Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 1505-1506 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågdal ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vågränna, fys., kallade bröderna Weber en af dem
uppfunnen apparat, hvilken de använde till försöks
anställande med vågrörelse (se d. o.) i vätskor.

Vågrät. Se Horisontal 1 och Vattenpass.

Vågrörelse, fys. En molekyl är i hvila i förhållande
till omgifvande molekyler, då de på honom verkande
molekylarkrafterna (se d. o.) hålla hvarandra i
jämnvigt. Flyttas en molekyl i ett elastiskt ämne,
t. ex. luften eller etern, ur sitt jämnvigtsläge a
till b och släppes der, återföra molekylarkrafterna
honom till a, dit han kommer med en viss hastighet,
så att han ej kan tvärstanna der, utan måste fortsätta
sin väg; men derefter verka molekylarkrafterna
till minskning af hans hastighet, och densamma
varder lika med noll, i det ögonblick molekylen på
denna sida hunnit lika långt från a, som b ligger
på den motsatta. Der kan han lika litet stanna,
alldenstund krafterna fortfarande drifva honom
mot a; han vänder och svänger tillbaka igen förbi a
och återkommer till b, hvarefter rörelsen börjar på
nytt. Molekylen kommer sålunda att utföra en svängande
(vibrerande 1. oscillerande) rörelse omkring sitt
jämnvigtsläge, på samma sätt som pendelkulan,
när en pendel svänger. Tiden, som åtgår för en
svängning fram och tillbaka, kallas svängningstid
l. vibrationstid. Molekylens största afstånd från sitt
jämnvigtsläge kallas »utslag» l. amplitud, och det
rörelsetillstånd, i hvilket molekylen i ett gifvet
ögonblick befinner sig, kallas hans fas. Två faser
äro motsatta, om det ligger en tid lika med halfva
svängningstiden mellan dem. – I verkligheten är det
ej möjligt att rubba en molekyl, utan att samtidigt
de omgifvande molekylerna komma i rörelse och i sin
ordning verka på de dem omgifvande o. s. v.; rörelsen
fortplantar sig genom mediet. Den första lemnar
dervid sin rörelseqvantitet ifrån sig och öfvergår
till hvila, om ej hans rörelse genom någon yttre kraft
underhålles. Låtom oss antaga, att vi hafva en enkel
rad molekyler (fig. 1), och att molekylen 1

Fig. 1.

försättes och underhålles i en svängande rörelse,
t. ex. rätt upp och ned mellan lägena 1’ och 1,. När
1 rör sig nedåt, ökas afståndet mellan 1 och 2, och
såväl attraktions- som repulsionskrafterna aftaga,
de senare dock hastigast. 1 söker att draga 2 med sig,
och 2 kommer derför straxt efter 1 i rörelse. Men
alldenstund 3 söker att hålla honom tillbaka, kan 2
ej svänga ned mot 1, utan måste följa resultanten af
de från 1 och 3 utgående krafterna och kommer af denna
orsak att röra sig rakt nedåt såsom 1. Derefter verkar
2 på 3, så att 3 något senare sätter sig i liknande
rörelse, derpå 4 o. s. v. – Om, under det att 1 gör
en dubbelsvängning, rörelsen sålunda fortplantar sig
till 13, så måste, alldenstund alla molekylerna hafva samma
svängningstid, δ, och rörelsen fortplantar
sig med likformig hastighet, molekylraden vid
svängningstidens slut hafva det utseende som fig. 2
utvisar, och efter en tid lika med 1/2 δ så, som
fig. 3 visar. Fortsätter 1 att svänga,

Fig. 2.

Fig. 3.

blir molekylraden således ej längre rätlinig,
utan allt större sträckor af densamma komma
att böja sig i vågor. En sådan rörelse kallas
derför vågrörelse. Sträckan 1–13, eller den väg
rörelsen fortplantar sig på svängningstiden,
kallas en våglängd, dess ena hälft vågberg, den
andra vågdal. (När fråga är om vågor på vätskeytor,
kallas våglängden stundom vågbredd. Vågbergets bredd
är vanligen något mindre än vågdalens.) Molekyler,
som ligga på en våglängds afstånd från hvarandra,
såsom 1 och 13, hafva samma fas. Molekyler, som ligga
på en half våglängds afstånd från hvarandra, såsom 1
och 7, hafva motsatt fas; de hafva samma hastighet,
men röra sig åt motsatta håll. Med vågrörelsens
fortplantningshastighet menas den vägsträcka rörelsen
fortplantar sig på en sekund. – Vi hafva antagit,
att molekylerna svänga vinkelrätt mot molekylraden och
således äfven mot rörelsens fortplantningsriktning. De
kunna emellertid svänga i alla möjliga riktningar;
men de ofvan nämnda s. k. transversella svängningarna
och de s. k. longitudinella, då molekylerna svänga
fram och tillbaka i samma riktning, hvari rörelsen
fortplantar sig, hafva särskildt intresse. Genom
transversella svängningar i etern fortplantas värme
och ljus (se dessa ord) och genom longitudinella
svängningar i luften ljud (se d. o.). Under
den longitudinella svängningen förändras icke
molekylradens form; molekylerna endast närma sig
och aflägsna sig från hvarandra, så att det uppstår
förtätningar och förtunningar, hvilka fortplanta sig
genom molekylraden. En våglängd består härvidlag
af en förtätning och en förtunning. Fig. 4 visar
huru en molekylrad ser ut: 1, då rörelsen börjar,
2 efter en tid af 1 1/4 δ och 3 efter en tid = 1 3/4 δ,
under förutsättning att rörelsen på svängningstiden
δ fortplantar sig från 1 till 13 och att den första
molekylens svängning börjar åt venster. Pilarna
vända spetsen åt det håll, dit molekylen rör
sig. Förtätningar och förtunningar ila fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>