NORDISK FAMILJEBOK
KONVERSATIONSLEXIKON
OCH
REALENCYKLOPEDI

INNEHÅLLANDE
UPPLYSNINGAR OCH FÖRKLARINGAR OM MÄRKVÄRDIGA
NAMN, FÖREMÅL OCH BEGREPP

Adertonde bandet
Värja - Öynhausen

Stockholm
Expeditionen af Nordisk familjebok

Stockholm, Gernandts boktryckeri-aktiebolag, 1894

Förord till den elektroniska upplagan

Detta är artonde bandet av 1800-talsutgåvan av Nordisk familjebok (se detta ord).

Det här bandet utgavs 1894.

För en allmän introduktion till verket, se Projekt Runebergs inledning till Nordisk familjebok.

The above contents can be inspected in scanned images: Titelsida, Titelbladets baksida

Korrstapel / Proof bar for this volume

Innehåll / Table of Contents

Titel och innehåll - Titelsida, Titelbladets baksida
Värja, ett egentligen för stöt ämnadt och som sidogevär buret blankt vapen med lång och smal, en- eller flereggad klinga - 1-2
Värjemålsed. Se Ed - 1-2
Värk kallas den smärta, som åtföljer vissa sjukdomsprocesser - 1-2
Värkö, en vacker, skogbevuxen ö strax ö. om Karlskrona - 1-2, 3-4
Värmande medel. Se Upphettande medel - 3-4
Värmdö (Vermdö). 1. Socken i Stockholms län - 3-4
Värmdö. 2. Skeppslag i Stockholms län - 3-4
Värmdö (Vermdö), den största af öarna i Stockholms skärgård - 3-4
Värme, fys. - 3-4, 5-6, 7-8, 9-10, 11-12, 13-14
Värmeabsorption. Se Absorption 4 och Värme, sp. 12 - 13-14
Värme-elektricitet. Se Termo-elektricitet - 13-14
Värme-enhet. Se Termokemi och Värme - 13-14
Värme-eqvatorn. Se Vind - 13-14
Värme-eqvivalent, värmets mekaniska eqvivalent, fys. Se Mekanisk eqvivalent och Värme, sp. 6 - 13-14
Värmefärg. Se Diaterman - 13-14
Värmegrad. Se Temperatur 1 - 13-14
Värmekapacitet. Se Egentligt värme - 13-14
Värmeledare. Se Ledare 1 c) - 13-14
Värmeledning ... - 15-16, 17-18, 19-20, 21-22, 23-24
Värmskog ... - 25-26, 27-28, 29-30, 31-32, 33-34
Vätesuperoxid ... - 35-36, 37-38, 39-40, 41-42, 43-44
Växter ... - 45-46, 47-48, 49-50, 51-52, 53-54
Växtgift ... - 55-56, 57-58, 59-60, 61-62, 63-64
Vöröspatak ... - 65-66

X

X är den tjuguförsta bokstafven i det ursprungliga latinska alfabetet och den tjugutredje - eller, i fall v och w räknas hvart för sig, den tjugufjerde - i det vanliga europeisk-latinska alfabetet - 67-68, 69-70
Xalapa. Se Jalapa - 69-70
Xalisco. Se Jalisco - 69-70
Xanten, stad i preussiska Rhenprovinsen, reg.-området Düsseldorf - 69-70
Xanthippe, Sokrates' hustru - 69-70
Xanthippos. 1. Athensk statsman och fältherre, fader till Perikles - 69-70
Xanthippos. 2. Lacedemonier - 69-70
Xanthnium Tourn., bot., ett örtslägte - 69-70
Xanthorrhoea Smith, bot., ett slägte af i viss mån gräsliknande träd - 69-70
Xanthos (Lat. Xanthus). 1. I forntiden hufvudstad i Lycien på Mindre Asiens sydvestra kust - 69-70, 71-72
Xanthos. 2. Flod. Se Skamandros - 71-72
Xanthoxyleæ. Se Zanthoxylon - 71-72
Xantippa. Se Xanthippe - 71-72
Xantit, miner., en gul, i Amerika funnen vesuvian (se d. o.) - 71-72
Xantofyll (af Grek. xanthos, gul, och fyllon, blad). Se Bladgult - 71-72
Xavier l. Xaver, Francisco - 71-72
Xavier. Se J. X. Saintine - 71-72
Xenacanthus, paleont., typen för den utdöda familjen Xenacanthidæ bland selachierna (hajfiskarna) - 71-72, 73-74
Xenelasia, den hos forntidens partaner lagstadgade bruket att från statens område förjaga främlingar eller förbjuda dem att derstädes uppehålla sig - 73-74
Xenia, stad i nord-amerikanska staten Ohio - 73-74
Xenier kallades hos forntidens greker och romare vissa gåfvor - 73-74
Xenodochium, gästherberge, värdshus - 73-74
Xenofanes, forngrekisk skald och filosof - 73-74
Xenofon. 1. Forngrekisk fältherre och skriftställare - 73-74, 75-76
Xenofon. 2. Forngrekisk bildhuggare - 75-76
Xenofon. 3. X. från Efesos - 75-76
Xenografi, kännedom om främmande språk och skriftarter - 75-76
Xenokles, forngrekisk arkitekt - 75-76
Xenokrates (Lat. Xenocrates). 1. Forngrekisk filosof - 75-76
Xenokrates. 2. Forngrekisk läkare - 75-76
Xenokrati, främlingars öfvervälde i ett land - 75-76
Xenomani, öfverdrifven förkärlek för allt utländskt - 75-76
Xenotim l. ytterspat, miner., ett sällsynt tetragonalt ytterjordsfosfat - 75-76
Xeranthemum Tourn., bot., en ört, som är typen för en efter detta slägte benämnd särskild grupp inom nat. fam. Synanthereæ Juss., kl. Syngenesia L. - 75-76
Xeres, den äldre namnformen för Jeres, Eng. sherry, namn på hvita spanska viner, som äro betydligt torra och mycket starka - 75-76, 77-78
Xerofagi, de förste kristnes bruk att under fastetiden äta endast bröd och torr frukt - 77-78
Xeroftalmi l. xeros, xerosis conjuntivæ, med. - 77-78
Xeros. Se föreg. art. - 77-78
Xerxes (Fornpers. Ksjharsja), namn på fornpersiska konungar. 1. X. I - 77-78
Xerxes. 2. X. II - 77-78
Ximenes. Se Jimenes de Cisneros - 77-78
Ximénès, Augustin Marie de - 77-78
Xingu, biflod fr. h. till Amazonfloden - 77-78
Xiphias. Se Svärdfisken och Svärdfisk-slägtet - 77-78
Xiphodon, paleont., ett till de icke idisslande partåige hörande utdödt däggdjursslägte - 77-78
Xiphosoma, zool., ett slägte hörande till familjen Peropda och ordningen ormar inom kräldjurens klass - 77-78
Xiphosura, paleont. Se Merostomata och Limulus - 77-78
Xuthos, Grek. hjeltes., son af Hellen samt broder till Aiolos och Doros - 77-78, 79-80
Xylander, Wilhelm - 79-80
Xylem, bot., en vetenskaplig term, motsvarande hvad som vanligen kallas ved (se Trä) - 79-80
Xylobius, ett paleozoiskt slägte bland myriapoderna - 79-80
Xylofon. Se Halmharmonika - 79-80
Xylograf och xylografi. Se Träsnitt - 79-80
Xylol, dimetyl-benzol - 79-80
Xylometer, apparat till bestämmande af oregelmässigt formade trästyckens kubikinnehåll - 79-80
Xylophaga, vedätare, träborrare, zool. - 79-80
Xylopia L., bot., ett af flere arter bildadt slägte af vanligen starkt aromatiska träd - 79-80
Xyrideæ Kunth, bot., en familj af gräsliknande sumpväxter - 79-80
Xystus l. xystum, Lat., kolonnad, pelaregång eller långsträckt terrass för kroppsöfningar - 79-80
Xystus. Se Sixtus 1 - 79-80

Y

Y är den tjuguandra bokstafven i det ursprungliga latinska alfabetet, den tjugufjerde - eller, i fall v och w räknas hvart för sig, den tjugufemte - i det vanliga moderna alfabetet - 81-82, 83-84
Y, vik af Zuiderzee. Se Ij - 83-84
Yacht, Eng., jakt i betydelsen speljakt, lustjakt (pleasure-y.), d. v. s. ett beqvämt inredt och uteslutande för nöje eller för högt uppsatta personers resor afsedt segel- eller ångfartyg - 83-84, 85-86
Yaghistan ... - 85-86, 87-88, 89-90, 91-92, 93-94
Yhlen ... - 95-96, 97-98, 99-100, 101-102, 103-104
Ynglingaätten ... - 105-106, 107-108, 109-110, 111-112, 113-114
York ... - 115-116, 117-118, 119-120, 121-122, 123-124
Yriarte ... - 125-126, 127-128, 129-130, 131-132, 133-134
Ytterbrant ... - 135-136, 137-138, 139-140, 141-142, 143-144
Yucatan ... - 145-146, 147-148
Yvetot, stad i Normandie - 149-150
Yvon, Adolphe - 149-150
Yxa, ett verktyg, som hufvudsakligast nyttjas till timmermansarbete - 149-150
Yxern, insjö i Småland, mellersta Kalmar län - 149-150
Yxhult, sten- och kalkbrott i Kumla socken, Nerike - 149-150, 151-152
Yxkull (Üxkull), svenska adliga ätter. Se Meyerdorff - 151-152
Yxlägg, bot. Se Primula - 151-152
Yxnerum, socken i Östergötlands län - 151-152
Yxningen, insjö på gränsen mellan Östergötland och Småland - 151-152

Z

Z är den tjugutredje bokstafven i det vanliga (yngre) latinska alfabetet, den tjugufemte - eller, i fall V och W räknas hvart för sig, den tjugusjette - i det allmänna europeiska alfabetet - 153-154, 155-156
Zaandam, Zaardam l. Saardam, stor by i nederländska prov. Nord-Holland, vid Zaans utlopp i viken Ij - 155-156
Zaba. Se Biskra - 155-156
Zabaikal l. Sabaikal. Se Transbajkalien - 155-156
Zabalkanskij. Se Diebitsch Sabalkanski - 155-156
Zabarella, Francesco - 155-156
Zabathai Zevi. Se Schabbathai Zevi - 155-156
Zabern (Fr. Saverne), stad i Elsass-Lothringen, området Unter-Elsass - 155-156
Zabier, sabier. Se Johanneskristna och Mandéer - 155-156
Zacatecas. 1. En af de centrala staterna i Mejico - 155-156, 157-158
Zacchia, Paolo, il Vecchio (den äldre) - 157-158
Zaccolini, Padre Matteo - 157-158
Zaccone, Pierre - 157-158
Zach, Franz Xaver von - 157-158
Zacharias, en profet. Se Zakarja - 157-158
Zacharias, påfve 741-752 - 157-158
Zachariä, Just Friedrich Wilhelm - 157-158, 159-160
Zachariä, Heinrich Albert - 159-160
Zachariä von Lingenthal. 1. Karl Salomo Z. v. L. - 159-160
Zachariä von Lingenthal. 2. Karl Eduard Z. v. L. - 159-160
Zacharyaslewicz, Jan - 159-160
Zacher, Ernst Julius August - 159-160
Zacho, Christian - 161-162
Zachrisson, Karl August - 161-162
Zachtleven, tysk namnform för Saftleven - 161-162
Zacynthus. Se Zakyntho - 161-162
Zadok. Se Sadducéer - 161-162
Zadok (Z. Kahn), rabbin - 161-162
Zafar (Zhafar). Se Safar - 161-162
Zafarani-öarna. Se Presidio - 161-162
Zaffer, T. (Ital. zaffera). Se Koboltsafflor - 161-162
Zaganelli, Francesco de Bosio, kallad da Cotignola - 161-162
Zagazig (Sagasig), stad i Nedre Egypten - 161-162
Zagor. Se Agram - 161-162
Zagora. Se Helikon - 161-162
Zagoskin. Se Sagoskin - 161-162
Zágráb. Se Agram - 161-162
Zagrevs, Grek. mytol., ett binamn för Dionysos. Se Bacchus, sp. 1403 - 161-162
Zagyva, största bifloden fr. h. till Teis, Ungern - 161-162
Zahle, Nathalie - 161-162
Zahn. 1. Johann Karl Wilhelm Z. - 161-162, 163-164
Zahn. 2. Albert von Z. - 163-164
Zahrtmann, Kristian Kristoffer - 163-164
Zahrtmann, Peter Henrik Kristian - 163-164
Zaimis, Thrasybulos - 163-164
Zainer, Günther och Johann, tyska boktryckare. Se Boktryckarekonst, sp. 815 - 163-164
Zaionczek. Se Zajaczek - 163-164
Zaire. Se Kongo - 163-164
Zaisan. Se Saisan - 163-164
Zajaczek, Jósef, furst Z. - 163-164
Zajecar. Se Saitsjar - 163-164
Zakarias. Se Zacharias - 163-164
Zakarja l. Zacharias, ett vanligt israelitiskt namn, som bäres af omkr. 30 personer i bibeln. Den märkligaste bland dem är den näst siste af de 12 s. k. mindre profeterna - 163-164, 165-166
Zakrevskij ... - 165-166, 167-168, 169-170, 171-172, 173-174
Zander ... - 175-176, 177-178, 179-180, 181-182, 183-184
Zarncke ... - 185-186, 187-188, 189-190, 191-192, 193-194
Zekin ... - 195-196, 197-198, 199-200, 201-202, 203-204
Zend-avesta ... - 205-206, 207-208, 209-210, 211-212, 213-214
Zensile ... - 215-216, 217-218, 219-220, 221-222, 223-224
Zettler ... - 225-226, 227-228, 229-230, 231-232, 233-234
Zick ... - 235-236, 237-238, 239-240, 241-242, 243-244
Zigenare ... - 245-246, 247-248, 249-250, 251-252, 253-254
Zimmermann ... - 255-256, 257-258, 259-260, 261-262, 263-264
Zion ... - 265-266, 267-268, 269-270, 271-272, 273-274
Zodiaken ... - 275-276, 277-278, 279-280, 281-282, 283-284
Zontariff ... - 285-286, 287-288, 289-290, 291-292, 293-294
Zoologi ... - 295-296, 297-298, 299-300, 301-302, 303-304
Zoologi ... - 305-306, 307-308, 309-310, 311-312, 313-314
Zorn ... - 315-316, 317-318, 319-320, 321-322, 323-324
Zschopau ... - 325-326, 327-328, 329-330, 331-332, 333-334
Zurstrassen ... - 335-336, 337-338, 339-340, 341-342, 343-344
Zweibergk, Per Anton von - 343-344
Zwengauer, Anton - 343-344
Zventibold (Sventibold). Se Svatopluk - 343-344
Zwickau, hufvudstad i kretsen med samma namn, Sachsen - 343-344
Zwickauprefeter benämnde sig ett religiöst-politiskt revolutionärt parti, som under reformationens första tid uppträdde i den sachsiska staden Zwickau och gjorde den lutherska reformationen ett ej ringa afbräck - 343-344
Zwingli, Huldreich (Ulrik) - 345-346
Zwirner, Ernst Friedrich - 345-346, 347-348
Zwittau (Tsjech. Zwittawa), stad i Mähren - 347-348
Zwolle, hufvudstad i nederländska prov. Overijssel - 347-348
Zwolsche diep. Se Vecht - 347-348
Zvornik, befäst stad i Bosnien - 347-348
Zygæna. Se Hammarhajar - 347-348
Zygnemeæ, bot., är en afdelning af Conjugatæ l. grönalger - 347-348
Zygodactyli. Se Partåeiga foglar - 347-348
Zygomorfa, detsamma som tvåsidigt symmetriska blommor - 347-348
Zygomycetes. Se Zygosporeæ - 347-348
Zygophylleæ R. Br., bot., en ur Rutaceæ utbruten familj - 347-348
Zygospor l. zygote bot. - 347-348
Zygosporeæ l. Zygomycetes Du Bary, bot., kallas numera en klass bland de lägre svamparna, »alg-svamparna» - 347-348
Zygote. Se Zygospor - 347-348
Zymologi, läran om jäsningsprocesserna - 347-348
Zymoteknik, sammanfattningen af de undersöknings- och arbetsmetoder, som användas inom jäsningsindustrien - 347-348
Zymotiska sjukdomar. Se Infektionssjukdomar - 347-348
Zyria. Se Cyllene - 347-348
Zyrianer. Se Syrjäner - 347-348
Zyzygier, mindre riktig form för syzygier (se d. o.) - 347-348
Zähringen, by i badenska kretsen Freiburg, i det forna Breisgau - 347-348, 349-350
Zähringer Löwen-orden (»Zähringska lejonorden»), badensk orden - 349-350
Zöge (skref sig äfven von Zögen), Bengt Fabian - 349-350
Zöge von Manteuffel. Se Manteuffel - 349-350
Zöller, Egon - 349-350
Zöllner, Karl Friedrich - 349-350
Zöllner, Johann Karl Friedrich - 349-350, 351-352

Å

Å är den 26:te bokstafven i det svenska alfabetet och håller i våra dagar på att upptagas i det danska och norska, der, liksom i öfrig europeisk skrift, hittills eget tecken för å-ljud saknats - 353-354, 355-356
Å, socken i Östergötlands län - 355-356
Åbenrå. Se Aabenraa - 355-356
Åberg, Gurli. Se Ulff - 355-356
Åberg, Enrique (Henrik) - 355-356
Åberg, Jon Olof - 355-356
Åberg, Lawrence Heap - 355-356, 357-358
Åbergsson, Gustaf Fredrik - 357-358
Åbergsson, Anders Viktor - 357-358
Åbo (F. Turku), Finlands forna hufvudstad, säte för Finlands ärkebiskop - 357-358, 359-360, 361-362
Åbo, kamer., den, som på viss tid eller lifstid såsom landbo eller under ärftlig besittningsrätt innehafver annans jord - 361-362
Åbo allmänna tidning. Se Åbo tidning 1 - 361-362
Åbo domkyrka är genom ålder, historiska minnen, storlek och arkitektur Finlands märkligaste kyrka från medeltiden - 361-362, 363-364, 365-366
Åbo domprosteri - 365-366
Åbo hofrätt. Se Hofrätt - 365-366
Åboholm, bruks- och landtegendom i Tiveds socken, Skaraborgs län - 365-366
Åbom, Johan Fredrik - 365-366
Åbo och Björneborgs län, Finland - 365-366, 367-368
Åborätt, kamer., rätten att på viss tid eller lifstid såsom landbo eller under ärftlig besittning innehafva annans jord - 367-368, 369-370
Åbo slott, gammal borg, belägen vid Aura ås utlopp i Slottsfjorden utanför Åbo, Finland - 369-370, 371-372
Åbo stads historiska museum - 371-372
Åbo tidning. 1. »Tidningar utgifna af ett sällskap i Åbo» (se art. derom) fortsattes 1789-91 af Åbo nya tidnignar - 373-374
Åbo tidning. 2. En i svensksinnad anda redigerad tidning, som sedan 1883 utgifves i Åbo - 373-374
Åbo underrättelser, tidning, som utkom i Åbo 1824-27 och 1829-69 - 373-374
Åbo universitet. Se Helsingfors universitet - 373-374
Åbo ärkestift, Finland - 373-374
Åbrodd, abrodd, bot., farmak., är i folkspråket det förvrängda namnet på Artemisia abrotanum L. - 373-374
Åby. 1. Socken i Kalmar län - 373-374
Åby. 2. Stora Åby, socken i Östergötlands län - 373-374
Åby. 3. Södra Åby, socken i Malmöhus län - 373-374
Åby, jernvägsstation och gästgifvaregård vid Östra stambanan, 8 km. n. om Norrköping - 373-374
Ådals-Liden, socken i Vesternorrland, kallades före år 1886 blott Liden (se d. o. 2) - 373-374
åder, ådra. Se Ådror - 373-374
Åderbråck. Se Blodåderbrock - 373-374
Åderhinnan. Se Näthinnan - 373-374
Åderjern. Se Åderlåtning - 373-374
Åderklämmare. Se Turnikett - 373-374
Åderlåtning, en operation, som består deri att en ytligt löpande blodåder (ven) öppnas och en större eller mindre mängd blod aftappas från organismen - 373-374, 375-376
Ådermöten ... - 375-376, 377-378, 379-380, 381-382, 383-384
Åkerbruks-statik ... - 385-386, 387-388, 389-390, 391-392, 393-394
Åkerlera ... - 395-396, 397-398, 399-400, 401-402, 403-404
Åland ... - 405-406, 407-408, 409-410, 411-412, 413-414
Ålholm ... - 415-416, 417-418, 419-420, 421-422, 423-424
Ångermanlands östra kontrakt ... - 425-426, 427-428, 429-430, 431-432, 433-434
Ångmaskinen ... - 435-436, 437-438, 439-440, 441-442, 443-444
Ångpanna ... - 445-446, 447-448, 449-450, 451-452, 453-454
Åreskutan ... - 455-456, 457-458, 459-460, 461-462, 463-464
Åskby ... - 465-466, 467-468, 469-470, 471-472, 473-474
Återbrytande af dom ... - 475-476, 477-478
Återkastningsmetoden (omkastningsmetoden), fys., en af tyske fysikern W. Weber uppfunnen metod för uppmätande af momentana elektriska strömmar, specielt induktionsströmmar - 477-478
Återlösningen. Se Försoning - 477-478
Återremiss. Se Remiss - 477-478
Återskall. Se Eko - 477-478
Återställningstecken, musikt. - 477-478
Återtåg, reträtt (Fr. retraite), krigsv., kallas hvarje rörelse bakåt, d. v. s. från fienden - 477-478
Återvinning, jur., ett ordinärt rättsmedel - 477-478
Åtkomsthandlingar, jur., kallas i allmänhet de skriftliga handlingar, som utgöra bevis på en viss, någon person tillkommande rättighet - 477-478
Åtrusta, sjöv., liktydigt med »samsa» - 477-478
Åtting, kamer. Se Attung - 477-478
Åttonde hufvudtiteln omfattar i riksstatens utgiftsafdelning anslag, som utgå för Ecklesiastikdepartementets behof. Se vidare Hufvudtitel - 477-478
Åtvid, socken i Östergötlands län - 477-478
Åtvidaberg, kopparverk, hufvudorten inom »baroniet Adelsvärd», ligger i Åtvids socken, Bankekinds härad, Östergötlands län - 477-478, 479-480, 481-482
Åverkan, jur. - 481-482
Åvik. Se Hudiksvall - 481-482

Ä

Ä är den tjugusjunde - eller, ifall V och W räknas hvart för sig, den tjuguåttonde - bokstafven i det moderna svenska alfabetet - 483-484, 485-486
Äby (Aeby), Christoph Theodor - 485-486
Äckel (Lat. nausea). Se Kräkning - 485-486
Ädelfasanen. Se Fasanslägtet - 485-486
Ädelfink, detsamma som bofink (se d. o.) - 485-486
Ädelfors guldgrufvor äro belägna i Alseda och Ökna socknar af Jönköpings län - 485-486, 487-488
Ädelstenar, ädla stenar (T. edelsteine, Fr. pierres précieuses, Eng. precious stones), mineral, som utmärka sig genom färglöshet eller vacker färg, genomskinlighet, glans och »eld», betydande hårdhet och förmåga att antaga polityr samt derför användas som smycken - 487-488, 489-490, 491-492, 493-494, 495-496
Ädelstenssnoken. Se Dryophis - 495-496
Ädelärg. Se Aerugo nobilis - 495-496
Ädla metaller. Se Metaller - 495-496
Ädla stenar. Se Ädelstenar - 495-496
Ädna muorki kortje. Se Lule elf - 495-496
Äfjebrodd. Se Limosella - 495-496
Äge och Äges döttrar. Se Ägir - 495-496
Ägg (Lat. ovum). 1. Anat., embryol. Utvecklingen af en ny individ försiggår inom de flesta djurklasser på det sätt - 495-496, 497-498, 499-500, 501-502
Ägg. 2. Zool. Medan urdjuren äro antingen enkla celler eller ock kolonier af likartade celler, är alla de öfriga djurens kropp sammansatt af ett större eller mindre antal celler - 501-502, 503-504
Ägg. 3. Kem. Hönsäggets skal utgöres hufvudsakligen af kalciumkarbonat (93 proc.) med ungefär 5 proc. organisk substans samt små mängder kalciumfosfat och magnesiumkarbonat - 503-504, 505-506
Ägghvita, albumin (Lat. albumen), kem., benämnas sådana ägghviteämnen, som äro lösliga i vatten - 505-506
Ägghvitartade ämnen, albumin-ämnen, protein-ämnen, kem. - 505-506
Ägg-guleolja. Se Äggolja - 505-506
Ägghvitesjuka. Se Albuminuri - 505-506
Äggkläckningsapparater. Se Husfogelskötsel - 505-506
Äggledarna (ovidukterna). Se Lifmoder - 507-508
Äggolja, ägg-guleolja, oleum ovorum, ol. vitelli, kan beredas på det sätt att friska ägg kokas fullkomligt hårda - 507-508
Äggplommon. Se Plommon - 507-508
Äggpor, mikropyle, zool., bot. Se Ägg, sp. 504, och Fröknopp - 507-508
Äggspor. Se Oogonium - 507-508
Äggstaf. Se Kyma - 507-508
Äggstock (ovarium). Se Lifmoder och Ägg - 507-508
Äggstocksjukdomar (ovarialsjukdomar). Se Ovariotomi, Underlifslidanden - 507-508
Ägiljett. Se Aiguillette - 507-508
Ägina. Se Egina - 507-508
Ägir, Äge, Isl. Ægir, Nord. mytol. - 507-508
Ägrett. Se Aigrette - 507-508
Ägrettan. Se Egrettan - 507-508
Ährling, Johan Erik Evald - 507-508
Äkta börd, äkta född. Se Börd - 507-508
Äkta finkar. Se Finkslägtet - 507-508
Äkta lins, åkerlins, Ervum Lens. Se ervum och Revalenta arabica - 507-508
Äkta mannaklöfver. Se Alhagi - 507-508
Äkta ärenpris. Se Veronica - 507-508
Äktenskap, en legitim könsförbindelse, hvilken enligt kristen uppfattning ingås för lifstiden och är monogamisk - 507-508, 509-510, 511-512
Äktenskapsbrott. Se Hor - 511-512
Äktenskapsförord, ett aftal mellan nupturienter rörande deras förmögenhetsförhållanden i äktenskapet - 511-512
Äktenskapskontrakt. Se Äktenskapsförord - 511-512
Äktenskapslöfte. Enligt äldre kanonisk rätt ingicks äktenskap formlöst - 511-512
Äktenskapsskilnad. Se Skilsmässa - 511-512
1. Älf, Samuel - 511-512, 513-514
2. Älf, Erik Peter - 513-514
Älfva. Se Elfva - 513-514
Älfvestad. Se Elfvestad - 513-514
Älgarås. Se Elgarås - 513-514
Älnoth, engelsk munk, kom till Danmark i slutet af 11:te årh. - 513-514
Älta, folkmed., egentl. detsamma som frossa, särskildt hos barn - 513-514
Ältgräs, det svenska namnet på Ranunculus Flommula. Se Ranunculus och Älta - 513-514
Ämabel. Se Aimabel - 513-514
Ämbete, offentlig tjenst, särskildt sådan, hvars innehafvare har kunglig fullmakt - 513-514
Ämbetskollegium. Se Handels- och ekonomikollegium - 513-514
Ämbetsman. Se Tjensteman och Ämbete - 513-514
Ämmern. Se Åsunden 1 - 513-514
Ämm-ån. Se Emm-ån - 513-514
Ämmä. Se Kurimo - 513-514
Ämmäkoski, brant stupande vattenfall i Kajana elf, invid Kaja stad, Finland - 513-514
Ämnesholm (Æmpnisholm), under medeltiden ett slott, som troligen legat vid Emm-åns mynning eller åtminstone vid Emm-ån - 513-514
Ämnesomsättning. Inom den lefvande djur- och växt-organismen försiggå ständigt tvänne jämsides förlöpande serier af kemiska processer: assimilations- och desassimilationsprocesser - 513-514, 515-516, 517-518, 519-520, 521-522
Ända, sjöv., en synnerligen ofta använd benämning på tåg af snart sagdt hvilken längd och groflek som hälst - 521-522
Änder. Se And - 521-522
Ändmorän, geol., den ofta vall- eller åsformade sammanhopning af grus, stenar och block, som bildats framför och på änden eller afsmältningsranden af en glacier eller inlandsis. Se Morän - 521-522
Ändtarm (rectum), anat., hos menniskan den nedersta, omkr. 16 cm. långa, mot bäckenets bakvägg belägna delen af tarmen (tarmkanalen) - 521-522
Ändtarmsstynget. Se Styngflugor - 521-522
Ändvända, sjöv., ombyta ändarna af ett tåg - 521-522
Ängar, landtb., utgöra de till en landtegendom hörande jordområden, å hvilka skördas gräs eller andra foderväxter - 521-522, 523-524, 525-526
Ängel (Lat. angelus, Grek. angelos, »utskickad», »sändebud»), den bibliska benämningen på hvarje skapadt högre andeväsende i allmänhet - 525-526, 527-528
Ängel (Lat. Angelus), tillnamn, smo bars under 1200-talets senare hälft af medlemmar utaf en af Sveriges förnämsta slägter, nära befryndad med Folkunga-ätten - 527-528
Ängelhajslägtet (hafsängelslägtet), Squatina, zool., tillhör hajarnas familj - 527-528, 529-530
Ängesborgen (Engelsburg). Se San Angelos borg - 529-530
Ängerslägtet, Oxyuris Rud., zool., är ett slägte af små parasitmaskar - 529-530
Änglabröder. Se Gichtel - 529-530
Änglahelsningen. Se Ave Maria - 529-530
Änglakörer (Lat. chori l. ordines angelorum) - 529-530, 531-532
Ängsanis (bockrot). Se Pimpinella - 531-532
Ängsborst. Se Nardus 1 - 531-532
Ängsbräsma, ängskrasse, Cardamine pratensis, bot., är en vacker, medelstor ört - 531-532
Ängsdun (ängsull). Se Eriophorum - 531-532
Ängshöken. Se Kärrhökarna - 531-532
Ängskafle, kaflegräs, Alopecurus pratensis L., bot., ett mer eller mindre högväxt gräs - 531-532
Ängskampe, bot. Se Phleum - 531-532
Ängsknarren. Se Grässkäran - 531-532
Ängskovall, Se Melampyrum - 531-532
Ängskrasse. Se Ängsbräsma - 531-532
Ängsnejlika. Se Dianthus - 531-532
Ängsodling. Se Ängar - 531-532
Ängspiplärkan. Se Piplärkslägtet - 531-532
Ängsruta. Se Thalictrum - 531-532
Ängsskära, färgskära, Serratula tinctoria L., bot. - 531-532
Ängssnärpa. Se Grässkäran - 531-532
Ängssvingel. Se Festuca - 531-532
Ängssyra. Se Rumex - 531-532
Ängsull. Se Eriophorum - 531-532
Ängsvall. Se Ängar - 531-532
Ängsvattning. Se Ängar - 531-532
Ängsvial. Se Lathyrus - 531-532
Ängsö. Se Engsö - 531-532
Äntra, sjöv. 1. Uppklifva i tacklingen - 531-532
Äntra. 2. Öfvermanna ett fientligt fartyg - 531-532
Äppelbo, socken i Kopparbergs län - 531-532
Äpple, hortik., frukten af äppleträdet, Pyrus malus, är otvifvelaktigt ett af de vigtigaste fruktslag - 531-532, 533-534
Äpplefrukt, pomum., bot., är en s. k. »skenfrukt» l. falsk frukt, hvars köttiga massa utgöres af de fem blomfoderbladen - 533-534
Äpplesyra, kem., en af Scheele upptäckt, i växtriket allmänt förekommande organisk syra - 533-534
Äppleträd. Se Apel, Pyrus och Äpple - 533-534
Äpplevifveln. Se Fruktvifveln och Snabelbaggar - 533-534
Ära. Många äro de åsigter, som inom etikens historia framstälts om ärans betydelse ur sedlig synpunkt - 533-534, 535-536
Ära och frihet, ett hemligt »vitterhetssamhälle», som stiftades i Stockholm d. 8 April 1786 - 535-536
Ärekränkning (injurie), jur., en handling, hvilken är straffbar såsom uttryck af ringaktning för en annan person eller såsom egnad att framkalla ringaktning för denne hos andra menniskor - 535-536, 537-538
Äreminne, en numera urmodig form af akademisk vältalighet - 537-538
Ärenpris. Se Veronica - 537-538
Äreport. Se Triumfbåge - 537-538
Ärfdabalken, jur., den afdelning af 1734 års lag, som angår arf, testamente och förmynderskap - 537-538, 539-540
Ärftlig besittningsrätt (till jord). Se Åborätt - 539-540
Ärftlighet. Såsom fall af ärftlighet betecknas i det dagliga lifvet sådana företeelser som att vissa egendomligheter i kroppsformen, vissa utpräglade naturanlag eller böjelser, vissa missbildningar eller vissa sjukdomsanlag återfinnas hos flere individer med gemensam härstamning - 539-540, 541-542, 543-544
Ärg. Se Erg och Aerugo nobilis - 543-544
Ärila. Se Ärla - 543-544
Äring (D. aaring, Isl. árangr, Fornsv. ar, årsväxt, år), årets större eller mindre fruktbarhet, årsväxt, gröda, skörd - 543-544
Ärja. Se Åker 2 - 543-544
Ärjkrok, ärjekrok. Se Plog, sp. 1464 - 543-544
Ärjänselkä. Se Ule träsk - 543-544
Ärke-, erke- (D. erke-, T. erz-), ett prefix, som betyder den förnämste, förste, öfver- (t. ex. ärkebiskop, ärkeängel) eller angifver en egenskaps förefinnande i högsta grad (t. ex. ärkebof, ärkenarr, ärkeskälm) - 543-544
Ärkebiskop. Se Biskop - 543-544
Ärkedjekne, ärkediakon. Se Diakon och Domkapitel - 543-544
Ärkedrots. Se Ärkeämbeten - 543-544
Ärkehertig (T. erzherzog, Lat. archidux), titel, som prinsarna af huset Österrike föra - 543-544
Ärkekamrerare. Se Ärkeämbeten - 543-544
Ärkekansler. Se Ärkeämbeten - 543-544
Ärkelorin. Se Papegojor, sp. 716 - 543-544
Ärkemarskalk. Se Ärkeämbeten - 543-544
Ärkemunskänk. Se Ärkeämbeten - 543-544
Ärkeskattmästare. Se Ärkeämbeten - 543-544
Ärkestiftet. Se Upsala stift - 543-544
Ärkeämbeten (T. erzämter, Lat. archiofficia) kallades i det gamla Tyska riket de höga charger, vid det kejserliga hofvet, hvilka bekläddes af kurfurstarna - 543-544
Ärkeängel. Se Ängel och Änglakörer - 543-544
Ärla (Ärila), socken i Södermanlands län - 543-544
Ärleslägtet, Motacilla, zool., här till familjen ärlor och ordningen tättingar bland foglarna - 543-544, 545-546
Ärlig swensk, En, den första politiska tidskrift i Sverige - 545-546
Ärlor. Se Ärleslägtet - 545-546
Ärr (cicatrix), med. Vid läkningen af en substansförlust i någon af organismens väfnader bildas i regeln såsom slutstadium ett ärr - 545-546
Ärtbalja. Se Balja - 545-546
Ärtbuske. Se Caragana - 545-546
Ärtemark (Ertmark), socken i Elfsborgs län - 545-546
Ärter (sing. ärt) l. ärtor (sing. ärta), bot., kallas fröna af Pisum arvense L. - 545-546
Ärtholmarna (Ertholmene). Se Kristiansö - 545-546
Ärtkorf, en sorts konserver, som uppfanns af kocken Grünberg i Berlin ej långt före fransk-tyska kriget 1870-71 och nyttjades i storartad skala till tyska truppernas förplägning under nämnda krig - 545-546
Ärtmalm. Se Sjömalm - 545-546
Ärtskida är i köksspråket detsamma som ärtbalja - 545-546
Ärtskocka, en folketymologisk förvrängning af T. artischocke, Fr. artichaut - 545-546
Ärtsmygen. Se Ärtsångaren - 545-546
Ärtsten. Se Pisolit - 545-546
Ärtsångaren, ärtsmygen, Syliva curruca, zool., hör till trädgårdssångareslägtet, familjen Sylvidæ och ordnignen tättingar inom foglarnas klass - 545-546
Ärtträd. Se Caragana - 545-546
Ärttörne. Se Ulex - 545-546
Ärtväxter. Se Papilionaceæ - 545-546
Ärö. Se Ærö - 545-546
Äs, gods i Julita socken, Oppunda härad, Södermanlands län - 545-546, 547-548
Ästhetik. Se Estetik - 547-548
Ätliga grodan. Se Rana - 547-548
Ätliga svalbon. Se Kinesiska svalbon - 547-548
Ätlig jord kallas vissa jordartade ämnen - 547-548
Ätran, vattendrag i Vestergötland och Halland - 547-548
Ätt. 1. Odalmannaslägt eller familj i det forntida Skandinavien och på Island - 547-548
Ätt. 2. Furstlig eller adlig släkt - 547-548
Ätt. 3. Hvar och en af de tre grupper, i hvilka runraden delades - 547-548
Ättarbot. Se Ättebot - 547-548
Ättartaflor, biografiska stamtaflor öfver ett lands adliga ätter. Se Genealogi - 547-548
Ättarbot, »slägtböter», kallas i de fornsvenska landskapslagarna de böter, som af en dråpares slägtingar - eller, om dråparen var en träl, af hans egare - erlades till den dräptes slägtingar - 547-548
Ättesagor. Se Fornnordiska literaturen, sp. 52 - 547-548
Ättestupa, ett troligen genom misstydning af Isl. ætternisstapi, »slägtklippan», uppkommet ord - 547-548, 549-550
Ättika (Lat. acetum), kem., en mer eller mindre oren blandning af vatten och ättiksyra - 549-550
Ättik-eter, kem., etyl-acetat - 549-550
Ättikhoning. Se Oxymel - 549-550
Ättikmoder (T. essigmutter), Mycoderma aceti F. Cohn, bot., är en bakterie - 549-550
Ättiksyra (Lat. acidum aceticum), kem., en till fettsyrorna hörande organisk syra - 549-550
Ättiksyre-eter. Se Ättik-eter - 549-550
Ättik-ålen, Anguillula aceti Dujardin, zool., är ett litet, masklikt djur - 549-550
Äxing (af ax), bot., benämning på gräs med mer eller mindre axlik blomställning - 549-550
Äyräpää. 1. Domsaga under Viborgs hofrätt - 549-550
Äyräpää. 2. Härad i Viborgs län - 549-550
Äyräpää. 3. Äldre namn på Mohla socken - 549-550

Ö

Ö är den tjugoåttonde - eller, ifall V och W räknas hvart för sig, den tjugonionde - och sista bokstafven i det svenska alfabetet - 551-552, 553-554
Ö, hvarje på alla sidor af vatten omgifven sammanhängande del af den fasta jordytan - 553-554
Öarna under vinden (Eng. Windward islands), den utefter Syd-Amerikas nordkust belägna raden af de små Antillerna från Aruba t. o. m. Tobago l. Santa Lucia - 553-554
Öarna öfver vinden. Se föreg. art. - 553-554
Öberg, Lotta - 553-554
Öcken, öken (D. örk, örken, af ett äldre ödken af öde, jfr ödemark) kallar man en större, ingalunda alltid jämn landsträcka, som till följd af ringa eller ingen nederbörd hufvudsakligen saknar växtlighet och derför är obeboelig - 553-554, 555-556, 557-558
Öckenhuggormslägtet. Se Huggormarna - 557-558
Öckenlon. Se Karakalen - 557-558
Öckenräf. Se Fennek - 557-558
Öckenspringråttor. Se Haltomys - 557-558
Öckenstoft, detsamma som passadstoft (se d. o.) - 557-558
Öckerö, socken i Göteborgs och Bohus län - 557-558
Öcknens kyrka (Fr. l'église du désert). Se Hugenotter, sp. 21 - 557-558
Öcolampadius. Se Oecolampadius - 557-558
Öd, Isl. Auðr, med tillnamnet djúpauðga (»den bottenrika») är i isländska sagor namnet på tvänne qvinnor - 557-558
Öde, det ur samverkan af naturel och yttre omständigheter jämte återverkningar från egna handlingar och personliga förhållanden framgångna gestaltandet af en menniska lefnadslopp - 557-558
Öde, Isl. Auði, med tillnamnet auðgi (»den rike»), mytisk konung i Finland - 557-558
Ödeborg, socken i Elfsborgs län - 557-558
Ödeby, socken i Örebro län - 557-558
Ödell (Ödla), Anders Svensson - 557-558
Ödem. Se Oedem - 557-558
Ödenburg. Se Oedenburg - 559-560
Ödenäs, socken i Elfsborgs län - 559-560
Öder. Se Od, mytol. - 559-560
Öder, G. Kr. Se Oeder - 559-560
Ödeshemman, kamer., sådana hemman, som, efter det de af åbon eller egaren blifvit öfvergifna, lemnats utan bruk och skötsel - 559-560
Ödeshög, socken i Östergötlands län - 559-560
Ödeslägenhet. Se Ödeshemman - 559-560
Ödesmål, kamer. En egendom säges ligga i ödesmål, när densamma, efter att hafva blifvit öfvergifven af åbon eller egaren, lemnats utan bruk och skötsel. Jfr Vanhäfd och Ödeshemman - 559-560
Ödestuga, socken i Jönköpings län - 559-560
Ödgrim, biskop - 559-560
Ödhumla, Nord. mytol. Se Mytologi, sp. 645, och Yme - 559-560
Ödla, A. S. Se Ödell - 559-560
Ödlor, Sauria, zool., är en ordning inom kräldjurens klass - 559-560, 561-562
Ödmann, Nils Petrus - 561-562
1. Ödmann, Samuel Lorens - 561-562, 563-564, 565-566
2. Ödmann, Erik Samuel - 565-566
Ödmann, Arvid - 565-566
Ödmansson, Ernst Ludvig Vilhelm - 565-566, 567-568
Ödmorden (Gammalsv. Ömorþ, af morþ l. marþ, skog), fordom nan på den bergländiga skogstrakten i norra Gestrikland och södra Helsingland - 567-568
Ödsköld, socken i Elfsborgs län - 567-568
Ödsmål, socken i Göteborgs och Bohus län - 567-568
Öfjældsjökel, det danska namnet på Eyjafjallajökull (se d. o.) - 567-568
Öfjord, det danska namnet på Eyjafjörðr (se d. o.) - 567-568
Öfningsläger kallas vanligen i Sverige de truppsammandragningar utöfver regementenas vanliga öfningar, som egde rum för att öfva trupperna i manövrer i större afdelningar af alla vapen - 567-568
Öfningslärare, benämning på de vid de allmänna läroverken anställde lärarna i musik, teckning och gymnastik - 567-568
Öfraby. 1. Socken i Hallands län - 567-568
Öfraby. 2. Socken i Kristianistads län - 567-568
Öfre borgrätten. Se Borgrätt. De 1844 upphöfda öfre borgrättens medel handhafvas af en särskild förvaltning under riksmarskalkens ordförandeskap - 567-568
Öfre Canada. Se Ontario 2 - 567-568
Öfre Champagne. Se Champagne - 567-568
Öfre Lothringen. l. Moseln. Se Lothringen, sp. 115 - 567-568
Öfre planeter, detsamma som yttre planeter. Se Inre planeter - 567-568
Öfre Romerike. Se Romerike - 567-568
Öfre sjön. Se Lake Superior - 567-568
Öfre Svennevad. Se Bo - 567-568
Öfre Ullerud. Se Ullerud 3 - 567-568
Öfved, oriktig form för Öved (se d. o.) - 567-568
Öfveradjutant, krigsv. - 567-568
Öfveramiral blef en särskild grad inom svenska flottan d. 4 Aug. 1715 - 567-568, 569-570
Öfverarm. Se Arm - 569-570
Öfverauditör, lagfaren ledamot i Öfverkrigsrätt (se d. o.) - 569-570
Öfverbefolkning, ett i ett land uppkommande tillstånd af gradvis sjunkande välstånd till följd af befolkningens alltför starka ökning i förhållande till förhandenvarande underhållsmedel - 569-570
Öfverbefäl liktydigt med officerare - 569-570
Öfverbibliotekarie är sedan 1877 titeln på Kungl. bibliotekets chef - 569-570
Öfverbom, Jonas - 569-570
Öfver bord. Se Bord - 569-570
Öfverbramrå l. bovenbramrå, sjöv. se 12 å fig. till art. Tackling. Jfr Boven - 569-570
Öfverbramsegel l. bovenbramsegel, sjöv. se 9, 17 och 25 å fig. till art. Segel. Jfr Boven - 571-572
Öfverbramstång, sjöv. Se Boven, Mast och Tackling - 571-572
Öfver-burggrefve. Se Öfverståthållareämbetet - 571-572
Öfverbyggnad, kamer. Se Byggnadsskyldighet - 571-572
Öfverceremonimästare, sedan 1802 titel på en högre funktionär vid K. M:ts hof - 571-572
Öfverdirektör, titel på chefen i åtskilliga centrala ämbetsverk - 571-572
Öfverdominant. Se Dominant - 571-572
Öfver-Enhörna. Se Enhörna 2 - 571-572
Öfverensmärken (af sjömansuttrycket öfverens, »i linie med hvarandra»), sjöv. - 571-572
Överexekutor, jur., i Utsökningslagen benämning å den myndighet, hvilken eger upptaga och pröfva utsökningsmål - 571-572
Öfverfall l. öfverrumpling, krigsv., kallas det slag af anfall, der det gäller att öfverraska fienden - 571-572
Öfverfallsdamm. Se Damm 1 b) - 571-572
Öfverfallshjul. Se Vattenhjul - 571-572
Öfverflygling, krigsv., kallas den rörelse, genom hvilken den ena, eller ock båda, af tvänne med hvarandra i ett slag kämpande arméer söker vinna den andras flank för att utföra det afgörande anfallet omfattande - 571-572
Öfverflödsförordningar, lagar, som afse att inskränka eller upphäfva ett för folkets ekonomi, helsa eller moral såsom skadligt betraktadt bruk af vissa tyger och klädesmoder, varor, njutningsmedel m. m. - 571-572, 573-574, 575-576, 577-578, 579-580
Öfverfyringeniör, titel på chefen för fyringeniörkontoret (se d. o.) - 579-580
Öfverfångsglas, tekn. Se Glasfabrikation, sp. 1268, och Glasrör - 579-580
Öfverfältläkare. Se Fältläkarekåren. - Öfverfältläkare har öfverstes rang - 579-580
Öfverföring af kraft. Se Kraftöfverföring - 579-580
Öfvergar, metallurg. Se Gara - 579-580
Öfver-Gran. Se Gran 2 - 579-580
Öfvergångsberg, geol., gammal, af T. Bergman och Werner använd beteckning för de lagrade bildningar, som ligga emellan urberget och stenkolssystemet - 579-580
Öfvergångsformationen. Se Öfvergångsberg - 579-580
Öfvergångsljud. Se Omljud - 579-580
Öfvergångsstilen. Se Romansk stil, sp. 1346 - 579-580
Öfverhala, sjöv. 1. Hjelpa efter, t. ex. »öfverhala en talja eller hissverk» - 579-580
Öfverhala. 2. Undersöka, besigtiga för reparation, t. ex. »öfverhala ett segel» - 579-580
Öfverhalning, sjöv., en stor rullning eller sidorörelse hos ett fartyg - 579-580
Öfverhandsknop, sjöv. Se 8 å fig. till art. Knop - 579-580
Öfverhettad ånga. Se Ånga - 579-580
Öfverhofjägmästare är anställd såsom chef för konungens hofjägeristat - 579-580, 581-582
Öfverhofmästarinna, den förnämsta hofdamen inom en drottnings eller en enkedrottnings hofstat - 581-582
Öfverhofpredikant. Se Hofkleresiet och Hofkonsortium - 581-582
Öfverhofstallmästare, hoffunktionär, som innehar en af de allra förnämsta rangplatserna vid det kungliga hofvet - 581-582
Öfver-Hogdal. Se Hogdal 3 - 581-582
Öfverhud, epidermis. 1. Anat. Se Hud - 581-582
Öfverhud. 2. Bot. Se nästa art. - 581-582
Öfverhudsväfnad, epidermis, bot., kallas det cell-lager, som utåt bekläder samtliga organ hos de högre växterna - 581-582
Öfverhuset (Eng. the house of lords l. the upper house), benämning på den ena af den engelska representationens bägge kamrar - 581-582, 583-584
Öfverhöghet. Se Suveränitet - 583-584
Öfveringeniör, titel på chefen för jernvägsbyggnadsstaten - 583-584
Öfverinspektör benämnas cheferna för packhus- och tullbevakningsinspektionerna i Stockholm och Göteborg - 583-584
Öfverintendent. 1. Titel på chefen för Öfverintendentsämbetet (se d. o.) - 583-584
Öfverintendent. 2. Titel på innehafvare af en hofcharge, som har rang näst efter förste hofjägmästaren - 583-584
Öfverintendentsämbetet, ett under finansdepartementet sorterande ämbetsverk - 583-584
Öfver-Jerna. Se Jerna 3 - 583-584
Öfverjodsyra. Se Jod, sp. 1219 - 585-586
Öfverjägmästare såsom chef för skogs- och jägeristaten skulle enligt k. resolution af d. 14 Aug. 1682 anställas inom hvarje län - 585-586
Öfverjäst. Se Jäst och Jäsning - 585-586
Öfver-Kalix. Se Kalix 2 - 585-586
Öfverkammarherre. Se Kammarherre - 585-586
Öfver-Kiminge (F. Yli-Kiiminki), kapell under Kiminge pastorat i Uleåborgs län, Finland - 585-586
Öfverkirurg, titel på chefen för kirurgiska afdelningen vid Serafimerlasarettet i Stockholm och vid Akademiska sjukhuset i Upsala - 585-586
Öfverklorsyra. Se Klor - 585-586
Öfverkommendant, en generals- eller amiralsperson - 585-586
Öfverkommissarie, titel på en af ledamöterna i direktionen för Civilstatens pensionsinrättning och på en tjensteman i direktionen öfver flottans pensionskassa - 585-586
Öfverkonstapel. 1. Sjöv., en inom artilleristaten vid örlogsflottan anställd underofficer - 585-586
Öfverkonstapel. 2. Se Polis - 585-586
Öfverkontrollör, titel på chefen för kontrollkontoret inom Jernvägsstyrelsens trafikafdelning - 585-586
Öfverkragning (T. überkragung, Fr. encorbellement), kragstenskonstruktion, en redan i äldsta tider känd konstruktion af oäkta hvalf (»kraghvalf») - 585-586
Öfverkrigsrätt, en domstol i andra instans - 585-586
Öfverkyldt vatten, fys. När en vätska stelnar, antager hon en bestämd temperatur - 585-586
Öfverlandshöfding var enl. 1634 års regeringsform § 23 titeln på riksråd, som förordnades till styresmän öfver Vestergötland, Finland, Livland, Preussen eller Småland - 585-586
Öfverlandsvind, vind, som blåser från land mot sjösidan - 585-586
Öfverlastadt, sjöv., säges om ett fartyg, som genom tung last blifvit så nedtryckt i vattnet, att det i hög sjögång arbetar hårdt och ej eger tillräcklig maklighet - 585-586
Öfverledsegel. Se Ledsegel och Tackling - 585-586
Öfverliggare, student, som »ligger» vid universitetet i åratal utöfver den normala tiden - 585-586
Öfverliggedagar, de dagar, som behöfvas för ett fartygs lastning och lossning utöfver den öfverenskomna tiden (»liggedagarna») - 585-586, 587-588
Öfverloppsbyggnad, kamer. Se Byggnadsskyldighet - 587-588
Öfverloppsgerningar. Se Opera supererogationis - 587-588
Öfverloppsjord (öfverloppsmarker), ekon., sådan jord, som vid afyttring ej ansetts tillhöra redan upptagna hemman eller nybyggen - 587-588
Öfverloppsmarker. Se Öfverloppsjord - 587-588
Öfverlots. Se Lotsverket - 587-588
Öfver-Luleå. Se Luleå 2 - 587-588
Öfverlång, sjöv., långs öfver - 587-588
Öfverläkare, titel för chefven å medicinska afdelningen - 587-588
Öfver-Lännes. Se Lännäs 3 - 587-588
Öfverlärare, titel på ordinarie läraren vid hvar och en af Gymnastiska centralinstitutets afdelningar samt på ordinarie lärare vid Tekniska skolan i Stockholm - 587-588
Öfverlöpare (desertör), krigssv., kallas hvarje till en armé hörande person, som afviker från sin plats och öfvergår till fienden. Se vidare Desertera - 587-588
Öfvermage, i det äldre svenska lagspråket beteckning för omyndig, i mera vidsträckt bemärkelse äfven utan afseende på åldern - 587-588
Öfver-Malung. Se Malung - 587-588
Öfvermangansyra. Se Mangan - 587-588
Öfvermark, predikogäll under Närpes pastorat i Vasa län, Finland - 587-588
Öfverofficiant. Se Ordnar, sp. 325 - 587-588
Öfverordnad. Se Underlydande - 587-588
Öfverosmiumsyra. Se Osmium - 587-588
Öfverproduktion, nationalekon., uppkommer, när mera produceras af en vara, än som erfordras för att tillfredsställa behofvet deraf i samhället eller på verldsmarknaden - 587-588, 589-590
Öfverrhenska kretsen, en af de tio kretsarna i det forna Tyska riket - 589-590
Öfverriggadt. Se Öfvertackladt - 589-590
Öfverrotmästare, krigsv., kallas sedan äldre tider den soldat, som har sin plats främst i roten af en i sluten ordning uppställd trupp - 589-590
Öfverrumpling. Se Fästningskrig, sp. 632, och Öfverfall - 589-590
Öfverränta, ränta, som vid underlåtenhet att på utfäst tid infria en skuld erlägges för den öfverskjutande tiden och stundom beräknas efter högre procent (»straffränta») - 589-590
Öfverrätt, gemensam benämning å domstolar, som döma i 2:dra instans. Se Domstol och Instans - 589-590
Öfversachsen (Öfversachsiska kretsen), en af de tio kretsarna i det forna Tyska riket - 589-590
Öfversegla, sjöv., ränna på, lägga ombord, kollidera med ett annat fartyg - 589-590
Öfverseglare, sjöv., ett sjökort öfver en eller flere oceaner eller större vattensträckor - 589-590
Öfver-Selö, socken i Södermanlands län - 589-590
Öfversilur. Se Silursystemet - 589-590
Öfverskeppet, skeppsb., öfre delen af fartygsskrofvet - 589-590
Öfverskjutning, geol., en genom glidning i horisontal riktning försiggången förflyttning af någon del af jordskorpan öfver andra delar af densamma - 589-590
Öfverskottsränta. Se Indelsningskompanier - 589-590
Öfverskult och underskult, äldre benämningar på tjenstemän i Göteborg - 589-590
Öfverskära. Se Kläde - 589-590
Öfverslag. Se Krigsbrygga - 589-590
Öfver stag, sjöv. Se Gå öfver stag - 589-590
Öfver stat säges den ämbets- eller tjensteman vara, som innehar fullmakt eller förordnande å en befattning, men ej uppbär deremot svarande aflöning å gällande stat - 589-590, 591-592
Öfverste (T. oberst, Fr. colonel), krigsv., benämning för högsta regementsofficersgraden - 591-592
Öfverste amiral, under 1500-talet titel på högste befälhafvaren för Sveriges örlogsflotta - 591-592
Öfverstekammarherre. Se Kammarherre - 591-592
Öfverstekammarjunkare. Se Kammarjunkare - 591-592
Öfverstekansler. Se Rikskansler - 591-592
Öfverstelöjtnant (T. oberst-lieutnant, Fr. lieutenant-colonel), krigsv., betecknar den närmast under öfversten varande regementsofficersgraden - 591-592
Öfverstemarskalk var 1680-1772 titeln på chefen för konungens hof i st. f. riksmarskalk, hvilken benämning nyttjades både före och efter nämnda tidsrum - 591-592
Öfverste ombudsman. Se Ordnar, sp. 325 - 591-592
Öfversteprest, den från gamla svenska bibelöfversättningen (T. hoherpriester) häfdvunna benämningen på innehafvaren af det högsta presterliga ämbetet i Gamla testamentet - 591-592, 593-594
Öfverste räknemästare. Se Riksskattmästaren - 593-594
Öfverste skattmästare. Se Ordnar, sp. 325 - 593-594
Öfverstyrelsen för pressärendena i Finland - 593-594
Öfverstyrman. Se Styrman - 593-594
Öfverståthållare, titel på K. M:ts befallningshafvande öfver Stockholms stad. Se vidare nästa art. - 593-594
Öfverståthållareämbetet, den myndighet, som utöfvar styrelsen öfver Stockholms stad - 593-594, 595-596
Öfver stäf, sjöv. Ett fartyg säges »gå öfver stäf», då det från stillaliggande börjar göra fart framåt - 595-596
Öfverstämma, musikt., kallas i flerstämmiga tonstycken den stämma, som till tonhöjden ligger högre än de andra - 595-596
Öfversvämning, den tilldragelse, då vattnet vid en strand, vare sig en flods, insjös eller hafvets, stiger öfver sina normala bräddar och utbreder sig öfver omgifningen - 595-596, 597-598
Öfversynthet. Se Hypermetropi - 597-598
Öfvertackladt l. öfverriggadt, sjöv., säges ett fartyg vara, då dess tackling är så hög och tung eller segelarean så stor, att fartyget under häftigt byväder eller storm löper fara att förlora riggen eller att kantra - 597-598
Öfvertalig. Se Öfver stat - 597-598
Öfverterm. Se Slutledning - 597-598
Öfver-Tjurbo härad, i Vestmanlands län - 597-598
Öfvertoner. Se Aliqvottoner - 597-598
Öfver-Torneå. 1. Socken och tingslag i Norrbottens län - 597-598
Öfver-Torneå. 2. (F. Alkkula) konsistorielt pastorat af 3:dje kl. jämte underlydande Turtola och Kolari kapellförsamlingar i Uleåborgs län, Finland - 597-598
Öfvertro. Se Vidskepelse - 597-598
Öfvertryck kallas inom litografien det förfaringssättet att anbringa bilden eller skriften på stenens yta icke direkt, utan genom att låta stenen gå genom pressen med ett pappersblad, på hvars motvända sida den färska bilden (skriften) finnes - 597-598
Öfvertryck, fys., kallas ångans verksamma tryck i en ångmaskin - 597-598, 599-600
Öfverum, bruks- och landtegendom i Lofta socken, Kalmar län - 599-600
Öfveruppsyningsman benämnes inom tullverket öfverbetjent, som vid tullplats utöfvar den närmaste tillsynen öfver tullbevakningen - 599-600
Öfververk. Se Bröstpositiv och Manualer - 599-600
Öfvervetil. Se Vetil - 599-600
Öga (Lat. oculus), det organ i djurkroppen, som genom inverkan af lysande värmestrålar (ljus) förmedlar en synförnimmelse - 599-600, 601-602, 603-604, 605-606
Öga, sjöv., en med ändan eller bukten af ett tåg formad rund öppning - 605-606
Öge. Se Ägir - 605-606
Öggestorp, socken i Jönköpings län - 605-606
Ögir. Se Ägir - 605-606
Öglunda, socken i Skaraborgs län - 605-606
Ögmund Pálsson, isländsk biskop - 605-606
Ögonblomma. Se Myostis - 605-606
Ögonbromsar, Chrysops, zool., ett slägte, tillhörande familjen bromsar (Tabanidæ) - 605-606
Ögonbryn. Se Öga - 605-606
Ögonbänsel, sjöv. De ett »öga» bildas på det sättet att tågets ända böjes tillbaka långs tåget, till hvilket den fästes med jämna tvärlöpande slag af smäcker lina, kallas sammanbindningen en ögonbänsel och ögat ett »bänsladt öga» - 605-606
Ögondietetik, läran om ögats vård och skötsel - 605-606, 607-608, 609-610
Ögondroppar, läkemedel, som äro afsedda att droppvis med tillhjelp af en liten pipett (s. k. droppglas) appliceras uti ögats bindesäck - 609-610
Ögonfluss, folkspråkets benämning för var- eller slemflytning från ögonen - 609-610
Ögongneis. Se Gneis - 609-610
Ögongranit. Se Granit - 609-610
Ögonhålan. Se Öga - 609-610
Ögonhår. Se Öga - 609-610
Ögoninflammation, i vidsträcktaste betydelse hvarje inflammation af någon utaf ögats delar - 609-610
Ögonkarunkel. Se Öga - 609-610
Ögonkoppa. Se Koppsnäppare - 609-610
Ögonlock. Se Öga - 609-610
Ögonmått, färdigheten att endast med ögonens tillhjelp, utan alla mätinstrument, bestämma föremålens afstånd, storlek och inbördes läge - 609-610
Ögonring. Se Öga - 609-610
Ögonsjukdomar äro af mycket olika art och betydelse - 609-610, 611-612, 613-614, 615-616, 617-618
Ögonspegel, oftalmoskop, ett instrument för hvilket verlden har att tacka Helmholtz - 617-618, 619-620
Ögonsten. Se Öga - 619-620
Ögontröst. Se Euphrasia officinalis - 619-620
Ögontänder. Se Tänder, sp. 1196 - 619-620
Ögonvar, folkspråkets benämning för det gulaktiga slem - 619-620
Ögonvatten, benämning på lösningar, som användas till omslag å ögonen - 619-620
Ögonvidd, ögonens afstånd från hvarandra - 619-620
Ögonvinkel. Se Öga - 619-620
Öhlenslæger (Oehlenschläger), Adam Gottlob - 619-620, 621-622
Öhringen. Se Oehringen - 621-622
Öhrnberg, Karl Adolf - 621-622, 623-624
Öhrström, Vilhelm Ferdinand - 623-624
Öi-fjord. Se Eidfjord - 623-624
Öja. 1. Socken i Gotlands län - 623-624
Öjaby, socken i Kronobergs län - 623-624
Öje kapell. Se Malung - 623-624
Öjeren, insjö i södra Norge - 623-624
Öken. Se Öcken - 623-624
Öklimat. Se Maritim - 623-624
Ökloster. Se Öland (ö i Liimfjorden) - 623-624
Ökna, socken i Jönköpings län - 623-624
Ökna, gods i Floda socken, Oppunda härad, Södermanlands län - 623-624
Öknebo härad, i Stockholms län - 623-624
Öknebäck. Se Kronobäck 2 - 623-624
Ökstock. Se Ekstock - 623-624
Öl och ölbryggeri - 623-624, 625-626, 627-628, 629-630, 631-632, 633-634, 635-636
Öland, ö i Östersjön, Götalands och hela Sveriges minsta landskap - 637-638, 639-640, 641-642
Öland, ö i Liimfjorden - 641-642
Ölander, Per August - 641-642
Ölands medelkontrakt, i Kalmar stift - 641-642
Ölands norra kontrakt, i Kalmar stift - 641-642
Ölands södra kontrakt, i Kalmar stift - 641-642
Ölandstoken, bot. Se Ptentilla - 641-642
Ölbeskattning. Se Maltskatt och Öl - 641-642
Ölbryggning. Se Öl - 641-642
Öljaren, insjö i norra Södermanland - 641-642
Öljehult, socken i Blekinge län - 641-642
Ölme (Ölmehärad), socken i Värmlands län - 641-642
Ölme härad, i Värmlands län - 641-642
Ölmestad, socken i Jönköpings län - 641-642
Ölmevalla (Örmevalla, Ormevalla), socken i Hallands län - 641-642
Ölreich. Se Oelreich - 641-642
Ölrun, Nord. mytol., namnet på en i Valundsagan uppträdande valkyrja - 641-642
Öls. Se Oels - 641-642
Ölsboda, bruks- och landtegendom i Nysunds socken, Örebro län - 641-642, 643-644
Ölserud, socken i Värmlands län - 643-644
Ölskatt. Se Maltskatt och Öl - 643-644
Ölsnitz. Se Oelsnitz - 643-644
Ölsremma, socken i Elfsborgs län - 643-644
Öltzen (Oeltzen), Wilhelm Albrecht - 643-644
Ölvalde (»allherskaren»), i andra källor kallad Audvalde (»rikedomsbeherskaren»), Nord. mytol., är namnet på en mycket rik jätte - 643-644
Öländing (ölänning). 1. Innevånare på Öland - 643-644
Öländing. 2. Namn på en småväxt hästslag på Öland. Se Pony - 643-644
Öm l. Em, cisercienskloster i mellersta Jylland - 643-644
Öman, Viktor Emanuel - 643-644
Ön, bruk i Elfkarleby socken. Se Elfkarleö - 643-644
Ön (Isl. Aun), svensk sagokonung, som af »Yngligatal» och de norsk-isländska författare, som stöda sig derpå, placeras mellan Jorund och Egil - 643-644, 645-646
Öningar, fordom namn på Ölands innebyggare - 645-646
Önnarp, socken i Malmöhus län - 645-646
Önnestad, socken i Kristianstads län - 645-646
Önskan, psykol., en med viljeriktningen eller viljandet (se Vilja) analog psykisk bestämdhet - 645-646
Önum, socken i Skaraborgs län - 645-646
Önundafjord, fjord i det nordvestliga Island - 645-646
Öppen afdikning. Se Täckdikning - 645-646
Öppen båt, sjöv., odäckad eller delvis däckad båt - 645-646
Öppen jord kallas den med plog eller andra åkerbruksredskap bearbetade jorden - 645-646
Öppen sjö. Se Sjörum - 645-646
Öppen stapel, fys. En stapel säges vara sluten, då dess poler äro förbundna medelst en metallisk ledare, i annat fall öppen - 645-646
Öppen vind, sjöv., gemensamt namn för god, akterlig, förlig, rum och lårings-vind, eller i allmänhet vind, som är akterligare än tvärs in - 645-646
Öppet bref. Se Patent - 645-646
Öppet klys, sjöv. Ett för två ankare liggande fartyg säges »ligga för öppet klys», när kettingarna direkt från klysen visa mot sina resp. ankare eller endast obetydligt i kryss - 645-646
Öppna bolag. Se Kommanditbolag - 645-646
Ör (Isl. eyrr, genit. eyrar), en flerestädes, i synnerhet af allmogen begagnad benämning för groft, stenigt grus - 645-646
Ör. 1. Socken i Elfsborgs län - 645-646
Ör. 2. Socken i Kronobergs län - 645-646
Öra. Se Hörselorgan och Öronsjukdomar - 645-646
Öra, socken i Elfsborgs län - 645-646
Öraby. Se Öfraby - 645-646
Örævajökel (Isl. Öræfajökull), den sydligaste spetsen af den stora Vatnajökeln - 645-646
Örberga, socken i Östergötlands län - 645-646
Örboda (Isl. Aurboða), Nord. mytol., en jättinna - 645-646, 647-648
Örby, socken i Elfsborgs län - 647-648
Örbyhus, gods i Vendels socken, Örbyhus härad, Upsala län - 647-648
Örbyhus härad, i Upsala län - 647-648
Örbyhus kontrakt, i Upsala stift - 647-648
Öre (D. öre, Isl. eyrir, plur. aurar; Med. Lat. ora), under medeltiden i den skandinaviska Norden namn på en vigt och ett räknemynt - 647-648
Örebak. Se Eyrarbakki - 647-648
Örebro, uppstad och residensstad för landshöfdingen öfver Örebro län - 647-648, 649-650, 651-652
Örebrogranit, en i trakterna af Örebro m. fl. ställen förekommande, medel- till grofkornig, vanligen röd granit - 651-652
Örebro härad, i Örebro län - 651-652
Örebro kontrakt, i Strengnäs stift - 651-652
Örebro län omfattar Nerike, vestra hälften af Vestmanland och den östligaste delen af Värmland (Karlskoga bergslag) - 651-652, 653-654
Öre elf, vattendrag i Norrland - 653-654
Öregrund, sjöstad i nordöstra Upland (Roslagen), Stockholms län - 653-654, 655-656
Öregrundsgrepen, hafsvik af Bottniska viken - 655-656
Örekilselfven, namn på det vattendrag, hvars nedersta lopp benämnes Qvistrumselfven - 655-656
Örekrog. Se Krogen - 655-656
Öreryd, socken i Jönköpings län - 655-656
Öresjön, insjö i södra Vestergötland - 655-656
Öresland (Fornsv. öræs land), en benämning, som i våra landskapslagar nyttjas till angifvande af ett jordområde af en viss storlek - 655-656
Öresten, kungsgård i Örby socken - 655-656
Öresund (Isl. Eyrarsund; jfr Ör), hafsarm, som mellan Skåne och Själland förenar Östersjön med Kattegatt - 655-656, 657-658
Öresundsbåt, skeppsb., en vanligtvis odäckad segelbåt - 657-658
Öresundstullen l. sundstullen kallades den transitotull, som danska konungar upptogo af fartyg, hvilka i Öresund passerade en linie mellan Helsingör och Helsingborg - 657-658, 659-660, 661-662
Öresvinet, Delphinus tursio, zool., tillhör delfinslägtet inom hvaldjurens ordning - 661-662
Örething. Se Tröndalagen - 661-662
Örgelme (Isl. Aurgelmir), Nord. mytol., ett annat namn för Yme - 661-662
Örgryte, socken i Göteborgs och Bohus län - 661-662
Öring. Se Laxslägtet, sp. 930 - 661-662
Örja, socken i Malmöhus län - 661-662
Örjan, äldre svensk namnform för Göran (Georg). Om den helige Örjan se Georg, sp. 1069 - 661-662
Örjan Karlsson. Se Vinstorpsätten - 661-662
Örkedalen stryker genom Söndre Trondhjems amt, Norge - 661-662
Örkedalselfven, ett annat namn på Orkla (se d. o.) - 661-662
Örkelljunga, socken i Kristianstads län - 661-662
Örkene (Örkened), socken i Kristianstads län - 661-662
Örlog, örlig, ett gammalt germanskt ord, Angels. orlege, Fornhögt. urliugi, Isl. örlygi, örlög (»urlagarna» ?), som betydt öde, olycksöde, och slutligen stannat vid betydelsen krig, krigståg (särskildt till sjös) - 661-662
Örlogsfartyg, örlogsman (Eng. man of war), krigsfartyg, fartyg, som tillhör örlogsflottan - 661-662, 663-664
Örlogsflagg, kronoflagg, som i allmänhet får föras endast å kungl. slott, å fästningar, å krigsmaktens och för dess räkning förhyrda fartyg - 663-664
Örlogsflotta. Se Örlogsfartyg - 663-664
Örlogsgös, äfven kallad unionsgös (se Unionstecknet), nyttjas för Sverige (enl. reglementet för k. Flottan) såsom flagg för de förenade rikenas beskickningar - 663-664
Örlogshamn, en af naturen skyddad och säker hamn - 663-664
Örlogsman, person, som gör krigstjenst till sjös; örlogsfartyg (se d. o.) - 663-664
Örlogsmanna-sällskapet i Karlskrona bildades 1771 i Stockholm - 663-664, 665-666
Örlogsskepp, krigsskepp, örlogsfartyg (se d. o.) - 665-666
Örlogstjenst, krigstjenst till sjös - 665-666
Örlogsvarf, ett för ett lands krigsflotta afsedt varf (se d. o.) - 665-666
Örlogsvimpel (stundom kallad kronovimpel) kallas en vanligtvis klufven vimpel - 665-666
Örmandlar. Se Mandel 2 - 665-666
Örmevalla. Se Ölmevalla - 665-666
Örn. Under benämningen örnar sammanfattar man stundom en grupp bland roffoglarna - 665-666, 667-668
Örn, Nils - 667-668
Örn, Robert Isidor - 667-668
1. Örnberg, Aurora Magdalena - 667-668
2. Örnberg, Lars Magnus Viktor - 667-668
Örnbräken. Se Pteris - 667-668
Örneholm, friherreskap, som d. 12 Mars 1651 gafs riksrådet Johan Adler Salvius - 667-668, 669-670
Örnehufvud, Olof Hansson - 669-670
Örneklou, Peter - 669-670
Örnen, astron. Se Aquila - 669-670
Örnfelt, Jonas Fredrik - 669-670, 671-672
Örnhiälm, Klas (Claudius Arrhenius-Örnhiälm) - 671-672
Örnpapegojor, Dasyptilus, zool. - 671-672
Örnrockor, Mlyiobatidæ, zool., en fiskfamilj bland rockorna - 671-672, 673-674
Örnsköld, Per Abraham - 673-674, 675-676
Örnsköldsvik, Sveriges f. n. (1894) yngsta stad, ligger i norra delen af Ångermanland - 675-676
Örnsordnar. 1. Hvita örns orden (se d. o. och Serbien, sp. 897) - 675-676
Örnsordnar. 2. Röda örns orden (Orden des rothen adlers), en preussisk orden - 675-676
Örnsordnar. 3. Svarta örns orden (Orden des schwarzen adlers), Preussens förnämsta orden - 675-676
1. Örnstedt, Frans Joël - 675-676, 677-678
2. Örnstedt, Karl Gustaf - 677-678
Örnstört. Se Forficula - 677-678
Öron. Se Hörselorgan och Öronsjukdomar - 677-678
Öronbikt. Se Bikt - 677-678
Örongamslägtet, Otogyps, zool., hör till roffoglarnas ordning och foglarnas klass - 677-678
Öronmakier. Se Galagos - 677-678
Öronmandlar. Se Mandel 2 - 677-678
Öronmask, zool. Se Forficula - 677-678
Öronpolyper. Se nästa art. - 677-678
Öronsjukdomar - 677-678, 679-680, 681-682, 683-684
Öronsjälar. Se Själdjur - 683-684
Öronspegel, trattformigt, omkr. 3 cm. långt instrument af metall (hälst af silfver) eller hårdgummi - 683-684
Öronspottkörtlar. Se Spottkörtlar - 685-686
Öronstenar, otoliter, små, sexsidiga kristaller af kolsyrad kalk - 685-686
Öronsvampar. Se Telephoraceæ - 685-686
Örontrumpeten (tuba Eustachii). Se Eustachiska röret och Hörselorgan - 685-686
Örsjö, socken i Malmöhus län - 685-686
Örskär, liten ö norr om Gräsön i Öregrunds skärgård - 685-686
Örslösa, socken i Skaraborgs län - 685-686
Örsprång, Se Öronsjukdomar, sp. 681 - 685-686
Örsted. 1. Hans Kristian Ö. - 685-686
Örsted. 2. Anders Sandöe Ö. - 685-686, 687-688
Örsted. 3. Anders Sandöe Ö. - 687-688
Örsteds försök, fys. År 1820 gjorde professor H. K. Örsted den vigtiga upptäckten att den galvaniska strömmen har en riktande inverkan på magnetnålen - 687-688
Örsundaån, vattendrag i Upland - 687-688, 689-690
Örs-ån. Se Dal, sp. 777 - 689-690
Örsås, socken i Elfsborgs län - 689-690
Örtel. Se Oertel - 689-690
Örter kallas till skillnad från vedväxter de växter, hvilka antingen, såsom de två- eller fleråriga, bevara endast de under eller vid jordytan belägna delarna vid lif under vintern eller, som de ettåriga, dö i sin helhet efter fullbordad fruktsättning - 689-690
Örtofta. 1. Socken i Malmöhus län - 689-690
Örtofta. 2. Gods i ofvannämnda socken - 689-690
Örtomta, socken i Östergötlands län - 689-690
Örträsk, socken i Vesterbottens län - 689-690
Örtug, örtog, ertog, namn på ett silfvermynt och en i öfverensstämmelse dermed införd vigt - 689-690
Örtugsland, ett äldre åker-ytmått - 689-690
Örvandel, Nord. mytol., är dels ett isländskt mansnamn, dels namn på en jätte - 689-690, 691-692
Örvar-Odd (d. v. s. »Pil-Udd»), norsk sagohjelte - 691-692
Örvax, sekret från körtlarna i örats yttre hörselgång - 691-692
Ösan, vattendrag i Vestergötland - 691-692
Ösbeger, usbeger, usbeker, ursprungligen, liksom »osmaner», en politisk-patronymisk benämning - 691-692
Ösel, Estn. Saarema l. Kurresaar, ö i Östersjön framför ingången till Rigaviken - 691-692, 693-694, 695-696
Öser. Se Oeser - 695-696
Öserlyk. Se Issos - 695-696
Öskar, sjöv., ett med handtag försedt kilformigt kärl, hvarmed båtar ösas - 695-696
Öskjægger (»män från öarna») benämndes under inbördeskrigen i Norge ett parti, som bildades på Orknöarna - 695-696
Ösmo, socken i Stockholms län - 695-696, 697-698
Össeby-Garn, sockn, förenad af de båda f. d. jordebokssocknarna Össeby och Garn, i Stockholms län - 697-698
Össjö, socken i Kristianstads län - 697-698
Östad, socken i Elfsborgs län - 697-698
Östangeln (Ostangeln), Eng. Eastanglia, ett af de angelsachsiska konungarikena, af hvilka England uppkom - 697-698
Östan-Stång. Se Östergötland - 697-698
Östanå, gods i Roslags-Kulla socken, Åkers skeppslag, Stockholms län - 697-698
Östberg, Carolina - 697-698
Östbo härad, i Jönköpings län - 697-698
Östbo kontrakt, i Vexiö stift - 697-698
Östen, svensk sagokonung - 699-700
Östen (Fornnord. Eysteinn), norska konungar, en norsk ärkebiskop m. fl. Se Eystein - 699-700
Östen, Th., tysk kompositör. Se Oesten - 699-700
Östensbro, hvilken landskapslagarna omtala såsom en af de orter konungen passerade på sin eriksgata, ledde öfver den på gränsen emellan Vestmanland och Upland flytande Sævuström l. Sagån och var belägen nedanför Nyqvarn - 699-700
Östen Åsgrimsson (Isl. Eysteinn), fornisländsk skald - 699-700
Öster. Se Väderstreck - 699-700
Öster-Aros. Se Aros och Upsala - 699-700
Österberg, Aurora Vilhelmina - 699-700
Öster-Bitterna. Se Bitterna - 699-700
Österbotten (F. Pohjanmaa), landskap i Finland - 699-700, 701-702, 703-704, 705-706
Österby, bruk i Films socken, Films-Dannemora tingslag, Upsala län - 705-706, 707-708
Öster-Dalelfven. Se Dalelfven - 707-708
Österdalen, Norges största dalgång - 707-708
Öster-Fernebo. Se Fernebo, Öster- - 707-708
Östergarn (Nygarn), socken i Gotlands län - 707-708
Östergarnsholm. Se Gotland, sp. 1394 - 707-708
Östergren, August - 707-708
Östergren, Karl Ludvig - 707-708
Östergötland, landskap i Götaland - 707-708, 709-710, 711-712, 713-714
Östergötlands län omfattar landskapet Östergötland - 713-714, 715-716
Österhaninge, socken i Stockholms län - 715-716
Österhorn. Se Eystrahorn - 715-716
Österjökel, sjöfarandes benämning på Eyjafjallajökul (se d. o.) - 715-716
Österland var den i Sverige under medeltiden vanliga benämningen på största delen af hvad vi kalla Finland - 715-716
Österlandet, orienten (se d. o.) - 715-716
Österlen. Se Oesterlen - 715-716
Österley. Se Oesterley - 715-716
Österlind, Allan - 715-716, 717-718
Österländska kyrkan, detsamma som Grekiska kyrkan (se d. o.) - 717-718
Österländska språk. Se Orientaliska språk - 717-718
Öster-Löfsta. Se Löfsta 2 - 717-718
Östermalm blef genom stadsfullmäktiges beslut d. 16 Juni 1885 namnet på den stadsdel i Stockholm som förut hette Ladugårdslandet (se d. o.) - 717-718
Östermark (F. Teuva), imperielt pastorat af 3:dje kl., Finland, Vasa nedre kontrakt - 717-718
Östermyra, krutbruk i Ilmola socken, Vasa län, Finland - 717-718
Öster-Norrbotten. Se Östernorrland - 717-718
Östernorrland var under medeltiden benämningen på den del af Finland, som nu kallas Österbotten - 717-718
Österplana, socken i Skaraborgs län - 717-718
Öster-Rekarne härad, i Södermanlands län - 717-718
Öster-Rekarne kontrakt, i Strengnäs stift - 717-718
Österrike (T. Österreich), ärkehertigdöme, den österrikiska kejsarestatens grundbeståndsdel - 717-718
Österrike. 1. Nedre Österrike l. Österrike nedom Ehns (Nieder-Österreich l. Österreich unter der Enns) - 717-718, 719-720
Österrike. 2. Öfre Österrike l. Österrike ofvan Enns (Ober-Österrecih l. Österreich ob der Enns) - 719-720
Österrike-Ungern. Se Österrikisk-ungerska monarkien - 719-720
Österrikisk-ungerska Lloyd. Se Lloyd, bd IX, sp. 1576 - 719-720
Österrikisk-ungerska monarkien, Österrike-Ungern (Oesterreich-Ungarische monarchie, Oesterreich-Ungarn) - 719-720, 721-722, 723-724, 725-726, 727-728, 729-730, 731-732, 733-734, 735-736, 737-738, 739-740, 741-742, 743-744, 745-746, 747-748, 749-750, 751-752, 753-754, 755-756, 757-758, 759-760, 761-762
Österrikiska folksången, »Gott erhalte Franz den kaiser», komponerades 1797 af Joseph Haydn - 761-762
Österrikiska stjernorna (Lat. sidera austriaca), astron. Se Solen, sp. 46 - 761-762
Österrikiska tronföljdskriget (successionskriget). Med kejsar Karl VI utslocknade 1740 mansstammen af huset Habsburg - 761-762, 763-764
Österrisör, stad i Nedenæs amt, Norge - 763-764
Öster Silfberg. Se Silfberg 2 - 763-764
Östersjön, Baltiska hafvet (Fornnord. Eystra-salt, D. Östersöen, T. Ostsee, F. Itämeri; Med. Lat. Mare balticum, R. Baltiskoje more; se Baltia), hafsarm af Atlantiska hafvet - 763-764, 765-766, 767-768
Östersjöprovinserna (Östersjöländerna), gemensam benämning på de tre utmed Östersjön belägna ryska guvernementen Estland, Livland och Kurland - 767-768
Österslöf, socken i Kristianstads län, Villands härad - 767-768
Östersund, uppstad i Jämtland - 767-768
Östertelge. Se Telge 2 - 767-768
Österunda, socken i Vestmanlands län - 767-768
Östervallskog, socken i Värmlands län - 767-768
Öster-Våla. Se Våla 4 - 767-768
Österväg. Se Austrvegr - 767-768
Österåd, Österåt. Se Austråt - 767-768
Öster-Åker. Se Åker 4 och 5 - 767-768
Österö. Se Färöarna - 767-768
Östfaler. Se Sachser - 767-768
Öst-Flandern. Se Flandern - 767-768
Öst-Franken. Se Franken - 767-768
Östfrankiska. Se Fornhögtyska - 767-768
Östfrisiska. Se Frisiska språket - 767-768
Östgaard, Nicolai Ramm - 767-768
Östgoter (Lat. ostrogothi l. ostrogothæ), en afdelning af goterna - 769-770
Östgöta Correspondenten, »Östergötlands dagliga länstidning och allmänna annonsblad», en numera daglig tidning, som utgifves i Linköping sedan 1838 - 769-770, 771-772
Östgöta kavalleriregemente uppsattes genom rustning i Östergötland och i Kalmar län - 771-772
Östgötalagen. Se Landskapslagar, sp. 656 - 771-772
Östhammar, sjöstad i nordöstra Upland, Stockholms län - 771-772
Östkap. Se Ostkap - 771-772
Östkinds härad, i Östergötlands län - 771-772
Östkinds och Björkekinds kontrakt. Se Vikbolandets kontrakt - 771-772
Östmark, socken i Värmlands län - 771-772
Östmark, markgrefskap. Se Österrikisk-ungerska monarkien, sp. 748 o. f. - 771-772
Östmongoliskan. Se Mongoliska språket - 771-772
Östmän kallades uti Irland de nordiske vikingarna - 771-772
Östra Aros. Se Aros - 771-772
Östrabo, ämbetsbostaden för biskopen i Vexiö stift - 771-772
Östra Broby, nytt namn på Broby socken i Östra Göinge härad, Kristianstads län. Se Broby 1 - 771-772
Östra Bug. Se Bug - 771-772
Östraby, socken i Malmöhus län - 771-772
Östra Canada. Se Quebec 1 - 771-772
Östra Ed, socken i Kalmar län - 771-772
Östra Emtervik. Se Emtervik 2 - 771-772
Östra Eneby. Se Eneby 2 - 771-772
Östra Espinge. Se Espinge, Östra - 771-772
Östra Fogelvik, nytt namn å socknen Fogelvik i Väse härad, Värmlands län. Se Fogelvik 2 - 771-772
Östra Frölunda, nytt namn på Frölunda socken i Kinds härad, Elfsborgs län. Se Frölunda 2 - 771-772
Östra församlingen. 1. Församling i Jönköpings stad - 771-772
Östra församlingen. 2. Frösamling i Nyköpings stad - 771-772
Östra Gerum, nytt namn på socknen Gerum i Vartofta härad, Skaraborgs län. Se Gerum 3 - 771-772
Östra Grefvie. Se Grefvie 3 - 773-774
Östra Göinge härad. Se Göinge 3 - 773-774
Östra Göinge kontrakt. Se Göinge 4 - 773-774
Östra hafvet. Se Kinesiska hafvet - 773-774
Östra Harg. Se Harg 3 - 773-774
Östra Herrestad. Se Herrestad 6 - 773-774
Östra Hisings härad. Se Hisingen - 773-774
Östra Hoby, nytt namn på Hoby socken i Ingelstads härad, Kristianstads län. Se Hoby 2 - 773-774
Östra Husby. Se Husby 10 - 773-774
Östra härad. 1. Härad i Blekinge län - 773-774
Östra härad. 2. Härad i Jönköpings län - 773-774
Östra härads kontrakt, i Vexiö stift - 773-774
Östra indiska halfön (Bortre Indien), den östra af de båda stora indiska halföarna, Asien, nu vanligen kallad Indo-kinesiska halfön l. Indo-Kina - 773-774, 775-776, 777-778, 779-780
Östra Ingelstad, nytt namn å socknen Ingelstad i Ingelstads härad, Kristianstad län. Se Ingelstad 3 - 779-780
Östra Karleby. Se Karleby 3 - 779-780
Östra Karup. Se Karup 2 - 779-780
Östra Klagstorp, nytt namn å socknen Klagstorp i Vemmenhögs härad, Malmöhus län. Se Klagstorp 2 - 779-780
Östra kontrakt (Östra härads kontrakt), i Lunds stift - 779-780
Östra Kärrstorp, nytt namn å socknen Kärrstorp i Färs härad, Malmöhus län. Se Kärrstorp 1 - 779-780
Östra Ljungby, socken i Kristianstads län - 779-780
Östra Ny. Se Ny 5 - 779-780
Östra Nöbbelöf. Se Nöbbelöf 4 - 779-780
Östra Ryd. Se Ryd 4 och 5 - 779-780
Östra Sallerup, socken i Malmöhus län - 779-780
Östra Skrukeby, socken i Östergötlands län - 779-780
Östra stambanan. Se Jernvägar, sp. 1169 - 779-780
Östra Stenby, socken i Östergötlands län - 779-780
Östra Strö. Se Strö 4 - 779-780
Östra Sund. Se Sunne 2 - 779-780
Östra Sönnarslöf, socken i Kristianstads län - 779-780
Östra Tollstad, socken i Östergötlands län - 779-780
Östra Tommarp, socken i Kristianstads län - 779-780
Östra Torp. Se Torp 5 - 779-780
Östra Torsås. Se Torsås 3 - 779-780
Östra Tunhem (förut Tunhem), socken i Skaraborgs län - 779-780
Östra Vemmenhög. Se Vemmenhög 4 - 779-780
Östra Vemmerlöf, socken i Kristianstads län - 779-780
Östra Vingåker, socken i Södermanlands län - 779-780
Östra Vram, socken i Kristianstads län - 779-780
Östre (Isl. Austri), Nord. mytol., en af de fyra dvärgar, som uppbära himlahvalfvet och hafva sina namn efter de väderstreck, der de äro placerade - 779-780
Östromerska riket (Öst-Rom, Bysantinska l. Grekiska kejsaredömet) - 779-780, 781-782, 783-784, 785-786, 787-788, 789-790, 791-792, 793-794, 795-796, 797-798, 799-800
Öst-Rumilien, enligt Berlinkongressen 1878 en provins i Turkiet med administrativ sjelfstyrelse under en kristen guvernör, efter revolutionen i Sept. 1885 faktiskt förenad med Bulgarien under namnet Syd-Bulgarien - 799-800, 801-802
Öst-Ryssland. Se Ryssland, sp. 175 - 801-802
Öst-turkar och Öst-Turkestan. Se Turkar och Turkestan - 801-802
Östuna, socken i Stockholms län - 801-802
Ötinger. Se Oetinger - 801-802
Öttingen. Se Oettingen - 801-802
Öttinger. Se Oettinger - 801-802
Öttum, socken i Skaraborgs län - 801-802
Ötzthal. Se Oetzthal - 801-802
Öved (Gammalsv. Övith), socken i Malmöhus län - 801-802
Övedskloster, gods i Malmöhus län - 801-802
Övind Finnsson. Se Eyvind Skáldaspillir - 801-802
Öxabäck, socken i Elfsborgs län - 801-802
Öxnebjerg, backe på Fyen - 801-802
Öxnevalla, socken i Elfsborgs län - 801-802
Öynhausen. Se Oeynhausen - 801-802

Rättelser

Aachen ... - 805-806
d'Agar ... - 807-808
d'Almeida ... - 809-810
Andreas ... - 811-812
Arnor Tordsson ... - 813-814
Azorerna ... - 815-816
Bebutov ... - 817-818
Bernstorff ... - 819-820
Boeck ... - 821-822
Brahe ... - 823-824
Bruchsal ... - 825-826
Calderon ... - 827-828
Châteaudun ... - 829-830
Crusell ... - 831-832
Dingler ... - 833-834
Fahrenheit ... - 835-836
Galilei ... - 837-838
Galitsin ... - 839-840
Grévy ... - 841-842
Huber ... - 843-844
Kamfer ... - 845-846
Lebrun ... - 847-848
Mogila ... - 849-850
Poppius ... - 851-852
Six-termometer ... - 853-854
Thèel ... - 855-856

Avslutning

Redaktörer - i
Medarbetare - i, ii, iii, iv, v, vi, vii, viii
Slutord - ix

Project Runeberg, Tue Dec 18 03:41:27 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) Next >> https://runeberg.org/nfar/