Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ullträd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulrik, namn på två danska prinsar. 1. U., son af
konung Fredrik II, f. 1578, d. 1624, blef 1602 biskop
i Slesvig och 1603 tillika i Schwerin. – 2. U., son
till konung Kristian IV, föddes 1611 och blef 1624
efter sin ofvannämnde farbror biskop i Schwerin,
men måste frånträda denna sin ställning vid freden
i Lybeck 1629. Han gick sedan i kursachsisk tjenst
och föll 1633 för en lönmördares kula vid Schweidnitz
i Schlesien. E. Ebg.
Ulrika, socken i Östergötlands län, delad å Valkebo
härad med 5,159 har, 673 innev., å Vifolka härad
med 3,160 har, 408 innev., och å Kinda härad med
4,035 har, 383 innev., tillsammans 12,354 har, 1,464
innev. (1890). U. utgör ett konsistorielt pastorat,
Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt.
Ulrika Eleonora, territoriel församling i
Stockholm. Se Kungsholmen 1.
Ulrika Eleonora, svenska drottningar:
1. U. E. d. ä., Karl XI:s gemål,
var dotter till danske konungen Fredrik III och
hans gemål, Sofia Amalia af Lüneburg, och föddes i
Köpenhamn d. 11 Sept. 1656. Redan 1675 framställde
den svenske ambassadören Nils Brahe Karl XI:s anhållan
om U. E:s hand. Enkedrottningen, Sofia Amalia,
understödde förslaget, men Kristian V, U. E:s broder
och Danmarks dåvarande konung, uppsköt afgörandet,
och 1676 utbröt svensk-danska kriget. Prinsessan
ansåg sig emellertid trolofvad, bevisade svenska
fångar i Köpenhamn stor välvilja och vägrade att
inlåta sig på några andra giftermålsplaner. I
samband med fredsunderhandlingarna i Lund 1679
återupptogs frågan om ett giftermål mellan Karl XI
och U. E., och ett beslut derom undertecknades d. 26
Sept. 1679 af svenska och danska sändebud. Detta
giftermål utgjorde en länk i Johan Gyllenstiernas
skandinaviska politik, och han försökte,
ehuru förgäfves, att åt U. E. bibehålla titeln
arfprinsessa. Giftermålskontraktet undertecknades af
Karl XI d. 6 Febr. 1680. Karl XI önskade uppskjuta
giftermålet, men J. Gyllenstierna hemförde bruden,
då han efter slutade underhandlingar återvände
till Sverige, och d. 4 Maj 1680 landsteg U. E. i
Helsingborg. Af sparsamhetsskäl skulle bilägret
ega rum i Halmstad, men för att undvika den franske
ambassadören, hvilken, ehuru objuden, envisades att
vilja öfvervara detsamma, beslöts i största hast,
att vigseln skulle försiggå på egendomen Skottorp,
tillhörig hofkansleren Ornsted, i några få personers
närvaro, d. 6 Maj 1680. Den 25 Nov. s. å. kröntes
U. E. i Stockholms storkyrka till drottning. U. E. var
gudfruktig, tålig, mild och välgörande. Sitt nya
fädernesland var hon uppriktigt tillgifven. Genom
dessa egenskaper vann hon i sällsynt hög grad
sina undersåtars tillgifvenhet. Hennes utseende var
behagligt utan att vara vackert; hon förde sig enkelt
och värdigt. U. E. hade godt hufvud samt var road af
läsning och skön konst, särskildt målarekonst. Klen
till helsan, kunde hon sällan deltaga i yttre
förströelser, utan förde ett tillbakadraget
lefnadssätt, mest på Kungsör och Karlberg. Barnens
uppfostran och välgörenhetsverk togo största delen
af hennes tid i
anspråk. U. E. hade sju barn, af hvilka endast tre,
prins Karl samt prinsessorna Hedvig Sofia och Ulrika
Eleonora, öfverlefde henne. U. E. utdelade sina gåfvor
åt de fattige med urskilning; hon lemnade ej blott
en tillfällig hjelp, utan inrättade äfven varaktiga
stiftelser, nämligen ett fattighus på Kungsholmen,
det ännu befintliga s. k. drottninghuset vid Johannes’
kyrka och ett barnhus vid Karlberg. Måhända stod
detta senare i samband med den derstädes anlagda
och af U. E. understödda s. k. »tapetskolan»,
hvarest under åren 1680–90 väfdes tapeter (ännu i
kungl. husgerådskammaren befintliga). U. E:s äktenskap
var lyckligt, om också ej utan misshälligheter,
till hvilka hennes svärmoder, enkedrottning Hedvig
Eleonora, ej torde hafva varit utan skuld. Rangtvister
och enkedrottningens afsky för allt danskt uppgifvas
såsom anledningar till missämjan. Förhållandet dem
emellan torde likväl ej varit så spändt, som det af
en del författare skildras. Genom sin fasthet och
sitt saktmodiga, lugna lynne gick U. E. segrande
ur striderna. Karl XI visade hvilket förtroende
han satte till U. E. genom att gifva henne plats i
den event. förmyndarestyrelsen för sonen. Han sörjde
henne också djupt, då hon efter en längre sjukdom, och
sedan hon hållit ett till vår tid bevaradt afskedstal,
afled på Karlberg d. 26 Juli 1693.
2. U. E. d. y.,
den föregåendes och konung Karl XI:s dotter, föddes på
Stockholms slott d. 23 Jan. 1688. Under barndomen
förbisågs hon af alla för sin äldre, lifligare
och mera begåfvade syster Hedvig Sofia. Så snart
hon blifvit giftasvuxen, fick hon många friare,
bland andra arfprins Fredrik af Hessen. Redan 1710
begärde denne hennes hand, men deras trolofning
tillkännagafs ej förrän d. 23 Jan. 1714. Bilägret
firades d. 24 Mars 1715. Prinsessan hade redan
dessförinnan genom förhållandenas makt blifvit en
person, med hvilken man i politiska frågor måste
räkna: under Karl XII:s vistelse utomlands var hon,
efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga
medlemmen af konungahuset inom riket, om man
frånräknar hennes högt bedagade farmoder. I slutet
af 1712 eller början af 1713 var konungen betänkt på
att göra U. E. till regentinna, men fullföljde ej
denna plan. Det kungliga rådet deremot öfvertalade
henne att bevista dess sammanträden för att i
henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann
sig i rådet, d. 2 Nov. 1713, beslöts också ett
vigtigt steg, sammankallandet af en riksdag. Det
s. k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville, att
prinsessan i konungens frånvaro skulle göras till
riksföreståndarinna »såsom närmaste arfvinge till
kronan och regementet». Detta förslag motarbetades
af A. Horn och rådet, som fruktade, att derigenom
svårigheterna för en ändring af regeringssättet skulle
ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stor
bevågenhet och ådagalade intresse för fäderneslandets
angelägenheter. I sina bref till konungen uppmanade
hon honom att återvända hem och varnade honom för
möjliga följder af hans frånvaro. Med hans samtycke
undertecknade hon under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
