Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valentinianus, romersk kejsare - Valentins dag (Eng. St Valentines day), d. 14 Februari, var redan under medeltiden i England och Skotland en bemärkelsedag - Valentinus, gnostiker. Se Gnosticism, sp. 1323 - Valentinus, namn på flere helgon - Valentinus, påfve 827, i fyrtio dagar - Valentinus, Basilius - Valenza, stad uti italienska prov. Alessandria, på högra sidan af Po - Valer. Se Valland - Valera y Alcalá Galiano, Juan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgiften kristendomen. Skuggsidorna i hans karakter
voro ett häftigt lynne och en hårdhet, som under
utöfvandet af obegränsad makt förvandlades till
blodig grymhet. V:s regering upptogs hufvudsakligen
af krig. Han hade att försvara sitt rikes gränser i
Afrika mot morerna, vid Rhen mot alemanner, burgunder
och franker, å Galliens kuster mot de sjöfarande
sachsarna, i Britannien mot pikter och skoter samt
i Pannonien mot qvaderna. Fälttågen sköttes i det
hela med kraft och framgång af honom sjelf eller
hans fältherrar. Alemannerna besegrades 366 och
368, hvarefter fred ingicks. År 374 ryckte qvaderna
under härjningar fram mot Sirmium. V. gick sjelf
i fält mot dem 375, och fienderna förskräcktes af
hans anryckande så, att de ödmjukt bådo om fred. Vid
en sammankomst med deras sändebud i Bregetio (nära
Komorn) d. 17 Nov. 375 utfor kejsaren mot dem, gripen
af den häftigaste vrede, hvilken hade den verkan,
att ett blodkärl sprang och döden följde nästan
ögonblickligt. V. efterlemnade en son i ett äldre
gifte, Gratianus, som han 367 gjort till medregent,
och en son, Valeritinianus, i ett senare gifte,
med den honom efterlefvande Justina. – 2. V. II,
den föregåendes son, f. 371, blef jämte sin äldre
halfbroder, Gratianus, efter sin faders död,
375, kejsare i Vesterlandet, med modern, Justina,
såsom regent. Sedan hans farbroder kejsar Valens 378
omkommit vid Adrianopel, sattes Theodosius (se denne)
till kejsare i det östra riket. Då Maximus år 383
beröfvade Gratianus kronan och lifvet, åstadkoms
genom Theodosius ett fördrag, som tryggade V. i
besittningen af Italien, Afrika och östra Illyrien,
hvartill 387 efter Maximus’ nederlag lades väldet
öfver landen n. om Alperna. Redan 392 föll V. offer
för den äregirige franken Arbogastes. – 3. V. III,
f. 419, son af den sedermera till »augustus» upphöjde
patriciern Constantius och Placidia (se denna), blef
425 vestromersk kejsare, sedan inkräktaren Johannes,
som efter Honorius’ död 423 till vallat sig makten,
störtats genom hjelp från Öst-Rom. V. stod under
sin moders inflytande, hvilken tog förvaltningen i
sin hand. Men tiderna voro icke sådana, att denna
förvaltning kunde utöfvas utan inkräktning från
annat håll. Tvänne tappra fältherrar, Bonifacius
och Aetius, täflade med hvarandra om makten. Aëtius’
ränker föranledde Bonifacius att göra uppror och
till sin hjelp i Afrika emottaga vandalerna. För
sent inseende sitt misstag, kämpade Bonifacius
fåfängt mot barbarerna, fick sedan tillgift af
hofvet, men afled 432 af ett i fältslag mot Aëtius
erhållet sår. Denne blef nu allrådande vid hofvet,
sedan han genom barbarers understöd tilltvungit sig
återupphöjelse. Aëtius viste ock att med skicklighet
och kraft försvara riket, särskildt genom den klokhet,
med hvilken han behandlade och underhöll förbindelser
med de olika barbarfolken. År 450 afled Placidia,
hvarefter V., som då leddes af eunuken Heraclius,
sökte afskudda sig beroende af Aëtius. Ehuru denne
genom Attilas tillbakakastande 451 inlade ny förtjenst
om riket, föll han ett offer för kejsarens egen hand,
454. Redan 455 blef V. mördad af senatorn Petronius Maximus,
som han djupt förolämpat. R. Tdh.
Valentins dag (Eng. St Valentines day), d. 14
Februari, var redan under medeltiden i England
och Skotland en bemärkelsedag genom den sedvänjan
bland ungt folk, att den person af motsatt kön,
hvars namn man aftonen förut dragit vid lottning,
eller som man på sjelfva Valentinsdagen först mötte,
den skulle man gifva skänker och året ut vara huld
såsom sin »Valentin», d. v. s. att en uppvaktning på
riddaremanér ålåg den manlige »Valentin». Numera är
det endast brukligt att på sagda dag anonymt sända
hvarandra illustrerade kärleksbref (valentines)
och skämtsamma gåfvor. Plägseden är antagligen en
qvarlefva af någon hednisk vårfest och torde ega
samband med den i England rådande folktron att på
denna dag foglarna välja sig maka, men den synes sakna
all hänsyftning på den kristne martyr Valentinus,
hvars namn dagen bär. Den omnämnes flerestädes i den
engelska literaturen alltifrån Shakspere och bildar
ramen till W. Scotts roman »Sankt Valentins dag
eller Den vackra flickan i Perth».
Valentinus, gnostiker. Se Gnosticism, sp. 1323.
Valentinus, namn på flere helgon, bland hvilka
märkas en V., som var biskop i Interamna (Terni),
aflifvades d. 14 Febr. antagligen något år på
200-talet och åkallas som hjelpare af dem, hvilka
lida af fallandesjuka (T. valentinskrankheit),
samt en V., som var Rätiens apostel och troligen
lefde i förra hälften af 400-talet.
Valentinus, påfve 827, i fyrtio dagar, efter
Eugenius II, var bördig från Rom. I öfrigt äro hans
lefnadsomständigheter okända.
Valentinus, Basilius, den siste betydande kemisten
under den alkemistiska perioden, skall hafva
varit benediktinmunk och lefde på 1400-talet i
S. Petersklostret i Erfurt. V. är den förste,
som beskrifver arsenik, vismut och zink, och han
lärde först känna knallguld, blysocker, en mängd
antimonpreparat och saltsyra, som framställdes
af vitriol och koksalt. Hos honom finner man ock
de första spåren till kemisk analys. Genom V.,
som använde ett antal kemiska preparat, särskildt
antimonföreningar, till medicinskt bruk, förbereddes
den iatrokemiska riktningen inom kemien, hvilken i
Paracelsus fick sin mest bekante representant. V:s
skrifter, som trycktes först på 1600-talet, utmärka
sig genom en blandning af riktig och noggrann
iakttagelseförmåga med mystik och vidunderliga
fantasier. Här må nämnas hans Currus triumphalis
antimonii, De magno lapide antiquorum sapientiae,
Apocalypsis chymica och Testamentum ultimum.
P. T. C.
Valenza, stad uti italienska prov. Alessandria,
på högra sidan af Po. Omkr. 10,000 innev. Staden
kallades af romarna Forum Fulvii Valentinum och var
fordom starkt befäst.
Valer. Se Valland.
Valera y Alcalá Galiano, Juan, spansk politiker och
skriftställare, f. 1827 i Cabra (Córdova), egnade
sig först åt den juridiska banan, sedermera åt den
diplomatiska. Såsom diplomat hade han tillfälle att
besöka åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
