Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vertex ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(kallad Barrage de la Gileppe), som rymmer 12
mill. kbm.
Ver Wilt (Verwilt) l. ver Vellth [fer-], Dominicus,
nederländsk målare, en af de mera framstående
konstnärerna i Vasakonungarnas tjenst, inkom till
Sverige mot slutet af Gustaf Vasas regeringstid,
sannolikt på hösten 1556, och nämnes här ofta
under närmare ett tiotal af år, till 1566, då
hans namn sista gången (d. 18 Febr.) förekommer
i räkenskaperna. Före ankomsten till Sverige
omtalas han 1555 såsom mästare i Lukas-gillet i
Antwerpen. Huruvida han afled i Sverige eller vändt
åter till sitt fädernesland är ovisst; men en yngre
Dominicus Verwilt omnämnes 1600 i Antwerpen såsom
målarelärling. – »Dominicus målare» uppbar redan d. 6
Jan. 1557 en summa penningar i k. räntekammaren, och
han har sålunda antagligen arbetat äfven för konung
Gustaf; men följande år vistades han hos hertig Erik
i Kalmar och var verksam vid den inre dekorationen
af dennes praktfulla fursteboning å Kalmar slott. År
1559 målade han ett större »contrafej» (månne af
hertigen?), till hvilket lärft utlemnades ur förrådet,
och i Aug. s. å. afreste han i sin herres ärenden till
England. Efter Eriks tillträde till regeringen växte
ytterligare konstnärens inflytande och inkomster:
han uppbär 1,000 mark i kontant lön, utom en mängd
varor af olika slag, samt disponerar eller eger
ett hus i Stockholm. En samtida granskare af 1561
års räkenskap har dock i margen antecknat, att han
»gör intet skäl för denna beställning med mindre han
arbetar styckeverk». En mängd arbeten af hans hand
omtalas emellertid just under de närmaste åren. Han
målade då flere hufvudbanér och en härolds kjortel,
en »arcus triumphalis» och »porten vid Jerntorget»,
en «pelare betäckt» (?) och en »epitaphie beskrifven
i ett bord» (d. v. s. på en brädskifva). Bland mera
rent konstnärliga arbeten namnes »frökens conterfej
af Hessen», vare sig dermed menas ett porträtt af
prinsessan Kristina, en af de många damer, till hvilka
konung Erik friade, eller det porträtt af konungen,
som skickades till henne. Men derjämte omtalas
»prospektiv» (utsigter) samt »guldväfvarepatroner»,
d. v. s. kartonger till de figurprydda tapetväfnader,
som vid denna tid utfördes i Sverige. Af de tre
särskildt omnämnda: »kung Sveno», »Magog» och
»Ubbo», finnas de två förstnämnda ännu som tapeter
i behåll i statens samlingar (f. n. förvarade i
Nationalmuseum). Måhända är äfven en å Grönsö, Upland,
befintlig tapet med Vasavapnet och en framställning
af »David, som smörjes till konung» en komposition af
Dominicus. Det visar sig af dessa, att han tillhört
de s. k. nederländske romanisterna, som sökte att på
den nederländska konsten öfverflytta den romerska
skolans (Michelangelos och stundom äfven Rafaels)
formgifning och uppfattning. Han är till följd deraf
att närmast sammanställa med sådana konstnärer som
Frans Floris, Mårten de Vos, bröderna Francken och
andra samtida Antwerpenmålare samt delar med dem
fel och förtjenster. Huruvida Dominicus, såsom man
antagit, målat det bekanta lilla
helfigursporträttet af konung Erik i Nationalmuseum är
mycket ovisst. Dess karakter hänvisar snarare på en
tysk konstnär. Då han emellertid utan tvifvel är
upphofsman till någon af de tre eller fyra målade
porträtt-typerna af konungen, kan man snarare tänka
på det nyligen för Nationalmuseum förvärfvade
knästycket i naturlig storlek, hvilket helt och
hållet bär Antwerpenskolans karakter och vittnar om
en friare, mera verldsmannamässig uppfattning än
det förra. Dervid bör dock ej förbises, att äfven en
annan Antwerpenkonstnär, Willem Boy, samtidigt målat
porträtt af Erik XIV. Upk.
1. Werwing, Jonas, historieskrifvare, född
i Häggesta by, Bollnäs socken, i Helsingland
(födelseåret okändt), var son af länsmannen Peder
Jonsson och tog sig namnet W. efter den nära
födelsebyn belägna sjön Varpen l. Verven.
Efter studier vid Upsala universitet gjorde han
en utrikes resa och blef efter hemkomsten 1662
kanslist i Kanslikollegium, 1666 landssekreterare i
Upsala län, 1669 referendarie och 1674 sekreterare
i Reduktionskollegium. För sin duglighet på denna
plats adlades han 1677 och utnämndes 1685 till
assessor i Antiqvitetskollegium. Död d. 25 Maj
1697. På befallning af Karl XI skref W. Konung
Sigismunds och konung Carl den IX:des historier,
ett verk, som, granskadt af Örnhielm (1693–94)
och E. Palmskiöld (1704), utgafs först 1746–47,
i 2 bd, af A. von Stiernman och utmärker sig för
tillförlitlighet. Enligt Kanslikollegiets uppdrag
företog W. med ledning af Örnhielms, Leijonmarks och
Peringskiölds »remarquer» en revision af Widekindis
historia om Gustaf II Adolf.
2. Werwing, Johan Gabriel, diplomat och skald,
den föregåendes son, född antagl. i senare hälften
af 1670-talet, blef 1696 kanslist i k. kansliet
i Stockholm, 1705 legationssekreterare vid
hannoverska hofvet och 1714 legationssekreterare
i Paris, hvarest han afled d. 27 Nov. 1715.
En vinnande personlighet och varm fosterlandsvän,
verkade W. såsom diplomat nitiskt för Sveriges
intressen i en brydsam tid. Han egde löftesrika
skaldeanlag, hvilkas utveckling dock hämmades
och förtidigt afbröts, jämte en grundlig literär
bildning och en ovanlig språkbegåfning, i det han
skref flytande vers äfven på franska, italienska,
spanska och tyska. Hans svenska poem visa ledighet
i versifikationen, smak och fyndighet i uttrycken
samt, omvexlande med qvickhetslekarna, emellanåt
utbrott af en sann och ädel känsla. Bland W:s dikter
märkas Nyårsönskan till kongl. huset (1702), visor,
muntra resebeskrifningar och bref, dryckesvisor,
lättsinniga »pièces fugitives», högstämda patriotiska
sånger (öfver Karl XII:s segrar m. m.), psalmer,
mytologiska scener, vårhelsningar, bröllopssånger,
griftqväden öfver lagmannen C. Ehrensteen (1702)
och öfver grefve Erik Dahlberg (1703), Afsked från
parnassen m. m. W. öfversatte åtskilliga
arbeten från engelska, franska etc. Af hans
dikter meddelas 17 i Carlesons samling
(1737–38), och dessa äro utg. 1866 af
Hanselli i »Samlade vitterhetsarbeten af svenska
författare», bd 4. Emellertid finnas fullständiga
manuskript af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
