Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af nya statut (»konstitutioner»), som, hufvudsakligen
ett verk af A. Oxenstierna, på konungens vägnar
underskrefvos af denne och J. Skytte. Hvad som mest
skilde denna tids universitetsförfattning från vår
var dels den under dåvarande förhållanden naturliga,
vidsträckta akademiska jurisdiktionen, genom hvilken
universitetet skipade rätt i alla mål, som rörde
dess medlemmar inbördes, eller der en dess medlem var
svarande part (högmålsbrott och eganderättstvister
undantagna), dels att det större konsistoriet nästan
uteslutande i sig koncentrerade den akademiska
förvaltningen. Rektorsämbetet, vexlande hvarje
halfår och gående i tur, saknade den makt, som det
kunnat och bort ega. Fakulteterna voro ännu föga
mer än ett namn, och den nationsindelning, som så
kännetecknat våra högskolor, existerade ännu icke. I
29 år gällde dessa konstitutioner, tills de aflöstes
af Karl X:s, gifna d. 27 Juni 1655 (för första
gången utgifna 1890, af Cl. Annerstedt). Utgångna
ur långvariga förarbeten från universitetets sida,
men hvilande på de äldre af 1626, skilja de sig i
hufvuddragen ej synnerligen från dessa. Märkligt är
deras förbud mot »conventicula nationalia», som
tydligen ådagalägger, att nationsbildningen höll
på att bryta sig väg; först 1695 legaliserade ett
bref af Karl XI hvad som länge varit ett erkändt
faktum. I nära två århundraden förblefvo Karl X:s
konstitutioner gällande. Visserligen hade på Karl XI:s
befallning en omarbetning af dem företagits 1696,
visserligen blef den revision af konstitutionerna
för Lund, som 1723 företogs, utsträckt äfven till
Upsala 1736 och å nyo upptagen 1772, men längre
än till ansatser kom man ej. Å andra sidan hade
många kungabref under tidernas lopp ändrat den
gamla byggnaden i många stycken. – Vid riksdagen
1840 upptogs på fullt allvar frågan om revision af
konstitutionerna. Återspeglande en försvunnen tid, men
i mycket föga tillämpliga på den närvarande, hade de
synbarligen öfverlefvat sig sjelfva. 1842 nedsattes
komitéer för ändamålet vid bägge universiteten,
af hvilka den i Lund hade sitt arbete färdigt
redan 1844, den i Upsala först 1846. Deras arbeten
granskades derpå af de bägge kanslers-sekreterarna
och en professor från hvartdera universitetet
(Fries och Reuterdahl) under åren 1847–50, och
sedan bägge universiteten deröfver fått yttra sig,
öfverlemnade kanslersämbetet frågan till K. M:t, som
d. 2 April 1852 utfärdade nya, för Upsala och Lund
gemensamma statut. Nu upphäfdes den gamla akademiska
jurisdiktionen; endast den naturliga disciplinära
myndigheten öfver ungdomen bibehölls. Ekonomiska
förvaltningen koncentrerades i Mindre konsistoriet,
en reform, hvars verkan i hög grad försvagades deraf
att medlemmarna vexlade hvarje år och inträdde i
tur. De mest betydande förändringarna voro väl de,
som rörde examensväsendet. – Tjugufyra år hade
ej förflutit, innan dessa statut ersattes af nya,
gifna d. 10 Jan. 1876. Man hade i sjelfva verket år
1852 ej gerna gått ifrån något gammalt, som ej kunde
anses bevisligen utdömdt. Nu inskränkte man betydligt
det större konsistoriets
funktioner och koncentrerade den egentliga
förvaltningen i det mindre, som valdes för 3 år. De
ekonomiska ärendena voro redan sedan år 1869 lagda i
händerna på en särskild drätselnämnd. Att rektorsvalet
ej längre skedde efter tur, att det gällde för
tvänne år och omval tilläts samt att rektor förde
ordet i både konsistorier och drätselnämnd, gaf en
dittills okänd kraft och enhet åt universitetets
inre styrelse. Delningen af filosofiska fakulteten i
tvänne sektioner, en humanistisk och en
matematisk-naturvetenskaplig, löste en spänning, som börjat
verka förlamande. – År 1823 gafs åt U. (och åt
Lunds universitet) rätt att vara representeradt vid
riksdagen (genom 2 af universitetet valda ledamöter,
som hade plats i presteståndet), hvilken rätt upphörde
med representationsförändringen (1866). På grund af
förordn. om allmänt kyrkomöte d. 16 Nov. 1863 eger
teologiska fakulteten vid hvartdera universitetet
rätt att utse 2 ledamöter i kyrkomötet.
Lärare. Teologiska fakulteten. Vid universitetets
återupprättande var teologi det förnämsta studiiämnet,
och teol. fak. intog också allt framgent det
främsta rummet, dels emedan det fattades såsom en
stor uppgift att upprätthålla den rena evangeliska
läran, för hvars försvar Sveriges folk insatte
all sin kraft, dels emedan flertalet af studerande
egnade sig åt presterliga studier och för examina i
andra fakulteter fordrades intyg från lärarna i den
teologiska om godkända insigter i vissa till densamma
hörande kunskapsämnen. År 1593 voro de teologiske
professorerna 3 med skyldighet att föreläsa
öfver Gamla och Nya test. samt trosartiklarna och
lärostrider. 1621 blefvo de 4, hvilket antal bibehölls
till 1754, då biskopen A. Kalsenius stiftade den efter
honom uppkallade professuren. Desse professorer voro
i början fak:s enda lärare, men 1641 synes en adjunkt
hafva blifvit tillsatt. Först år 1743 omtalas en
docent, som utnämnts på kanslerns yrkande. Sin första
doktorspromotion höll fakulteten d. 24 Okt. 1617,
då konung Gustaf II Adolf sjelf utfärdade programmet
och A. Oxenstierna var promotor. Bemödandet att
upprätthålla en sträng renlärighet invecklade
fak. vid åtskilliga tillfällen i strider med
bekännare af afvikande åsigter, då det gällde att
bekämpa t. ex. calvinism, synkretism, pietism
och neologiska omstörtningsforsök. Det kan dock ej
förnekas, att fak. under äldre tider ådagalade en viss
hersklystnad gent emot de öfriga fakulteterna samt att
den stundom uppträdde med ett slags förmynderskap
för andra vetenskaper, i synnerhet beträffande
filosofi, medicin och naturvetenskap. Bland
utmärktare religionslärare må nämnas Nicolaus Olai
Bothniensis, L. Paulinus, J. Magni, J. Lenaeus,
O. Laurelius, L. Stigzelius, E. Odhelius,
M. Brunnerus, J. Rudbeckius, E. Benzelius
d. ä., J. Svedberg, L. Norrman, O. Celsius d. ä.,
S. Ödmann, S. Lundblad, J. A. Butsch, A. E. Knös och
C. A. Hultkrantz. – Se C. A. Cornelius: »Några bidrag
till Upsala theologiska fakultets historia» (I–III,
akad. inbjudningsskrifter, 1874–75). – Juridiska
fakulteten. Bland de professorer, som omtalas 1593,
finnes ingen jurist. Joh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
