Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vibrio. 1. Zool, ett slägtnamn, hvilket förr
tillades den i hvete och råg förekommande trådmask,
som kallas hvete-ål eller råg-ål (se d. o.). –
2. Bot., ett till skruf- l. spiro-bakterierna hörande
slägte (äfven kalladt Spirillum). Se Schizomycetes.
O. T. S.
Vibrisser (Lat. vibrissae), anat., kallas de oftast
styfva hår, som hos menniskan och däggdjuren finnas
vid näshålans mynning, vanligen å det ställe,
der huden öfvergår i den näshålan beklädande
slemhinnan. Äfven de foglarnas näsöppningar
betäckande borsten benämnas stundom vibrisser.
L-e.
Vibroskop (af Lat. vibrare, svänga, och Grek. skopein,
se), fys., en af Duhamel konstruerad apparat för
bestämning af en ljudande kropps svängningstal genom
jämförelse med en samtidigt vibrerande stämgaffel,
hvars svängningstal är bekant. Vibroskopet består af
en kring en vertikal axel roterande cylinder, omkring
hvars buktiga yta vecklas sotadt papper. Såväl på
stämgaffeln som på den kropp, hvars svängningstal
skall bestämmas, fästes ett lätt stift, hvars
spets berör det sotade papperet och således, när
cylindern sättes i rotation och kroppen svänger, på
detsamma tecknar en vågformig linie. Förhållandet
mellan antalet vågor på de båda af spetsarna
tecknade linierna för samma vridningsvinkel
hos cylindern är lika med förhållandet mellan
kroppens och stämgaffelns svängningstal.
E. S.
Viburnum L., bot., farmak., ett slägte af
större eller mindre buskar, hörande till
nat. fam. Sambucineae Batsch (en afdeln. af
Valerianeae Fr.), kl. Pentandria L., med utbredning
inom Sverige upp till Ume lappmark samt för öfrigt
inom mellersta och södra Europa jämte motsvarande
jordbälten i Asien och Nord-Amerika. Bladen äro
motsatta, enkla, fjädernerviga eller handnerviga,
med af nervförgreningen beroende olika form och
beskaffenhet af bladkanten (helbräddade eller
flikiga). Blomställningen är ett knippe, i hvilket
blommorna sitta jämnhögt utbredda. Blomfodret är
mycket litet, 5-tandadt, och blomkronan i allmänhet
klocklik, 5-flikig. Ståndarna äro 5 och frukten en
stenfrukt med ett enda, plattadt frö, omgifvet af
ett pergamentartadt eller brosklikt skal. Hos den
svenska arten, V. opulus L., olvon, snöbollsbuske,
äro de yttersta blommorna i knippets kant sterila,
enär befruktningsdelarna äro högst ringa utvecklade,
och i sammanhang dermed äro blomkronorna der nästan
hjulformiga, med mycket stort, plattadt, hvitt
bräm, som är ojämnt 5-flikigt. De fertila blommorna
innanför dessa kantblommor äro gulhvita. Den mogna
stenfrukten (olvon, egentl. »ulfbär») är saftig och
har högröd färg. I trädgårdarna odlas en varietet, den
egentliga snöbollsbusken, som har knippena klotrunda
och sammansatta uteslutande af stora, hvita, sterila
blommor. Många andra varieteter af denna art odlas,
såsom brokbladiga slag o. s. v. Flere arter, såsom
V. lantana L., från mellersta och södra Europa,
samt V. lantanoides Mich., från Canada, och V. Tinus
L. (Lauriis Tinus), från södra Europa, odlas dels i
trädgårdarna, dels i svala växthus samt i våra rum
såsom prydnadsväxter. – Cortex, flores et
baccae Opuli l. Sambuci aquatici (d. v. s. bark,
blommor och bär) voro förr officinella och använda
såsom urindrifvande. O. T. S.
Viby (om ordets betydelse se Vi). 1. Socken i
Kristianstads län. Se Gustaf Adolf. – 2. Socken
i Örebro län, Grimstens härad. Areal 15,415
har. 4,267 innev. (1891). V. bildar med Tångeråsa
ett konsistorielt pastorat, Strengnäs stift, Edsbergs
kontrakt. (Om den i V. och angränsande socknar talade
s. k. Vibydialekten se Nerike, sp. 985.) –
3. Socken i Östergötlands län, Vifolka härad. Areal
2,424 har. 1,015 innev. (1891). Annex till Veta,
Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt.
Viby (Vigby), ett cistercienskloster, som var beläget
i Upland, vid Garnsviken, emellan Sigtuna och
Vängarn, anlades 1160, men flyttades mot århundradets
slut till Säby i Jäders socken, Södermanland, och
kallades sedermera än Säby, än Julita (se d. o.).
Vibyggerå, socken i Vesternorrlands län,
Nordingrå tingslag. Areal 21,136 har. 2,150
innev. (1891). V. outgör ett regalt pastorat,
Hernösands stift, Ångermanlands östra kontrakt.
Vibyholm, gods i Årdala socken, Södermanlands
län, bestående af V. säteri, 3 mtl, samt 12
mtl underlydande i Årdala och 1 7/8 uitl i Ripsa
och Helgesta socknar, med tegelbruk och Sibro
ålfiske taxeradt till 439,600 kr. (1891). Slottet,
utomordentligt vackert beläget på en holme i sjön
Båfven, var ursprungligen uppfördt i renaissancestil
1622–26, man vet ej af hvem, måhända af Gillis
Gilliusson De Besche (arkitekt vid Nyköpings
slott), och rikt prydt med sten ornament. Ett
allmänt förfall, som inträdde efter några årtionden,
samt en smaklös ombyggnad 1736 utplånade den forna
härligheten, af hvilken endast stommen är qvar med
dess om den förgångna prakten vittnande listverk,
portinfattningar och hörnstenar af sandsten. Slottet
innehåller en porträttsamling, sammanbragt,
restaurerad och ordnad af grefve G. Bonde, en af
de rikhaltigaste och vackraste porträttsamlingar
i riket, bestående af omkr. 220 porträtt, de
flesta föreställande medlemmar af Bondeätten och
närbeslägtade (se C. Bonde: »Porträttsamlingen vid
Vibyholm», 1876), och det omgifves af en mängd vackra
anläggningar, bl. a. en ypperlig fruktträdgård. Godset
erhöll sitt namn af hertig Karl, som bildade det
af en bondby, Viby. Det var afsedt att blifva hans
gemåls enkesäte, men enkedrottningen dog (1625),
innan slottet var fullbordadt, och det återföll
till kronan. 1637 arenderades egendomen af Gustaf
Gustafsson, Gustaf II Adolfs naturlige son, och
blef med underlydande hemman d. 20 Aug. 1646 ett
friherreskap inom hans familj. Det reducerades från
hans enka, utbyttes 1684 af grefve J. J. Hastfer,
kom senare genom köp till enkefru Kat. Ribbing
(f. Falkenberg) och slutligen 1730 genom nytt köp
till riksrådet grefve G. Bonde. Det ärfdes af hans
son riksmarskalken, grefve Karl Bonde, hvilken 1789
gjorde det till fideikommiss för andre sonen, grefve
F. U. Bonde. Efter dennes död (1852) blef sonen
grefve G. Trolle-Bonde fideikommissets innehafvare,
och först med honom kan man säga, att godsets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
