Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesselenyi de Hadad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm 1725 och komminister i Katarina församling:
s. å. Han kallades 1727 till kyrkoherde i Östra Löfsta
patronelia pastorat och utnämndes till kontraktsprost
i Örbyhus 1759. Död d. 14 Maj 1765. W. var en
ganska lycklig predikant med rättframt och folkligt,
ej sällan burleskt uttryckssätt. Såsom en bland sin
tids skickligaste landthushållare invaldes han 1740
i Vetenskapsakademien, till hvars »Handlingar»
han lemnade uppsatser om utsäde och gödning,
såningsmaskiner, sköt-spiggfiske m. m. I bokform
utgaf han bl. a. Oförgripeliga landtmanstankar om
den förmån eller skada getekreaturen kunna riket
tillskynda (1745; ny uppl. 1775) samt Om skogars och
bränsels fulla besparing etc. (1762). W. uppodlade
en öde liggande mark med sådan framgång, att rikets
ständer tillerkände denna hans nyodling (Sakrisberg)
säteris frihet och förmåner, fastän egaren var
ofrälse.
Westberg, Henrik, sångare, född i Stockholm d. 20
Nov. 1848, studerade för Roger m. fl. i Paris
och engagerades 1875 vid operascenen i Stockholm,
der han uppträdde såsom Alfredo (Traviata),
Almaviva (Barberaren), Noureddin (Lalla Rookh),
Meister (Mignon), Fenton (Muntra fruarna), Nemorino
(Kärleksdrycken), Tamino (Trollflöjten) och Ottavio
(Don Juan). Våren 1877 reste han åter ut till Paris,
konserterade 1878 i London, följde Max Strakoschs
operatrupp på en turné i Nord-Amerika, sjöng derefter
på italienska operan i Madrid, men egnade sig sedan
nästan uteslutande åt konsertsalen. W. konserterade
å nyo i Sverige 1880. I Tyskland har han som
konsertsångare vunnit ett namn, särskildt genom sin
medverkan i oratorier vid musikfester. Föga mäktig af
djupare uttryck, eger han deremot en vacker tenor,
smakfullt, smältande föredrag samt vårdad frasering
och koloratur. För operasången saknar han sceniska
anlag. Sedan åtskilliga år är han bosatt i Tyskland
(Köln). A. L.
Vestbo. 1. Härad i Jönköpings län, ingår i Östbo
och Vestbo domsaga och utgör Vestbo härads fögderi
samt omfattar socknarna Södra Unnaryd, Jäluntofta,
Femsjö, Långaryd, Färgaryd, Södra Hestra, Gryteryd,
Burseryd, Sandvik, Bosebo, Villstad, Båraryd,
Våthult, Reftele, Anderstorp, Kulltorp, Gnosjö,
Forsheda, Bredaryd, Torskinge, Ås, Kållerstad,
Bolmsö, Dannäs och Tannåker. Areal 2,192 qvkm. 26,702
innev. (1891). Jfr J. Allvin: »Beskrifning öfver
Wästbo härad i Jönköpings län» (1846). – 2. Kontrakt
i Vexiö stift, omfattar de tolf pastoraten Forsheda,
Bredaryd och Torskinge; Boltnsö, Dannäs och Tannåker;
Södra Unnaryd och Jäluntofta; Femsjö; Långaryd
och Färgaryd; Södra Hestra och Gryteryd; Burseryd,
Bosebo och Sandvik; Villstad, Våthult och Båraryd;
Reftele och Anderstorp; Åsenhöga och Källeryd,
Kulltorp och Gnosjö; Ås och Kållerstad. Areal 2,393
qvkm. 28,625 innev. (1891).
West Bromwich [oä’st brö’mitj], stad i engelska
grefskapet Stafford, nära floden Tame och vid
Great-Western-jernvägen, omkr. 10 km. n. v. om
Birmingham. 59,489 innev. (1891). Jerngjuterier och
smidesverkstäder, der hufvudsakligen tillverkas
redskap och verktyg för hushållet, i jordbruket och
mekaniska ändamål, samt mässingsgjuterier, mälterier och tegelbruk.
Westcote [oä’stkött]. Se Lyttleton, Th.
West Cowes [oäst kaus]. Se Cowes.
Westée [-ste], Karl Georg Teodor, militär, född
i Stockholm d. 12 Sept. 1798, deltog som volontär
vid Svea artilleriregemente i norska fälttåget 1814
och utnämndes 1815 till fänrik vid Södermanlands
regemente, men lemnade efter någon tid, af ekonomiska
skäl, fäderneslandet samt gick 1820 i fransk tjenst,
der han från simpel karl avancerade till öfverste och
chef (1848) för 45:te linieregementet. Han tjenade
på Corsica, i Grekland (1831–33), i Algeriet
(1838–46), der liksom, sedermera i 1848 års fruktansvärda
Juni-uppror i Paris alltjämt utmärkande sig för
djerfhet, kallblodighet och pligttrohet. Det säges,
att W. varit ifrågasatt till brigadgeneral, men
att krigsministern S:t Arnauds obenägenhet hindrade
utnämningen. Det lär hafva varit med anledning deraf
som W. 1854 tog afsked. Han gjorde ett besök i sitt
fädernesland 1856, vistades i Nizza 1861–64 och dog
d. 21 Juni 1865 i Montpellier. Jfr P. v. Möller:
»Anteckningar af och om öfverste C. G. T. Westée»
(1873).
Westen, Tomas von, lapparnas eller, som han i Norge
kallas, »finnernes apostel», född d. 13 Sept. 1682
i Trondhjem, blef student 1697 och teol. kandidat
1699. Efter några års enskild lärareverksamhet
utnämndes han 1709 till kyrkoherde i Veö i Romsdalen,
der han också var medlem i den s. k. »sjustjernan». År
1715 blef W. lektor i teologi i Trondhjem och »vicar»
för missionen i Finmarken, en plats, på hvilken
han verkade i hög grad nitiskt och kraftigt för
kristendomens utbredning bland lapparna (N. finner),
bl. a. genom upprättandet 1717 af ett seminarium i
Trondhjem för missionärers utbildning och studiet af
lappska språket. Sjelf företog han flere gånger,
senast 1722–23, resor ända till de östligaste
delarna af Finmarken, byggde kapell och tillsatte
missionärer. Hans egensinne och stridslystnad lade
emellertid många hinder i vägen för hans arbete och
ådrogo honom ofta obehag. W. dog 1727, innan han
ännu hunnit affatta missionens historia, hvilken
han lofvat Fredrik IV att skrifva. Efter hans död
fortsattes hans verk, ehuru lamt, men hvad han sjelf
uträttat var tillräckligt för kristendomens befästande
bland lapparna. E. H.
Westén, Aron, prest, född i Arboga d. 23 Nov. 1737,
blef filos. magister i Upsala 1761 och prestvigdes
1762. Han utnämndes 1766 till regementspastor vid
Vestmanlands regemente, 1767 till e. o. och 1774
till ord. hofpredikant samt blef 1779 kyrkoherde
i Ramsberg, s. å. prost och 1800 teol. doktor. Han
var fullmäktig för Vesteräs stifts presterskap vid
riksdagarna i Gefle (1792) och Norrköping (1800). År
1801 blef han kyrkoherde i Arboga samt kontraktsprost
och 1812 filos. jubeldoktor i Upsala. Han dog i
Arboga d. 2 Maj 1814. W. har gjort sig mest känd genom
sitt arbete Svenska kongl. hofclereciets historia (bd
I–III 1799–1814), omfattande tiden fr. o. m. Gustaf
I t. o. m. 1799 (forts. fr. 1800 till 1850 af
K. E. Wenström, 1850). J. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
