- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
37-38

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vätesuperoxid ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera långsamt till ett djup af 20–30 m. (endast på
ett ställe, utanför Stora Aspen, är djupet 93 m.),
omgifves södra delen af bergstrakter, Omberg och
Grennabergen i ö., Taberg i s. och Hökensås i v.,
hvilkas stränder stupa mer eller mindre brant i sjön,
som der sänker sig till 80–90 m. eller mera. Brantast
och nästan utan strandgrundning stupar stranden från
Borghamn n. om Omberg till Husqvarnaåns mynning i
sjöns sydöstra hörn. Der utanför går ock den djupaste
rännan från trakten mellan Visingsö och Grenna till
fram emot Tjufnabben i s. v., med 100–119 m. djup,
alltså lägst omkr. 27 m. under hafvets yta. Stränderna
utmärka sig för en ovanlig skönhet, ofta i förening
med en rik bördighet, hvarför ock vissa delar af dem
äro tätt bebyggda. V:s vatten, som är särdeles klart
och lättrörligt, är bekant för sin nyckfullhet,
i det att detsamma stundom utan synbar orsak kan
på en kort stund öfvergå från fullkomligt lugn till
oroligt böljande. (Om den sannolika orsaken dertill
se nedan.) Jämväl är V. känd för sina hägringar
och strömdrag. Tillflödena äro visserligen många,
men till största delen obetydliga. De förnämsta
äro Husqvarnaån från s. ö., Röttle ström från ö.,
Skyllbergsån från n. ö. samt från v. afloppet för
Bottensjön, Unden, Viken och Örlen, Svedån, Knipån,
Höksån och Dummeån. Sjön afflyter mot ö. genom Motala
ström
. Vid stränderna ligga sex städer (Askersund,
Motala, Vadstena, Grenna, Jönköping och Hjo)
och Karlsborgs fästning. Sjöfarten är liflig och
underlättas väsentligt genom Göta kanal, förmedelst
hvilken V. står i förbindelse med Östersjön och
Kattegatt. — Jfr D. Tiselius: »Uthförlig beskrifning
öfwer den stora Svea och Giötha sjön Wätter» (1723)
och »Ytterligare försök och siöprofwer uthi Wättern»
(1730), samt J. Bohman: »Wettern och dess kuster»
(1834–40).

V:s bildningshistoria är så till vida känd,
som man vet, att densamma, liksom Döda hafvet,
Tanganjika m. fl. i allmänhet långa och smala
sjöar, står i samband med insänkningar långs
sprickor i jordskorpan. På V:s östra sida har man
kunnat konstatera tillvaron af den gamla sprickan,
och den branta bergvägg, som t. ex. vid Grenna
höjer sig högt öfver staden, är just ett parti af
sprickans östra sida. Detsamma är fallet med Ombergs
vestra branter o. s. v. På vestra sidan af V.
har man på grund af jordtäckningen ej direkt kunnat
konstatera någon förkastningssprickas tillvaro; men
det är sannolikt, att en sådan framgår äfven der,
om ock den största sänkningen, antagligen långs
flere parallella sprickor, egt rum i östra delen af
sjön. Hvad tiden för dessa förkastningar angår, hafva
de uppstått efter aflagringen af den prekambriska
Visingsögruppens bergarter, men deremot troligen före
de kambrisk-siluriska lagrens afsättning. Möjligen
hafva dock förskjutningar äfven sedermera långs samma
sprickor egt rum, och det är t. o. m. sannolikt,
att smärre sådana allt fortfarande kunna förekomma,
i det att de s. k. »sjöskotten», som stundom bringa
det lugna vattnets yta i svallning, just torde
förorsakas af ännu pågående rubbningar långs
sprickorna. Huru den sänkta rännan, som till en
början helt och hållet upptogs af Visingsögruppens
bergarter, sedermera genom erosionen befriats
från dessa och förvandlats till ett sjöbäcken är
ännu icke närmare kändt. (Jfr Omberg och
Visingsögruppen.) A. G.         A. G. N.

Vätteros. Se Vättar.

Vättersborg. Se Vadstena slott.

Vättlösa, socken i Skaraborgs län, Kinne härad. Areal
3,358 har. 910 innev. (1892). Annex till Götene,
Skara stift, Kinna kontrakt.

Vätö, socken i Stockholms län, Bro och Vätö skeppslag,
omfattande dels ett stycke fastland, dels större och
mindre öar och skär, såsom Vätön, södra och större
delen af Björkön, Arholmen ö. om Björkön samt Idö,
Lidö, Gisslingö m. fl. utanför Lidöfjärden. Areal
11,236 har, 2,192 innev. (1892). V. utgör ett
konsistorielt pastorat, Upsala stift, Lyhundra
kontrakt. — Om dialekten se Schagerström : »Vätömålet»
(i »Sv. landsm.», II).

Växepunkt. Se Vegetationspunkt.

Växjö. Se Vexiö.

Växtalbumin. Se Ägghvita.

Växtanatomi. Se Anatomi och Botanik, sp. 962 och
966–967.

Växtaska. Se Aska.

Växtbaser, kem. Se Alkaloider. — Genom de senare
årtiondenas forskningar är det numera bevisat, att
de flesta s. k. alkaloider äro derivat af pyridin
(se d. o.) eller pyridins väteföreningar. Man börjar
derför alltmer inskränka benämningen »alkaloid»
till endast de sistnämnda derivaten. Bäst bekant
till sammansättningen är komin, hvars kemiska formel
otvifvelaktigt är

illustration placeholder
Koniin.


således orto-propyl-piperidin. Piperidin är den
fullständiga väteföreningen af pyridin, såsom synes
af formlerna

illustration placeholder
Pyridin.
illustration placeholder
Piperidin.


Kokain och atropin äro inveckladt
sammansatta derivat af pyridintetrahydrur:

illustration placeholder
Pyridintetrahydrur.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free