Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viðrir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Rhenförbundet, i hvilket grefskapen ej ingingo,
förlorade de 1806 sin riksomedelbarhet och ställdes
dels under Nassaus, dels under storhertigdömet Bergs
öfverhöghet. Genom Wienkongressakten kommo de under
Preussens och Nassaus landsöfverhöghet.
Wied [vid], tysk fursteslägt, som på mödernet
härstammar från den ätt, hvilken redan 1093
egde grefskapet Wied. Då den 1243 utslocknade på
svärdssidan, ärfdes grefskapet af en ättling på
qvinnolinien, Bruno, grefve af Isenburg, hvars ätt
utgick på manslinien 1462, då W. ärfdes af Didrik
af Runkel (vid Lahn). Han är stamfader för den nu
lefvande slägten, som 1698 delade sig i linierna
W.-Runkel, hvilken egde öfre grefskapet W., 1791
upphöjdes i riksfurstligt stånd och utgick 1824,
och W.-Neuwied, som innehade det nedre grefskapet
W., 1784 blef riksfurstlig och under namnet W. 1824
samlade slägtens alla besittningar. Några af ättens
medlemmar hafva utmärkt sig på vetenskapens och
literaturens fält, såsom den bekante naturforskaren
prins Maximilian af Neuwied (se Maximilian,
tyska furstar 3) och hans brorson furst Herman
af W. (f. 1814, d. 1864), hvilken anonymt utgaf
åtskilliga filosofiska arbeten. Denne var i sitt
äktenskap med prinsessan Maria af Nassau (en
halfsyster till Sveriges-Norges drottning Sofia) fader
till ättens nuv. hufvudman, furst Vilhelm (f. 1845),
förmäld 1871 med prinsessan Maria af Nederländerna
(f. 1841, syster till Sveriges-Norges drottning
Lovisa), och Elisabet (född d. 29 Dec. 1843), sedan
1869 gift med nuv. konung Karl I af Rumanien samt
känd som själfull författarinna och skaldinna under
psevdonymcn Carmen Sylva. Bland hennes skrifter
må nämnas sagosamlingen Leidens erdengang (1882;
»Lidandets jorde vandring», 1884), Ein gebet (»En
bön», s. å.) och diktsamlingen Meine ruh. Utom
ofvannämnda försvenskade stycken hafva äfven andra
af hennes pennas alster öfversatts till svenska,
såsom operan Neaga, öfvers. af Fr. Hedberg (1884)
och försedd med musik af I. Hallström, som derjämte
satt musik till flere af hennes andra dikter.
Wiedemann [vide-], Ferdinand Johann, finsk-ugrisk
språkforskare, född d. 30 Mars (n. st.) 1805 i Hapsal,
Estland, öfvergaf de juridiska studier han påbörjat
vid universitetet i Dorpat och blef gymnasielärare
först i Mitau (1830–37) och senare i Reval,
der han i 20 år arbetade som lärare i grekiska
språket. Under sin vistelse i Reval började han
studera de finsk-ugriska språken och utarbetade
Versuch einer grammatik der syrjänischen sprache
(1847), Versuch einer grammatik der tscheremissischen
sprache (s. å.) och Grammatik der wotjakischen
sprache (1851). Alla dessa grammatikor baserade
sig på evangelieöfversättningar till de nämnda
språken. Det ytterst otillförlitliga materialet
försökte W. kontrollera med hjelp af infödda
tjeremisser, syrjäner och votjaker, hvilka som sjömän
vid ryska flottan voro stationerade i Reval. Efter
akademikern A. J. Sjögrens död (1855) anförtrodde
vetenskapsakademien i Petersburg utarbetningen af
dennes rikhaltiga samlingar öfver livernas språk
åt W., som 1857 kallades att efterträda Sjögren
som medlem af akademien. För att sjelf på ort
och ställe kontrollera Sjögrens material reste
W. 1858 till liverna i Kurland, der han uppehöll
sig i flere månader. Resultaten af Sjögrens och
sina egna forskningar offentliggjorde han 1861 i 2
digra bd: Joh. Andreas Sjögren’s livische grammatik
nebst sprachproben samt Joh. Andreas Sjögren’s
livisch-deutsches und deutsch-livisches wörterbuch
(i »Sjögren’s gesammelte schriften». II). År
1865 utgaf han Grammatik der ersa-mordwinischen
sprache. Dessförinnan hade han påbörjat sina
studier i estniska språket, som varit honom bekant
ända från barndomen. Efter att hafva publicerat
en monografi öfver den syd-estniska dialekten,
Versuch über den werro-ehstnischen dialekt (1864),
utgaf han såsom resultat af under flere år gjorda
samlingar Ehstnisch-deutsches wörterbuch (1869) samt
Grammatik der ehstnischen sprache (1875), hvilka båda
äro att betrakta som W:s hufvudarbeten. Prof på
estnisk »folklore» offentliggjorde han i ett digert
arbete, Aus dem inneren und äusseren leben der
ehsten (1876). Minnesmärken af ett med estniskan
nära beslägtadt språk, votiskan, behandlade
W. i en historisk och språklig undersökning,
Über die nationalität und die sprache der jetzt
ausgestorbenen kreewinen in Kurland (1871). Under
sina sista lefnadsår utgaf han Syrjänisch-deutsches
wörterbuch nebst einem wotjakisch-deutschen im
anhange (1880) och Grammatik der syrjänischen
sprache mit berücksichtigung ihrer dialekte und des
wotjakischen (1884). Han reviderade alla de elfva
evangelieöfversättningar till finsk-ugriska språk,
som i transskription utgåfvos i London på prins
Louis Lucien Bonapartes bekostnad. W. var en ytterst
samvetsgran forskare, men hade icke gehör för de
finare fonetiska nyanserna i språket och icke häller
sinne för språkhistoria, hvilken han helt och hållet
ignorerade i sina strängt deskriptiva arbeten. Utöfver
sitt fackämne intresserade han sig för botaniken och
utgaf i sina yngre dagar med E. Weber Flora von Est-,
Liv- und Kurland (Reval 1852). Han afled i Petersburg
d. 29 Dec. (n. st.) 1887. E. N. S.
Wiedemann [vide-], Gustav Heinrich, tysk fysiker och
kemist, f. 1826 i Berlin, der han äfven studerade,
blef professor i fysik 1854 i Basel, 1863 i
Braunschweig och 1866 i Karlsruhe samt utnämndes 1871
till professor i fysik och kemi vid universitetet
i Leipzig. Elektriciteten och magnetismen hafva
hufvudsakligen varit fälten för W:s forskningar,
som omfatta bl. a. förhållandet mellan värmets och
elektricitetens ledning, mellan kroppars mekaniska
och magnetiska egenskaper och de senares beroende af
kropparnas kemiska sammansättning. W. har utgifvit
bl. a. Die lehre von der elektricität (1882–85). Sedan
1877 är han utgifvare af »Annalen der physik und
chemie». W. är ledamot af Vet. soc. i Upsala (1877),
Fys. sällsk. i Lund (s. å.) och Vet. akad. (1883).
Wiedersheim [vidershajm], Robert Ernst Eduard, tysk
anatom, f. 1848 i Würtemberg, föranleddes genom
Fr. Leydigs undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
