- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
955-956

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigör ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i astronomi vid Upsala universitet och 1873
till docent i fysik och meteorologi vid Lunds
universitet samt utnämndes 1881 till professor och
föreståndare för Chalmers’ tekniska läroanstalt i
Göteborg. – W. deltog såsom fysiker och astronom i
den svenska polarexpeditionen till Spetsbergen (med
öfvervintring derst.) 1872–73. Såsom representant
för svenska Vetenskapsakademien bevistade han
polarkonferenserna i Hamburg 1879, Bern 1880,
Petersburg 1881 och Wien 1884. Han företog 1877 och
1878 såsom riksstatens stipendiat samt 1889 på egen
bekostnad studieresor till Tyskland, Österrike,
Frankrike och England. W. blef 1874 ledamot af
Fysiografiska sällskapet i Lund och 1881 af Vet. och
vitt.-samhället i Göteborg. Han valdes till ombud
för Göteborgs stad i riksdagens Andra kammare
till Majriksdagen 1887 och å nyo för valperioden
1891-93. Han var vice ordf. vid industriutställningen
och teknikermötet i Göteborg 1891 och är inspektor för
Göteborgs högskola sedan dess öppnande s. å. Förutom
afhandlingar öfver astronomiska, meteorologiska och
jordmagnetiska ämnen i Vet. akad:s »Handlingar» och
»Öfversigt» samt i »Acta Universitatis lundensis»,
smärre uppsatser i »Nordisk tidskrift», »Teknisk
tidskrift», »Svensk tidskrift» m. m. har W. författat
Läran om naturföreteelserna och verldskropparne
(bd 3 af »Naturlära för elementarläroverken», 1879;
3:dje uppl. 1892), Lärobok i fysik (3 bd, 1884–86)
och Fysikens grunder (1888).

3. Wijkander [vik-], Carl Oscar, dramatisk
författare, broder till W. 1, föddes i Stockholm
d. 7 Maj 1826, blef student i Upsala 1844 och
egnade sig der åt vittra sysselsättningar. 1848
bevistade han fälttåget i Danmark såsom frivillig
vid 4:de danska liniebataljonen och infriade
så för sin del det vid studentmötet 1845 gifna
löftet (se Skandinavism). Sedan han 1849 undergått
kansli- och kameralexamina, skref han in sig i
Finansdepart. m. fl. ämbetsverk, var 1855–56
tulldistriktschefssekreterare i Göteborg och
egnade sig derefter någon tid åt merkantila
sysselsättningar. W. kallades 1863 till inspektör
och literatör vid den då nyss för Karl XV:s
räkning inköpta Dramatiska teatern, blef 1868
intendent vid samma teater med bibehållande af
literatörbefattningen samt förordnades 1871 till
sekreterare och ombudsman vid de k. teatrarna. Han
erhöll på egen begäran afsked från intendentskapet
1878 och från sekreteraretjensten 1881 samt
bosatte sig 1891 i Helsingborg. 1876 hade han
utnämnts till hofintendent. – W:s verksamhet
såsom dramatisk författare börjades 1854, med det
historiska skådespelet Lucidor, som efterföljdes
af skådespelen Amaranther-orden (1864), En
konung!
(1870, förhärligande Gustaf III och belönadt
med Svenska akad:s andra pris 1869), Siri (1874; tysk
öfvers. 1877), Svart i rödt (1876; tysk öfvers. 1878),
Bertha Malm (komedi, 1882; öfvers. till tyska
och tsjechiska), Medborgerligt förtroende (1883),
Qvinnofrid (komedi, 1884) och Fru Madeleine Bunge
(1886; öfvers. på tyska, holländska och tsjechiska),
i hvilken sistn. pjes det socialistiska äktenskapet
och qvinnofrågan behandlas från
konservativ ståndpunkt. Tekniken i W:s pjeser
vittnar om den rutinerade teaterkännaren, och han
gör goda psykologiska grepp. Han har äfven öfversatt
eller bearbetat öfver ett hundratal stycken ur den
franska, tyska och danska dramatiska literaturen,
bl. a. Schillers »Fiesco», »Min ros i skogen», Dumas’
»Falska juveler», Sardous »Allt för fosterlandet» och
»Onkel Sam» samt Molbechs »Ambrosius». W. redigerade
för åren 1867 och 1868 en teaterkalender,
»Thalia». Han har slutligen författat memoarer
(Ur minnet och dagboken, 1882) och på det lyriska
området framträdt med Femtio sonetter (1892), ganska
tankerika och väl formade. W. kallades 1883 till
medlem af de tyske dramatiske författarnas förening
och har i uppdrag att bevaka dess intressen i Sverige,
Norge och Finland.

Wijk bij Duurstede [vejk bej dyr-]. Se Dorestad.

Wijkman [vik-], Johan Henrik, politisk äfventyrare,
föddes i Borgå omkr. 1698. Han vistades under »stora
ofreden» i Sverige, der han slutförde sina studier
och inträdde på ämbetsmannabanan. W. var borgmästare
i Brahestad 1731–40, hvarunder han representerade
denna stad vid 1738 års riksdag, blef 1740 domare
i norra Savolaks samt flydde under kriget 1741–43
till Sverige. Efter fredsslutet i Åbo återvände han
till sin domsaga, men råkade der i förvecklingar med
de administrativa myndigheterna. Han anklagades för
att hafva mot dem uppviglat folket och flydde under
processens fortgång 1748 till ryska sidan, hvarefter
hans qvarlemnade egendom togs i beslag. Följande året
återvände han, försedd med ett svenska styrelsens
skyddsbref, och vistades sedermera i Stockholm, der
han förgäfves arbetade på att återfå sina egodelar,
medan hans lefnadssätt samtidigt blef alltmera
oregelbundet. Tryckt af ekonomiska bekymmer,
inlät han sig i förbindelser med den ryske
ambassadsekreteraren i Stockholm Johan Simolin,
som gaf honom penningar för att i Finland verka
för Rysslands syften. W. afreste i April 1750 till
Finland, der han trodde sig finna pålitliga vänner
i generalguvernören v. Rosens sekreterare Karl Krook
och den såsom partigängare kände Hans Henrik Boije,
hvilka dock för kanslipresidenten K. G. Tessin
yppade hans förehafvande. W. blef arresterad i Åbo
d. 1 Maj 1751, hvarefter han fördes till Stockholm,
der han ställdes till rätta inför en kanslirätt med
Tessin såsom ordförande. Han dömdes till döden,
hans nådeansökan afslogs, och han afrättades i
Stockholm d. 7 Sept. 1751. Hans hustru och några
mindre betydande medhjelpare straffades med längre
eller kortare tids fängelse. W. hade icke lyckats
vinna anhängare i Finland, och hans stämplingar
hade derför ringa politisk betydelse. Hans
lefnadshändelser äro utförligt skildrade af Yrjö
Koskinen i »Historiallinen arkisto», IV (1874).
M. G. S.

1. Wijkman [vik-], Kasper, prest, riksdagsman,
född i Stockholm d. 3 Dec. 1718, blef student i Upsala
1736 och filos. magister 1746 samt företog 1748–50
en utländsk resa. Efter att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free