Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wennerberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlade Rom efter samnitkrigens slut dit 20,000
kolonister för att beherska förbindelserna i trakten,
och samtidigt fortsattes antagligen Via Appia till
V. I 2:dra puniska kriget var den befästa staden
en säker stödjepunkt för romarna. Der föddes år 65
f. Kr. skalden Horatius (»Veriusias svan»).
Wensjoe [-sjö], Ture, teolog, föddes i Torslanda
socken, Göteborgs stift, d. 1 April 1801, blef student
i Upsala 1822 och filos. magister 1827. Straxt efter
vunnen magistergrad efterträdde han skalden Nicander
såsom lärare för excellensen grefve A. G. Mörners
yngre söner, och sedan han 1828 blifvit prestvigd,
anställdes han derjämte såsom huspredikant hos denna
grefliga familj, der han qvarstannade, tills han
1835 blef vice pastor vid Upsala domkyrka. 1833 hade
han blifvit tjenstgörande e. o. hofpredikant. 1848
utnämndes han till kyrkoherde i Mariestad och
1856 till kyrkoherde i S:t Klara förs. i Stockholm
samt blef 1860 teol. doktor. Han afled i Stockholm
d. 6 Okt. 1865. W. åtnjöt stort anseende för sina
teologiska kunskaper och sin duglighet, och flere
bevis derpå kommo honom till del. Under den tid han
var domkyrko-vicepastor i Upsala kallades han 1844
til] adjungerad ledamot af kungl. bibelkommissionen
och 1845 till adjungerad ledamot af domkapitlet,
hvarjämte honom mer än en gång erbjöds att ingå
såsom lärare vid universitetet. 1852 insattes han
såsom ledamot i komitén för kyrkohandbokens och
katekesens omarbetande. Såsom författare efterlemnade
han endast ett tal i Stockholms prestsällskap 1837
och ett tal vid Svenska bibelsällskapets allmänna
sammankomst 1840 samt några strödda predikningar
och griftetal. Men deremot gjorde han sig bemärkt
såsom öfversättare af flere värdefulla teologiska
arbeten, bland hvilka det förnämsta är »Gerlachs
förklaring af Nya testamentets heliga skrifter»
(1842–45) och »af Gamla testamentets heliga skrifter»
(1848–56), hvarjämte må nämnas »Hutterus redivivus»
(1833), länge undervisnings- och examensbok vid
universitetet, Sartorius’ »Christi person och verk»
(1835) och Mårtensons »Den christliga dogmatiken»
(1849–50). J. P.
Venstern (Fr. la gauche, T. die linke), polit.,
benämning på de liberala partierna i en parlamentarisk
församling, i motsats till högern, de konservativa. Om
orsaken till namnets uppkomst m. m. se Högern. Jfr
vidare Center 2, Förenade venstern, Liberal
och Radikal.
Wenström, Karl Edmund, prest och författare,
född i Sala d. 17 Okt. 1810, blef student i
Upsala 1831, prestvigd 1833, filos. doktor 1836,
amanuens vid hofkonsistorium i Stockholm 1837,
s. å. prisbelönt af Sv. akad. för skaldestycket
Luthers prestvigning, e. o. hofpred. 1840,
komminister vid Storkyrkoförsamlingen 1848, notarie i
hofkonsistorium 1849, ord. hofpred. 1850, kyrkoherde
i Falun 1858 och kontraktsprost 1860. Död i Falun
d. 18 Dec. 1879. W. utgaf en mängd predikningar,
tillfällighetstal och vittra arbeten (Teckningar
ur Luthers lif, 1838–46; Stockholmslivet för 30 år
sedan. En själasörjares anteckningar, 1873; 2:dra
saml., För fyrtio år sedan, 1874) m. m. äfvensom en
fortsättning af Westéns »Svenska k. hofclereciets
historia» (4:de afdeln. 1800–50; 1850). J. H. B.
Vent alizé. Se Alizé.
Vent de Cers. Se Cers.
Ventholmen, kungsgård i Hilleshögs socken,
Stockholms län, på en halfö af Svartsjölandet, vid
Näs- och Löfstafjärdarna af Mälaren, som der bildar
Ventholmsfjärden. 2 1/2 mtl, tax. till 80,000 kr.
Den 8 Okt. 1567 hade konung Erik och den nyligen ur
fängelset på Gripsholm frigifne hertig Johan ett möte
på V., hvarvid förlikning in gicks mellan bröderna.
Ventidius, namn på en romersk slägt, bland hvars
medlemmar märkes Publius V. Bassus, son af en man
från Picenum, hvilken i bundsförvantkriget blef
fången och afrättad 89 f. Kr. Gynnad af Caesar och
af honom insatt i senaten, blef V. sedan anhängare af
Antonius, spelade en viss rol vid försoningen mellan
denne och Octavianus samt erhöll år 43 konsulatet
efter Hirtius. Han sändes några år derefter af
Antonius till Österlandet för att förbereda det
tillämnade fälttåget mot parterna och den till dem
flyktade Labienus. V. kämpade med framgång mot denne,
likasom mot partern Pacorus, och upprättade Roms
välde i Syrien (39, 38 f. Kr.). R. Tdh.
Ventignano [-tinjano], Cesare della Valle, hertig af V., italiensk
författare, f. 1776 i Neapel, innehade municipala
ämbeten derst. och utvecklade från tidiga år en flitig
skriftställareverksamhet. Död 1860. V. författade
det beskrifvande poemet Il Vesuvio (1810), ett antal
regelbundet byggda sorgspel i smakfull stil (Medea,
Ippolito m. fl.), åtskilliga lustspel (La provincia e
la capitale, Il poeta e l’economista m. fl.), i hvilka
udden riktas företrädesvis mot adelsklassen, och lyrik
(Poesie liriche, 1851). Till andra områden höra hans
arbeten Elementi di statistica (1844), Filosofia della
storia (1845) och Stato attuale del teatro italiano
(1846).
Ventil (T. ventil, af Lat. ventus, vind, drag).
1. (Fr. soupirail, bouche) Benämning
på enklare inrättningar, som tjena att på ett
eller annat sätt underhjelpa den på naturlig
väg försiggående luftvexlingen i ett slutet rum,
såsom luftrör, draghål, dragluckor (»fönsterventil»,
»kakelugnsventil»). Jfr Ventilation och Ventilator. –
Ett fartygs fönsterventiler afse att till fartygets
inre insläppa både luft och ljus. En sådan ventil
består hufvudsakligen af en ram, som är fäst i
fartygets sida eller i dess däck, samt ett rörligt
ramstycke, i hvilket ventilglaset är insatt, och
som är så konstrueradt, att ventilen kan vattentätt
tillstängas. Sidoventilernas glas är antingen
rektangulärt eller rundt, däcksventilernas alltid
rundt. – 2. (Fr. soupape, clapet; Eng. valve)
Mek., namn på maskindelar, medelst hvilka man öppnar
eller afbryter föreningen mellan rör eller kärl
sins emellan eller mellan dem och omgifningen. En
sådan mekanism består af två hufvuddelar, nämligen
en rörlig, ventilen (i inskränktare mening),
samt en till den förras upptagande afsedd del,
ventilhuset. Det sistnämnda fastsättes å rörledningen
eller kärlet. Sjelfva ventilen sättes i rörelse
antingen af vätskan, ångan eller gasen, som skall
genomgå densamma, eller ock genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
