Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zacatecas. 1. En af de centrala staterna i Mejico - Zacchia, Paolo, il Vecchio (den äldre) - Zaccolini, Padre Matteo - Zaccone, Pierre - Zach, Franz Xaver von - Zacharias, en profet. Se Zakarja - Zacharias, påfve 741-752 - Zachariä, Just Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guanajuato och Comstock-ådran i Nevada anses Veta
Grande i Z. vara den rikaste silfvermalmsådra
i Nord-Amerika. De förnämsta grufdistrikten äro
Zacatecas, Espiritu Santo, Chapala, Los Arcos, Norias,
Ipala, Santa Lucia, Naranjal och Santo Martino. 1886
arbetades i 323 grufvor (deraf 21 guld-, 67 guld-
och silfver-, 167 ensamt silfver-, 15 koppar-,
37 bly- och 16 qvicksilfvergrufvor). Utom dessa
mineralskatter eger staten stora förutsättningar
att blifva ett rikt jordbruksland, ty särskildt
sydvestra delen är mycket bördig och väl vattnad af
floderna Tlaltenango och Juchipila. Majs, hvete,
frukt (persikor, aprikoser, drufvor) samt alla slags
grönsaker odlas med framgång. De kala och torra norra
trakterna hafva några goda betesmarker, der nötboskap,
åsnor, hästar, får och getter väl trifvas. Några af
bergssluttningarna äro bevuxna med skog af ceder, ek,
alm, ask m. fl. trädslag. — 2. Hufvudstad i nämnda
stat och medelpunkt i en af de äldsta och mest
gifvande silfvermalmsfyndigheter i republiken,
ligger på 2,430 m. höjd i en smal dal, omgifven af
berg, som nästan alla innehålla outtömliga ådror
af ädel metall. Inom en halftimmes väg från staden
ligga tolf grufvor, af hvilka några med få afbrott
varit bearbetade i öfver 300 år. Stadens myntverk har
under åren 1772–1865 myntat 740 mill. kr. i silfver-
och 2 mill. kr. i guldmynt. Efter fullbordandet af
den central-mejikanska jernvägen dit (1884) har
stadens folkmängd vuxit hastigt och uppgår nu till
omkr. 60,000. Den omgifvande trakten är bergig och
nästan vegetationslös. Der ligga flere små sjöar,
som lemna salt och soda.
Zacchia [tsa’ckia], Paolo, il Vecchio (den äldre),
italiensk målare, hvars födelse- och dödsår samt
lefnadsomständigheter äro okända, var verksam i
Lucca 1520–30 och troligen äfven i Florens. Han hade
förmodligen utbildat sig under inflytande af Domenico
Ghirlandajo och Fra Bartolommeo i Florens samt af
Sodorna och Beccafumi i Siena. I Lucca finnas af
honom Kristi himmelsfärd (i kyrkan S. Salvatore) och
Marias himmelsfärd (1527; i S. Agostino), i Berlins
museum Maria med Jesusbarnet och den lille Johannes.
C. R. N.
Zaccollni, Padre Matteo, italiensk målare,
f. i Cesena 1590, d. i Rom 1630, utmärkte sig i
perspektivmåleriet, hvari han skall hafva undervisat
Domenichino och Poussin. Längre fram blef han munk och
ingick i teatinernas orden, hvarför ock hans förnämsta
arbeten finnas i S. Silvestro på Monte Cavallo, en
kyrka, som tillhör denna orden. Han skref också en
afhandling om perspektivet.
Zaccone [ṡakkå’n], Pierre, fransk romanförfattare,
f. 1817 i Douai, blef 1835 posttjensteman i Bretagne
och anställdes 1843 i generalpoststyrelsen i Paris,
hvarest han snart slog sig på medarbetareskap i
romaner och teaterpjeser samt under P. Févals
egid fick insteg i folkbladens följetong, som han
oförtrutet försåg med spännande och hårresande,
illdåds-späckade skildringar, hvilka emellertid äro
i moraliskt afseende tämligen harmlösa. Här må nämnas
Histoire des sociétés secrètes, politiques et
religieuses (5 bd, 1847; ny uppl. 1867–68), Les ouvriers
de Paris et les ouvriers de Londres (2 bd, 1850;
tills. med Féval), Le roi de la basoche (2 bd, 1853),
Les mystères du vieux Paris (3 bd, 1854), Les mystères
de Bicêtre (1864), Histoire de l’Internationale (1871;
»Internationalens mysterier», s. å.), La lanterne
rouge (1873; »Röda lyktan», 1880), La cellule n:o
7 (1875; »Cellen n:o 7», 1880) och Les nuits du
boulevard (1876; »Boulevardnätter i Paris», 1883).
Zach, Franz Xaver von, friherre, tysk astronom,
f. i Pressburg 1754, inträdde först i österrikisk
krigstjenst och förestod derefter en professur i
mekanik i Lemberg, vistades sedermera flere år på
resor dels i Paris, dels i London och kallades 1786
af hertigen af Koburg-Gotha till föreståndare för det
observatorium, som vid Seeberg vid Gotha var afsedt
att uppföras, och hvilket äfven under Z:s ledning 1791
fullbordades. Der qvarstannade han till hertigens död,
1804, och gjorde under denna tid sitt observatorium
till en medelpunkt för den dåtida astronomiska verlden
såväl genom den utbildning i praktisk astronomi, som
der kom flere yngre astronomer till del, som genom
de tidskrifter han der utgaf. Sedan han derefter
enligt den aflidne hertigens önskan fungerat såsom
hofmästare vid enkehertiginnans hof till hennes
död, 1827, tillbragte han återstoden af sitt lif
pår esor. Han afled i Paris 1832. Z. uppsatte 1798
tidskriften »Geographische ephemeriden», hvilken
1800 öfvergick i »Monatliche correspondenz zur
beförderung der erd- und himmelskunde», som utgafs
till 1814 (sedan 1807, då Z. sjelf upphörde med
redaktionen, af Lindenau). En ny tidskrift på
franska (»Correspondance astronomique, geogr. et
hydraulique») utgafs af Z. åren 1818–1825). Han
utgaf äfven Tabulae motuum solis (1792), hvilka
aflöste Lacailles »Tabulae solares» af 1758.
K. B.
Zacharias, en profet. Se Zakarja.
Zacharias, påfve 741–752, af samma grekiska slägt
som företrädaren, Gregorius III. Genom att gifva
sitt bifall till den siste merovingiske konungens,
Childerik III:s, afsättning och Pipins uppstigande på
tronen lade han grunden till det frankiska rikets och
den frankiska kyrkans nära förbindelse med Rom, en
förbindelse, som sedermera blef af så stor betydelse
för påfvekyrkan. Med klokhet förstod Z. att skydda
romerska stolens intressen gentemot de besvärlige
langobarderna. J. P.
Zachariä, Just Friedrich Wilhelm, tysk skald,
f. 1726 i Frankenhausen, studerade i Leipzig och
Göttingen, blef 1748 lärare vid Collegium Carolinum
i Braunschweig och 1761 professor i literatur vid
detta polytekniska läroverk samt befordrades 1775
till kanonikus vid Cyriakstiftet i Braunschweig. Död
1777. — Z. följde först Gottscheds riktning, men
drogs snart öfver till Leipzig-författarna, som hade
»Bremer beiträge» till organ. Han gjorde sig ett namn
genom åtskilliga komiska epopéer i Boileaus och Popes
stil; likt den senare införde han elementarandar och
allegoriska väsenden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
