Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilje ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörde han det nationalliberala partiet. Död som
etatsråd d. 21 April 1892. E. Ebg.
Wilkens, Claudius Edvard Theodor, dansk filosof,
född af bondeföräldrar d. 28 Jan. 1844 nära Kolding,
blef student 1864, tog »magisterkonferensen»
1869, blef doktor 1875 och har sedan 1883 varit
docent vid universitetet i sociologi. I detta
ämne utgaf han 1873–75 Liv-Nydelse-Arbejde (i 3
särskilda afdelningar) och 1881 Samfundslegemets
grundlove. Ytterligare må nämnas Erkjendelsens problem
(1875) och Æstetik i omrids (1888), som lemnar en
öfversigt af estetikens problem och olika riktningar
inom densamma. E. Ebg.
Wilkes [oilks], John, engelsk politiker och publicist,
föddes i London 1727 i ett förmöget hem och studerade
1744–48 i Leiden. 1757 valdes han till ledamot
af underhuset för Aylesbury, som 1761 förnyade
mandatet. Såsom en anhängare af Pitt kom han i
opposition mot ministèren Bute, men fiendskapen
skärptes genom W:s skottehat (Bute var skotte),
och emedan han, som genom ett depensivt lefnadssätt
snart satt af med sin betydliga förmögenhet, utan
framgång sökt några tjenster. Han uppsatte 1762
tidningen »The North briton» och förföljde i denna
ministèren med hänsynslös bitterhet. Så snart Bute
lemnat sin plats, upphörde tidningen att utkomma. Men
då det af ministèren Grenville utarbetade trontalet
ådagalade, att regeringen förändrats endast till
personal, ej till system, utgaf W. d. 23 April
1763 ett tilläggsnummer, N:o 45, af »The North
briton» och underkastade deri trontalet en kritik,
som i hofpartiets ögon var ett direkt anfall på
konungens personliga sanningsenlighet. Det blef nu de
makthafvandes uppgift att qväsa och oskadliggöra den
giftige publicisten, hvilken under några år blef ett
af hufvudföremålen för det politiserande Englands
uppmärksamhet. En af statssekreteraren Halifax
undertecknad order påbjöd, utan att angifva de
anklagades namn, att det brottsliga tidningsnumrets
»författare, tryckare och utgifvare» skulle häktas
och deras papper beslagtagas. 49 personer häktades,
och W. sattes i svårt fängelse i Tower. Såväl han som
en mängd af de åtalade vände sig till domstolarna,
och Court of common pleas förklarade, att W. såsom
parlamentsledamot ej kunde hållas häktad samt att
det vore olagligt att utfärda allmänna häktningsorder
och lägga beslag på personers papper vid anklagelse
för smädeskrifveri. Dessa domstolens uttalanden
voro segrar för W. och vigtiga prejudikat i fall,
der regeringen alltsedan revolutionen på 1600-talet
flere gånger handlat godtyckligt. Nu lät W. omtrycka
alla nummer af sin tidning. Samtidigt tryckte
han i en enskild press i sin bostad för utdelning
bland vänner i 13 exemplar en till en del af Potter
författad smutsskrift »An essay on woman», en parodi
på Popes »An essay on man». Underhuset befallde,
att N:r 45 såsom en smädeskrift skulle brännas af
bödeln, och öfverhuset anhöll, att W. skulle för
»An essay on woman, hvaraf ett exemplar genom en
indiskretion framlagts för lorderna, åtalas för
hädelse. Parlamentet
förklarade vidare, att parlamentsprivilegierna ej
gällde i fråga om »författande och utgifvande af
samhällsförderfvande flygskrifter». I Jan. 1764
utstöttes W. ur underhuset; i Febr. s. å. dömde
King’s bench honom skyldig för omtryckningen af N:r
45 samt för tryckning af »An essay on woman». Under
tiden hade W. begifvit sig till Paris, och som
han ej inställde sig för att höra domen, ställdes
han utom lagen. 1768 återkom han till England
och sökte kunglig nåd, naturligtvis förgäfves,
då konungen personligen drifvit på förföljelsen
mot honom. Men Middlesex’ valmän gåfvo honom 1768
en plats i underhuset. Han begärde hos domstolen
upphäfvande af fridlöshetsförklaringen. King’s bench
förklarade också, att hans ställande utom lagen varit
oriktigt. Det var en ny seger för W. Men han dömdes
för smädeskrifveri till 22 månaders fängelse, 1,000
pd st. i böter och sju års förlust af medborgerligt
förtroende. Då han fördes till fängelset, anställde
massorna ovationer för honom. När underhuset i
Febr. 1769 å nyo utstötte honom, började emellan
det af ministèren ledda parlamentet och valmännen
en kamp, som dittills saknat motstycke i Englands
historia: ytterligare tre gånger omvald under de
första månaderna af 1769, ratades han tre gånger
af underhuset W. kom mer än någonsin att framstå
som en martyr för friheten. »Wilkes och friheten»
blef demagogiens lösen. Sjelfve Pitt framslungade
en kraftig protest mot det inkonstitutionella
i parlamentets tillvägagående. W. mottog i sin
cell besök af whig-partiets chefer; stora summor
insamlades till hans förmån, och då han 1770 lemnade
fängelset, illuminerades London. Trots hofvets alla
bemödanden valdes W. till »ålderman» i Londons city
(1769) och till sheriff i London och Middlesex
(1771). Såsom sådan bidrog han kraftigt till att
underhuset nödgades gå in på att dess förhandlingar
finge refereras. 1774 valdes han till lordmayor och
s. å. till representant för Middlesex i underhuset,
der han intog en, aldrig synnerligt framstående,
plats till 1790. Huset samtyckte 1782 till att dess
mot honom i Febr. 1769 riktade beslut utplånades
ur protokollet. W. var kamrerare i city – en
mycket lukrativ befattning – från 1779 till sin död,
1797. Hans Letters to his daughter utgåfvos 1804 i
4 bd och hans Correspondence with his friends 1805 i
5 bd. »Få af Englands utmärktaste statsmän», säger
Lecky, »hafva åtnjutit en större eller varaktigare
popularitet eller haft större inflytande än W.»
Wilkes [oilks], Charles, nord-amerikansk sjöofficer,
f. 1801, ställdes 1830 i spetsen för kart- och
instrumentsamlingen i Washington, hvilken af honom
organiserades till ett astronomiskt institut, och
utsändes 1838 på en expedition för att undersöka
Stilla hafvet och Södra Ishafvet samt Amerikas
nordvestkust. Han kartlade Samoa-öarna, undersökte
Viti-arkipelagen samt seglade 70 längdgrader längs
antarktiska kontinenten, hvarunder han upptäckte det
efter honom uppkallade Wilkes’ land. Hemkommen 1842,
utarbetade han berättelsen A narrative of the United
states exploring expedition (1845).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
