Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Versmått. Se Vers.
Verspronck [fer-], Johannes Cornelisz, holländsk
målare, f. i Haarlem 1597, d. derst. 1662,
var lärjunge till Franz Hals och verksam i sin
fädernestad, i hvars målaregille han inträdde
1632. Till hans första tid hör säkerligen ett
Skyttegille (i Haarlems museum, hvarken signeradt
eller dateradt). För resten målade han mest porträtt,
såsom två porträtt af äkta makar (1634 och 1636, i
Gotiska huset i Wörlitz), likaså makarna Colenbergh
(1637, i Haarlems museum), vidare fyra porträtt
mellan 1640 och 1645 (i Oldenburgs museum), dernäst
porträtt från samma tid i Amsterdam och Haarlem,
särskildt Helgeandsstiftelsens föreståndarinnor
(1642, i Haarlem). Under sin senare tid rönte han
inflytelse af Rembrandt: porträtt af sådan art finnas
i Petersburgs, Haarlems och Berlins museer, i det
sistnämnda Porträtt af en svartklädd fru (sign. 1653).
C. R. N.
Verst (R. versta, plur. versty; fr. o. m. fem brukas
pluralformen verst [vjårst]), ryskt vägmått =
500 sasjen (famnar) = 3,500 ryska (l. engelska) fot =
3,594 svenska fot = 1,067 km. Mot 1 eqvatorsgrad svara
104,33 verst; 1 km. = 0,9374 verst: 1 qvadrat-verst
= 1,138 qvkm; 1 qvkm. = 0,8787 qv.-verst. Om finsk
verst se Mil.
Versteeg [fersteg], Maggiel, holländsk målare,
f. i Dordrecht 1756, d. derst. 1843, lärjunge
af A. van Wanum och J. Ponse, egnade sig först
hufvudsakligen åt landskapsmåleriet, men öfvergick
sedan till framställning af scener vid ljus-
och lampsken, mest ur det borgerliga lifvet och
i hans tids kostym. Två sådana taflor af honom
finnas i Amsterdams Rijksmuseum: Musicerande
sällskap i ljussken och Skomakare vid lampljus.
C. R. N.
Verstolk van Soelen [ferstålk fann soulen], Jan
Gijsbert, baron, holländsk statsman, f. 1776,
d. 1845, var 1815–22 envoyé i Petersburg och
1825–41 utrikesminister. Då Belgien slet sig löst
från Holland, utöfvade V. det största inflytande
på förhandlingarna i Haag, London och Wien. Han var
en rik man och hade en betydande samling taflor och
handskrifter.
Versås, socken i Skaraborgs län, Kåkinds
härad. Areal 4,963 har. 1,233 innev. (1891). Annex
till Varola, Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Vertanghen [fer-], Daniel, holländsk målare,
f. i Haag 1598, d. derst. 1657, var lärjunge
till C. Poelenburgh och hufvudsakligen verksam i
Amsterdam. Han följde troget sin mästares spår,
ehuru mindre klar och fin i ton och behandling. Han
daterade icke sina verk, af hvilka två till tre finnas
i Schwerins, Budapests och Mannheims gallerier, ett i
hvarje af museerna i Dresden, Braunschweig, Hamburg,
Glasgow och Stockholm (ett sign. Landskap med nymfer
och satyrer). C. R. N.
Verte l. vertatur, Lat, vänd om (bladet)! vänd!;
(bladet) må vändas om.
Vertebra [ve’rtebra, verte’bra], Lat, ryggkota. Se
Kota. – Vertebral, som har afseende å ryggkotorna
eller ryggraden (se d. o.). – Vertebralsystem,
detsamma som spinalsystem (se d. o.). Jfr
Cerebralsystem och
Cerebrospinalsystem. – Vertebrerade djur (animalia
vertebrata), ryggradsdjur (se nästa art.).
Vertebrater l. ryggradsdjur, Vertebrata (af Lat. vertebra,
ryggkota), zool., bilda den högsta af de
stora afdelningar eller provinser, i hvilka man
lämpligen kan indela djurriket. Som ryggradsdjurens
vigtigaste kännetecken må nämnas: 1) kroppens
bilateralt symmetriska byggnad; 2) förekomsten
af ett inre, mestadels ledadt, axillärt skelett,
hvilket är hinnartadt, broskartadt eller förbenadt; 3)
nervsystemet ligger på ryggsidan, närings-, andnings-,
cirkulations-, sekretions- och könsorganen deremot
på buksidan af det axillära skelettet; 4) inga,
två eller fyra pariga lemmar; 5) andningsorganens
förbindelse med främsta delen af näringsorganen; 6)
det fullkomligt slutna blodkärlsystemet och blodets på
blodkropparnas beskaffenhet beroende röda färg: 7) den
hos de flesta organsystemen uppvisbara fördelningen
i bakom hvarandra belägna segment; 8) uppkomsten
af en ofvantill belägen primitiv ränna vid fostrets
utveckling. – Ryggradsdjuren, som fått sitt namn från
hufvuddelen i sitt inre skelett (se Ryggrad), visa
bland alla lefvande varelser den största mångfalden
och fullkomligheten i sina förmögenheter samt hafva
äfven talrikare och mera sammansatta organ än alla
andra djur. Förekomsten af en fast benstomme inuti
deras kropp medgifver dem att uppnå en storlek, som de
öfriga, lägre djuren aldrig nå, och beskaffenheten af
detta skelett, hvars alla delar stå i förbindelse med
hvarandra, förlänar deras rörelser en noggranhet och
styrka, som man endast sällan finner hos de öfriga
djuren. Ryggradsdjurens kropp utgöres af hufvud och
bål; ofta komma dertill lemmar, hals och svans. Hos
hufvudet märkas den i skallen inneslutna hjernan,
organen för hörsel, syn, lukt och smak, munnen och den
allra främsta delen af näringskanalen. Utan skarpare
begränsning (hos fiskarna) eller med tydligare
sådan öfvergår hufvudet i bålen, som är den största
afdelningen af ryggradsdjurens kropp. Bålen innehåller
cirkulations-, närings-, andnings-, afsöndrings-
och fortplantningsorganens hufvuddelar, uppbär
lemmarna och svansen samt omgifver kroppshålan. I
slutet af bålen, stundom längre framåt, befinner sig
tarmöppningen. Hos högre ryggradsdjur, särskildt
däggdjur och foglar, sönderfaller kroppen i tre
afdelningar: hals, bröst och buk. Halsen förenar
hufvudet med bålen; bröstet innesluter förnämligast
hjertat och lungorna, buken i sin ordning tarmarna,
afsöndrings- och fortplantningsorganen. Hos de
högst stående ryggradsdjuren (d. v. s. däggdjuren)
är kroppshålan medelst ett mellangärde delad i en
bröst- och en bukhåla. Svansen innesluter ryggradens
bakersta del med tillhörande muskler. Lemmarna kunna
vara af mycket skiljaktig beskaffenhet (fenor, vingar,
ben och armar), äro pariga och aldrig flere än fyra;
äfven opariga kunna dock förefinnas, t. ex. åtskilliga
fenor hos fiskarna. – Till följd af ryggradsdjurens
bilateralt symmetriska byggnad kan man hos deras kropp
skilja mellan en högra och en venstra hälft, hvilkas
delar motsvara hvarandra, dock ej genomgående hos
något enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
