Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vieusseux ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppburen och kallades till medlem af många
akademier. Utom det nämnda receptionsstycket finnas i
Louvre af henne flere porträtt, såsom ett par af henne
sjelf och hennes dotter, af landskapsmålaren Joseph
Vernet (1778), af landskapsmålaren Hubert Robert
(1788) och af kompositören Paisiello (1791). I
Versailles finnes af henne ett berömdt porträtt
af drottning Marie Antoinette samt i Madrid och
Darmstadt flere bilder, men de flesta befinna
sig i privat ego. – Madaine V., som med hela sitt
uppfattnings- och framställningssätt tillhör det 18:de
årh., ar den sista betydande talangen inom porträttet
före revolutionens utbrott. För efterverlden
synes dock hennes uppfattning »något ytlig»,
hennes målningssätt »något tomt och tunnt». Hon
sökte återgifva formen bestämdare än Greuze, men
uppnådde ej hans lätta, mästerliga behandling,
och hennes grace blef karakterslös; men det lätta
behag hon utvecklade tillfredsställde hennes samtida.
C. R. N.
Vigelands fos och Hundsfos, vattenfall, som bildas af
Torrisdalselfven något n. om Kristianssand i Norge
och utgöra ett vanligt mål för utflykter från denna
stad. Hundsfossen kallas också »Helvedesfossen».
E. Ebg.
Vigers flockar. Se Vigher spa.
Viger spå. Se Vigher spa.
Vigevano [vidje-], stad uti italienska prov. Pavia,
vid jernvägen Milano–Mortara. Omkr. 15,000
innev. Biskopssäte. Stort, af arkader omgifvet
torg. Silkesodling. Makaronitillverkning och
sidenmanufakturer. I V. afslöts d. 9 Aug. 1848
vapenhvila mellan österrikiske generalen Radetzky
och konung Karl Albert af Sardinien.
Vigflekar (Isl. vigfteki, vigflaki, af vig, strid,
och fleki l. flaki, flätverk) l. lämånar, sjöv., ett
slags stridsskärmar eller sköldar, som uppsattes
på vikingaskeppen emellan rausnen och lyptingen
(de upphöjda partierna längst för- och akterut),
för att under striden skydda roddarna för fiendens
stenar och pilar. R. N.
Vigfússon, Guðbrandur, isländsk språkforskare,
född d. 13 Mars 1827 i Galtardal på vestra Island
af en gammal bondeslägt, blef student i Köpenhamn
1850 och kastade sig straxt med stor ifver på
studiet af fornskrifterna. Redan 1855 skref han en
stor afhandling Um timatal i islendingasögum i
fornöld (d. v. s. om tidräkningen i de fornisländska
sagorna), hvilken vittnade om ovanlig lärdom och
till sina resultat ännu står obestridd. Icke långt
derefter öfvertog han utgifvandet af »Biskupa sögur»
(1858–62) samt några andra sagor (»Eyrbyggja saga»
1864). Vidare utgaf han i förening med Möbius en liten
samling »Fornsögur» (1866) och med Unger den stora
samlingen af norska konungasagor ur »Flatöboken»,
hvilken han sjelf i dess helhet afskref (3 bd,
1860–68). År 1864 kallades V. till England för att
fullborda R. Cleasbys (se denne) isländsk-engelska
ordbok, hvilket arbete han afslutade 1874. Förut
hade han reviderat Sveinbjörn Egilssons »Lexicon
poeticum». Han bosatte sig 1866 i Oxford och utgaf
der »Sturlunga saga» (2 bd, 1878), med en förträfflig
öfversigt af hela sagoliteraturen, samt Corpus
poeticum boreale. The poetry of the old northern tongue from
the earliest times to the 13 century (2 bd, 1883),
likaledes med lärda inledningar. Han började också
utgifningen af en stor samling Icelandic sagas, men
fick blott de två första banden färdiga (1887). Med
en grundlig kännedom om den gamla literaturen och
ett utomordentligt minne förenade V. en sällsynt
färdighet att läsa gamla handskrifter och en
lycklig divinationsförmåga, hvilket allt gjorde
honom i högsta grad lämplig såsom utgifvare. Han
lemnade dessutom många goda bidrag till isländska
tidskrifter och biträdde K. Maurer vid utgifningen
af Jón Árnasons »Íslenzkar þjoðsögur og æfintýri»
(1862–64). I Oxford erhöll han 1871 värdigheten af
»master of arts», och i Upsala kreerades han 1877
till hedersdoktor. Först 1884 blef han docent i
isländsk literatur i Oxford. V. dog i Oxford d. 31
Jan. 1889. – Hans broder Sigurður V., f. 1828,
d. 1892, var föreståndare för fornsakssamlingen i
Reykjavik. Se Jón porkelssons nekrolog (på isländska)
öfver Gudbr. V. i »Arkiv för nordisk filologi» (1889).
E. Ebg.
Viggo (Vögg). Se Rolf Krake.
Viggslägtet, Fuligula (i inskränkt bemärkelse),
zool., är ett underslägte af dykandslägtet (se
Dyk-änder). Det utmärker sig genom sin stora näbb,
som är längre än tarsen. Näbbnageln är äggformig
och intager ej hela näbbspetsen. Pannskelet
är spetsvinkligt. Hannen har aldrig näbbknöl,
men stundom nacktofs och alltid hufvud och hals
tecknade med högre, vackrare färger än kroppens öfriga
delar. De till Skandinaviens fauna hörande arterna
äro hvitbuken (se d. o.), rödhalsade dykanden (se
Brunand) och viggen (F. cristata). Den sistnämnda
har vingarna försedda med en hvit fläck (vingspegel)
och tarsen längre än halfva mellantån. Hannen bär
en smal och lång nacktofs och har hufvud, hals och
frambröst svarta, med purpurglans. Rygg och skuldror
äro svartbruna. Kroppslängden är 39–42 cm. Under
fortplantningstiden vistas denna art i de nordligare
delarna af Gamla verlden, inom Sverige i Lappland
och Norrland, dock har den äfven funnits häckande i
sydligare trakter, såsom i Småland samt på Gotland
och Öland. Viggen bosätter sig alltid vid sött vatten,
ur hvilket han hemtar sina födoämnen, såsom blötdjur,
maskar och små fiskar. Vintern tillbringar viggen vid
sjöarna i södra Europa. Äggen, 6–8, äro grönaktiga
och läggas i ett bo på en holme eller på tufva
nära vatten. L-e.
Vigh-arf (vigarf), jur., är en i den f
örn-svenska Helsingelagen förekommande term,
utmärkande den skyldighet att hämnas ett dråp,
hvilken i viss ordning ålåg den dräptes manliga
slägtingar. Namnet »dråp-arf» förklaras deraf att
hämnaren ursprungligen torde hafva ärft den dräptes
vapen och i äldsta tider väl äfven hans fasta egendom.
Ad. N-n.
Vigher spa (Viger spå), d. v. s. »V. den framsynte»,
fornsvensk lagstiftare i hednatid, om hvilken vi känna
endast hvad företalet till den under konung Birgers
minderårighet reviderade Uplandslagen meddelar,
nämligen att V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
