Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knittelversen. Bland nyare strofformer framstå: stans (ottava
rima), sonett, canzone, terzin, triolett, rondeau,
madrigal, samtliga af romanskt ursprung. Den
moderna tidens lyrik har alltifrån trubadurernas och
minnesångarnas tid utbildat en obegränsad mångfald af
strofer utan särskild benämning. Sin fulla välklang
nå de nyare folkens på accenten byggda vers först
genom rimmet (den orimmade versen benämnes blankvers,
af italienarna versi sciolti, se d. o.). Af god vers
kräfves korrekthet i byggnaden, rytmen och metern
samt i rimmet, vederbörligt iakttagande af cesur
(se d. o.) samt harmonisk omvexling i vokal- och
konsonantljuden. Jfr Metrik, Rim och Skaldekonsten
samt art. om de särskilda slagen af versfötter.
Ver sacrum, Lat. (egentl. »en helgad vår»; våroffer),
kallades hos de italiska folken den i en tid af
stor fara på förhand såsom offer åt Jupiter lofvade
förstlingen af husdjur, som föddes under våren i ett
land. I äldre tider lofvade man stundom äfven de
under en vår födda barnen, hvilka emellertid icke
slagtades, utan fingo växa upp och derefter en vår
drefvos öfver gränsen för att söka sig boningsplats
annanstädes (se Samniter).
Versailles [värsa’j], hufvudort i franska
depart. Seine et Oise, ligger omkr. 19
km. v. s. v. från Paris och står i förbindelse
med denna stad genom två jernvägslinier. V. har
ett vackert och sundt läge på en fruktbar och
skogbevuxen platå samt genomskäres af breda gator
och trädplanterade avenyer, såsom Avenue de Paris
(88 m. bred), A. de Saint-Cloud och A. de Sceaux,
Boulevard du Roi, B. de la Reine och B. Saint-Antoine
m. fl. Avenue de Paris utmynnar vid en stor
öppen plats, Place d’Armes, framför det fordom
kungl. slottet och utgör gränsen mellan stadens
två förnämsta qvarter: Saint-Louis (det äldre
Versailles), i s., och Notre-Dame (det nyare V.), i
n. Staden räknade 51,679 innev. år 1891 och är säte
för en prefekt och en biskop, för kriminaldomstol
och handelsdomstol m. m. Den har ett högre och
ett lägre seminarium för prester, ett offentligt
och flere enskilda läroverk, ett seminarium för
folkskolelärare, ett större bibliotek jämte andra
samlingar, flere lärda sällskap m. m. För den prägel
af prakt och storhet, som staden erhållit, har den
att tacka Frankrikes konungar. Stället var nämligen
endast en obetydlig by, tillhörande abbotstiftet
Marmoutier, då Ludvig XIII lät derstädes uppbygga
ett jagtslott (1626), hvilket blef kärnan till det
väldiga palats, som Ludvig XIV sedermera skapade. Då
V. slutligen blef kunglig residensstad (1682),
anlades i alla riktningar nya farvägar och uppfördes
för allahanda ändamål praktfulla byggnader, som ännu
i dag pryda staden. Många af dessa bevara minnen från
betydelsefulla tilldragelser i Frankrikes historia. År
1789 samlades derstädes ständerna till riksmöte. Bland
byggnader, som företrädesvis erinra om dessa stora
minnen, må några få nämnas: kyrkan Notre-Dame (i
norra stadsdelen), der riksförsamlingen infann sig
d. 4 Maj 1789 för att i högtidlig procession begifva
sig till domkyrkan
Saint-Louis (i södra stadsdelen) och bevista gudstjensten
före riksdagens sammanträde; Le théâtre des menus
plaisirs (invid slottet), der Ludvig XVI d. 5 Maj
s. å. högtidligen öppnade riksmötet; La salle du jeu
de paume (bollhuset, i södra stadsdelen, icke långt
från Les menus plaisirs), der det tredje ståndet
samlades d. 20 Juni s. å. under Baillys presidium
och svor, att det icke skulle åtskiljas, förr än
det hade gifvit Frankrike en ny konstitution. Men de
stoltaste minnena från stadens storhetstid återfinnas,
såsom helt naturligt är, i sjelfva det kungliga
slottet, hvilket, sådant det till det yttre ännu i
våra dagar framträder, är ett verk af Ludvig XIV.
Den jämförelsevis obetydliga delen af detsamma,
som dessförinnan var uppförd, utgör midtpartiet,
omkring hvilket Ludvig XIV lät arkitekterna,
först Levau och senare Mansard, uppföra det ena
väldiga byggnadskomplexet efter det andra. Slottet
är beläget i den vestra delen af staden och har två
hufvudfasader, den ena i ö. åt staden (Place d’Armes),
den andra i v. åt en härlig park. Framför den östra
fasaden ligger en borggård (126 m. bred och 150 m,
lång), mellan två stora, fristående sidobyggnader,
som voro afsedda för regeringsdepartementen. I
öfrigt prydes gården af många marmorstatyer och en
bronsstaty föreställande Ludvig XIV till häst. Från
hufvudbyggnaden framskjuta i samma riktning flere
tvärbyggnader, ett praktfullt kapell, uppfördt af
Mansard, och en ståtlig teater, byggd af Gabriel. Den
vestra fasaden vetter åt parken och bildar en linie
(480 m. i längd och 20 m. i höjd), på hvars midt
framskjuter (med 84 m.) ett hufvudparti, likaledes med
raka sidor. Fasaderna äro rikt ornerade med kolonner,
statyer m. m. Det inre af slottsbyggnaden har
deremot under tidernas längd undergått betydliga
förändringar. Af de ståtliga gemaken hafva högst få
förblifvit orubbade, men den rikedom af konstverk,
som är fäst vid tak och väggar, erinrar tillfyllest
om den forna prakten. Bland de salar, som minst
undergått förändring, räknas de s. k. grands
appartements du roi, till hvilka höra bl. a. Ludvig
XIV:s sängkammare med fönster åt borggården och en
balkong, der Marie Antoinette tvangs att framträda
d. 6 Okt. 1789 inför en rasande folkhop, vidare la
galerie des glaces, den praktfullaste salen i slottet,
och l’oeil de boeuf, der konungens lifvakt natten
till d. 6 Okt. mördades af den inträngande pöbeln,
m. fl. Vidare finnas i nästan oförändradt skick några
mindre rum, såsom en del af Marie Antoinettes våning,
särskildt sängkammaren, der en beväpnad folkmassa
vid ofvannämnda tillfälle sökte drottningen för
att mörda henne. Utanför slottet åt vestra fasaden
ligger en bred terrass och vidare rundt omkring en
underbart vacker park, som anlades på Ludvig XIII:s
befallning och fullbordades af Lenotre under Ludvig
XIV:s regering. Den genomskäres af en storartad allé
(40 m. bred och 335 m. lång), som leder från terrassen
till en af de större bassängerna, le bassin d’Apollon
(110 m. lång och 60 m. bred), och längre ner till le
canal (1,600 m. lång och 120 m. bred). Till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
