Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wien-kongressen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgår af den nyss lemnade redogörelsen. Den
gällde dynastierna. Mot tillämpning af
legitimitetsgrundsatsen i detta fall gjordes endast
två undantag: Parma återgafs ej åt bourbonerna, Gustaf
IV Adolfs dynasti återfick ej Sveriges tron. Ett
försök gjordes dock till förmån för Gustaf IV Adolfs
son. Den engelske amiralen Sidney Smith öfverlemnade
till stormakternas ministrar en af Gustaf IV Adolf
utfärdad deklaration ang. sonens rätt till Sveriges
krona, men de fäste vid den intet afseende. Smiths
framställning till kejsar Alexander personligen
afvisades med bestämdhet. Alexanders vänskap för
Karl Johan – en frukt af uppriktig tacksamhet för
den betydelsefulla tjenst Karl Johan gjort honom och
Europa i dess helhet under kampen mot Napoleon – var
Europa så väl bekant, att vid kongressen ingen röst
på allvar vågade höja sig för att sätta Karl Johans
ställning ifråga, äfven om utom densamma, särskildt
i Frankrike, yrkades, att honom måtte vederfaras
detsamma som Napoleon och Murat. Alexanders vänskap
bragte för Sverige en annan dess angelägenhet till en
lycklig lösning, nämligen frågan om Svenska Pommerns
öde. Sverige hade i Kielfreden 1814 afträdt detta
land till Danmark, men vägrade dess utlemnande, innan
Danmark gäldat de krigskostnader besittningstagandet
af Norge vållat Sverige. Danmark sökte få frågan
dragen under kongressens domvärjo. Flere af
stormakterna, med England i spetsen, hade också redan
undertecknat en tillämnad gemensam not med uppmaning
till Sverige att fullgöra Kielfredens bestämmelser,
då betänkligheter från Rysslands sida gjorde noten
om intet. Saken ordnades under rysk medling så, att
sedan Danmark d. 4 Juni 1815 mot hertigdömet Lauenburg
och 2 mill. rdr preuss. cour. afstått sina anspråk på
Pommern åt Preussen, denna makt genom fördrag af d. 7
s. m. godtgjorde Sverige dess ersättningsanspråk med
3 1/2 mill. rdr preuss. cour. samt åtog sig att betala
återstoden (600,000 rdr b:o) af den summa Sverige
enligt Kielfreden skulle erlägga till Danmark (se
härom närmare hos E. Carlson: »Sverige på kongressen
i Wien 1814–1815», i »Hist. tidskr.», III, 1883).
Af den rika literaturen rörande kongressen må nämnas
J. L. Klüber: »Akten des Wienerkongresses»
(9 bd, 1815–35) och »Übersicht der diplomatischen
verhandlungen des Wienerkongresses» (1816), grefve
G. E. de Flassan: »Histoire du congrés de Vienne»
(3 bd, 1829), och grefve d’Angeberg: »Le congrés de
Vienrie» (4 bd, 1864).
Vienne [-ä’n]. 1. Biflod till Loire i vestra
Frankrike, rinner upp på Millevacheplatån
i depart. Corréze, flyter mot n. v. genom
Limousins högland (depart. Haute-Vienne), vänder
sig i depart. Charente mot n. samt strömmar genom
depart. Vienne och Indre-et-Loire och förenar sig
på det senares vestra gräns med Loire. Största
bifloderna äro Clain fr. v. och Creuse fr. h. Längd
372 km., deraf 74 km. (från Châtellerault) äro
segelbara. – 2. Departement i vestra Frankrike,
bildadt af delar af Poitou, Touraine och Berri,
har en areal af 7,023 qvkm.,
med 344,355 innev. (1891). Landet är i allmänhet
jämnt och genomdrages endast af några obetydliga
höjdsträckningar. Floden V., som gifvit namn
åt depart., flyter genom depart., af hvilket
mindre områden tillhöra Charente i s. och Dive
i n. v. Jordbruket lemnar god afkastning, och
spanmål, vin, bränvin, frukt af olika slag samt
nötkreatur exporteras. Ur mineralriket hemtas
jernmalm, sten af flere slag (bl. a. byggnadssten,
litografisk sten och qvarnstenar). De vigtigaste
industriella anläggningarna äro statens vapenfabrik
och smidesverkstäder i Châtellerault; i andra
delar af depart. finnas masugnar, jernverk, ull-
och hampspinnerier samt ylleväfverier. Depart. är
indeladt i 5 arrondissement: Poitiers, Châtellerault,
Civray, Loudun och Montmorillon. Hufvudstad:
Poitiers.- 3. Haute-Vienne (Öfre Vienne),
departement i vestra Frankrike, bildadt af delar
af Limousin, La Marche, Poitou och Berri. Areal
5,490 qvkm. 372,878 innev. (1891). Depart.
tillhör Frankrikes centralplatå. Högsta punkten
(777 m.) ligger längst i s. ö. och tillhör den
trädlösa Millevache-platån, bildad af granit, gneis
och skiffer. Nordvest om denna ligga Ambazac-
(700 m.) och Blond- (515 m.) höjderna, som skilja
Viennes dal från Gartempes. Hufvudfloden är Vienne;
mindre områden tillhöra Charentes och Dordognes
flodområden. Landets höjd, dess geologiska karakter
samt den nordliga riktningen af dess dalar göra
vintrarna långa och stränga. Depart. är på det
hela taget fattigt. Bokhvete, potates och rofvor
höra till de vigtigaste födoämnena. Valnötter äro
lika karakteristiska för denna trakt som äpplen för
Normandie. En outtömlig rikedom finnes på kaolin, som
utfores till Sèvres och andra franska fabriker samt
till Ryssland och Amerika. Omkr. 6,000 pers. arbeta
i porslinsfabriker; dessutom finnas ylleväfverier,
jernverk, pappersbruk m. m. Depart. är indeladt i
4 arrondissement: Limoges, Bellac, Rochechouart och
S:t Vrieix. Hufvudstad är Limoges. – 4. Hufvudstad i
franska depart. Isère, vid venstra stranden af Rhône,
som der upptager Gère, vid Lyon–Marseille-banan,
31 km. s. om Lyon. En hängbro öfver Rhône förenar
V. med förstaden S:te Colombe. V. bär i allmänhet en
ålderdomlig prägel; dock eger det vackra kajer och
några ansenliga byggnader af yngre datum. Katedralen
S:t Maurice (påbörjad i slutet af 1100-talet, invigd
1251) saknar både apsis och tvärskepp och företer en
egendomlig blandning af romansk och gotisk stil. Bästa
partiet är fasaden (fullbordad 1533), som reser
sig majestätiskt från en terrass vid Rhône. Kyrkan
S:t Pierre, som nyligen restaurerats, är en af
de äldsta i Frankrike (från 6:te årh.). På torget
framför stadshuset står en staty af den i V. födde
skalden Ponsard. V. är till folkmängden den andra
(23,011 innev. 1886), i industrielt och historiskt
hänseende den första staden i Dauphiné. Närmare 1
mill. meter kläde tillverkas der årligen, och 8–9
tusen hudar bearbetas till läder. Andra industriella
anläggningar äro jern- och kopparverk, glas- och
tegelbruk, färgerier samt bly- och zinkverk. Vin och
spanmål äro vigtiga handelsartiklar. – En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
