Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala domkyrka - Upsala domprosteri - Upsalagranit - Upsala högar - Upsala läkareförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af tvärskeppets fasadsträfvor åt norr och
söder. Alla dessa smärre spiror och fialspetsar
jämte de fantastiska vattenkastarna äro af cement;
takryttaren deremot är likasom de stora tornen
kopparklädd. Kring öfre och nedre taken gå stora
bröstvärn liknande gesimser med blindbågar eller
fyrpass, också i cement. Alla de nedre fönstren
äro med stafvar och rosverk utförda i kalksten,
likaså det stora södra tvärskeppsfönstret och de
stora rosettfönstren; de öfre fönstren deremot
äro utförda i cement. Södra och norra portalerna
äro i sin gamla form återställda, der sådant varit
nödigt, med sand-, kalk- och täljsten. Men ett af de
vigtigaste arbetena är det, som icke synes, ty det
ligger doldt under jorden och består i stödjandet
af hela sydvestra sidan och södra tornet genom
längre och kortare granitpelare (33 till antalet,
den längsta 12,5 m.), byggda i brunnar, som genom
den ofvan omtalade lermassan gräfts ned till fast
botten, i sammanhang hvarmed det södra tornet, som
hade stark lutning åt sidan, rätades och bragtes i
jämnvigt med byggnaden. – I det inre äro långhusets
klumpiga tegelpelare omformade till knippepelare i
kalksten. En kroknad pelare af de fyra stora under
»kröningshvalfvet» är rätad. Orgelläktaren (med
bröstvärn af cement) är flyttad ett helt hvalfok
åt vester och orgeln (ombyggd 1892) sänkt, så att
den under hvalfvet uppflyttade fönsterrosetten
verkar som ljuskälla. Den gamla predikstolen är
bibehållen, men flyttad till en af pelarna under
stora midthvalfvet i korspunkten. Barock-altaret,
som utom annat var för stort för platsen, har
öfvergått till Nordiska museet och ersatts af ett till
dimensionerna reduceradt gotiskt altare i ek. Dessutom
är kyrkan, efter arkitekten A. Lindegrens förslag,
alltigenom målad med rankornament och liniedekoration
i färger på ljus grund, hvarvid triforiernas plats
i långhuset intages af målade sådana med grönblå,
stiliserade draperier i öppningarna (lemnirigar af
sådana i samma färg hafva anträffats i tvärskeppet
ofvan kordonglisten, härstammande från 1400-talet),
men med figurer och bilder ur den heliga historien
i rik stil uppe i koret och tvärskeppet, utförda af
artisten C. Althin. Likaså äro fönstren i långhuset
mest prydda med linieornament, blad och blommor i
ljusa toner; men kor och tvärskepp framstå rikare,
delvis med figurmålningar. Till all denna dekoration
äro motiven inhemska, dels funna å kyrkans gamla
mur, dels lånade från andra svenska kyrkors väggar,
hvalf och fönster. Åtskilliga af de större och
dyrbarare fönstren äro bekostade af frikostiga
»stiftare». Slutligen äro de flesta grafvårdarna
återställda i ursprungligt skick, enligt Peringskiölds
teckningar. I ett af koren, det De Geerska, hvars
restaurering bekostats af slägtens hufvudman, hafva
gamla väggmålningar från midten af 1400-talet (bilder
ur Erik den heliges historia) blifvit upptäckta,
hvilka återstälts, såvidt möjligt varit, i ursprunglig
form. I de tre portalerna skola uppställas dels
bildstoder, dels reliefer, utförda af bildhuggaren
Th. Lundberg. – Se, utom ofvan anförda arbeten,
»Upsala domkyrka med dess
märkvärdigheter, tecknade [29 planscher i litografi] och
beskrifne af Fr. Verner och J. H. Schröder»
(1826); »Upsala domkyrka» af J. H. Schröder
(2:dra uppl. 1857); »Upsala domkyrka och dess
återställande efter branden 1702» af E. G. Schram
(1857); C. J. Billmark: »Upsala och Sigtuna» (12
planscher, 1857–59) samt den i slutet af art. Upsala
nämnda literaturen. C. R. N.
Upsala domprosteri, i Upsala stift, omfattar de två
pastoraten Upsala domkyrkoförsamling och Bondkyrka
församling. Areal 5,517 har. 22,738 innev. (1890).
Upsalagranit kallas den gråa, medelgrofkorniga
hornblendegranit, som utgör berggrunden i
trakterna söder, sydvest och sydöst om Upsala.
E. E.
Upsala högar. Invid Gamla Upsala kyrka ligga på en
sandås många smärre och fyra stora grafhögar. En af
de senare, vid, men platt, kallas Tingshögen på grund
af en tradition, hvars ålder dock ej är känd. De tre
i en rad bredvid Tingshögen liggande största högarna,
»Kungshögarna», äro mycket större. Öfre delen af dem
är gjord af menniskohand, men den nedre delen, bildas
af den sandås, på hvilken de ligga. Åtminstone sedan
1700-talet hafva de haft namn efter de tre gudar,
som dyrkades i Gamla Upsala tempel. Den östligaste,
belägen närmast Tingshögen och kyrkan, kallas Odens
hög, den mellersta Frös hög och den vestligaste
Tors hög. Odens hög undersöktes 1846 och 1847 och
Tors hög 1874, båda under ledning af riksantiqvarien
B. E. Hildebrand. I den förra gräfdes en horisontal
gång, 1,5 m. bred och 2,2 m. hög, från sidan till
midten. Gången kläddes med trä och hölls öppen till
år 1858, då den började förfalla. År 1860 måste den
fyllas. I Tors hög, som håller 60 m. i diameter och
10,5 m. i höjd, gjordes en mycket bred inskärning
från sidan, så att en stor del af högen bortgräfdes
från toppen till botten. Efter slutad undersökning
blef högen, så vidt möjligt, återställd i sitt
ursprungliga, skick. Hvardera högen innehöll en graf
med lemningar af ett brändt lik samt guldprydnader
och andra föremål, som utvisa, att dessa två högar
förskrifva sig från omkr. midten af det första
årtusendet e. Kr. O. M.
Upsala läkareförening, stiftad på 1830-talet af
professoren Israel Hwasser, har till ändamål att
»befrämja de medicinska vetenskapernas studium,
utveckling och spridning, att väcka och underhålla
en mot vetenskapens värdighet och betydelse svarande
anda samt att alstra kamratlighet och vänskap mellan
sina medlemmar». En hvar, som aflagt akademisk
examen för inskrifning i den medicinska fakulteten,
eger rättighet att efter anmälan hos sekreteraren
omedelbart vinna inträde i föreningen såsom ordinarie
ledamot. Andra för föreningen och dess verksamhet
intresserade personer kunna af föreningen väljas
till ordinarie ledamöter. Till hedersledamöter
valbara äro män, som genom framstående vetenskapliga
förtjenster eller visadt intresse för föreningens
ändamål gjort sig synnerligen förtjenta af hennes
erkännande. Föreningens ämbetsmän äro en ordförande,
som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
