Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valkendorff. 1. Erik V., norsk ärkebiskop - Valkendorff. 2. Kristofer V. - Walker, stad i engelska grefskapet Northumberland - Walker. 1. Robert W. - Walker. 2. Frederick W. - Walker. 1. Amasa W. - Walker. 2. Francis Amasa W. - Walker, John - Walker, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Norge med domkyrkans skatter, och begärde hans
fängslande af myndigheterna i Amsterdam, hvilka dock
vägrade. Kristian fordrade då, att han skulle möta
inför konung och riksråd för att försvara sig, men
med kännedom om konungens våldsamhet föredrog V. att,
utblottad på alla medel, begifva sig till Rom och
för påfven frambära sin sak. Der dog han på hösten
1522, innan påfvens dom fallit. – 2. Kristofer V.,
född d. 1 Sept. 1525, var 1556–60 länsherre i Bergen
och uppträdde med mycken kraft mot der boende tyska
köpmän och handtverkare, hvilka tvungos att rätta sig
efter landets lagar eller också utflytta. Åren 1561–67
var han ståthållare i Livland och rådgifvare för
hertig Magnus, konung Fredriks broder, hvarefter han
förde länsstyrelsen på Island 1569–71 samt på Gotland
1571–73. Såsom räntmästare 1574–89 höll han finanserna
i godt skick, upptogs 1577 i riksrådet och blef 1588
en af de 4 riksförmyndarna under konung Kristian IV:s
minderårighet, men afgick i Juli 1590, då han för sin
stränghet mot Magnus Heinesen dömdes att utgifva ett
betydligt skadestånd. När Kristian IV sjelf öfvertagit
regeringen, 1596, blef V. rikshofmästare och dog såsom
sådan d. 17 Jan. 1601. V. var stor vän och
främjare af vetenskaperna och grundlade »Valkendorffs
kollegium» (förut karmelitkloster) i Köpenhamn med fri
bostad för 16 fattiga studenter (år 1866 uppfördes en
ny byggnad för 21 alumner). Påståendet att V. genom
sitt uppförande mot Tyge Brahe skulle hafva bidragit
till att denne lemnade Danmark synes ogrundadt.
E. Ebg.
Walker [oåkör], stad i engelska grefskapet
Northumberland, på norra stranden af Tyne, 3,5
km. ö. om Newcastle, med hvilket det är förenadt genom
jernväg. 9,527 innev. (1881). Jernverk och kemiska
fabriker, skepps- och båtbyggeri samt tegelbruk.
Walker [oåkör]. 1. Robert W., engelsk målare,
d. omkr. 1660, hade studerat efter Van Dyck och
vardt berömd för sina porträtt. Han var särskildt
Cromwells förnämste porträttmålare, och af hans
bilder af protektorn finnes en i Warwick Castle, en
annan i Petersburgs Eremitage. – 2. Frederick W.,
engelsk målare, f. i London 1840, studerade först
arkitektur, men öfvergick snart till måleriet
och intogs 1858 i Royal academy samt förvärfvade
hastigt så stor skicklighet i teckning, att han
användes som illustratör för åtskilliga tidningar
och i Cornhill Magazine särskildt fick utföra
illustrationer till Thackerays roman »The adventures
of Philip» (1862), först efter författarens utkast,
sedan sjelfständigt. Derefter började han måla i
olja och aqvarell, utställde sitt första arbete
1863 och invaldes 1864 i »Society of painters in
watercolours». Hans målning The bathers (1867)
väckte mycken uppmärksamhet. Derpå följde 1868 The
vagrants, en zigenarefamilj kring en eld (i National
gallery). Under de följande åren utförde han flere
omtyckta arbeten dels i olja, dels i vattenfärger,
men hans helsotillstånd tvang honom att 1873 resa
till Algeriet, och efter sin återkomst
derifrån dukade han under för klimatets hårdhet, 1875.
C. R. N.
Walker [ölkar], 1. Amasa W., amerikansk
nationalekonom, f. i Connecticut 1799, d. i
Massachusetts 1875, var först köpman (1825–40),
men började på 1840-talet hålla nationalekonomiska
föreläsningar i Oberlin college (Ohio). 1849 valdes
han till medlem af senaten i Massachusetts och
fick flere andra förtroendeuppdrag, bl. a. var
han president i Temperance society i Boston och
vice president i de båda första internationella
fredskongresserna (London 1843 och Paris 1849). Såsom
nationalekonom ifrade han i synnerhet för
jernvägsväsendets utveckling och för dubbelt myntsystem
(fakultativ bimetallism), det senare särskildt i
arbetet Nature and uses of money and mixed currency
(1857). Hans förnämsta vetenskapliga verk är Science
of wealth, a manual of political economy (1866;
flere uppl.). – 2. Francis Amasa W., den förres son,
statistiker och nationalekonom, f. i Massachusetts
1840, blef såsom juris studerande i Amhurst 1861
volontär och avancerade under det borgerliga kriget
så hastigt, att han vid sitt afskedstagande, 1865,
var brigadgeneral för volontärerna. Efter att sedan
några år hafva varit lärare i klassiska språk blef
han 1869 chef för statistiska byrån i Washington
och hade högsta ledningen af den 9:de folkräkningen
inom unionen, 1870–72. 1863 hade han blifvit
»artium magister» i Amhurst, och 1873 fick han en
liknande grad vid Yale university. 1878 var W.
delegerad för Förenta staterna vid myntkongressen
i Paris. Han är ännu president för Massachusetts
Institute of technology. Utom en History of the
second army corps (1886) och åtskilliga statistiska
verk, bl. a. The tenth census 1880 (24 dlr, 1883
o. f.), har W. utgifvit flere betydande arbeten i
nationalekonomi. Särskildt må nämnas: The wages
question (1876; ny uppl. 1891), Land and rent
(1883), Political economy (s. å.), First lessons of
political economy (1890). I myntfrågan står W. på
bimetallistisk ståndpunkt. Den nationalekonomiska
vetenskapen har honom att tacka i synnerhet för
en god utredning af skilnaden mellan kapitalist och
företagare (entreprenör), ränta och företagsvinst samt
för en värde- och pristeori. W:s arbeten utmärka
sig genom ett synnerligen klart framställningssätt.
J. Lr.
Walker [oåkör], John, engelsk lexikograf, f. 1732, var
skådespelare till 1767, ehuru med ringa framgång,
förestod några år en skola i Kensington och
uppträdde derefter med god påföljd såsom föreläsare
i uttalskonst. Död 1807. I Critical pronouncing
dictionary and expositor of the english language
(1791; omkr. 40 uppl.) uppställde W. ett system för
angifvande af det engelska uttalet, hvilket system än
i dag är normgifvande både i England och Amerika. Han
utarbetade dessutom Rhyming dictionary (1775; många
uppl.), Elements of elocution (1781; 4:de uppl. 1838)
och Rhetorical grammar (1785; ny uppl. 1801).
Walker [oåkör], William, nord-amerikansk äfventyrare,
f. i Tennessee 1824, d. 1860, studerade medicin och
juridik och var derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
