Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidassoa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidertryck (af T. wider, emot), boktr., tryckningen
af arkets andra sida. Jfr Sköntryck.
Videsparf, Emberiza rustica, zool., hör till
sparfslägtet (Emberiza), familjen finkfoglar
(Fringillidae), och ordningen tättingar inom
foglarnas klass. Kroppen är ofvan röd- eller
gråbrun, med svarta fläckar på ryggen, under hvit,
med rödbruna fläckar. Hufvudet är ofvan och på sidorna
svart, med ett hvitaktigt streck längs hjessan och
ett dylikt öfver ögontrakten. Kroppslängden är 14
cm. Videsparfven bebor under sommaren den högre norden
i Europa och Asien. Han har blott några gånger blifvit
skjuten i Sverige (i Vesterbotten och Lappland). L-e.
Videtur, Lat. (egentl. »det synes»), omdöme, intyg,
»orlofssedel», examensbetyg.
Videört. Se< Lysimachia.
Vidfinn (Isl. Viðfinnr). Se Hjuke.
Vidförle. Se Torvald Kodransson.
Widgren, Johan Fredrik, naturforskare, född i Atvid
d. 4 Febr. 1810, student i Upsala 1829, filos. doktor
1839, prestvigdes 1841 och vistades 1841–47 såsom
huspredikant hos generalkonsuln i Rio de Janeiro,
majoren J. C. von Schantz, samt gjorde under sin
vistelse i Brasilien stora botaniska samlingar, hvilka
sedan kommit den svenska forskningen till godo, enär
genom anslag af 1850 års riksdag hans herbarium,
innehållande omkr. 50,000 exemplar, inköptes för
statens räkning, hvarefter detsamma delades mellan
riksmuseum, universiteten och några gymnasier. W. var
rektor vid Hedvig Eleonora apologistskola i Stockholm
1855–65 och utnämndes sistnämnda år till kyrkoherde i
Normlösa och Herrberga pastorat i Linköpings stift,
der han dog d. 17 Okt. 1883. Han var en framstående
naturvetenskapsman, synnerligen å botanikens område,
och företog äfven som kyrkoherde studieresor till
utlandet, bl. a. till Italien i senare hälften af
1870-talet.
Vidi, Lat., jag har sett, genomsett, granskat (detta).
Vidimera (Fr. vidimer, af Lat. vidimus, vi hafva sett
l. granskat), jämföra en afskrift med originalet och
bestyrka hennes likhet med detta. Subst. Vidimation.
Vidinge. Se Hvidinge.
Vidkunn Jonsson, mäktig »lendermand» under konung
Magnus Barfot och hans söner, tillhörde en gren
af Arnmödlingarnas (se d. o.) frejdade ätt och
var son af Jon Arnesson på Bjarkö och Ragnhild
Sigurdsdotter, Tore Hunds på Bjarkö sondotter. År
1095 blef hans gård bränd under Steigarthores
uppror. V. J. följde Magnus Barfot på hans andra
och tredje Vesterhafsfärder, kämpade vid hans
sida mot irerna med stor tapperhet och räddade,
då konungen stupade (1103), hans märke och
svärd. Såsom konung Sigurd Jorsalafares »lendermand»
var V. J. tillstädes vid den namnkunniga processen
mot Sigurd Ranesson. Han afled sannolikt 1140 och
efterlemnade sonen Erling Vidkunnsson på Bjarkö.
E. H.
Widman, Oskar, kemist, universitetslärare, född i
Upsala d. 2 Jan. 1852, student derstädes 1870, blef
filos. doktor och docent i kemi 1877 och är sedan
1885 e. o. professor i analytisk
kemi vid Upsala universitet. W. har författat
ett stort antal afhandlingar hufvudsakligen
i organisk kemi, hvilka finnas införda dels i
Vet. akad:s och Vet. soc:s publikationer, dels i
utländska facktidskrifter och behandla derivat af
naftalin, cymol m. m. Sedan 1892 är W. ledamot af
Vetenskapsakademien. P. T. C.
Widmann, Joseph Victor, schweizisk skald, f. i
Mähren 1842, förestod högre flickskolan i Bern
1868–80 och blef derefter medredaktör af tidningen
»Bund» derstädes. Genom sina diktverks poetiska och
konstnärliga egenskaper framstår W. nära jämbördig
med de tvänne andre mest betydande nutida skalderna i
Schweiz, Gottfried Keller och Heinr. Leuthold. W. har
författat bl. a. skådespelen Iphigenia in Delphi
(1865), Arnold von Brescia (1867) och Oenone (1880),
den episka dikten Buddha (1869), idyllen Den menschen
ein wohlgefallen (1875; 2:dra uppl. 1877), Rector
Müslins italiänische reise (1881; humoristisk) och
Spaziergänge in den alpen (1885; 2:dra uppl. 1892).
Widmannstättenska figurerna. Se Meteorsten.
1. Widmark, Per Henrik, ämbetsman, född i
Umeå d. 6 April 1800, egnade sig sedan 1817 åt
landtmäteriet, inom hvilket han avancerade till
kommissionslandtmätare (1824), andre landtmätare
(1830) och förste landtmätare (1842) i Gefleborgs
län. Han blef derjämte sistn. år styresman för
afvittringen. Den utomordentliga drift han lade i
dagen för länets utveckling, särskildt på
samfärdsmedlens område (Helsingland har honom att tacka för
sina landsvägar, vattenförbindelser och jernvägar),
fäste regeringens uppmärksamhet vid honom, och 1859
utnämndes han till landshöfding i Norrbottens län,
med hvilket ämbete han s. å. förenade chefskapet
för ekonomiska kartverket inom länet. Han afled
i Stockholm d. 13 Okt. 1861 till stor saknad inom
hela Norrland, der hans utomordentliga praktiska
förmåga och redbarhet skaffat honom ett obegränsadt
förtroende. W. författade en förträfflig Historisk
beskrifning öfver provinsen Helsingland (del
I, afd. 1, 1860; del II, 1849) och Karta öfver
provinsen Helsingland (1851; Förändringar intill
1864), sammandrag efter af honom förut utförda
kartor öfver hvarje särskild socken, samt aflemnade
en Underdånig berättelse, innefattande ekonomiska
och statistiska upplysningar om Norrbottens län
samlade under embetsresor år 1859 (1860). – Hans
son Karl Olof W., född i Ljusdal d. 16 Nov. 1831,
egnade sig äfvenledes, sedan 1852, åt landtmäteriet
och är sedan 1882 förste landtmätare i Kopparbergs
län. Han var 1877–85 ledamot af Första kammaren,
der han sedan 1888 åter har säte, samt var 1885 och
1886 statsrevisor. – Dennes broder Henrik Adolf W.,
född i Ljusdal d. 5 Sept. 1833, utnämndes 1873,
då kapten vid Helsinge regemente och major i armén,
till landshöfding i Norrbottens län, hvarifrån han
1885 förflyttades till Värmlands län. Han var ledamot
1879–81 af Andra och 1882–88 af Första kammaren samt
ordförande i den s. k. Lappkomitén 1882–83. Död i
Karlstad d. 3 Mars 1889. Den femårsberättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
