Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villands kontrakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet. soc. (1857), hedersledamot af Finska
läkaresällskapet (1883) samt medlem af flere andra
inhemska och utländska lärda sällskap. M. G. S.
Willebrand [-brant], Hermann Bogislaw Helmuth, tysk
arkitekt, f. 1816 i Mecklenburg-Schwerin, studerade
i Berlin vid universitetet och konstakademien samt
äfven vid Bauakademie, i synnerhet under Stier
och Stiller. Han blef först ledande arkitekt vid
utförandet af den väldiga arsenalen i Schwerin, i
florentinsk ungrenaissance, och var på samma sätt i
14 år sysselsatt med fullbordandet af det fantastiskt
praktfulla slottet i samma stad (först anlagdt af
Wallenstein, af hvilkens anläggning en liten del
är behållen). Såsom sjelfständig arkitekt har han
efter 1869 i Schwerin utfört gymnasiebyggnaden,
arfstorhertigens palats och museum samt återuppbyggt
den 1865 nedbrunna kollegiebyggnaden, i Rostock det
nya, 1870 invigda Universitetshuset, en något bisarrt
och brokigt utrustad renaissancebyggnad.
Willebrord. Se Willibrord.
Villefranche [vilfra’ngsj]. 1. V.-sur-Mer [syr
mär], Ital. Villafranca, hamnstad i franska
depart. Alpes-maritimes, belägen amfiteatraliskt
vid foten af ett skogbeklädt berg, 4 km. n. ö. om
Nizza, vid en vik af Medelhafvet, som bildar
en utmärkt hamn och är station för en fransk
Medelhafseskader. V. är station vid jernvägslinien
Marseille–Nizza–Mentone. Omkr. 1,600 innev. –
2. V.-de-Rouergue [dö rouarg], stad i franska
depart. Aveyron, på högra stranden af floden
Aveyron, vid jernvägen Périgueux–Toulouse af
Orléansbanan. 8,092 innev. (1886). En af de tre
broarna öfver floden är från 13:de årh., och gatorna,
smala och krokiga, äro omgifna af spetsgaflade
hus från 13:de och 14:de årh. Kyrkan Notre-Dame
härstammar från 13:de–16:de årh. Staden, som anlades
1252, har sitt namn med anledning af de många friheter
Alfons af Poitiers, grefve af Toulouse, beviljade
densamma. – 3. V.-sur-Saône [syr sån], stad i
franska depart. Rhône, vid Morgon, nära dess förening
med Saône, vid Paris–Lyon–Medelhafsbanan. 12,157
innev. (1886). Textilindustri. Handel med vin och
slagtboskap.
Villegas [vilje’gas], Francisco Quevedo y. Se Quevedo
y Yillegas.
<b>Villegas</B> [vilje’gas], Estévan Manuel de, spansk
skald, f. 1595, d. 1669, verkställde vid 14 års
ålder en lyckad öfversättning af alla Anakreons
dikter och skref sedermera sjelf kärleksqväden,
utmärkta af behagfull ljufhet och en klassiskt
korrekt form. Under titeln Las eroticas (1617–20)
utgaf han dessa tillsammans med sina satirer,
elegier och idyller (alla efter antikt mönster)
samt sonetter. V:s 1665 utg. öfversättning af Boëtius’
skrift »De consolatione philosophiae» gäller såsom ett
mönster på den spanska prosans område. En uppl. af
hans arbeten utgafs i 2 bd 1774–97.
Villeggiatura [-le’dsja-], Ital. (af villa,
landtgård), tid, som man tillbringar på landet för
nöjes och vederqvickelses skull; landtvistelse;
sommarnöje.
Willehad, den helige, apostel för friser och sachsare,
föddes i Northumberland omkr.
730, blef presbyter och utbredde på 770-talet
kristendomen i Friesland, hvarest Bonifacius 755
lidit martyrdöden. W. kallades 780 af Karl den
store att organisera kyrkoväsendet bland sachsarna,
men förjagades vid Widekinds resning 782. Efter
denne höfdings dop, 785, kunde W. åter upptaga
sin missionsverksamhet Han vigdes 787 till biskop
och fick sig tilldeladt området mellan Elbes
och Ems’ mynningar. Han byggde domkyrka (af trä)
i Bremen och dog få dagar efter dennas invigning,
789. På grund af de många under, som sades ske vid
hans graf, förklarades han af påfven för helgon,
och i flere århundraden firade katolska kyrkan
årligen hans åminnelse d. 13 Juli (dagen för hans
biskopsvigning) samt d. 8 Nov. (hans dödsdag).
<b<Villehardouin</b> [villardouä’ng], Geoffroi, sire de,
fransk krönikeskrifvare, f. omkr. 1155 på slottet
V. nära Troyes, var under Thibaut V marskalk af
Champagne. Då det fjerde korståget organiserades,
skickades V. 1201 i spetsen för en deputation till
Venezia för att skaffa fartyg till korsfararnas
öfverfärd (se derom Dandolo). Under korståget
utmärkte V. sig vid Konstantinopels eröfring 1204,
räddade sedermera Balduins armé efter slaget vid
Adrianopel och användes till åtskilliga diplomatiska
hedersvärf. Han fick värdigheten af marskalk
öfver Romanien (större delen af Balkanhalfön)
och dog 1213 i Tessalien. Hans brorson, Geoffroi
de V., ärfde titeln och blef hertig af Achaja samt
stiftare af en frankisk dynasti, som herskade in på
1300-talet. V. var en handlingskraftig och rådklok
man, som bevarade förtänksamhet och redlighet
äfven i sådana vågsamma och orättmätiga företag,
som fjerde korståget hade till resultat. Sjelf ej
skrifkunnig, beredde han sig dock en beståndande
plats i literaturen, i det att han för sin kaplan
dikterade sina ridderliga memoarer, som under titeln
Histoire de la conqueste de Constantinople par les
barons français associez aux vénitiens utgåfvos 1585
jämte öfvers. på modern franska (nya uppl. 1601, 1656,
utg. af Du Cange, o. s. v.; den bästa 1872). Denna
den äldsta franska prosa-krönika betecknar öfvergången
från »chansons de geste» till historieskrifning. Utan
att fälla några omdömen, förtäljer han lifligt och
troget, på ett poetiskt, men i högsta grad okonstladt
språk, som har sanningens hela trollmakt. Med sin
blandning af naivitet och heroism utgör detta verk
det bästa vittnesbörd man eger om det ursprungliga,
icke-idealiserade riddareväsendet, det, som
frambragte korstågen och gaf eggelse till den stora
literära rörelsen på 1200–1300-talen. Riddarnas
stolta sjelfständighet, brinnande religiösa känsla
och otyglade roflystnad framstå lika omedelbart som
den rika handelsrepublikens öfverlägsna statskonst.
Villele [-läl], Joseph, grefve, fransk statsman,
f. 1773, begaf sig 1791 till Vestindien, der han
genom kloka spekulationer förvärfvade en betydlig
förmögenhet. Han återvände 1803 till Frankrike,
slöt sig 1814 med fanatisk ifver till bourbonerna
samt valdes 1815, efter »hundra dagarnas» slut,
till maire i sin födelsestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
