Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Voltige, Fr., öfning i att ledigt sitta upp på en häst - Voltigeurs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[-sjör], i voltige öfvad person; krigsv., se
Voltigeurs.
Voltigeurs [-sjör], Fr. (af Ital. volta, vändning),
krigsv., kallades i Frankrike ett slags lätt
infanteri, som Napoleon I införde 1804, då han
betydligt nedsatte soldatmåttet. Voltigörerna
uttogos af det minsta folket och blefvo
liksom grenadiererna en elittrupp, hvarigenom
äregirigheten sporrades hos det manskap, som
icke kunde upptagas bland grenadiererna eller
karabiniererna. Till en början fick hvarje lätt
infanteribataljon ett voltigörkompani, men snart
försågos alla bataljoner med ett dylikt, och 1808
fingo voltigörkompanierna sin plats på bataljonens
venstra flygel. Voltigörerna fortlefde till
arméns ombildning 1868, hvarefter namnet intill
1872 bibehölls endast vid 4 gardesregementen.
C. O. N.
Volti subito (förkort. V. S.), Ital., musikt., vänd
(notbladet) hastigt!
Woltmann. 1. Karl Ludwig von W., tysk historiker,
född i Oldenburg 1770, blef 1794 e. o. professor i
filosofi i Jena, utgaf 1800–05 i Berlin tidskriften
»Geschichte und politik» och var 1805–06 i sistnämnda
stad diplomatiskt ombud för kur-ärkekansleren samt
städerna Bremen, Hamburg och Nürnberg. Undan Napoleon
flydde W. 1813 till Prag, der han afled 1817. Af
hans många historiska arbeten må här nämnas endast
hans bästa: Geschichte des Westfälischen friedens
(2 bd, 1809). Anonymt utgaf han Die memoiren des
Freiherrn von S-a (3 bd, 1815). – W:s hustru,
Karoline (f. Stosch, 1782, gift 1799–1804
med krigsrådet Müchler och sedan 1805 med W.,
d. 1847), utgaf åtskilliga band folksagor och
romaner samt föranstaltade en upplaga af mannens
»Sämmtliche werke» (14 bd, 1818–27). – 2. Alfred
W., tysk konsthistorisk författare, den föregåendes
sonson, f. i Charlottenburg 1841, d. i Menton 1880,
studerade i Berlin och München, blef 1867 docent
vid universitetet i Berlin, utnämndes 1868 till
ordinarie professor i konsthistoria vid polyteknikum
i Karlsruhe samt kallades 1874 till samma lärostol
vid universitetet i Prag och 1878 till universitetet
i Strassburg. Hans förnämsta arbeten äro Hans Holbein
der jungere (1865), Holbein und seine zeit (1866–68;
2:dra uppl. 1874–76), ansedt som ett mycket gediget
arbete, Baugeschichte Berlins bis auf die gegenwart
(1872), Geschichte der deutschen kunst im Elsass
(1876), Geschichte der malerei, tillsammans med
Woermann (se denne), och Aus vier jahrhunderten
niederländisch-deutscher kunstgeschichte
(1878). Dessutom skref han en mängd artiklar i
konsttidskrifter och liknande publikationer samt
bearbetade för 2:dra uppl. af Schnaases »Geschichte
der bildenden künste» det 5:te bandet (»Entstehung
und ausbildung des gotischen stils», 1872).
Voltmeter, fys., är ett för hvarje elektrisk
anläggning oumbärligt instrument, medelst
hvilket man kan bestämma potentialskilnader i
»volt». Instrumentets konstruktion grundar sig på
elektriska strömmars inverkan på magneter. – Ordet
»voltmeter» är noga att skilja från »voltameter»
(se d. o.). A. Bi-n.
Voltri, hamnstad uti italienska prov. Genua, vid
jernvägen Genua–Savona–Ventimiglia. Omkr. 14,000
innev. Skeppsvarf och handel med inlagd frukt.
Voltsjansk, stad i ryska guvern. Charkov, nära
Donets. Omkr. 15,000 innev. Stora marknader, på hvilka
en myckenhet salt, spanmål, tjära, hudar samt jern-
och lergods omsättes.
Voltumna, etruskisk gudinna, hvilkens helgedom
(troligen vid Montefiascone) tjenade till
samlingsplats vid mötena från de etruskiska
förbundssamhällena samt tillika för köpare och säljare
vid de stora, med dylika möten förenade marknaderna.
R. Tdh.
Volturno (Lat. Vulturnus, Volturnius), flod i
södra Italien, Kampaniens hufvudflod, upprinner i
Campobasso på Monte Santa Croce, flyter först mot
s. v. in i prov. Caserta, derefter mot s. ö. till
föreningen med sin venstra biflod Calore, antager
derefter vestlig riktning förbi Capua och faller
ut i Gaetaviken nedanför Castel Volturno efter ett
mycket krokigt lopp af omkr. 160 km. längd. Vid
V. vann Garibaldi med 20,000 man d. 1 Okt. 1860
en seger öfver neapolitanernas dubbelt öfverlägsna
styrka. Segern fullföljdes genom slaget vid Caserta
d. 2 Okt.
Volturnum, fordom namn på Capua.
Volturnus. Se Volturno.
Voltz [fålts], Friedrich Johann, tysk målare,
f. 1817 i Nördlingen, d. i München 1886, erhöll i sin
födelsestad den första undervisningen af sin fader,
Michael V. (d. 1858), hvilken först lärde honom
radera, så att han redan 1834 genom inkomsten af en
del blad efter gamla mästare blef satt i tillfälle att
studera i München under vintern 1834–35 och i bajerska
alpbygden under sommaren. Dessutom vistades han 1843
och 1845 i Italien och 1846 i Nederländerna. Han
egnade sig åt det idylliska djurmåleriet, hvilket han
öfvade med mycken fallenhet, utmärkt karakteristik af
djuren och kraftfull färg. Genom resor till Paris,
Wien och Berlin höll han sig i ständig förbindelse
med samtidens konstlif. Bland hans mycket talrika och
vida utbredda arbeten må nämnas Hjordens hemkomst (Nya
pinakoteket i München), Kreatur på bete (1861), De
första storkarna (1859), Hvilande boskapshjord (Museum
i Köln) och Drickande kor (Nationalgalleriet i Berlin).
Voltzia Brongn., bot. paleont., ett hufvudsakligen
inom trias-systemet förekommande barrträdsslägte med
spiralställda, vanligen olikformiga blad, hvilka vid
grenarnas öfre del äro långa, jämnbreda och platta,
medan de längre ned äro korta, fyrkantiga, skärformigt
böjda. Hos några arter äro dock alla bladen korta
och fyrkantiga. Hanblommorna bilda ovala hängen,
och kottarna äro äggformade eller cylindriska, med
i moget tillstånd utspärrade, vedartade kottefjäll,
hvilka nedåt äro utdragna till ett skaft, medan den
öfre delen är rundad, grundt 3–5-flikad och uppbärande
omvända, enligt några författare ensamma, enligt
andra 2–3, något vingade frön. V. anses vanligen vara
beslägtad med araukariacéerna. A. G. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
