Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ytterbrant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttranderätt i öfrigt genomgår båda landens lagstiftning, med
de inskränkningar, som strafflag och upprätthållande
af allmän säkerhet och ordning fordra. — Jfr
H. L. Rydin: »Om yttrandefrihet och tryckfrihet»
(1859). H. L. R.
Yttranderätt. Se Yttrandefrihet.
Yttre fall. Se 88 å fig. till art. Tackling.
Yttre linier, krigsv. Se Inre linier.
Yttre mission. Se Mission.
Yttre planeter. Se Inre planeter.
Yttrium, kem., ett metalliskt grundämne, upptäckt 1794
af Gadolin såsom beståndsdel i ett svart mineral
från Ytterby fältspatbrott nära Vaxholm, hvilket
mineral sedermera erhöll namnet gadolinit. Den af
Gadolin framställda yttrium-oxiden, ytterjorden,
var emellertid en blandning af flere oxider,
bland hvilka Ekeberg 1802 fann berylljord och
Berzelius 1814 ceroxid. Den återstående renare
ytterjorden befanns af Mosander 1842 vara en
blandning af trenne olika oxider, af honom kallade
ytterjord, erbinjord och terbinjord (se Erbium),
af hvilka de sistnämnda sedermera befunnits vara
blandningar af flere, till en del ännu icke i rent
tillstånd framställda oxider. Den rena ytterjorden,
hvilken såväl i gadolinit som i andra mineral,
t. ex. fergusonit, yttrotantal, euxenit m. fl., utgör
hufvudmassan, är ett hvitt pulver, som lätt löses i
syror och dermed ger färglösa, väl kristalliserande
salter. Det metalliska grundämnet yttrium är ännu
icke framstäldt i kompakt form. Såsom element tillhör
det de treatomiga och har atomvigten 89, hvilken
tecknas Y. P. T. C.
Yttrocerit, miner., en isomorf blandning af
fluorkalcium med fluoryttrium, fluorcerium m. m.,
hvilken såväl geometriskt som kemiskt är isomorf
med flusspat. Färgen är violblå, med dragning
åt grått eller hvitt. Mineralet fanns först
vid Finnbo och Broddbo mineralbrott nära Falun
i granit och har sedan funnits i Nord-Amerika.
Ant. Sj.
Yttrotantal (yttrotantalit), miner., ett tantalat
af ytterjord, kalk, jern och uran, som kristalliserar
rombiskt, förekommer i två färgvarieteter (svart
och gul) i en grofkristallinisk granit vid Ytterby
fältspatbrott i närheten af Vaxholm samt har äfven
blifvit funnet vid Finnbo, Broddbo och Kårarfvet vid
Falun. Mineralet har halfmetallisk glans, en hårdhet
af 5–5,5 samt egentlig vigt = 5,4–5,9. Yttrotantalen
undersöktes och namngafs 1802 af den svenske kemisten
Ekeberg. Ant. Sj.
Yttrotitanit (af A.Erdmann kallad keilhauit efter
den norske geologen Keilhau), miner., är en titanit
(se d. o.), der kalken delvis ersattes af ytterjord
och lerjord. Den förekommer vid Arendal i Norge och
Alseda i Sverige. Ant. Sj.
Yt-tryck, fys. Se Ytspänning.
Yttäthet (om
elektricitet), fys. Elektricitetens fördelning på
en laddad ledare beror på ledarens form. Endast
på sferiska ledare är elektriciteten jämnt fördelad
öfver sferens hela yta, och yttätheten är dervid lika
med förhållandet mellan elektricitetsmängden och
sferens yta. Å ledare af annan form är tätheten i
allmänhet olika i hvarje punkt och mätes genom den på
ytelementet kring punkten befintliga
elektricitetsmängden. På yttätheten
beror yttensionen. Se vidare Elektricitet.
A. Bi–n.
Ytvatten, detsamma som dagvatten (se d. o.).
Yucatan, halfö i Central-Amerika, sydöstra delen
af Mejico, hvaraf den sedan 1861 bildar de två
staterna Campeche i v. och Y. i ö. (Af namnets
betydelse finnas många tolkningar; enligt en skulle
infödingarna, när spaniorerna vid sin landstigning
1506 frågat efter landets namn, hafva svarat juca
tan, d. v. s. »hvad sägen I?», hvilket uppfattades
som svar på frågan.) Halfön skjuter ut i nästan
rektangulär form mellan Mejikanska viken i v. och
Karibiska hafvet i ö. genom nära 4 breddgrader (17°
43’–21° 40’ n. br.) och stöter i s. ö. till Britiska
Honduras, i s. v. till mejikanska staten Tabasco och
i s. till republ. Guatemala med rent konventionella
gränser. Arealen beräknas till omkr. 142,290 qvkm. och
folkmängden 1892 till 423,596 pers., deraf Campeche
har 56,462 qvkm. och 93,976 innev, och Yucatan 85,828
qvkm. och 329,620 innev. Kustlinien är enformig,
med endast få vikar (Laguna de Terminos i v.,
Ascension, Espiritu Santo- och Chetumal-vikarna
i ö.) och öar (Cozumal i ö.). Men norra kusten är
omgifven af en nästan oafbruten rad låga dyner,
hvilka omsluta en bred lagun, som varierar i längd
och djup med årstiderna. Innanför lagunen ligger en
bädd af koralliniska kalkstensklippor, hvilka bilda
nästan hela halföns platåland. I geologiskt hänseende
är halfön således en jämförelsevis ung bildning,
småningom betäckt med ett lager af tunn jord, bildad
genom kalkens förvittring. Här och der afbrytes
den jämna ytan af några sjöbäcken (Bacalar och
Chicankanah) och några få isolerade kullar och åsar
i v. samt på östra sidan Sierra Alta, en bergskedja,
som genomgår hela halfön från Cap Catóche i n. till
granskapet af sjön Petén i Guatemala. Klimatet
är torrt, med otillräcklig och oviss nederbörd,
samt hett (temperaturen varierar mellan 24° och 37°
i skuggan), till följd af såväl landets tropiska
läge som granskapet till Golfströmmen, hvilken under
sin passage genom Yucatan-sundet går närmare Y. än
Cuba. Det oaktadt är det jämförelsevis sundt, ehuru
gula febern periodvis besöker kusten. Hela norra delen
och större delen af Sierra Alta sakna större träd; men
kustlandet på ömse sidor till Tabasco och Honduras,
som har tillräcklig nederbörd, för att skogväxt
kan uppstå, eger skogar af mahogni och andra finare
trädslag, vanilj, kampeschträd och andra färgträd. De
vanligaste kulturväxterna äro majs, sockerrör,
tobak, bomull, kaffe och särskildt hennequen,
den s. k yucatanhampan eller sisalhampan, Agave
sisalensis, som växer öfverallt och begagnas till
tågvirke, säckväf och andra gröfre väfnader. Endast
en jämförelsevis ringa del af landet är odlad, och
egarna af de stora länderierna (haciendas) ega hvarken
nödigt kapital eller energi att förvalta dem. Derför
visa sig öfverallt tecken till förfall; hela landet
är hufvudsakligen en ödemark, säger en amerikansk
reseskildrare, Ober. Hufvudstaden i staten Yucatan
är Merida (omkr» 40,000 innev.), som är förenadt
med sin hamn Progreso, på nordvestra kusten, genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
