klarhet och skärpa i omdömet och
stor framställningskonst. Af hans skrifter, hvilka
i ganska väsentlig mån ingått i Justinianus’
»Pandectae», finnas endast fragment i behåll.
R. Tdh.
Ulricehamn, gammal uppstad i Vestergötland, Elfsborgs
län, vid sjön Åsundens nordöstra strand. Med
den vackra sjön nedanför och skogklädda höjder,
skilda af leende dalar, rundtomkring, har den
lilla staden sin förnämsta märkvärdighet i sitt
ovanligt vackra läge. Byggnader af betydenhet finnas
icke. Stadsområdet, 861 har förutom vatten, är satt
till 5 1/4 mtl. 1,190 innev. (1890). Taxeringsvärdet å
fast egendom uppgick 1891 till 1,377,000 kr., hvaraf
361,300 kr. för jordbruksfastighet. Stadens tillgångar
upptogos 1891 till 239,929 kr. och skulderna till
165,060 kr. För hvarje krona bevillning utdebiterades
icke mindre än kr. 7,41 för kommunala behof. År
1890 funnos i U. 17 handlande (med 25 biträden),
20 handtverkare (med 33 arbetare) samt 2 fabriker
(med 15 arbetare och 52,000 kr. tillverkningsvärde). I
stadens närmaste granskap har på senare tid anordnats
ett redan väl ansedt sanatorium. Penninginrättningar
äro en sparbank, afdelningskontor af Borås
och Vänersborgs enskilda banker samt Ulricehamns
folkbank. En enklassig pedagogi finnes, men kommer att
indragas 1893. 1 gång i veckan utkommer »Ulricehamns
tidning». Genom jernväg står U. i förbindelse med
Vartofta station å södra stambanan, och på Åsunden
underhålles ångbåtstrafik mellan staden och Limareds
jernvägsstation vid sjöns södra ände. Med sina annex,
Timmele, Brunn och Vist, bildar U. ett regalt pastorat
i Skara stift, Redvägs kontrakt. Vid riksdagsmannaval
till Andra kammaren är staden förenad med Borås och
Alingsås till en valkrets. På den plats, der U. nu
ligger, var redan under medeltiden ett stadssamhälle,
med namnet Bagasund, senare Bogesund (se d. o.),
hvilket namn 1741 utbyttes mot U., till drottning
Ulrika Elonoras ära. A. G.
Ulrich, Axel Sigfrid, sjukgymnast, född i Stockholm
d. 15 Febr. 1826, blef 1849 underlöjtnant och 1855
löjtnant vid Andra lifgrenadier-regementet samt
genomgick 1851–52 Gymnastiska centralinstitutet
i Stockholm. Han utöfvade sedan sjukgymnastisk
verksamhet i hufvudstaden och upprättade 1854,
i förening med T. J. Hartelius, en anstalt för pedagogisk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
