Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaxtaft, tekn., farmak., är med linoljefernissa genomdränkt tunnt siden eller taft - Vaxön, ö i Stockholms skärgård, på hvilken staden Vaxholm är belägen - Vay, Joyan - Vayu. Se Haju - Ve (Isl. Vé), Nord. mytol. Se Vili - Veadar, skottmånaden i det judiska året - Wealdenformationen l. wealdenserien, geol., - Vear, Nord. mytol., »de heliga l. helgande makterna», en benämning på gudarna - Wear, flod i norra England - Weber, Veit, psevdonym för den tyske skriftställaren G. Ph. L. L. Wächter - Weber, Bernhard Anselm - Weber, Karl Julius - Weber, Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som möjligt från inväfda smådelar af
bomullsfrön. Sådan väf förekommer vanligen i bredder
af 64, 70, 75 och 85 cm. Längder af 6 m. spännas i
ramar, hvilka äro försedda med fina ståltrådskrokar,
på hvilka väfstycket fasthäktas. Ramarna äro så
inrättade, att slåarna, på hvilka väfven fästes, kunna
spännas i sär, så att väfven blir starkt sträckt,
likt ett trumskinn. Befintliga knutar och frödelar
aflägsnas, hvarpå första bestrykningen göres med
den ofvannämnda kokta linoljan, hvilken utstrykes
å båda sidor så jämnt som möjligt med stålspaklar.
Derefter ställes ramen med den bestrukna väfven
att torka i en temperatur af + 37°–42°. Efter
omkr. 3 veckor är väfven torr och slipas då för hand
med pimsten och vatten, för att alla ojämnheter må
aflägsnas. Sedan vattnet efter slipningen afhälts
och väfven torkat, bestrykes densamma ytterligare
med samma slags linolja och får derpå torka 2 1/2–3
veckor. Ny slipning företages ännu en gång och
likaledes derefter ytterligare en sista bestrykning
med linoljefernissan, hvarefter oljeväfven slutligen
torkas under 2 veckor i 45–50 graders värme. Sedan
skäras väfstyckena rena i kanterna och hoprullas såsom
färdig vara. – På alldeles samma sätt tillverkas
vaxtaft, endast med den skilnaden att »taft» eller
tunnt siden användes i st. f. bomullstyg. Vaxtaft har
förr haft stor användning vid läggandet af bandager
och våt-värmande omslag o. s. v., men är under
senare tider undanträngdt af s. k. »guttaperkataft»,
eller tunnt utvalsad guttaperka, som är billigare
och mera hållbar än det dyra och lätt sönderslitna
»vaxtaftet». I stället för vaxtaft och guttaperkataft
nyttjas äfven s. k. oljad shirting, som skiljer
sig från oljeduk derigenom att denna finare och
tunnare bomullsväf är på ena sidan (»rätsidan»)
bestruken med samma linoljefernissa 3 gånger,
men å den andra, eller »baksidan», blott en gång.
O. T. S.
Vaxön, ö i Stockholms skärgård, på hvilken staden
Vaxholm är belägen.
Way, Johan, miniatyr- och glasmålare, född i Rute
på Gotland d. 18 Juni 1792, trädde i unga år i
krigstjenst, bevistade som underlöjtnant vid Vendes
artilleri fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och
1814 samt erhöll tapperhetsmedaljen. Efter krigets
slut uppehöll han sig någon tid i Belgien, der han
under påverkan af Elisabeth de la Tour och hennes
son Alexandre egnade sig åt miniatyrmålning. Vid
hemkomsten synes han genast hafva tilldragit
sig stor uppmärksamhet. Han blef 1821 ledamot af
konstakademien, der han utställde första gången 1822,
samt anlitades af den kungliga familjen och den
förnäma verlden som miniatyrmålare. År 1828 företog
han en resa till England och Frankrike för att studera
det då å nyo upplifvade glasmåleriet och utställde
vid konstakademiens utställning 1831 åtskilliga
resultat af sina studier. Samma år utnämndes han till
ritmästare vid Upsala universitet och utförde under
det närmaste årtiondet (till 1841) de glasmålningar,
som ännu fylla fönstren i Gustavianska grafkoret i
Upsala domkyrka. Då och då framträdde han under de
följande åren å konstakademiens utställningar
hufvudsakligen med miniatyrer, sista gången 1860. Han dog
i Stockholm d. 10 April 1873. Någon framstående
konstnär kan W. ej kallas, men hans sirliga,
glatta och kalla små bilder synas hafva väl
motsvarat tidens och publikens fordringar.
Upk.
Vayu. Se Haju.
Ve (Isl. Ve), Nord. mytol. Se Vili.
Veadar, skottmånaden i det judiska året (se
Kalender). Om det judiska årtalet vid division med
19 lemnar någon af resterna 0, 3, 6, 8, 11, 16, 17,
är det ett skottår, och då inskjutes Veadar (»den
andre Adar») efter månaden Adar.
Wealdenformationen l. wealdenserien [oildn], geol.,
en mellan de egentliga jura- och kritsystemen inom
vissa delar af England (Kent, Sussex, Essex; den
inre delen af Sussex kallas Weald, »skogsbygd»,
deraf formationens namn) och nordvestra Tyskland
förekommande sötvattensbildning, bestående af
sandsten och lera med underordnade lager af kalksten,
skifferlera och stenkol. Den räknas af somliga
geologer till understa delen af kritsystemet, af andra
till öfversta juran. Aflagringen, som bildats vid en
inom de resp. trakterna försiggången landhöjning med
efterföljande sänkning, består af en nedre, sandig,
och en öfre, mera lerig del; den förra betecknas
i Tyskland som wealden- eller deister-sandsten,
i England hastingssand, den senare kallas
wealdenlera. Af fossila lemningar innehåller wealden
landväxter och sötvattensmollusker äfvensom landödlor
(Iguanodon). Det rådande klimatet vid aflagringens
bildande var tropiskt. E. E.
Vear, Nord. mytol., »de heliga l. helgande makterna»,
en benämning på gudarna.
Wear [oiör], flod i norra England, uppstår i
vestligaste delen af grefskapet Durham och faller ut
i Nordsjön vid Monk-Wearmouth nära Sunderland.
Weber, Veit, psevdonym för den tyske skriftställaren
G. Ph. L. L. Wächter.
Weber, Bernhard Anselm, tysk musiker, f. 1766,
d. 1821, studerade först juridik, men öfvergick
till musiken och blef elev af Holzbauer och Vogler,
hvilken han 1790 åtföljde till Stockholm. År 1792 blef
han andre kapellmästare vid nationalteatern i Berlin.
Han var framstående klavérspelare och dirigent,
verkade mycket för uppförande af Glucks operor
samt skref sjelf sådana i Glucks manér (Menöceus,
Mudarra m. fl.), äfvensom monodramer, kantater,
sånger m. m. samt musik till Schillers »Wilh. Tell»
och »Die jungfrau von Orleans». A. L.
Weber, Karl Julius, tysk skriftställare, f. 1767,
d. 1832, utmärker sig för en egendomlig qvickhet och
satirisk ådra i ett antal arbeten, bland hvilka de
mest beaktansvärda äro Deutschland, oder briefe
eines in Deutschland reisenden deutschen (3 bd,
1826–28; 4:de uppl. i 6 bd, 1855) och Demokritos,
oder hinterlassene papiere eines lachenden philosophen
(1832 och följ.; 8:de uppl. i 12 bd, 1854).
Weber, Gottfried, tysk musikteoretiker, f. 1779,
d. 1839, var till yrket jurist och hade anställning
i Mannheim, Mainz och Darmstadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
