Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wellington ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna sport. – I många lands arméer har man i inrättat
kårer af cyklister, som företrädesvis skola sköta
kurirtjenst (velocipedordonnanser). Jfr L. Baudry de
Saunier: »Le cyclisme théorique et pratique» (1892).
Velocitet (Lat. velocitas), snabbhet.
Velours [völour], Fr., sammet. – Velouterad,
veluterad, sammets- (sjagg- eller plysch-) liknande
(om tyger, tapeter o. dyl.). Jfr Flossa-väfnad.
Velpeau [-på], Alfred Armand Louis Marie, fransk
kirurg, f. 1795, blef 1823 med. doktor i Paris och
utgaf 1825–26 Traité d’anatomie chirurgicale (2
bd), hvilken rönte mycket stor framgång. Samtidigt
offentliggjorde han (1826) sin Mémoire sur
l’inflammation aiguë des membranes synoviales
tendineuses et articulaires (1826). Hans Tratie de
l’art des accouchements (2 bd, 1829) och i synnerhet
dess 2:dra upplaga (1835) skattas mycket högt. Tre
år senare var han färdig med en ny förträfflig
handbok, Nouveaux elements de médecine opératoire
(3 bd, 1832). År 1834 blef han professor i kirurgi
i Paris och innehade denna plats till sin död,
1867, oförtrutet arbetande på sin vetenskaps
utveckling. Bland de många arbeten, som han
under denna tid utgaf, märkas Sur les maladies du
système lymphatique (1835–36), Leçons de clinique
chirurgicale faites à l’hôpital de la Charité (3 bd,
1840–41), Clinique chirurgicale (1866) samt Traité
des maladies du sein et de la région mammatre (1853),
en på 2,000 fall grundad monografi, hvilken anses vara
hans anmärkningsvärdaste och originellaste verk. –
»V:s bästa arbeten äro de, i hvilka han redogör för
resultaten af sina egna iakttagelser. Ehuru V:s namn
icke är förbundet med någon betydande uppfinning eller
upptäckt, har han likväl, åtminstone i Frankrike,
utöfvat ett afgjordt inflytande på kirurgiens
framsteg. Såsom lärare var han utmärkt genom en enkel
och klar metod; nästan hela den yngre generationen
af franska kirurger tillhör hans lärjungar. Såsom
praktiker framstod han genom säkerheten i sitt
omdöme och genom sin försigtighet som operator. Hos
honom voro förenade många egenskaper, som bilda den
fulländade och verkligt store kirurgen.» R. T-dt.
Wels, stad i Öfre Österrike, vid Traun (biflod
till Donau) och jernvägarna Linz–Salzburg samt
W.–Passau. 8,859 innev. (1880). W. anses vara den
vackraste landsortsstaden i kronlandet, på grund
af både sitt läge och sina prydliga byggnader,
bland hvilka särskildt utmärka sig den evangeliska
Kristuskyrkan, uppförd 1849–50 på bekostnad af
Gustaf Adolfs-föreningen, rådhuset och borgen,
sannolikt ursprungligen ett romerskt kastell i den
af Marcus Aurelius omkr. 170 e. Kr. anlagda kolonien
Ovilia l. Ovilabis. Oljeqvarnar, pappersbruk, maskin-
och margarinfabriker.
Velschow, Hans Matthias, dansk historiker, född
i Köpenhamn d. 22 Nov. 1796, blef student 1815,
teol. kandidat 1822 och magister 1831 samt efter
en tvåårig utländsk resa professor (rostgardianus)
i historia 1833. Död d. 8 Juli 1862. Hans vigtigaste
arbete är
fullbordandet af P. E. Müllers upplaga af Saxo (1839–58),
men dessutom skref han flere värdefulla afhandlingar,
hufvudsakligen om Danmarks inre förhållanden under
medeltiden, såsom De danorum institutis militaribus
regnante Valdemaro secundo (1,1831). Hans lärdom och
skarpsinne motvägdes dock af en viss naturlig tröghet
och improduktivitet, hvarför frukten af hans arbete
blef i det hela taget obetydlig. E Ebg.
Velsk och Velskland. Se Valland och Välsk.
Velten [fel-], Johannes, vanl. kallad Magister
Velten, tysk skådespelare och teaterledare,
f. i Halle, studerade i Leipzig och bildade
omkr. 1668 ett i Tysklands teaterhistoria berömdt
skådespelaresällskap, som 1682 eller 1685 blef
sachsisk hoftrupp och småningom genom förbättring af
spelsättet och repertoaren (bl. a. genom uppförandet
af öfversättningar från Molière) lyfte den tyska
teatern från dess medeltida ståndpunkt. Med sin trupp
besökte V. flere af Tysklands större städer. Han
dog i Hamburg 1692, och derefter öfvertog hans
enka ledningen af sällskapet, som upplöstes först
omkr. 1712. Att den tyska trupp, som på 1690-talet
tillbragte flere år i Stockholm, skulle – såsom
några svenska teaterforskare haft skäl att antaga –
varit Magister V:s, har genom senare upplysningar
visat sig högst osannolikt. Deremot vet man säkert,
att fru V. med sällskap spelade i Köpenhamn 1707. Se
härom J. Paludans uppsats i »Samlaren» 1890.
Welti, Emil, schweizisk politiker, f. 1825,
började 1847 verksamhet som advokat i sin
födelsekanton, Aargau, hvilken 1856 invalde
honom, då president i kretsdomstolen i Zurzach,
i sin regering, der han hade plats till 1866 och
stod i spetsen för först justitie-, sedermera
undervisningsdepartementet. 1857–66 tillhörde han
derjämte ständerrådet (förbundsrepresentationens
ena kammare) och var dess president 1860 och
1866. I Dec. 1866 invaldes han i förbundsrådet
(den verkställande myndigheten inom edsförbundet),
som han tillhörde till 1892, och der han en tid
var chef för krigs- och sedermera för post- och
jernvägsdepartementen samt president åren 1869, 72,
80, 84 och 91. Reorganisationen af det schweiziska
försvarsväsendet är W:s verk, och stor förtjenst har
han inlagt om S:t Gotthardsbanans tillkomst. W. eger
som statsman en stor organisatorisk förmåga och är
derjämte en utmärkt talare. För sin redbarhet aktas
han högt af alla politiska partier inom landet.
Veltlin. Se Val Tellina.
Weltschmerz, T., »verldssmärta», verldsleda, det
själstillstånd, som härrör från den pessimistiska
öfvertygelsen att icke sällhet, utan lidande och
smärta äro hvarje kännande väsendes oundvikliga
lott. Verldssmärtan, äkta eller tillgjord, har
i betydande mån satt sin färg på literaturen under
förra delen af 1800-talet och funnit typiska uttryck
genom skalder sådana som Byron, Heine och Leopardi.
Veluterad. Se Velours.
Velvet (Eng., af Lat. vellus, ull), sammet,
silkessammet; bomullssammet. – Veleteen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
