Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Wallmark, Peter Adam - 2. Wallmark, Ernst Adam - Wallmark, Lars Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undfick 1819 kansliråds titel och invaldes s. å. i
Vitt. hist. o. ant. akad. – Under sina första år
i Stockholm vann han vittra kretsars bifall för en
latinsk elegi öfver S. Älf och en retorisk-patetisk
Sång öfver slaget vid Köpenhamns redd d. 2
April 1801, fann trogna gynnare i Leopold och
Rosenstein, gaf utländska diplomater undervisning
i svenska språket och literaturen samt upptogs i
den förnäma verldens umgänge. Han utgaf dernäst
»Samling af skrifter i äldre litteraturen» (1802;
öfversatta, från Xenofon, Bion, Lukianos, Plinius
m. fl.) och den misslyckade kalendern Nyårsgåfva
till damer och kavaljerer för 1803 (1802). Svenska
akad. tillerkände sitt andra pris åt hans lärodikt
Handen (1804), hvars 22 sidor tryckt text (1807) han
i naiv sjelfbelåtenhet utstyrde med 87 sidor lärda
noter jämte ett par kopparstick. 1805 tilldelades
honom af Svenska akad. Lundbladska priset, och han
kom i vänskapsfullt umgänge med de andre unge
efter-akademikerna. W:s i välgörande syfte utgifna
novell Amalia, eller de finska flygtingarne (2
uppl. 1808), sentensrik och känslofull i Lafontaines
stil, blef högst populär. Han belönades med Svenska
akad:s stora pris för Sång till finska arméns ära
(2 uppl. 1809), i hvilken en verkligt varm känsla
tagit sig uttryck. På fleres uppmaning uppsatte
han 1809 tidningen »Journal för litteraturen och
theatern» (se d. o.), som vann betydande afsättning
och snart fick politisk färg. Den gjorde under det
nya statsskickets tidigare år tjenst såsom ett värn
mot folkyran och tryckfrihetens missbruk. W., som
1810–13 gaf undervisning i svenska åt kronprinsen
Karl Johan (hvilken dock endast oregelbundet och
på korta stunder tillgodogjorde sig densamma) och
åt hans son, prins Oskar, stödde inom pressen Karl
Johans afsigter på Norge och medföljde hösten 1814
i hans svit till nämnda land, hvarest han stiftade
bekantskap med politiska och literära män samt
besjöng på latin unionen. Mest känd af efterverlden
har W. blifvit genom den långvariga vittra fejd
han, såsom den akademiska skolans trogne försvarare,
1810–20 i sin »Journal» förde mot den nyromantiska
skolan i Sverige. Såsom kännare af den samtida
tyska literaturen genomskådade W. straxt nämnda
rörelses tyska ursprung, men hans egen bildning var
å andra sidan ensidigt rotfäst i 1700-talets franska
upplysningsliteratur, och han tillät sig i stridens
hetta mindre nobla angrepp på motståndarna (se vidare
Markalls sömnlösa nätter och Nya skolan). 1823
försvarade W. med framgång den konstitutionella
friheten gent emot H. Järtas paradoxa utfall i
»Odalmannen». När »Post- och Inrikes tidningar»
1834 ombildades till »Sveriges Statstidning»,
utsågs W. till dennas redaktör och fortfor att
vara det till dess upphörande 1844, hvarunder han
med hätskhet anfölls af oppositionstidningarna. Han
redigerade derefter »Post- och Inrikes tidningar»
1844–Mars 1847. Från bibliotekariebefattningen tog
han afsked 1843, och fyra år senare bosatte han sig
å Kungsör nära Arboga, hvarest han afled d. 19 Mars
1858. – Kunskapsrik, uthållig och hederlig, fyllde
W. på ett erkännansvärdt sätt de värf,
som förhållandena jämte hans eget moderat-konservativa
skaplynne anvisade honom. Han handlade dervid
efter grundsatsen att »det bästa är fiende till
det bättre». Förutom ofvan nämnda skrifter
utgaf han bl. a. den satiriska romanen Resa
till Stockholm, år 1913, af Fuselbrenner (1813;
3:dje uppl. 1832), antologien »Svenska språkets
skönheter» (3 bd, 1820–28), dramat Sulioterna
(1827, tonsatt af J. F. Berwald) med ämne från
grekiska frihetskriget, Försök att upplysa publiken
om föremålet och beskaffenheten af den elfvaåriga
tvisten inom vår litteratur (1821), Johan Gutenberg
(jubileumskrift, 1840), Historisk-statistisk återblick
på Sveriges yttre och inre förhållanden under de
sist förflutna tretti åren (2 uppl., 1843) och flere
politiska broschyrer. W. utgaf äfven en uppl. af
Karl XII:s brefvexling med Ulrika Eleonora (1830;
2:dra uppl. 1832) och åtskilliga andra historiska
handlingar.
2. Wallmark, Ernst Adam, öfversättare och författare
för teatern, teaterdirektör, den föregåendes
son, föddes i Stockholm d. 3 April 1834. Han blef
student i Upsala 1853, aflade kansliexamen 1857 och
inträdde s. å. i Civildepartementets expedition
af K. M:ts kansli samt i dåv. Krigskollegium
(Arméförvaltningen). 1879 öfvergick W. till
Riksarkivet, hvarest han fortfarande tjenstgör
såsom e. o. amanuens. Under en lång följd af
riksdagar har W. varit anställd vid Riksdagens
kanslis trycker i afdelning. Han innehade i bolag
med L. Zetterholm Södra teatern i Stockholm 1870–73,
med V. Holmqvist Djurgårdsteatern 1873 och ensam
Ladugårdslandsteatern 1873–74. W. kallades 1866 till
associé i Musikaliska akademien. Han har med sin penna
arbetat ovanligt flitigt för teatern, i det att han
öfversatt, bearbetat eller författat sammanlagdt 162
pjeser på vers och prosa. Deribland märkas 22 större
operor, bl. a. »Rigoletto» (1861), »Faust» (1862),
»Afrikanskan» (1866), »Romeo och Julia» (1868), »Den
vilseförda» (s. å.), »Don Pasquale» (1869), »Lalla
Rookh» (1870), »Dinorah» (s. å.), »Nordens stjerna»
(1881), »Konung för en dag» (1882), »Mefistofeles»
(1883), »Paul och Virginie» (1886), »Lakmé» (1889)
och »Skrifvarkungen» (1892). Ännu mer har W. gjort
sitt namn kändt såsom fyndig bearbetare af de
flesta moderna operetter, som gifvits i Stockholm
sedan midten af 1860-talet (Offenbachs, Lecocqs,
Planquettes, Strauss’, Suppés, Millöckers, Genées,
Sullivans och Audrans operetter). W. har författat
bl. a. åtskilliga folklustspel (med A. Bosin),
texter till operetter af Berens, Littmark, v. Heland
och Kjellander samt till Ölanders opera Blenda (med
L. Josephson, 1876), Visor och kupletter (4 »knippor»,
1880–90), diktsamlingen Från ungdomstid – Vid höstetid
(1887). För svenska och danska musikförläggare har
han anonymt öfversatt mer än 500 sånger till musik.
Wallmark, Lars Johan, fysiker, född i Luleå d. 27
Sept. 1810, blef student i Upsala 1827, aflade
derstädes 1828 hofrättsexamen såsom en förberedelse
för sin tilltänkta bergsexamen samt lät inskrifva
sig såsom auskultant i Svea hofrätt och såsom
e. o. kanslist i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
