Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förläggningsort för Gotlands artillerikår (stamtrupp 100
man), hvars ganska storartade kasern fullbordades
1889. Vid riksdagsmannavai till Andra kammaren
är V. förenadt med Borgholm till en valkrets. I
ecklesiastikt hänseende bildar V. jämte Norra och
Södra landsförsamlingen ett pastorat, prebende för
stiftets biskop. Stadens vapen är ett hvitt lamm med
gyllene gloria, bärande en korsfana, på blå botten.
Till det yttre är V. den mest ålderdomliga stad, som
finnes i den skandinaviska norden. När man nalkas
staden från sjösidan, gifver den, till följd af sitt
läge på den branta strandsluttningen, hvarigenom
blicken nästan obehindrad kan öfverfara det hela,
en liflig bild af forntida storhet, som förgått,
dock utan den dystra prägel af förfall, som är
så vanlig för ruinstäder. Ty äfven om den gamla,
gråa ringmuren och de många ruinerna af kyrkor
och forntida befästningar göra sig mest gällande i
täflan, mildras densamma af den lifliga grönskan och
de trefna bostäderna. Den öfre delen af staden ligger
uppe på bergklinten, från hvilken branta backar och
trappor leda till den nedre, större stadsdelen,
som är ovanligt rik på goda källor. Gatorna äro
krokiga och trånga, torgen små. Stora sträckor,
i synnerhet i stadens norra del, äro numera
obebyggda och förvandlade till skuggrika parker och
promenader, såsom sällskapet D. B. W:s trädgård
(»Botaniska trädgården») med Silfverhätteparken
och Studentallén (till minne af studentbesöket
1852), Frimurareträdgården, Strandvägen och,
söderut, Palissaderna (fordom med pålverk försedda
vallar). Nyare byggnader af framstående betydenhet
saknas visserligen, om man undantager allmänna
läroverkets hus, bygdt af Scholander 1855–59, och det
1893 fullbordade folkskolehuset (efter plan af Isaeus)
straxt ö. om staden, men flere af de gamla äro väl
bibehållna. Bland dessa märkas flere mycket gamla
privatbyggnader, med trappgaflar, tjocka murar och
hvalf, uppburna af pelare, bl. a. apotekets hus, ett
bland de bäst bibehållna hanseatiska köpmanshusen,
sannolikt från 1200-talet, samt framförallt
den treskeppiga S:t Maria l. domkyrkan, invigd
1225, »ett af Sveriges betydligaste och vackraste
byggnadsverk från medeltiden», ursprungligen uppförd
i rundbågsstil, flere gånger om- och tillbyggd,
med tre torn, som efter en brand 1744 försedts
med mer egendomliga än smakfulla lanternor. Stadens
förnämsta märkvärdigheter äro dess ruiner. Den väldiga
ringmuren qvarstår ännu till större delen, 3,325
m. lång. 6 till 9 m. hög (den är nedbruten endast
vid hamnen), med sina fordom starkt befästa portar,
sina 8 sadeltorn och 25 jordfasta torn, af hvilka
senare flere äro 20 m. höga, och ansluter sig längst i
s. v. till de obetydliga lemningama af slottet Visborg
(se d. o.). Den nuvarande ringmuren är bildad genom
påbyggnad pä den äldsta, före 1288 uppförda, låga
muren, som till sina konturer synes fullständigt rundt
om hela staden. Kyrkoruinerna äro 11, nämligen S:t
Nikolaus, längst i n., byggd urspr. i rundbågsstil af
dominikanmunkar i midten af 1200-talet, fordom den
betydligaste bland Visbykyrkorna, med treskeppigt
långhus, en härlig ruin af mera
än 60 m. längd, med några ännu qvarstående hvalf;
S:t Gertrud, de nederländske köpmännens kyrka,
straxt s. ö. om Nikolaus, nästan alldeles förstörd;
Helgeandskyrkan (troligen från början af 1200-talet),
en egendomlig, 25 m. lång, åttkantig byggnad i
rundbågsstil, med två våningar, förbundna medelst
trappor och med gemensamt kor, det hela ett »unicum»
i byggnadsstil; den treskeppiga, troligen i förra
hälften af 1200-talet uppförda, 43 m. långa S:t
Klemens, äfven i rundbågsstil, med endast yttermurarna
qvarstående och med det enda ännu bibehållna
vapenhuset på Gotland; S:t Olof, hvaraf blott en
del af tornet qvarstår, i Botaniska trädgården; S:t
Drotten (»Norra systerkyrkan»), i rundbågsstil från
början af 1200-talet, med ett väldigt, fyrkantigt
35,6 m. högt torn; ett par och tjugu steg s. derom S:t
Lars (»Södra systerkyrkan»), i österländsk korsform,
från midten af 1100-talet, 31,5 m. lång, med ett
senare tillbygdt fyrkantigt torn och med egendomliga
gallerier i flere afsatser i murarna (i hela Norden
finnes ingen kyrka, undantagandes Trondhjems domkyrka,
med sådana gallerier); den 57,3 m. långa, treskeppiga,
under långhusets södra sidogång med en krypta försedda
S:t Katarina, vid Stora torget, gråbrödernas sköna
kyrka, hvars lätta hvalfbågar ännu qvarstå på sina
smärta pelare, ursprungligen uppförd i rundbågsstil
(troligen kort efter 1233, då klostret blef anlagdt),
sedermera ändrad till spetsbågsstil; S:t Hans och
bredvid denna S:t Peter, hvaraf blott en mursträcka
qvarstår, samt n. ö. om staden, några hundra steg från
Norderport, S:t Göran, fordom tillhörig S:t Görans
hospital och med det tvåskeppiga långhuset byggdt
i ren rundbågsstil i midten af 1200-talet, men med
koret (hundra år yngre) i blandad spetsbågstil. Icke
endast tiden har fullbordat den förstörelse, som
krig och vådeld (1400, 1610, 1744) låtit öfvergå V:s
byggnadsverk. För enskildes egennytta hafva många
murar ramlat, och icke ens det allmänna har stundom
tvekat att släppa spekulationen lös på ruinerna:
1783 påbjöd Serafimerordensgillet, att ruinerna
skulle på offentlig auktion försäljas med skyldighet
för köparen att nedrifva dem och planera marken – men
inga hugade köpare funnos. Under 1800-talet har bland
andra Vet.- hist. o. ant. akad. flere gånger tagit sig
an ruinerna, och d. 28 Maj 1880 befallde K. M:t nämnda
akademi att för framtiden draga försorg om deras vård
och underhåll, hvadan de blifvit erkända såsom svenska
statens egendom. Riksdagen beviljade 1884 20,000
kr. till vidtagande af sådana arbeten, som kunde
hindra förfallet inom de förnämsta kyrkoruinerna.
Närmast omkring staden utbreder sig en kal, ful
slättbygd, som dock ej saknar märkliga platser. Straxt
s. om staden ligger jernvägsstationshuset och på 2,5
km. afstånd Visborgs kungsladugård. Längre söderut,
omkr. 8 km. från V., i närheten af Högklint, ligger
det förr prinsessan Eugenie, nu prins Bernadotte
tillhöriga Fridhem (se d. o.). Österut från
staden träffar man den s. k. Korsbetningen, en liten
betesmark, hvilken fått sitt namn af ett ringkors, upprest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
