Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ytterbrant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
födelse l. tillkommelse till frälsning, och hans
andra tillkommelse, d. v. s. hans tillkommelse till
domen. I Nya test. beteckna på flere ställen de
nämnda uttrycken, alldeles såsom i Gamla test., den
messianska tiden i allmänhet (Ap. G. 2: 17; Ebr. 1: 2;
1 Petr. 1: 20 m. fl.), men hafva på andra ställen en
inskränktare betydelse och beteckna då tiden före och
vid Kristi andra tillkommelse (2 Tim. 3: 1; 2 Petr. 3:
3; 1 Joh. 2: 18), hvilken betydelse det kyrkliga
språkbruket nästan uteslutande fäster vid dessa
uttryck. J. P.
Yttersta domen (Lat. judicium extremum, »den
sista domen»), enligt Nya testamentets lära den
slutliga stora verldsdomen, då Kristus vid sin andra
tillkommelse skall döma alla menniskor, lefvande
och döda, rättfärdiga och orättfärdiga. Sjelfva
uttrycket förekommer dock ej i bibeln, utan är bildadt
af kyrkoläran i analogi med det nytestamentliga
uttrycket »yttersta dagen». Nya testamentet begagnar
vanligen helt kort uttrycket domen (Matt. 12: 41 f.;
Luk. 10: 14, m. fl.) samt i Ebr. 6: 2 en evig dom
och i Jud. 6 den stora dagens dom. Hufvudstället
för skildringen af yttersta domen är Matt. 25:
31 f. Från de öfriga böckerna i Nya testamentet
skiljer sig Uppenbarelseboken i sin framställning af
denna tilldragelse (se vidare Yttersta dagen). Under
15:de, 16:de och 17:de årh. gjordes yttersta domen
med förkärlek af målarekonsten till föremål för
behandling. Den berömdaste af dessa målningar är
Michelangelos kolossala freskomålning i Sixtinska
kapellet i Rom, fullbordad 1541. Bland nyare
konstverk af detta slag torde P. von Cornelius’
ännu kolossalare målning från 1840 i Ludvigskyrkan
i München vara det förnämsta. En af den svenske
konstnären Ehrenstrahls största taflor är »Yttersta
domen» i Stockholms Storkyrka, målad 1696.
J. P.
Yttersta tiden. Se Yttersta dagen.
Yttersta tingen, teol. Se Eschatologi.
Ytterstråk. Se Bordläggning, skeppsb.
Yttertak. Se Tak.
Ytter-Tjurbo härad i Vestmanlands län, ingår i
Vestmanlands södra domsaga och i Vesterås fögderi
samt omfattar socknarna Björksta, Tortuna, Sevalla,
Ängsö. Areal 15,582 har. 3,416 innev. (1892).
Ytterå, brunns- och badanstalt i Rödöns socken,
Jämtlands län, nära gränsen till Näskotts och
Alsens socknar och nära Y. station å norrländska
tvärbanan, vid en kort, från Alsensjön till Storsjön
flytande å, 38 km. från Östersund, 300 m. öfver
hafvet. »Y. helsobrunn», såsom jernkällorna förr
benämndes, bestod egentligen af tre källor, en inom
Näskotts och två inom Rödöns socken, dock endast på
några meters afstånd från hvarandra. Af dessa är den
ena i Rödön igenlagd. Källorna började mera allmänt
besökas på 1860-talet, då badhus byggdes, ehuru någon
läkare ej var anställd. 1884 inköptes Näskottskällan
med tillhörande större jordområde af ett konsortium,
som uppfört hotell, societetshus och varmbadhus samt
genom infattning af granit och cement höjt källans
yta öfver den tätt intill flytande åns, af hvars
vatten den vid hög flod plägade öfversvämmas. Källan
innehåller enl. analys på 100,000 delar
vatten 5,46 del. jern, beräknadt som kolsyrad
jernoxidul. Kolsyradt vatten har sedan 1891 utsändts
i marknaden. 1890 bildades ett nytt bolag, som
öfvertog det äldre bolagets egendom. Dräneringar
och torrläggningar hafva företagits i stor skala,
hvarigenom de dimmor, som förr besvärade stället,
nu nästan alldeles försvunnit. De omgifvande täta och
vidsträckta barrskogarna göra, att fjällvindarna
äro vid Y. mildare än på någon annan jämtländsk
kurort. Kurgästernas antal har de senare åren varit
200–250 eller något deröfver.
Yttrandefrihet, rättigheten för hvar och en menniska
att meddela sina tankar öfver allt, som ligger inom
mensklig kunskaps och erfarenhets område, vare sig
genom talet eller genom tankarnas åskådliggörande i
skrift, bild eller målning. Detta meddelande af tankar
kan vara inskränkt till enskildt tankeutbyte, såsom
förhållandet är med talet i det enskilda umgänget,
enskild brefvexling samt bild eller målning i
enskild bostad. Eller ock kan det göras tillgängligt
för ett större antal menniskor, då talet användes
på ett sätt, som gifver det en viss offentlighet,
såsom fallet är, då det utgår på offentliga platser
eller vid offentliga föredrag och föreställningar,
offentlig undervisning, offentliga öfverläggningar,
offentliga andaktsöfningar, och kan till åhörande
deraf eller deltagande deri tillträde lemnas till
ett begränsadt antal eller ock till allmänheten,
så att hvar och en, som deraf är intresserad, eger
tillträde, så långt utrymmet medgifver. De i skrift
meddelade tankarna kunna erhålla större spridning
antingen genom kringsändande i original eller genom
dettas mångfaldigande medelst afskrift eller i aftryck
med begagnande af särskilda kemiska, fysiska eller
mekaniska medel, vanligast tryckpress. Bilder och
målningar kunna äfven mångfaldigas genom afbildningar
eller afritningar och annat slags återgifvande
med tillhjelp af mekaniska, fysiska och kemiska
medel. Yttrandefriheten — denna för allt samlif och
all samverkan i hvarje samhälle oumbärliga rättighet
— förutsättes såsom sjelfskrifven i hvarje lands
lagstiftning. Vid första betraktandet synes friheten
att yttra sig lika naturlig som friheten att tänka
och derför ej utgörande föremål för inskränkning
genom några lagbud. Ordet, såsom blott och bart
uttryckande en tanke, kan ej häller anses såsom
underkastadt några tvångsbud, det må vara klädt i
hvilken sinlig form som hälst, vare sig tal, skrift
eller bild, ja äfven mångfaldigadt i afskrift eller
tryck. Men ordet är något mer än ett uttryck för
tanken. Det innebär äfven en handling, riktad på ett
visst mål. Det är egnadt att utöfva en viss verkan
på den, som förnimmer det: det kan hafva inverkan
på hans insigter, tänkesätt, känsla och vilja. Dess
syfte kan vara att bibringa upplysning till främjande
af den intellektuella utvecklingen och framträder då
såsom undervisande. Det kan afse att jämte ökande af
någons insigter och kunskapsförråd grunda ett visst
tänkesätt, som i form af sedliga eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
