Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vuojelainen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musikzeitung» (1874–75) samt skref ansedda kritiker i
»Berliner fremdenblatt». W. komponerade flere operor,
af hvilka endast Faublas lyckades hålla sig uppe
någon tid. Större spridning vunno hans kantat Der
wasserneck, en prisbelönt symfoni samt en del sånger.
A. L.
Wüllerstorf-Urbair, Bernhard von, friherre,
österrikisk sjöofficer, född i Trieste 1816, död
1883, ingick 1833 som sjökadett i österrikiska
marinen, studerade efter 1837 astronomi
under Littrow i Wien och utnämndes 1839 till
direktor vid marinobservatoriet och professor vid
marinakademien i Venezia. 1848 förflyttades han till
Trieste som direktor i dervarande marinakademi,
blef 1850 korvettkapten och 1852 fregattkapten
samt förde 1857–59 befälet på »Novara» under dess
världsomsegling, hvars stora vetenskapliga resultat
förskaffade W. europeiskt rykte. Han befordrades
1860 till fästningskommendant och hamnamiral i
Pola och 1861 till konteramiral samt kallades kort
derefter till Wien att i riksrådet representera
marinöfverkommendanten. 1863 hamnamiral i Venezia,
sändes han 1864 under kriget med Danmark med en
flottafdelning till Nordsjön. Efter krigets slut
försatt i disponibilitet, kallades han 1865 till
handelsminister, men afgick redan 1867 och blef då
lifstidsmedlem af herrehuset. Såsom minister verkade
han i frihandelns intresse och afslöt handelsfördraget
med England.
Wüllner. 1. Franz W., tysk musiker, f. 1832
i Münster, elev af C. Arnold, A. Schindler,
F. Kessler m. fl. Efter konsertresor till
Bruxelles, Köln, Bremen. Hannover och Leipzig,
hvarunder han med bifall uppträdde som pianist
(särskildt som Beethovenspelare), blef han 1856
konservatorielärare i München, 1858 Städtischer
musikdirektor i Aachen, 1861 k. musikdirektor samt
1864 återkallad till München såsom dirigent för
»hofkapellet» (en kyrkokör), senare äfven såsom
ledare af k. musikskolans körsång. Vid H. v. Bülows
afgång, 1869, blef han dirigent för hofoperan och
akademikonserterna samt koriservatorieinspektor i
München och bragte s. å. Wagners »Rheingold» samt
följande år »Walküre» till första uppförande. 1877
blef han Rietz’ efterträdare såsom hofkapellmästare
och konservatoriedirektor i Dresden, hvarifrån han
dock omotiveradt aflägsnades 1882. Han dirigerade
musikfesten i Aachen s. å. och filharmoniska
konserterna i Berlin 1883–84, hvarpå han
efterträdde Hiller såsom chef för konservatoriet
och Gürzenichkonserterna i Köln. W. berömmes
framförallt såsom en förtjent musikpedagog och en
utmärkt dirigent. Bland hans kompositioner märkas
kantaten Heinrich der Finkler, mässor, motetter,
kammarmusik, körer, visor och pianostycken, äfvensom
recitativ till Webers »Oberon». – 2. Adolph W., tysk
fysiker, f. 1835 i Düsseldorf, sedan 1870 professor
vid tekniska högskolan i Aachen, har utmärkt sig på
experimentalfysikens område. Hans arbeten äro intagna
i Poggendorffs (Wiedemanns) »Annaler». 1882–86 utgaf
han en större lärobok i experimentalfysiken
(Lehrbuch der experimentalphysik).
1. A. L. 2. A. Bi–n.
Wülzburg. Se Weissenburg.
Würtemberg l. Württemberg, konungarike, till rang
och folkmängd den fjerde, till storleken den
tredje af Tyska rikets stater. Det är beläget
i sydvestra delen af Tyskland samt gränsar i
n. ö., ö. och s. ö. till Bajern, i n. v., v. och
s. v. till Baden, i s. dels till detta land dels
till de preussiska furstendömena Hohenzollern och
till Bodensjön, som skiljer det från Schweiz. I
söder är det klufvet af hohenzollernska området,
och det omsluter sex små enklaver af Baden och
Hohenzollern samt eger sju små enklaver inom
dessa båda staters områden. Arealen utgör 19,504
qvkm. (Namnets ursprung är omtvistadt; den förr
gängse härledningen af »Wirth am Berg» förkastas nu
allmänt. Äldre former äro Wirtenberc, Wirtemberc
och Wirtenberg. Formen Wirtemberg var länge i bruk,
och i senare hälften af 16:de årh. uppträda formerna
Würtemberg och Württemberg. Den senare antogs 1806
som det officiella skrifsättet, ehuru äfven den
förra officielt sedan dess användts, bl. a. på
mynt.)
W. tillhör vestra delen af det sydtyska
höglandet. Medelhöjden öfver hafvet är 500 m. Lägsta
punkten ligger vid Böttingen (125 m.), der Neckar
lemnar landet; högsta punkten är Katzenkopf (1,166
m.) på Hornisgrinde vid vestra gränsen. Hufvudbergen
äro Schwarzwald, Schwabiska Jura samt från Bajern
öfvergående grenar af Allgau-alperna. I allmänhet
är södra delen högre än den norra. Der ligger
Öfver-Schwabens platå mellan Bodensjön och Donau,
öfver 600 m., med oregelbundna grupper och kedjor
af berg, af hvilka några nå öfver 1,000 m. höjd. Af
Schwarzwald hör blott en del af norra hälften till
W. Hornisgrinde och den något sydligare bergmassan
vid Kniebis (med Rossbühl, 968 m.) äro dess högsta
delar, och den vackra öfre Murgdalen är W:s förnämsta
bergdal. Schwabiska Jura l. Schwäbische Alp (se Alp)
går i nordöstlig riktning, från badenska till bajerska
gränsen, och dess mot s. ö. vända platå kallas Rauhe
Alp i inskränkt mening. Mellan Schwarzwald och Alp
utbreder sig i Neckars flodområde Unterschwabens
terrassland med en vacker omvexling af höjder,
dalar och slätter. Omkr. 46 proc. af landet kunna
anses som kuperad mark, 29 proc, bergland och 1/4
slättland. Till det sistnämnda höra Neckardalen
och landskapen kring mellersta och nedre Kocher,
Jagst och Tauber (Hall- och. Hohenloheslätterna). –
Omkr. 70 proc. af W., tillhöra Rhens, omkr. 30 Donaus
flodområde. Hufvudfloden är Neckar, af hvilken
omkr. 300 km. tillhöra W., och som på W:s område
upptager bifloderna Enz med Nagold fr. v. samt Fils,
Rems, Murr, Kocher och Jagst fr. h. Af Donau tillhöra
W. 105 km., från Tuttlingen till Ulm (med ett kortare
afbrott). Ofvanför Ulm upptager hon Iller, som under
56 km. bildar gräns mellan W. och Bajern. Tauber i
n. ö. förenar sig med Main; Argen och Schussen i
s. rinna till Bodensjön, af hvilken 69 qvkm. tillhöra
W. För öfrigt är Federsjön (256 har), med aflopp till
Donau, landets största insjö. Mineralkällor finnas
till ett antal af 70; ryktbarast äro de vid Wildbad
i Schwarzwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
