Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 1599-1600 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrecht ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utriggare (Eng. outrigger). 1. Sjöv. Utriggare l.
utliggare kallas en enkel bom, som å enmastadt fartyg
eller båt vanligtvis för hvarje särskildt fall,
då klyfvare skall föras, utsättes för att tjena som
bogspröt eller klyfvarbom. I allmänhet gifves detta
namn åt en bom, som i horisontal riktning utsättes
från fartyget, stundom för att gifva större spridning
åt ett segel eller fördelaktigare bärning af en brass
eller ett tåg, som skall halas, stundom för att vid
densamma förtöja småbåtarna, på det de ej må hugga
mot fartygssidan (jfr Waterbom). – Med utriggare
(utliggare) förstås äfven ett slags salningshorn,
som utgå från bramsalningen i horisontal, sned
riktning akter öfver för att gifva större spridning
åt de öfre bardunerna, hvilka derigenom bättre stötta
bramstången. På samma



sätt benämnas de stänger eller grofva bamburör,
som på Söderhafs-kanoterna läggas öfver relingen,
tvärs ut i lovart med stöttning från masttoppen,
och på hvilka tyngder eller menniskor placeras
som ballast för att motverka kanotens krängning. –
2. Skeppsb., egentligen en utanför relingen å en
kapproddbåt anbragt ställning, försedd med årtullar,
hvari åran hvilar. Detta sätt att anbringa årstödet
utombords uppfanns i England 1828 och föranleddes
af större kraf på båtens fart, till följd hvaraf man
byggde båten lättare och smalare och i samband dermed
på omnämnda sätt förlängde årans häfstång samt ökade
kraften vid årtaget. Äfven sjelfva båten, som är
försedd med en sådan ställning, kallas »utriggare»;
på senare tid har dock benämningen »utriggad båt»
blifvit vanligare. En sådan båt är i allmänhet lång
och smal samt däckad med oljeduk för- och akterut,
hvaremot sittrummet är öppet. Med »inriggad båt»
l. »inriggare» förstås deremot en sådan kapproddbåt,
som antingen har årtullen på relingen eller nedskuren
i stänkbordet. Denna båt, som följaktligen måste
vara bredare än en »utriggad», kallas ofta gigg
och är vanligen försedd med en liten akterspegel.
R. N.

Utrikesdepartementet l. Kabinettet för utrikes
brefvexlingen, ett af de sju departement, i hvilka
den svenska statsförvaltningen är delad. Till detta
departement höra –
enligt k. stadgarna d. 16 Maj 1840 och d. 20 April
1858 samt instr. af d. 8 Nov. 1878 – ärenden, som
röra Sveriges och Norges förhållande till främmande
makter och konsulsväsendet, hvarjämte departementet
har att bevaka svenska och norska undersåtars
angelägenheter på utrikes ort, då ministerielt
biträde dertill kan erfordras. Ärendena beredas och
föredragas inför konungen af departementets chef, som
är ett statsråd samt bär titeln minister för utrikes
ärendena (i dagligt tal benämnes han utrikesminister)
och predikatet »excellens». Afhandlingar med främmande
makter, som röra rikets handel och sjöfart, beredas i
samråd med chefen för Civildepartementet. Angående
sättet för ärendenas behandling och afgörande
se vidare art. Ministeriella mål. Chefens
närmaste man är kabinettssekreteraren, hvars
funktion närmast motsvarar expeditionschefs i de
öfriga departementen. Han biträder ministern vid
ärendenas handläggning, öppnar och föredrager för
honom inkommande skrifvelser af förtrolig art samt
har personligen vården om departementets hemliga
handlingar och vakar öfver ärendenas behöriga gång
m. m. Dessutom räknar departementet 3 kansliråd
och afdelningschefer (en för politiska, en för
handels- och konsulat-, en for kamerala afdelningen),
1 arkivarie (f. n. finnas 2 arkivarier, men den enes
ämbete är rent personligt, öfver stat inrättadt
för den nuv. innehafvåren), 1 förste och 6 andre
sekreterare, hvarjämte departementets stat upptager
en introduktör för främmande sändebud. Emedan
departementets verksamhet omfattar båda de förenade
rikena, har, ehuru utan stöd af något lagstadgande,
den praxis bildat sig, att äfven norrmän förordnas
till tjenstgöring vid detsamma. Departementet
utgifver årligen en kalender. Dess arkiv omfattar alla
handlingar rör. ministeriella ärenden (protokoll,
traktater, noter och från beskickningarna inkomna
depescher m. m.) fr. o. m. 1814.

Under departementet lyda de förenade rikenas
beskickningar och konsulat. De förra utgöras (1892)
af 8 envoyéer (Danmark, Frankrike, Förenta staterna,
Italien, Ryssland, Storbritannien och Irland,
Tyska riket, Österrike-Ungern), 3 ministres
plénipotentiaires (Belgien och Nederländerna,
Spanien, Turkiet), 2 ministerresidenter (Japan,
Portugal), 8 legationsråd och legationssekreterare,
9 militärattachéer och attachéer samt 1
legationspredikant. Konsulsstaten består af 124
generalkonsuler och konsuler (af hvilka 15 fast
aflönade), 49 konsulatsekreterare och vicekonsuler
vid konsulsstationerna (af hvilka 5 fast aflönade),
607 öfriga vice konsuler (af hvilka 5 fast aflönade)
samt 5 kanslister och kontorister. I disponibilitet
äro försatta 1 envoyé och 3 legationssekreterare. De
främmande makter, som hafva sändebud ackrediterade vid
hofvet i Stockholm, äro Belgien, Danmark, Frankrike,
Förenta staterna, Italien, Japan, Nederländerna,
Portugal, Ryssland, Siam, Spanien, Storbritannien och
Irland, Turkiet, Tyska riket och Österrike-Ungern,
samtliga representerade af envoyéer.

Utgifterna för Utrikesdepartementet upptogos för 1892
till 1,192,200 kr., till hvilkas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>