Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wittenberge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vitterlek (Sällskapet V.), ett literärt samfund, som
stiftades i Stockholm 1758 af den tjugufemårige
informatorn Ol. Bergklint, sedermera känd såsom
skald och smakdomare. Sällskapet V., som egde
bestånd till omkr. 1766, uppträdde anspråkslösare
än fru Nordenflychts Tankebyggareorden. Medlemmarna
voro mestadels unga lägre ämbetsmän af ofrälse
börd. Bland dem märkas (utom Bergklint) Joh. M. Fant
(sederm. berömd predikant) och K. J. Strand
(sederm. chef för Riksarkivet). Sällskapet
tyckes hafva begagnat sig af de sedvanliga
vitterhetsakademiska formerna, men ej just hållit sig
slutet, eftersom det inbjöd hvilka vitterhetsidkare,
som ville, att inträda eller insända sina arbeten
eller åtminstone träda i korrespondens. Dess i 3 delar
utg. Öfningar (1760, 1762, 1763) innehålla satirer,
epigram, »tankar» på vers och prosa, afhandlingar,
prosatal (af tillträdande och afgående ordförande)
m. m. Den förherskande tonen är satirisk, och bland
stycken i denna anda må nämnas Bergklints dikt
»Svenska språket», som konservativt ifrar mot utifrån
inkomna beteckningar för nya seder och idéer. Man
återfinner der äfven utkastet till hans framstående
»Tal om skaldekonsten».
Vitterlekare, en för vitterheten begåfvad och
intresserad person, som med ledig formtalang idkar
poetiskt skriftställeri utan att göra detta till
sin lifsuppgift.
Wittfooth [-fot], Joakim, köpman, född i Hamburg
1620, flyttade under början af 1640-talet till Lybeck
och sedermera efter en tids vistelse i Stockholm till
Åbo. Efter Westfaliska freden 1648 öfverförde han
sin i skepp och penningar bestående förmögenhet till
sin nya boningsort. Han var en af stadens rikaste
köpmän och beredde sig ett namn genom frikostiga
donationer till Åbo domkyrka. Han dog 1677. Uppgifter
om den i Åbo intill slutet af 1700-talet betydande
slägten W. finnas i Tor Carpelans arbete »Åbo i
genealogiskt hänseende» (i »Vestra Finland», III).
M. G. S.
Wittgenstein, Ludwig Adolf Peter, grefve, sedan 1834
furst von Sayn-W., rysk fältmarskalk, född 1769,
gjorde under Tolstois befäl fälttåget i Polen och
Preussen 1807 och fik 1812 befälet öfver 1:sta kåren
af vestarmén. med hvilken han hade till uppgift att
skydda Petersburg. Då Napoleon anträdde återtåget
från Moskva, framryckte W. i hans flank och var
nära att afskära honom från Berezina. Efter Kutusovs
död i början af 1813 högste befälhafvare öfver den
förenade preussisk-ryska armén, förde W. denna vid
Grossgörschen och Bautzen, miste derefter befälet samt
öfvergick efter vapenstilleståndet till böhmiska
arméns högqvarter. Under fälttåget i Frankrike
1814 förde han 6:te armékåren, men blef sårad och
måste i Mars derför lemna armén. Vid utbrottet af
kriget med Turkiet 1828 fick W., som under tiden
utnämnts till fältmarskalk, högsta befälet på den
europeiska krigsskådeplatsen, men utvecklade alltför
liten verksamhet och nödgades träda tillbaka för
Diebitsch. Död 1843. C. O. N.
Wittich, Karl, tysk historiker, född i Berlin
1840. blef 1870 docent och 1874 e. o.
professor i historia i Jena, men lemnade 1877 denna plats
och har sedan dess egnat sig uteslutande åt studier
och forskningar i olika lands arkiv. Han har utgifvit
ett par arbeten af intresse för svenska läsare,
såsom Magdeburg, Gustav Adolf und Tilly (1874), ett
omfångsrikt band, hvari dock sjelfva hufvudfrågan
hvem som förstörde Magdeburg lemnas olöst, en fråga,
som W. i skriften Dietrich von Falkenberg, oberst
und hofmarschall Gustav Adolfs (1892) gått närmare
in på lifvet. Dessutom har W. skrifvit Struensee
(1879) och uppsatser i »Allg. deutsche biographie»
(bl. a. den omfångsrika art. Gustaf II Adolf),
»Preussische jahrbücher» (artiklar om Wallenstein)
och v. Sybels »Historische zeitschrift».
Wittig. 1. Hermann Friedrich W., tysk bildhuggare,
f. 1819 i Berlin, lärjunge af dervarande akademi och
af Tieck, fullbordade sina studier i Italien 1846–48
och i Paris 1867. För öfrigt har han lefvat mest i
Berlin, der han utfört ideala grupper och enstaka
figurer samt porträttbyster. I nationalgalleriets
gafvelfält utförde han efter utkast af Moritz von
Schultz gruppen Germania, de bildande konsternas
beskyddarinna samt för Königsbrücke i Berlin En
krigares afsked från sin hustru. – 2. Friedrich
August W., tysk bildhuggare, f. 1823 i Meissen,
kom 1843 i Rietschels atelier i Dresden och fick
1848 för sin bronsgrupp Siegfried och Kriemhild ett
resestipendium. Han begaf sig då först till München,
sedan till Rom (1849), der han särskildt utbildade
sig genom studium af antiken och grundlade sitt
rykte genom gruppen Hagar och Ismael (1853–54, i
gips för Leipzigs museum; 1871 i marmor för
Berlins Nationalgalleri). Af hans idealbilder,
med ämnen dels ur mytologien, dels ur bibeln,
märkas Hylas, Caritas (grupp), Lorelei (relief) och
Kristi grafläggning (1856–57, relief i Dönhofstädts
kyrka, Ostpreussen). Bland hans byster må nämnas en
kolossal, i brons, af Cornelius (Nationalgalleriet)
och bronsbyst af W. v. Schadow (i Düsseldorf)
samt marmorstaty af Carstens (i förhallen till Altes
Museum i Berlin). W. kallades 1862 till professor vid
bildhuggareskolan i Düsseldorff. Han dog derst. 1893.
Wittingau (Slav. Trebon), stad i södra
Böhmen, vid Moldaus biflod Lüschnitz och vid
Gmünd–Prag-jernvägen. Omkr. 6,000 innev. Furst
Schwarzenbergs slott, som till 1610 tillhörde herrarna
von Rosenberg och sedan 1660 varit i familjen
Schwarzenbergs ego, innehåller Böhmens rikaste
och värdefullaste arkiv. Slottsbiblioteket togs af
svenskarna under trettioåriga kriget. Stadskyrkan
tillhörde fordom ett augustinkloster, som stiftats
1376 af en Rosenberg och upphäfdes 1785.
Vittingfos, vattenfall i Norge, omkr. 30 km. s. om
Kongsberg i Sandsver, der Laagen delar sig i tvänne
armar, som omsluta en liten holme. Den venstra af
dem bildar fallet, hvilket vid vanligt vattenstånd
erbjuder ett imponerande skådespel. En spännbro
af jern är sträckt öfver elfven på detta ställe.
E. H.
Wittingh, Fredrik Larsson, prest,
skriftställare, född i Stockholm d. 7 Mars 1744, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
