Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werlauff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt 1873 professor vid modellskolan. Sedan dess
har han för sitt lärarekall till en del lagt
åsido porträttmåleriet, men i stället börjat måla
mindre genrestycken. Ett af hans sista arbeten,
Schackspelarna, är införlifvadt med Nationalmuseum
i Stockholm. Ph. W.
Vermeil [väme’j], Fr. (egentl. högröd; af
Lat. vermiculus, liten mask; den insekt, af
hvilken fås färgmaterialet kermes-korn, se d. o.),
en fernissa, som man får genom att i terpentinsprit
rifva och blanda gummilacka och cinober, och som
brukas till att gifva glans åt förgyllning; förgyldt
silfver (eller förgylld koppar) af det slag, som i
Frankrike mycket användts till bordskärl. – Vermeille
[-me’j], en granatsort, som är ponsoröd med någon
dragning till gult.
Vermejo [-mecho], »den röda», biflod från höger till
Paraguay i syd-amerikanska republiken Argentina, har
sina källor i södra Bolivias Ander, der den upprinner
i flere armar, samt upptager inom Argentinas område på
gränsen mot slättlandet fr. v. Tarija och fr. h. Rio
de S. Francisco l. Rio Grande de Jujuy (omkr. 450
km. lång) och längre ned Rio del Valle. Under sitt
lopp genom berglandet är V. snabb och vattenrik,
men flyter långsamt och slingrande genom Gran Chacos
jämna slätter nästan utan någon biflod och förlorar
genom afdunstning och infiltration alltmer af sitt
vatten. Omkr. 50 km. ofvanför Paranas och Paraguays
förening faller den ut i sistnämnda flod efter ett
lopp af omkr. 1,200 km.
Wermelskirchen, stad i
preuss. regeringsomr. Düsseldorf
(Rhenprovinsen). 10,523 innev. (1885). Liflig och
mångsidig industri (företrädesvis textilindustri
och tillverkning af verktyg), hvilken leder sin
uppkomst från inflyttade flandriska väfvare på
1200-talet. W. blef stad först 1873.
Vermes. Se Maskar.
Vermeyen [fer-J, Jan Cornelisz, nederländsk
målare, f. 1500 i Beverwijck vid Haarlem, d. 1559
i Bruxelles, gick i tjenst hos kejsar Karl V och
följde honom på hans krigståg. Han utförde religiösa
målningar, porträtt och landskap samt var på sin
tid en ansedd målare i dessa fack, men deraf finnes
intet i behåll. Sin styrka hade han i bataljmåleri
och anses i denna art hafva varit af »banbrytande
konsthistorisk betydelse». Af dylika verk finnas
Slaget vid Pavia (1525), Roms intagande (1527)
och Tunis’ belägring (1535) i Pal. Mansi i Lucca
samt liknande arbeten på slottet i Koburg, men
dessa synas hafva varit endast förebilder för
gobelinväfnader. Liknande förebilder lära finnas äfven
i Wien, framställande i tolf scener Karl V:s krig i
Tunis, och de efter dem i Bruxelles väfda tapeterna
finnas i Madrid samt, i repliker, å slottet Schönbrunn
vid Wien. C. R. N.
Vermiceller (af Lat. vermiculus, liten mask). Se
Makaroner.
Vermifuga. Se Anthelmintiska medel.
Vermigli [-milji], Pietro, vanl. kallad Petrus Martyr
(Peter Martyren), en af reformationens lärdaste och
verksammaste förkämpar i Italien, föddes i Florens
1500. Hans redan från barndomen allvarliga sinnelag
förde honom tidigt, 1516, in i augustinklostret
i Fiesole. Derefter blef han abbot i Spoleto och slutligen
prior i det ansedda klostret S. Petri ad aram i
Neapel. Sedan han utträdt ur den romerska kyrkan
och fullständigt slutit sig till reformationens
grundsatser, begaf han sig 1542 till Zürich och
erhöll kort derefter anställning som teol. professor
i Strassburg. 1547–53 verkade han såsom lärare vid
Oxfords universitet, återtog sedan sin professur i
Strassburg och flyttade 1555 till Zürich, der han
stannade som professor till sin död, 1562. V. utgaf
bl. a. en Dialogus de utraque Christi natura (1561)
samt kommentarer till flere gammaltestamentliga
böcker. Efter hans död utkom V:s Loci communes
theologici (1575), en vigtig källskrift för studiet
af 1500-talets reformerta teologi. J. H. B.
Vermikulär (af Lat. vermiculus, liten mask),
maskformig.
Vermillon [värmijå’ng], Fr. (af vermeil, se d. o.),
cinober, cinoberfarg; kermes-korn (se d. o.).
Vermis (Lat., »mask»), anat., den mellersta delen
af lilla hjernan.
Vermland. Se Värmland.
Vermont [ve’rmönt], en af Nord-Amerikas Förenta
stater, begränsas i n. af Canada (Quebec),
i ö. af New Hampshire, från hvilket det skiljes
af floden Connecticut, i s. af Massachusetts och
i v. af New York, mot hvilket sjön Champlain på
mer än 160 km. utgör gräns. Arealen är 24,770
qvkm. Med undantag af Champlain-sjöns omgifning är
landet i hög grad kuperadt, erbjudande öfverallt
tilldragande, ofta storartade scenerier. Den
förnämsta bergskedjan, Green Mountains (»gröna
bergen»), efter hvilken staten har sitt franska namn
(Verd mont), genomgår staten i nästan hela dess
längd i sydvestlig riktning. Utom högsta toppen,
Mansfield (1,350 m.), finnas fem toppar af mer än
1,200 m. höjd. Med undantag af de högsta topparna är
hela kedjan tätt bevuxen med svart gran (Pinus nigra)
samt andra barr- och löfträd (företrädesvis alm och
sockerlönn). Vattendragen gå dels till S:t Lawrence
(sjöarna Champlain och Memphremagog), dels till
Connecticut, hvarjämte ett par tillhör Hudsonflodens
vattensystem. Koppar-, silfver-, bly-, guld-, mangan-
och jernmalmer förekomma, men ehuru många försök till
grufdrift gjorts, hafva endast få varit lönande och
fortsatts. Statens förnämsta mineralrikedom ligger
i dess stenbrott, ty ingen annan stat i unionen
har en så mångfaldig och stor rikedom på marmor,
hvaraf årligen brytas omkr. 60,000 kbm. Tak- och annan
skiffer brytes af utmärkt beskaffenhet jämte granit
och saponit. En mängd mineralkällor finnes, några
mycket besökta. V:s klimat är, liksom Nya Englands i
allmänhet, mycket ombytligt, mildare i Champlain-dalen
än ö. om Green Mountains. Under vintern faller
ofta mycket snö, som i några trakter qvarligger
i 3 månader (staten ligger under södra Frankrikes
breddgrad). Jordbruk är statens hufvudnäring. De
35,522 farmerna hade 1880 ett taxeringsvärde af
109,3 mill. doll., och deras afkastning värderades
till 22 mill. Hufvudsakligen skördas hafre, majs,
hvete och potates. Af lönnsocker tillverkades 1880
5,1 mill. kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
