Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väinämöinen, Finsk mytol., i de finska fornsångerna Kalevalas förnämste hjelte, »den gamle trygge», »den evärdelige siarn»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personifikationen af sitt folk: han har särskildt dess
djuptänkthet, dess benägenhet för kontemplation och
dess förtröstan på andens, ordets makt. Sällan tager
den vise V. till svärdet eller något annat vapen,
utan med sina mäktiga runor sjunger han så, att
»sjöarna svalla, jorden skakar, kopparbergen darra,
de fasta hällarna dåna, klipporna remna i tu» och att
hans motståndare (Joukahainen) sjunker allt djupare
ned i jorden, hvarifrån V. sedan, när han blifvit
blidkad, lika lätt befriar honom. V. är tillika
uppfinnaren af finnarnas nationalinstrument, kantele,
och han var äfven den ende, som rätt kunde behandla
detsamma. Ty när han »sätter sig på sångarhällen»,
tager kantele på sina knän och anslår dess strängar,
så gör han det med sådan påföljd, att icke blott
alla djur och den omgifvande naturen betagas deraf,
utan äfven sol och måne sänka sig ned till trädens
toppar för att lyssna. De djuptänkta ordspråk, af
hvilka finnarna hafva ett så stort förråd, angifvas
också såsom ett arf af den vise Suvantosonen V. –
Angående V:s härstamning nämna flere runor honom,
i likhet med Ilmarinen och Lemminkäinen, såsom
Kalevas son. Detta kan dock uppfattas såsom ett
berömmande epitet i likhet med Ukon poika (se Ukko),
eller det kan blott antyda, att de nämnde hjeltarna
voro de förnämste af Kalevalafolket. Men i den runa,
som Lönnrot upptagit till den första i Kalevala,
skildras V:s födelse af Ilmatar, vattnets moder, en
af Luonnottaret, naturens döttrar, »den äldsta bland
qvinnor, första modern åt sjelfmedvetna varelser»:
hon sänker sig från sitt hem i luften ned i vattnet
och blir af vinden fruktsamgjord. Medan nu V. under 30
år låg i sin moders sköte, gaf hon form åt den af Ukko
skapade materien. Enligt en annan, möjligen äldre myt,
som finnes upptagen i första upplagan af Kalevala,
utföres detta af V. sjelf (se Ilmatar). Men sedan
V. stigit i land på en obevuxen strand, skapar han
träden (se Kaleva) och örterna samt får slutligen
äfven kornet att växa i en sved, hvarigenom han blir
åkerbrukets upphofsman. Härvid visar han dock ännu
någon ovana, hvarför han äfven ofta begagnar sig af
andras bistånd. Men snart finna vi V. i de följande
sångerna af Kalevala såsom en äldre man, vida berömd
för sin vishet och sångareförmåga. Dessa framstå redan
i full glans vid den sångaretäflan, till hvilken
den unge, inbilske Joukahainen (se denne) utmanar
honom. Denna sångarestrid slutar sålunda, att den i
dyn nedsänkte Joukahainen måste åt sin motståndare
lofva sin syster Aino till äkta. Och nu börja
skildringarna af V:s många och ifriga friareförsök,
hvilka alla förorsaka den gamle endast många besvär
samt mycket hån och spe. Aino föredrager att dö i
vågorna framför att blifva den åldriges maka, och
när denne sedan begifver sig till att fria till den
berömda Pohjoladottern och rider öfver ett vatten,
skjuter Joukahainen af gammalt groll på honom,
men träffar endast hans häst, så att V. faller
i vattnet. Från denna sorgliga belägenhet räddas
han af en örn, som för honom till hans resas mål,
Pohjola. Genom denna olycka
försvinna alla friareplaner ur V:s håg; han blott
sörjer af hemlängtan, och Pohjolavärdinnan Louhi
sänder honom med häst hem mot hans löfte att skicka
Ilmarinen till Pohjola för att smida Sampo, åt hvilket
lyckotings förfärdigare hon äfven lofvar sin sköna,
berömda dotter till äkta. Men knappast har V. begifvit
sig på väg, förr än han ser den sköna Pohjoladottern
sittande på regnbågen och väfvande guldväf. Genast är
gubben färdig med ett giftermålsanbud; och när den
sluga jungfrun ställer honom på allt svårare prof,
hugger han, då han skall tälja en båt af hennes
sländas delar, sig med yxan i foten så häftigt,
att han, trots sin stora besvärjareförmåga, icke kan
stilla blodflödet, då han ej minnes några vigtiga,
härtill erforderliga ord. Hela frieriet måste
återigen lemnas å sido, och slutligen får V. hjelp
af en gammal, i besvärjelser kunnig gubbe. Sedan han
helad återkommit hem, söker han enligt sitt löfte
förmå Ilmarinen att begifva sig till Pohjola. Då
denne gör svårigheter, använder V. list och stor
trollkraft för att bringa honom dit. Men ehuru denne
snart smidt Sampo och sålunda tillvunnit sig rätt
till Pohjoladottern, uppgifver V. likväl icke sina
försök att vinna hennes hand. Han börjar slöjda
en båt för sin nya giljarefärd; och då han till
fullbordande häraf saknar tre ord, söker han dem
först från Tuoni i underjorden, sedan från Antero
Vipunen (se d. o.), och från båda dessa ställen
reder han sig genom sin stora sångareförmåga,
som härigenom alltmera utbildas och stärkes. Med
den färdiga båten begifver han sig till Pohjola,
men när Ilmarinen får höra detta, begifver han
sig efter. Ehuru Pohjolavärdinnan gynnar den vise
V., ger dock dottern sin hand åt den yngre, manlige
Ilmarinen, åt hvilken hon äfven utlofvats. Då först
inser V. det orätta i att en gammal man eftersträfvar
en ung hustru och att en åldring söker gilja i täflan
med en yngre. Lugnad tager han del i det storartade
Pohjolabröllopet, hvars högtidlighet han höjer
genom sin visa och ordrika sång. – Genom alla dessa
motgångar och ansträngningar stärkas V:s inre kraft
och siareförmåga, hvilka sedan framstå i sin fulla
glans, när han uppoffrar hela sitt återstående
lif åt beredandet af sitt Kalevalafolks lycka
och välgång. Sedan förhållandet mellan Pohjola och
Kalevala genom Pohjoladotterns dödande af Kullervo
och andra händelser blifvit stördt, blir det klart för
V., att det bästa medlet att höja Kalevalas lycka är
förvärfvandet af Sampo från Pohjola. Genom sin ifver
öfvervinner han Ilmarinens betänkligheter for en
färd till Pohjola, och när de under vägen fara förbi
Lemminkäinens hem, sällar sig också denne dådlystne
yngling till företaget. Äfven mycket folk medtages,
hvilket visar, att det numera ej är fråga om några
enskilda personers slägtangelägenheter, utan ett
allmänt företag af hela Kalevalafolket. Under färden
uppfinner V. kantele, hvarvid hans sångareförmåga
och sångens makt öfver hela naturen så vackert
skildras. Då Kalevalahjeltarna framkommit till
Pohjola och ej kunna förmå Louhi att godvilligt
dela eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
