- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1585-1586

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utlemnandet må begäras af K. M:ts befallningshafvande
eller amtman i det ena landet, hos amtman eller
K. M:ts befallningshafvande i det andra.
Om särskild skyndsamhet är af nöden, kan man
också omedelbart vända sig med sin hemställan till
kronofogde eller magistrat i Sverige samt till
fogde eller byfogde i Norge. Utlemningen sker
genom K. M:ts befallningshafvandes eller amtmans
försorg. Om den, hvars utlemnande äskas,
är under tilltal i den stat, hos hvilken
utlemnandet begäres, för der begången förbrytelse,
skall emellertid K. M:ts befallningshafvande eller
amtman uppskjuta med utlemnandet, till dess K. M:ts
resolution i frågan hunnit inhemtas. Jfr norsk
lov af 1. 14 Sept. 1818, svenska k. förordn.
d. 1 Juni 1819 och svenska k. cirk. d. 21 Juli
1857. K. H. B.

Utliggare. Se Utriggare 1.

Utljud, en språkv, och fonet. term, som utgör
en öfversättning af T. auslaut och betyder detsamma
som slutljud. Liksom i fråga om »uddljud» har
man att skilja mellan utljud i pausalställning
och i en sammanhängande ordkomplex i satsen. I
pausalställning har det en annan fonetisk beskaffenhet
än i en sammanhängande ordförbindelse, i det att
i förra fallet talorganen öfvergå i normal-
eller indifferensläget, i senare fallet omedelbart
anpassa sig för artikulation af det följande ordets
begynnelseljud. I det senare fallet är utljudets
karakter i det hela identisk med inljudets. Af denna
fonetiska dubbelhet betingas helt visst de olika
utvecklingar, som slutljuden, historiskt sedt, i de
flesta språk (fastän mer eller mindre) undergått och
fortfarande undergå. Som regel kan man säga, att
förändringarna i slutljud, de s. k. utljudslagarna,
till skilnad från behandlingen i inljud betingats
och betingas af pausalställningen. De fall, der
afvikelser från dessa lagar förekomma under för öfrigt
samma förutsättningar, torde få tillskrifvas
den omständigheten att de ifrågavarande ljuden
på grund af ordens nära samhörighet i satsen
behandlats som inljud. Till konstituerandet
af de s. k. utljudslagarna hafva i många fall
accentförhållanden medverkat. Indo-europeiskt -os
har blifvit ariskt -as, som i pausa utvecklat sig
till -ah, för öfrigt i satssammanhanget mest till -o
(eller -e). Samma -os blef under inflytande
af accenten urgermanskt -az, som i nordiska språk
utvecklats till -r (med synkope af a): jfr Isl. dagr,
ännu bevaradt i Sv. dager. Spccielt i de germanska
och keltiska språken hafva de ljudförändringar,
som slutljuden undergått, i hög grad medverkat till
dessa språks historiska omgestaltning från urspråket.
Detta är också, fastän i något mindre grad, fallet
med de (baltisk-) slaviska språken och ännu
mindre i latinet, minst i grekiskan. I de
romanska språkens utveckling ur latinet hafva
också slutljudslagarna spelat en framträdande rol.
Det sätt, hvarpå orden fonetiskt förbindas i satsen,
kallar man med en från sanskrit hemtad term sandhi
(egentl. »sammanläggning»); de dervid verkande
lagarna (»sandhilagar») hafva afseende på såväl
ut- som uddljud. De i sanskrit genomförda
sandhilagarna bero tvifvelsutan på grammatikers
regler; men att dessa bero på iakttagelser, gjorda på det
talade språket, finnes intet skäl att betvifla. –
Som redan är anmärkt, göra sig vid närmare
förbindelse mellan orden i satssammanhanget samma
fonetiska förhållanden och historiska utvecklingar
gällande mellan det ena ordets utljud och
det följandes uddljud som vid inljud. Derför kan
man vid traditionelt sammanhörande ord förmärka
företeelser, som annars synas strida mot de
vanliga sandhireglerna, för hvilka i allmänhet
ordens pausalformer läggas till grund. Specielt
i det ett yngre utvecklingsskede än sanskrit
betecknande pali förekomma flere sådana reminiscenser.
Det sanskritiska abhud eva, »det var just», finnes
i pali ofta bevaradt under formen ahud eva,
ehuru annars d skulle bortfalla, så att det borde
blifvit ahu. Fr. il y a, »det finnes», har
uppkommit af Lat. illum ibi habet; t i habet har
försvunnit efter slutljudslagarna, men det står ännu
qvar, i fall – i frågeform – kombinationen y a-t-il
uppkommer. Hurusom i dylika traditionelt fortlefvande
ordförbindelser genom felaktig upplösning under
bestämda förhållanden det ena ordets slutljud kan
komma att föras öfver till det följande ordet såsom
begynnelseljud, se några exempel i art. Uddljud.
Specielt i de romanska språken förekomma ofta fall af
samma art. K. F. J.

Utlåningsrörelse. Se Bank, sp. 1520.

Utlåtande, officielt yttrande, afgifvet
i rättegångsmål såsom bevisningsmedel, t. ex. af
sakkunnige eller af jury; i förvaltningsfrågor af
underordnad ämbetsmyndighet efter infordran af en
högre (enligt Regeringsformen § 10 är föredragande
förpligtad att, innan ärenden föredragas hos konungen
i statsrådet, inhemta nödiga upplysningar från
vederbörande ämbetsverk); inom lagstiftningen
af Högsta domstolen öfver ett till framläggande
för riksdagen af K. M:t utarbetadt lagförslag
eller öfver ett af riksdagen antaget sådant, som
öfverlemnas till K. M:ts pröfning och stadfästelse;
af vissa för en allmän eller lokal fråga
noggranna utredning särskildt utsedda komiterade
(sådant yttrande kallas äfven »betänkande»); af
ett riksdagsutskott, särskildt när yttrandet är
föranledt af en till utskott hänvisad fråga och skall
hållas inom de gränser, hvilka förslaget angifver,
såsom förhållandet är med Lagutskottets yttranden.
Utskotts yttranden benämnas äfven »memorial» och
»betänkanden». Ordet memorial användes vanligen,
då yttrandet tillkommit på grund af utskottets
eget initiativ eller beslutanderätt (såsom fallet
är med konstitutionsutskottet), eller med
anledning af återremiss, eller då det innehåller
förslag till voteringsproposition o. s. v.
Ordet betänkande finnes användt bl. a. då utskott
(särskildt Bevillningsutskottet) är förpligtadt att
inkomma med förslag till beslut och är förlänadt
med ett vidsträckt initiativ.

Utländing, främmande stats undersåte. Utländing
medgifves i allmänhet, med få inskränkningar, hvilka
lagstiftningen söker genom internationella fördrag
alltmera minska, åtnjutande af privaträttigheter på
jämlikhetsfot med statens egna undersåtar. Afvikelser
derifrån anses ej böra komma i fråga i annat fall, än
att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0799.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free