Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdivia. 2. Hufvudstad i nämnda prov. - Waldmüller, Ferdinand Georg - Waldmüller, Robert, psevdonym för den tyske författaren Charles Edouard Duboc - Waldorp, Antoine - Valdres, fogderi i Kristians amt, Norge - Valdshult, socken i Jönköpings län - Waldstein (tsjechisk form för det tyska Waldenstein), böhmisk slägt - Waldstätte, »Skogskantoner», kallas de i hjertat af Schweiz omkring Vierwaldstättersjön belägna kantonerna, Uri, Schwyz, Unterwalden och Luzern - Val-d'Yèvre, en berömd fransk s. k. åkerbrukskoloni eller förbättringsanstalt för vanartiga gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1551 af spaniorer och nu (1892) har omkr. 6,000
innev., har höjt sig först efter 1850 genom
invandringen af idoga tyskar. Af industrigrenar äro
företrädesvis garfverier, bryggerier och brännerier
betydande. Läder, hvete och trävaror exporteras.
Waldmüller [valt-], Ferdinand Georg, österrikisk
målare, f. i Wien 1792, d. 1858, uppträdde först
såsom porträttmålare och gjorde mycken lycka i
Ungern och Böhmen. Derefter kopierade han i Wien
och Dresden åtskilliga äldre mästares arbeten
med mycken skicklighet, hvarjämte han fortfor
med porträttmåleriet. Men efter att hafva gjort
några lyckade försök i genremålning öfvergick han
fullständigt till denna framställningsart och stod
snart bland Österrikes konstnärer i spetsen för
det egentliga folkmåleriet, som skildrade bondens
lif, hvilket han gjorde på ett fint och sinnrikt
sätt. Intresset vid dessa hans bilder synes främst
ligga i uppfattningens sanning och den lefvande
framställningen, men likväl är det alltid det andliga
elementet, som förnämligast i dem framträder. Till
dessa taflor, som äfven blifvit kända genom stick
och litografier, höra Afslutning i skolan (1841),
Den unge bondens hemkomst från arbetet (1832), Den
fromma gumman (1833), Barnet, som lär sig gå (1831),
Klostersoppan m. fl. W. var professor vid akademien
i Wien och utgaf 1846 en skrift om behofvet af
ändamålsenligare undervisning i måleri och särskildt
om vigten af naturstudium.
Waldmüller [valt-], Robert, psevdonym för den
tyske författaren Charles Edouard Duboc [dybå’ck],
som föddes 1822 i Hamburg (son af en dit inflyttad
fransman) och efter vidsträckta resor på 1850-talet,
under hvilka han äfven lärde känna Skandinaviens folk
och literatur, bosatte sig i Dresden. En färgrik och
karakteristisk framställning är utmärkande för hans
många vittra alster på vers och prosa. Till de mera
lyckade bland dessa höra hans poetiska Dorf-idyllen
(1860), åtskilliga af hans noveller (i samlingar
1859, 1862 och 1874), konstnärsromanen Gehrt Hansen
(1862) och skådespelet Die tochter des präsidenten
(1879). Hans öfversättningar af Tennysons »Enoch
Arden» och »In memoriam» hafva rönt mycket bifall.
Waldorp, Antoine, holländsk målare, f. 1803 i ’t Huis
ten Bosch nära ’s Gravenhage (Haag), d. i Amsterdam
1866, studerade för A. Breckenheijmer och började
med teatermåleri, hvarefter han egnade sig åt alla
arter af målning, utsigter af städer och byar, hamnar
och stränder, husliga scener och porträtt, men efter
1838 vände han sig hufvudsakligen till framställning
af vatten, både stilla och i rörelse. Af hans äldre
arbeten må nämnas Holländska fiskarebåtar i storm,
Judeqvarteret i Amsterdam och Haarlems sluss, af hans
senare Vindstilla på Zeeland (1853) och Två båtar,
som möta hvarandra (1861). I Amsterdams Rijksmuseum
finnas af honom Utsigt af Dordrecht (1836) och Stilla
vatten (1850).
Valdres, fogderi i Kristians amt, Norge, med en areal
af 5,430 qvkm. och 17,070 innev.
(1890), omfattar 5 pastorat: Vang, Östre och, Vestre
Slidne samt Nordre och Söndre Aurdal. I judicielt
hänseende utgör V. ett sorenskriveri. Det omfattar
hufvudsakligen de dalar, som genomflytas af
Bægnaelfven med dess bifloder, har god åkerjord
och vackra skogar samt framförallt ypperliga
vilkor för boskapsskötsel genom sina vidsträckta
fjällbeten. Den vackra, och omvexlande naturen
lockar till V. en mängd turister, hvartill äfven
bidrager, att den stora stråkvägen mellan Öst-
och Vestlandet, vägen från Odnäs till Lærdalsören,
går igenom V. I n. ö. stöter V. intill Jotunheims
fjällmassor; på höjdsträckningen emellan Etnedalen
och det egentliga V. ligga sanatorierna Tonsåsen
och Breidablik. Folklynnet närmar sig i mycket
innevånarnas i Vestlandet. Valdresbon är rask och
liflig, men har sedan gammalt ryktet om sig att vara
»laur, bug og let». E. H.
Valdshult, socken i Jönköpings län, Mo härad. Areal
3,427 har. 213 innev. (1891). Annex till
Stengårdshult, Skara stift, Redvägs kontrakt.
Waldstein (tsjechisk form för det tyska
Waldenstein), böhmisk slägt, hvars stamfader, Zdenko
(d. 1236), byggde stamslottet Waldenstein, vid
Turnau. Slägten delade sig på 1500-talet i två, sedan
1616 grefliga grenar: en äldre, som 1758 antog namnet
W.-Wartenberg, och W.-Arnau. Till den senare hörde den
ryktbare fältherren Albrecht von Wallenstein, till den
förra (linien Dux-Leitomischl) malteserriddaren grefve
Franz Adam von W. (f. 1759, d. 1823), som skaffade sig
ett namn såsom botaniker och i förening med Kitaibel
utgaf Descriptiones et icones plantarum rariorum
Hungariae (3 bd, 1802–12). Han byggde slottet Dux
(se d. o.) och skapade dervarande samlingar. Sina
botaniska samlingar skänkte han böhmiska museet
i Prag.
Waldstätte [valt-], »Skogskantoner», kallas de i
hjertat af Schweiz omkring Vierwaldstättersjön belägna
kantonerna, Uri, Schwyz, Unterwalden och Luzern,
hvilka genom förbund sins emellan och med närliggande
orter och områden lade grunden till det schweiziska
Edsförbundet. Förbundet mellan de tre urkantonerna
Schwyz, Uri och Unterwalden, ingånget redan i 12:te
årh., förnyades 1291, 1307 l. 1308 och 1315. År 1332
tillkom Luzern som den fjerde i förbundet. 1798–1803
voro Uri, Unterwalden, Zug och södra delen af Schwyz
förenade till en kanton, Waldstätte.
Val-d’Yèvre [-diåvör], en berömd fransk
s. k. åkerbrukskoloni eller förbättringsanstalt för
vanartiga gossar, belägen i depart. Cher i närheten af
staden Bourges, grundlades år 1847 af den framstående
filantropen och kriminalistiske författaren,
f. d. generalinspektören öfver fängelserna i Frankrike
Charles Lucas (f. 1803, d. 1889), hvilken också, såsom
koloniens egare samt under en följd af år jämväl
dess föreståndare, efter hand utvecklade densamma
till en mönsteranstalt med afseende å såväl elevernas
omdaning som anstaltens ekonomi. En grundtanke sålunda
uttryckt: man skall förbättra barnet genom jorden och
jorden genom barnet (amender la terre par l’enfant et
l’enfant par la terre), lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
