Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Judit (1868, Berlins Nationalgalleri) samt
dessutom många byster, bl. a. en kolossalbyst af
Winckelmann (för Villa Albani i Rom, på uppdrag
af konung Ludvig af Bajern). – 2. Albert W., f. i
Neu-Strelitz 1814, började sina studier 1831 i Rauchs
atelier. Efter att 1834 hafva varit i Carrara för att
utföra figurer till terrasser vid Sanssouci fick han
i Berlin ett vidsträckt fält för sin verksamhet inom
såväl idealframställningens som porträttskulpturens
område. 1866 blef han professor vid konstakademien i
Berlin och dog derst. 1892. Bland W:s bästa arbeten
må nämnas porträttstaty af grefvinnan Raczynska, såsom
Hygiaea (för en springbrunn i Posen), Pallas för en
krigare i striden (1853, marmorgrupp på slottsbron
i Berlin), De fyra evangelisterna (kolossala
terracottafigurer i Neu-Strelitz’ slottskyrka),
Lejondödaren (bronsgrupp på trappan till Altes museum
i Berlin), ryttarestod af konung Ernst August (i
Hannover, 1861), De fyra fakulteterna (i terracotta,
för universitetet i Königsberg), Fredrik Vilhelm
III:s ryttarestaty (1871, i Lustgarten, Berlin),
bronsstaty af Fredrik II (1877, i kadettskolan i
Lichtenfeld) samt Truppernas intåg i Berlin (relief
på Segermonumentets södra sida). – 3. Friedrich
Wilhelm W., f. 1816 i Fehrbellin, d. 1887 i Berlin,
studerade bronsgjutning i sistnämnda stad och var
särskildt flitig i konstindustriinstitutet samt
skickades som dess stipendiat till Paris, der han
fullkomnade sig i gjutning hos Soyer. Efter att
äfven hafva studerat en tid i München grundlade
han i Berlin ett gjuteri, der särskildt en mängd
djurfigurer utfördes. Några år senare öfverlemnade han
gjuteriet åt en yngre broder och vände sig uteslutande
till skulpturen samt utförde dels reliefer, dels
monumentalstoder, dels ock grupper af djur, vanligen i
lidelsefull upphetsning. Djurframställningen var hans
hufvudfack, och han utförde deri många framstående
verk. Han kallades derför ock Thierwolff.
Wolff, Moriz, rabbin i Göteborg, född d. 25 Maj 1824
i Meseritz, Preussen, var rabbin i Kulm 1849–57 och
blef sistn. år rabbin i Göteborg. Af hans arbeten
må nämnas El-Senusi’s begriffsentwickelung des
muhamedanischen glaubensbekenntnisses (Leipz. 1848),
Die philonische philosophie (Leipz. 1849; 2:dra
uppl. Göteb. 1858), Muhamedanische eschatologie
(Leipz. 1872), Philos ethik i sina hufvudpunkter
framstäld (Göteb. 1879) samt en tysk öfvers. af
Moses ben Maimons etik (Mose b. Maimuni’s acht
capitel, Leipz. 1863). Dessutom har han skrifvit
en mängd uppsatser i utländska tidskrifter.
L. L.
Wolff [oulf], Sir Henry Drummond, engelsk diplomat,
född på Malta 1830; var 1852–58 legationssekreterare
i Florens och 1858–64 sekreterare hos »Lord high
commissioner» på Joniska öarna. 1874 invaldes han
i parlamentet, der han tillhörde de konservative,
och var 1878 engelsk kommissarie i Öst-Bulgarien vid
förberedelserna till denna provins’ organisation. 1880
blef han åter ledamot af underhuset, der han då var
en af »the fourth party», utnämndes 1885 till envoyé
i Konstantinopel, afgick s. å. som engelsk generalkommissarie (»high
commissioner») till Egypten och var 1888–91 sändebud
hos sjahen af Persien i Teheran. W. anses som en
af Englands skickligaste diplomater, hvarom ock de
kinkiga uppdragen i Österlandet bära vittne.
Wolff, Adolf, tysk arkitekt, f. i Esslingen 1832,
studerade vid polyteknikum i Stuttgart, arbetade
sedan vid prof. Breymanns arkitektbyrå derst. och
användes af honom vid byggandet af synagogan. Efter
dennes död (1859) utförde han byggnaden på eget ansvar
och reste sedan i Tyskland, Belgien, Frankrike och
Italien. Efter sin återkomst utförde han bangården
i Stuttgart (1863–70) och byggde en synagoga i
Nürnberg, der han 1872 blef stadsbyggmästare. 1873
fick han motsvarande anställning i Stuttgart och
utförde der, utom många stilfulla privathus, äfven
flere skolbyggnader samt en ny kyrka i förstaden
Heslach, hans förnämsta verk. Äfven i Ulm, Heilbronn
och Karlsbad byggde han synagogor, utförda i morisk
stil. W. dog i Stuttgart 1885.
Wolff, Julius, tysk skald (af icke-judisk
börd), f. i Quedlinburg vid Harz 1834, idkade
universitetsstudier i Berlin och förestod, efter
förvärfvande af tekniska insigter, en fäderneärfd
klädesfabrik till 1869. Sedan han 1869–70 utgifvit
»Die Harzzeitung», deltog han såsom landtvärnsofficer
i kriget mot Frankrike 1870–71 och bosatte sig
derefter i Berlin (Charlottenburg), egnande sig
åt poetiskt författareskap. W. är mästare i det
lyrisk-folkliga och humoristiska epos. Af sådant
slag äro hans arbeten Till Eulenspiegel redivivus
(1874; 20,000:de ex. 1888), Der rattenfänger von
Hameln. Eine aventiure (1876; 54,000:de ex. 1889;
bearbetad för scenen med musik af V. Nessler,
1879), Der wilde jäger (1877; 61,000:de ex. 1891),
Tannhäuser (1880; 30,000:de ex. 1891), Lurlei (1886;
33,000:de ex. 1891) och Der fliegende holländer
(1892). W. har skrifvit äfven romaner och
teaterpjeser, hvilka mottagits ganska gynsamt.
Wolff, Albert, fransk tidningsman af tysk börd, f. i
Köln 1835, sattes vid unga år i handelslära i Paris,
studerade sedermera vid universitetet i Bonn och skref
skämtsamma skildringar, delvis med illustrationer
af hans egen hand, hvarefter han försökte
sig med noveller och barnböcker (fortfarande på
tyska). Anländ till Paris 1857 för att referera årets
»Salon», qvarstannade han för alltid i den franska
hufvudstaden och var först ett halft år sekreterare åt
Alex. Dumas. W. skref sin första tidningsartikel på
franska i »Gaulois», uppmärksammades af »Le Figaro’s»
egare Villemessant och ingick som medarbetare i
nämnda tidning samt i »Charivari». Under en följd af
år skref han regelbundet i »Le Figaro» och »Événement»
krönikor, teater- och konstkritiker, reseskisser
m. m. Han tillegnade sig i grund fullblodsparisarnas
föreställnings- och uttryckssätt, och hans lediga,
blixtrande kåserier stodo högt i kurs. Efter kriget
1870–71 lät W. naturalisera sig i Frankrike. Död
1891. Bland hans i bokform utg. skrifter märkas
Mémoires du boulevard (1866), Les deux empereurs
(1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
