Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestindiska kompaniet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50,000 engelska undersåtar hafva
anländt. V. begagnades i många år af engelska
regeringen till straffkoloni, der straffångarna
arbetade på plantagerna som slafvar. En britisk styrka
gjorde 1655 ett angrepp på Haiti. Detta misslyckades;
men ett angrepp på Jamaica s. å. var lyckligare,
och denna rika och vackra ö har sedan dess varit
hufvudsätet för britiska väldet i V. 1660 anordnades
en delning af öarna mellan England och Frankrike,
men detta fördrag medförde ej de väntade fördelarna,
och öarna bytte sedan ofta egare, alltefter som
krigslyckan mellan sjömakterna i Europa vexlade. –
Äfven Sverige har en gång haft besittningar i V.,
nämligen S:t Barthélemy (1784–1878) och Guadeloupe
(1813–14).
Vestindiska kompaniet, Svenska. Flere gånger
under 1700-talet hade man tänkt öppna direkt handel
mellan Sverige och Vestindien, men då kolonialmakterna
vanligen icke tilläto främmande makters fartyg att
anlöpa deras kolonier, blef det omöjligt att utföra
denna plan. Så erhöll handelshuset Abr. och Jacob
Arfwedson & C:o d. 2 Dec. 1745 privilegium på en
dylik handel, men det spanska sändebudet i Stockholm
framlemnade en så skarp protest emot företaget, att
firman afsade sig privilegiet. Kommersekollegium
uppmanade då andra handlande att anmäla sig för
att erhålla en sådan oktroj, men ingen gjorde
det. Under det nord-amerikanska frihetskriget
blef dock i början af 1780-talet handeln på fyra
Vestindiska orter tillåten, och K. M:t beviljade då
alla svenska fartyg, som derifrån hemförde varor,
vissa tull-lindringar och andra förmåner. Men sedan
Sverige genom traktaten d. 1 Juli 1784 erhållit S:t
Barthélemy, kunde man vänta, att den Vestindiska
handeln skulle taga större fart. Statssekreteraren
Liljencrants föreslog i rådet d. 30 Aug., att ett
bolag skulle inrättas för att drifva handel på
den nya kolonien, och d. 31 Okt. 1786 utfärdades
privilegier på 15 år, räknade från d. 1 Jan. 1787,
för det Vestindiska kompaniet att idka handel och
sjöfart på S:t Barthélemy och öfriga till Vestindien
hörande öar samt Norra Amerika. Enligt oktrojen skulle
konungen till en början utse direktörer. Den nödiga
fonden skulle uppbringas genom subskription. Kompaniet
fick rätt att befrakta så många skepp det ville, och
dessa skulle i de Vestindiska farvattnen få använda
kronans flagg. De skulle afsegla från Stockholm,
der hufvudkontoret skulle vara, eller Göteborg samt
äfven lossa på något af dessa ställen. Direktörerna
voro berättigade att utfärda förordningar om handeln
samt att till- och afsätta kompaniets högre och lägre
betjening. Dess besättningar voro fria för all
värfning eller pressning samt för alla borgerliga
onera för sig, hustru och barn, såvida de ej egde
hus eller gårdar. Kompaniet hade samma jurisdiktion
öfver sina betjente så i land som till sjös, som
det Ostindiska kompaniet egde. För varor, som för
sjöfartens skull fördes från den ena hamnen till den
andra i riket, befriades kompaniet från all landtull
och för varor, som af samma skäl hemtades utifrån,
från sjötullen. Varor, som infördes från Vestindien,
skulle försäljas på offentliga auktioner. För de varor, som
derefter åter utskeppades, skulle kronan hafva 1/4
proc. rekognition; för dem åter, som stannade
inom landet, skulle 2/3 af den tull erläggas,
som eljest erlades för dylika varor. Kompaniet
fick rätt att uppbära svenska statens inkomster
af S:t Barthélemy, såsom tull-, hamn-, pass-,
vågpenningar samt kapitationsafgiften och inkomsterna
af saltkrikorna. Deremot ålåg det kompaniet att
förbättra hamnen och saltkrikorna samt aflöna
de ämbets- och tjenstemän, som för den allmänna
ordningens upprätthållande och rättskipningen
erfordrades. Dock åtog sig regeringen underhållet
af guvernör och garnison mot att kompaniet afstod
en fjerdedel af ofvannämnda inkomster. Slutligen
medgaf oktrojen äfven andra svenskar och utländingar
att segla på S:t Barthélemy, dock utan rätt till
de privilegier, som kompaniet åtnjöt. Samma dag
oktrojen utfärdades förordnades Liljencrants samt
grosshandlarna i Stockholm C. Arfwedson, D. Schinkel
och N. Pauli att leda aktieteckningen. Den rätt K. M:t
hade att utse direktörer begagnade han sig ej utaf
på annat sätt än att statssekreteraren Ruuth d. 25
Jan. 1787 förordnades att å K. M:ts och kronans vägnar
deltaga i direktionen, hvars öfriga ledamöter valdes
af delegarna. Bland dessa var äfven kronprinsen, för
hvars räkning Statskontoret befalldes att insätta i
affären 8,000 rdr sp. Kompaniets hela aktiekapital
steg till 80,420 rdr sp. Dess handel gick dock ej så
väl, som man hoppats. Den första expeditionen »gick
förlorad» till följd af krigets utbrott 1788. Längre
fram förlamades affären genom utfärdade förbud mot
införsel af vissa varor, särskildt kaffe. Slutligen
fick det enligt egen uppgift aldrig en del af de
förmåner, som oktrojen lefvat, t. ex. saltkrikorna och
kapitationsafgiften; en del byggnader måste dessutom
uppföras på S:t Barthélemy. Allt detta tyngde så ned
rörelsen, att kompaniets nettobehållning efter sju års
verksamhet (1794) steg till endast 6,527 rdr sp. Det
begärde derför detta år regeringens hjelp. En komité,
som nedsattes att utlåta sig öfver denna begäran,
föreslog ytterligare tullnedsättningar såsom vederlag
för de lidna förlusterna, men regeringen förordnade
blott en noggrannare undersökning, hvilken sannolikt
icke ledde till af kompaniet önskadt resultat. Den
s. k. konseljen på S:t Barthélemy uppgaf 1801, att
kompaniet till detta års slut uppburit 180,915 piaster
i inkomster från ön. Osäkerheten i de Vestindiska
farvattnen var dock stor under revolutionskrigen, och
flere af kompaniets fartyg råkade ut för kapare. Hela
ön var en tid intagen af engelsmännen. Emellertid
utverkade sig kompaniet förlängning af sin oktroj,
när den 1801 tgick till ända; men efter några
års ytterligare handelsförsök upplöstes det, och
ett meddelande derom utfärdades d. 22 Maj 1805.
J. Fr. N.
Vestindiskt cederträ. Se Sockerkistträ.
Vestiner (Lat. vestini), forntida folkstam i Italien,
af sabellisk härkomst samt bosatt omkring Gran Sasso
och åt öster intill Adriatiska hafvet mellan Picenum,
sabinernas, pelignernas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
