Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandamme, Dominique René, grefve af Hüneburg - Wanda von Dunajew. Se Sacher-Masoch - Vandeæ Lindl., bot., en afdelning af nat. fam. Orchideæ L. - Wander, Karl Friedrich Wilhelm - Vanderbilt, Cornelius - Vanderbilt, William Henry V. - Van der Monde, Charles August - Van Diemens land. Se Tasmanien - Van Dijck. Se Dyck - Vandra, sjöv., säges stundom om ett segel, block e. dyl. - Vandrande blad och vandrande pinar, zool., kallas vissa insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den würtembergska divisionen och förde 1809 en
armékår. 1812 förde V. 8:de armékåren, vid konung
Jérômes härafdelning, men hemsändes på grund af en
tvist med denne. 1813 gjorde han sitt namn förhatligt
genom sin grymma behandling af Hamburg, förde 1:sta
armokåren och blef med denna slagen och fången af
ryssarna vid Kulm (d. 30 Aug.). Återkommen från
Ryssland först på hösten 1814, slöt V. sig 1815 till
Napoleon, fick befälet öfver 3:dje armékåren och
uppbar med denna det svåraste arbetet i slaget vid
Ligny. Efter att en tid hafva varit landsförvist dog
V. i Cassel 1830. Han var rå och rofgirig. Jfr A. du
Casse: »Le general V. et sa correspondance» (1872).
C. O. N.
Wanda von Dunajew. Se Sacher-Masoch.
Vandeae Lindl., bot., en afdelning af nat. fam. Orchideae
L. Hithörande arter hafva rotstockar och en enda
ståndareknapp, fri och affallande. Pollenmassorna äro
två, släta, vaxlika och med ett skaft (caudicula)
fästa vid klibbskifvan. Vandéerna äro nästan alla
tropiska epifyter och stå ganska nära en annan
öfvervägande tropisk afdelning, Epidendrea, af samma
familj. Den lilla, oändligt täcka toffelblomman,
Calypso borealis Salisb., som har sin hemort
i nordligaste Sverige, föres af systematici inom
botaniken till än den ena, än den andra af dessa
orkidéafdelningar och är, med sin ensamma, stora,
ljust rödletta blomma, en svag återglans af dess
praktfulla samslägtingar i de varma luftstrecken.
O. T. S.
Wander, Karl Friedrich Wilhelm, tysk skriftställare,
f. i Schlesien 1803, blef 1827 lärare vid
stadsskolan i Hirschberg, men afsattes 1850 på
grund af sina frisinnade åsigter. Död 1879. Han
författade åtskilliga pedagogiska skrifter,
men är hufvudsakligen känd genom sitt stora
ordspråksarbete Deutsches sprichwörterlexikon (5 bd,
1863–80; se derom Ordspråk).
Vanderbilt, Cornelius,
nord-amerikansk fartygsredare och jernvägsegare,
kallad »commodore» V., föddes 1794 nära New York
inom en fattig, från Holland härstammande familj. Han
blef i ynglingaåren färjkarl och skutskeppare,
hade vid 23 års ålder förvärfvat sig flere smärre
segelfartyg jämte ett kapital af 9,000 doll. och
vände då sin uppmärksamhet till ångbåtstrafiken
samt byggde efter hand en stor mängd ångare, med
förbättringar i konstruktionen. 1851 öppnade han en
högst inbringande ångbåtslinie New York–Kalifornien
(öfver Nicaragua) och sedermera linien New York–Havre
(1858) m. fl. Under inbördeskriget instängde han,
med sin dyrbaraste ångare, sydstaternas fruktade
pansarfartyg »Merrimac» i James-floden. När
V. omkr. 1862 drog sig tillbaka från rederiföretagen,
egde han 40 mill. doll. Han köpte 1862 New
York–Harlem-jernbanan, 1863 Hudson-river-banan,
1864 New York–Central-banan samt slutligen Lake-shore-
och Michigan-southern-banorna. I jernvägsdriften
införde V. betydande förbättringar. Vid sin 1877
timade död var han egare af 105 mill. doll., hvaraf
15 mill. doll. voro bortdonerade. Ett universitet i
Nashville är uppkalladt efter honom. V:s framgångar
förklaras delvis af hans berghelsa, ovanliga minne
och stora lätthet att arbeta. – Hans son William Henry
V., f. 1821, slog sig fram såsom duglig landtbrukare,
blef efter faderns död president för de af denne egda
jernvägarna, efter att förut hafva varit deras vice
president, samt gjorde äfven affärer i telegraf- och
telefonlinier, industriella företag m. m. Vid sin
död, Dec. 1885, egde han 200 mill. doll., af hvilka
han donerade den oerhörda summan af 100 mill. till
allmännyttiga ändamål samt 50 mill. åt hvardera af
sina två söner, Cornelius och William.
Van der Monde [mångd], Charles August, fransk
matematiker, f. 1735, d. 1796, var 1771–93
led. af vetenskapsakademien och sedan 1795 af
Franska institutet samt förestod efter Vaucansons
död (1782) det af denne inrättade Conservatoire
pour les arts-et-métiers. V. sysselsatte sig med
eliminationsteorien samt transformationer af enklare
former. Han skref äfven om ett nytt harmonisystem,
tillämpligt på dåtidens musik (1781).
Van Diemens land. Se Tasmanien.
Van Dijck. Se Dyck.
Vandra, sjöv., säges stundom om ett segel, block
e. dyl., som löper långs ett tåg, vid hvilket det
qvarhålles af en kaus, en stropp o. s. v. En kompass
säges »vandra», då skifvan, tillföljd af nålens
ringa riktkraft, gör stora och många svängningar,
innan hon stannar, och derigenom betydligt
försvårar styrningen, synnerligast i sjögång.
R. N.
Vandrande blad och vandrande pinnar, zool.,
kallas vissa insekter, som erbjuda ett af de
mest förundransvärda exempel på »förklädnad till
skyddande likhet» (se Mimicry) inom djurverlden. De
tillhöra fam. Phasmidae, de s. k. »spökena», inom
ordn. egentliga rätvingar (Orthoptera genuina),
gruppen Gressoria (gåender ej hoppande). Phasmidae
hafva i regeln långsträckt, jämnbred kropp, fritt
och nedböjdt hufvud, med trådsmala pannspröt och
långa gångben, hvilkas 5-ledade tarser hafva en
stor häftflik mellan ändklorna. Hos de »spöken»,
som hafva vingar, likna dessa friska eller torra
blad. Till dem hör slägtet Phyllium Illig., hvars art
siccifolium är den insekt, som företrädesvis kallas
»vandrande bladet». Hos detta djur är det icke endast
vingarna, som fullständigt likna ett örtblad. Äfven
bröstet och benen äro platt utbredda och bladlika,
så att man endast med den största svårighet kan
upptäcka insekten, då han sitter mellan de blad,
som tjena honom till föda. Hos det döda djuret få
vingarna utseende af ett torrt gulnadt blad (deraf
dess latinska namn). Ph. siccifolium förekommer
från Seychellerna öfver Java och Timor bort till
Nya Guinea. Ett annat »vandrande blad», Megalodon
ensifer, på Nya Guinea, har från hufvudet utefter
ryggen en bladliknande skifva ock de stora, gröna,
hinnaktiga vingarna försedda med ett nervnät, som
gör insekten nästan lik vissa tropiska örters blad. –
Många Phasmidae sakna såväl täck- som flygvingar och
hafva då ett utseende, som förvillande liknar torra
afbrutna qvistar (pinnar) eller små grenar. De mest
»spöklika», eller från vanliga djurformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
