Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urticaceæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelsbruk; (Ital. uso) öflig betalningstid för
vexlar (t. ex. 30 dagar efter sigt), vexelfrist.
Usbeger. Se Ösbeger.
Usedom, ö tillhörande preuss. prov. Pommern
(reg.-omr. Stettin), skiljer, jämte den ö. derom,
på andra sidan Swine belägna mindre ön Wollin,
Pommersches haff från Östersjön och skiljes genom
Peene från fastlandet. Areal 408 qvkm. Omkr. 30,000
innev. Ön omgifves af ända till 60 m. höga
dynvallar. Bakom dessa träder, liksom på Wollin och
Rügen, genom diluvialbildningar den hvita kritan i
dagen och bildar några höjder (40–50 m.), hvilka i
södra delen med dess boklundar och vattenspeglar
gifva ön en landskapsskönhet, som täflar med
Rügens. Vestra delen är mera flack och bördig, norra
delen ödsligast och, såsom kringgärdad af lägre dyner,
hotad af hafvet. Jordbruk, boskapsskötsel, sillfiske,
sjöfart och handel i förening med lotstjenst och
insamling af bernsten utgöra befolkningens vigtigaste
näringsgrenar. – Staden U., på sydvestra sidan af ön,
vid jernvägslinien Ducherow–Swinemünde, är mycket
gammal, omnämnd redan 1128. 1,825 innev. (1885). Mera
betydande är hufvudstaden, Swinemünde (se d. o.) –
På nordvestra sidan af ön, vid Peenemünde,
landsteg i Juni 1630 Gustaf II Adolf med sin här och
befäste starkt sin ställning der. Ön var derefter
i svenskarnas våld, afträddes till dem 1648 i
Westfaliska freden, men kom 1720 genom freden i
Stockholm till Preussen.
Usedom, Karl Georg Ludwig Guido von, grefve, preussisk
diplomat, f. 1805, d. 1884, utnämndes 1835 till
legationssekreterare vid beskickningen i Rom. Han
användes sedermera i diplomatiska värf af olika
slag, några af stor betydelse. Så var han sitt lands
representant vid fredsslutet med Danmark i Berlin
1850, och såsom sändebud i Turin på 1860-talet
bidrog han i väsentlig mån till den allians mellan
Preussen och Italien mot Österrike, som föregick
1866 års krig mellan dessa makter. 1869 drog U. sig
nästan helt och hållet tillbaka till privatlifvet.
J. N.
Usegua l. Uzeguha, landskap i tyska Öst-Afrika,
vid Indiska hafvet, mellan floden Rufu l. Pangani i
n. och hamnen Saadani i s. samt begränsadt i v. af
Nguru. Det är ett bergland, särskildt i vestra delen,
der bergen nå en höjd af 1,800–2,000 m., och i
allmänhet bevuxet med tropiska skogar. Vattendrag
finnas endast vid gränserna, såsom Rufu l. Pangani
i n., Gerengere, Rufus l. Kinganis biflod, i s. samt
Mukondogua och Rukagura, hvilka bilda Uami, på vestra
gränsen. Regn faller sällan utom under regntiden
(masika), som varar i allmänhet 1 1/2 månad. Dalarna
äro ytterst bördiga, men högre belägna trakter lida
af torka. Innevånarna, uaaseguha, äro nästan alla
muhammedaner. En af Peters, Jühlke och grefve
Pfeil ledd expedition slöt i Dec. 1884 fördrag
med höfdingarna, hvarigenom Tyska öst-afrikanska
sällskapet förvärfvade landet, som 1885 ställdes
under Tyska rikets skydd. Förnämsta tyska stationen
är Mbuzini (l. Petershöhe), vid venstra stranden
af Rukagura.
Usemba. Se Kazembe.
Useretsen. Se Sesostris.
Ushant [ö’sjant], det engelska och af sjömän allmänt
nyttjade namnet på ön Ouessant.
Ushas [u’sjas], Ushâsâ, Ind. mytol. (af Sanskr. ush,
glänsa, brinna), morgonrodnadens gudinna, maka till
solguden (Surja). U. åkallas flitigt i Rigveda-
hymnerna.
Usher. Se Ussher.
Usia (Hebr. Usskja, »Jehovah är min styrka»)
äfven kallad Asarja (»Jehovah hjelper»), konung i
Juda rike, samtidig med Jerobeam II i Israels rike,
besteg efter sin faders, Amasjas, död, enligt det
häfdvunna antagandet omkr. 810 f. Kr., tronen vid 16
års ålder och regerade till omkr. 758. Anmärkas må
dock, att kilskrifterna flytta kronologien längre
fram i tiden, så att U. möjligen regerat omkr. 20
år senare. Under hans långa regering (se 2 Kon. 15:
1–7 och 2 Krön. 16) uppnådde riket Juda höjdpunkten
af inre blomstring och yttre makt. Profeten Amos
uppträdde denna tid; afgudadyrkan var undertryckt,
och Jehovahs dyrkan herskande, ehuru »offerhöjderna
icke afskaffades». U. befordrade åkerbruket,
befäste Jerusalem och andra platser, upprättade
en stor krigshär, kufvade filistéerna i vester och
araberna i söder, utsträckte rikets sydgräns ända
till Elanitiska hafsviken och gjorde ammoniterna
i öster skattskyldiga under Juda. Under sitt sista
lefnadsår blef U. spetälsk, hvarför hans son Jotam
då måste öfvertaga regeringen. J. P.
Usipeterna (Lat. usipetes, usipii), en forngermansk
folkstam, som först bodde i nuv. Sachsen och
furstendömet Reuss, men undanträngdes, jämte
de närboende tenktererna, af sveverna till
Rhens nedre lopp (från Lippe till Nijmegen)
och der skingrades af Caesar år 55 f. Kr.
R. Tdh.
Usjebti (Fornegypt. »svaromän», »borgensmän»),
en grupp små, mumieformiga fornsaker, som plägade
nedläggas i grafven, ofta nog till ett mycket stort
antal och då vanligen i särskildt för ändamålet
förfärdigade kistor. De största äro sällan öfver 25
cm. i längd, de minsta knappt 5 cm. Materialet är
ytterst vexlande: brons, kalksten, diorit, granit,
trä, terracotta, t. o. m. obränd lera. Den sistnämnda
sortens usjebti, som te sig ytterst anspråkslöst,
äro flyktigt skisserade till sin modellering och
utaf särdeles billig art. Usjebti förfärdigade af
brons och granit eller diorit förråda deremot stor
omsorg i utförandet; i synnerhet är detta märkbart,
om de äro försedda med skulpterade inskrifter, hvilket
icke hör till sällsyntheterna. Af stor skönhet är en
del med blå emalj öfverdragna terra-cotta-usjebti. Den
blå färgen är ibland så vacker, att Egyptens industri
säkerligen ingenstädes eljest kunnat åstadkomma den
vackrare. De inskrifter, som pryda usjebti, innehålla
ibland ej stort mer än den dödes namn med angifvande
af hans samhällsställning och hans föräldrar. Stundom
äro åter deras inskrifter ganska långa och utgöras
då af en mer eller mindre fullständig afskrift af
Dödsbokens 6:te kapitel. Innehållet i detta kapitel
är en bön till usjebti om hjelp vid de omfattande
åkerbruksarbeten, som den aflidne enligt egypternas
religiösa tro hade att förrätta i underverlden. Till
usjebtis kostym höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
