Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vico ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krökta eller mindre grofva och något korta taggar,
hvilken beväpning är tät i synnerhet å blomskaftet
och fruktämnet, synbarligen till dessa vigtiga
delars skydd mot angrepp af vattendjur. Mellan
bladen, som betäcka stora vattenytor, men endast
der solljuset har fritt tillträde, uppskjuta några
cm. öfver vattenytan blommor af 20 till 40 cm. vidd,
stödda undertill af 4 grofva foderblad och egande
en stor mängd kronblad, som utan bestämd gräns
öfvergå i ståndarna, hvilkas strängar äro platta och
bladlika. Märket är strålformigt utbredt å fruktämnets
topp och har flikarnas spetsar inåtböjda. Insekter
öfverföra frömjölet mellan blommorna, men äfven
homoklin pollination eger rum. Blommorna öppna sig
mot aftonen och äro till en början enbart rent hvita;
men redan andra dagen ändras färgen till rosenröd, som
är starkast å de innersta ståndarelika kronbladen och
aftager utåt, så att de yttersta kronbladskransarna
fortfarande förblifva hvita. Under blomningen
utvecklas en särdeles fin vällukt, erinrande om
ananas och melon, samt derjämte i blommans inre
en ovanligt hög värme, som kan uppgå till + 14°
C öfver den omgifvande luftens temperatur. Detta må
helt visst vara en följd af en liflig andningsprocess,
enär samtidigt afgifves en riklig mängd kolsyra. Den
tjocka, köttiga fruktkapseln innehåller en mängd frön
inbäddade i en svampig massa. – En annan art af detta
slägte, Victoria Cruziana, sågs redan 1819 af Bonpland
i Paraguay, men namngafs först af den ofvannämnde
A. d’Orbigny, som åter upptäckte densamma 1827 i
de ofantliga vattengölarna utmed floden Parana vid
Arrayo de San José i Corrientes. Guarani-indianerna
kallade denna vattenlilja yrope, som ordagrant
betyder »vattenbricka», för bladens bricklika
form. Storlek och form samt taggbeväpningen och
bladens inre byggnad äro enahanda som hos V. regia,
men bladen äro gröna på båda sidor och blommorna
enbart röda eller hvita. Fruktkapseln är hos
V. regia smalare och af en gulrödaktig färg, men
deremot hos V. Cruziana mycket tjock och grönaktig,
samt innehåller stora, stärkelserika frön, som gerna
förtäras och af spaniorerna fått namnet mais del aqua,
»vattenmajs». Denna art är icke ännu förd lefvande
till Europa. O. T. S.
Victorinus, en af de s. k. trettio tyrannerna, hvilka
under Gallienus’ styrelse (260–268) uppträdde såsom
herskare i olika delar af romerska riket. V. hade
för ett par år makten i en del af Gallien.
R. Tdh.
Victorinus, Marius (Cajus), romersk författare,
född i Afrika, var lärare i retorik i Rom under
Konstantius (d. 361). På ålderdomen öfvergick han
till kristna läran och uppträdde såsom ortodoxiens
förkämpe mot arianismen samt kommenterade apostoliska
bref. Han lofordas af Augustinus. Såsom författare
är han mest känd för en Ars grammatica i 4 böcker,
i hvilka han jämte grammatiska och ortografiska
excerpt från äldre källor behandlade metriken efter
Juba. Han författade äfven filosofiska arbeten, och
hans namn bär en kommentar till Ciceros »Rhetorica»
(»De inventione»). R. Tdh.
Victorius (Vettori), Petrus, italiensk humanist,
f. 1499 i Florens, blef professor i grekiska och latin
derstädes 1538 och senator 1553. Död 1585. V. hörde
till sin tids mest ansedda filologer. Han utgaf
bl. a. Ciceros arbeten (1534–37) och Catos »De re
rustica» (1543) samt författade kommentarer till
Aristoteles (1548–84) och 38 böcker Variae lectiones
(1553–69; 3:dje uppl. 1609), innehållande utmärkta
förklaringar till en stor mängd antika författare. En
samling af V:s Opera utgafs 1573. Hans lefnad
skildrades af Benivieni (1585) och Bandini (1756).
Victor-Perrin [viktår perrä’ng], fransk marskalk. Se
Victor.
Victors [fi’ktårs]. 1. Jan V. (äfven Victor och
Fictoor), holländsk målare, f. 1620 i Amsterdam,
der han lefde ännu 1672, tillhörde den andra följden
af Rembrandts lärjungar från slutet af 1630-talet
och behandlade dels ämnen ur Gamla testamentet, med
figurer i kroppsstorlek, dels genreartade ämnen med
mindre figurer, hvarjämte äfven finnas porträtt af
honom. I början stod han Rembrandt nära i anordning
och färg, men längre fram i tiden blef han hårdare
i teckningen och mera entonig i färgen. Hans äldsta
taflor äro Scipios återhållsamhet (i Eremitaget
i Petersburg) och Flickan, som öppnar ett fönster
(i Louvre, bägge från 1640), Ester och Haman, direkt
inspirerad af Rembrandt (i Braunschweigs museum), och
Davids död (i Köpenhamns museum, bägge från 1642),
Hanna och Samuel hos Eli (i Berlins museum, 1645),
Josef såsom drömtydare och Svinslagt (1648, bägge
i Amsterdams Rijksmuseum). Med 1650-talet började
han redan blifva torr, såsom i Tobias’ tacksägelse
(1651, i Münchens Pinakotek), Moses’ upptagande ur
vattnet och Bägaren träffas i Benjamins säck (1653,
bägge i Dresdens galleri) o. s. v. Tandläkaren (1654,
i Amsterdams Rijksmuseum) är en vacker genrebild,
och goda porträtt från hans senare tid finnas,
såsom af Amsterdams borgmästare Appelman (1661, i
Haarlems museum). – 2. Jacob V., holländsk målare,
troligen en slägting till den föregående, målade
foglar. Om hans lif vet man endast, att han 1663
uppehöll sig i Venezia, der han ändrade sitt dopnamn
Jacob till Jacomo, samt att han 1670 åter befann sig
i Amsterdam. Af hans lifligt och friskt tecknade och
målade taflor finnes en i Berlin, en i Dresden och två
i Köpenhamn. I den ena af dessa senare har Jakob van
Ruisdael målat landskapet, liksom han äfven signerat
det. C. R. N.
Victrix (Lat., »segrarinnan»), Rom. mytol., binamn
på Venus (se d. o.) och på Minerva.
Vicuña [-ku’nja]. Se Vikunjan.
Vid (Lat. Utus), biflod från höger till nedre Donau i
Bulgarien, uppstår af tvänne källfloder, Svarta och
Hvita V., på norra sidan af Kodsja Balkan, flyter
v. om Plevna och faller ut i Donau ofvanför Nikopoli
midt emot den rumanska staden Islas. Längd 130 km.
Vida, Marcus Hieronymus, nylatinsk skald, född 1480 i
Cremona, Italien, egnade sig åt teologiska studier och
erhöll 1532 biskopsstiftet Alba. Död 1566. V. gjorde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
