Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zahn. 1. Johann Karl Wilhelm Z. - Zahn. 2. Albert von Z. - Zahrtmann, Kristian Kristoffer - Zahrtmann, Peter Henrik Kristian - Zaimis, Thrasybulos - Zainer, Günther och Johann, tyska boktryckare. Se Boktryckarekonst, sp. 815 - Zaionczek. Se Zajaczek - Zaire. Se Kongo - Zaisan. Se Saisan - Zajaczek, Jósef, furst Z. - Zajecar. Se Saitsjar - Zakarias. Se Zacharias - Zakarja l. Zacharias, ett vanligt israelitiskt namn, som bäres af omkr. 30 personer i bibeln. Den märkligaste bland dem är den näst siste af de 12 s. k. mindre profeterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarefter han återvände hem med sina skatter och
uppställde dem i Berlin. Z. utgaf Die schönsten
ornamente u. merkwürdigsten gemälde aus Pompeji,
Herculaneum u. Stabiä (1828–63), Ornamente
aller klassischen kunstepochen (1832–48; 3:dje
uppl. 1869–71) och Verzierungen aus dem gesamtgebiete
der bildenden kunst (1842–44). Dessa arbeten, hvilka
icke blott återgåfvo teckningen, utan äfven färgen
(Z. uppfann 1818 en förbättring af den litografiska
färgtrycksmetoden) å de framställda bilderna, hafva
icke litet bidragit till kännedomen om antiken
samt utvecklingen af den moderna ornamentiken och
konstindustrien i Tyskland. För öfrigt var Z. icke
ensidig i sitt sträfvande, utan omfattade äfven
medeltidens ornamentik och arbetade för kännedomen
om renaissancen. Han reste 1850–51 i Frankrike
och Nederländerna, särskildt för att studera
miniatyrmålningar i medeltidens handskrifter. —
2. Albert von Z., tysk konstskriftställare, f. 1836
i Leipzig, d. 1873 såsom rektor vid den af honom
inrättade k. skolan för modellering samt ornament- och
mönsterteckning i Dresden, uppsatte 1868 tidskriften
»Jahrbücher für kunstwissenschaft», anordnade
och katalogiserade Holbein-utställningen i Dresden
1871 samt författade bl. a. Musterbuch für häusliche
kunstarbeiten (1864–65), Dürers kunstlehre und sein
verhältniss zur renaissance (1866) och Barock, rococo
und zopf (1873, i »Zeitschrift für bildende kunst»).
Zahrtmann, Kristian Kristoffer, dansk sjömilitär,
född i Viborg d. 21 Dec. 1793, blef löjtnant
i flottan 1810 och deltog i striden vid Lyngör
1812. Sedan 1819 var han under flere år sysselsatt
vid gradmätningen och steg till direktör för
sjökarteverket, i hvilken befattning han förblef
till sin död. Kaptenlöjtnant 1826 och adjutant hos
konungen 1839, befordrades han till kommendörkapten
1843 och stod i spetsen för marinministeriet April
1848–Aug. 1850. Död d. 15 April 1853 såsom vice
amiral. Z. gjorde sig under det lifliga meningsutbytet
angående Danmarks försvar bemärkt genom en liten
skrift 1831, hvari han kraftigt häfdade flottans
betydelse, och skref ett par afhandlingar i dansk
sjökrigshistoria. Han utarbetade också 1843 Den
danske lods, en beskrifning af de danska farvattnen.
E. Ebg.
Zahrtmann, Peter Henrik Kristian, dansk målare,
född d. 31 Mars 1843 i Rönne på Bornholm, student
1862, studerade vid tekniska institutet och
konstakademien, hvarifrån han utgick 1868. Han
har sedan 1869 i synnerhet utställt figurstycken,
vanligen i landskapsomgifning. Hans Leonora
Kristina i fängelset, ett ämne, som han sedan
behandlat i en hel rad af sinsemellan mycket olika,
men af en egendomlig talang starkt präglade bilder,
förskaffade honom 1871 Neuhausenska premiet, och
samma utmärkelse erhöll han för Kristiern II och
Sigbrit, 1873, hvarjämte han 1874 fick den mindre
guldmedaljen för kartongen Ijob och hans vänner. För
resor utomlands åtnjöt han 1875–77 reseunderstöd af
akademien och 1882 Ankerska legatet. Bland Z:s många
arbeten utmärka sig i synnerhet hans italienska
och grekiska friluftsstycken med
landskap och folklifsskildringar.
Ph. W.
Zaimis, Thrasybulos, ny-grekisk statsman, f. 1829,
d. 1880, studerade juridik i Athen och Paris och
kastade sig efter en kort tjenstemannabana tidigt
in i det politiska lifvet. Alltsedan 1850 satt han
nästan utan afbrott i riksdagen såsom representant
för sin födelseort, Kalavryta (på Peloponnesos). Han
var flere gånger kammarens talman och minister samt
1869–70 och en del af 1871 konseljpresident.
Zainer, Günther och Johann, tyska boktryckare. Se
Boktryckarekonst, sp. 815.
Zaionczek. Se Zajączek.
Zaire. Se Kongo.
Zaisan. Se Saisan.
Zajączek [sajå’ngtjek], Jozef, furst Z., polsk
militär, ståthållare, f. 1752, tjenade under
Branicki emot konfederationen i Bar, var 1786–92
riksdagsman och deltog som generallöjtnant i 1794 års
revolutionskrig. Då ryssarna d. 4 Nov. s. å. stormade
Praga, der Z. var kommendant, lyckades han med 800
man komma undan öfver bron till Varsjav, ansågs ej
hafva gjort hvad han bort för försvaret och blef
betraktad som förrädare. I begrepp att lemna Polen,
blef han tagen af österrikarna och hölls fången i
Josephstadt till slutet af 1796. Såsom brigad- och
divisionsgeneral kämpade han sedermera på fransmännens
sida uti Italien, Egypten, Tyskland och Ryssland. I
ryska fälttåget sårades han, så att ett af hans
ben måste amputeras, och blef tillfångatagen af
ryssarna. Efter konungariket Polens upprättande (1815)
utnämnde kejsar Alexander honom till ståthållare
i landet. 1818 upphöjdes han i ryskt furstligt
stånd. Död 1826.
Zaječar. Se Saitsjar.
Zakarias. Se Zacharias.
Zakarja l. Zacharias (Hebr. Secharjah, »Jah,
d. v. s. Jahveh l. Jehovah, tänker på»), ett
vanligt israelitiskt namn, som bäres af omkr, 30
personer i bibeln. Den märkligaste bland dem är
den näst siste af de 12 s. k. mindre profeterna,
enl. egen uppgift i sin profetiska bok, kap. 1:
1, 7, son till Berekja och sonson till presten
Iddo, alltså af presterlig slägt. Född under den
babylonska fångenskapen, synes han vid unga år
hafva medföljt den skara, som under Serubabel 536
f. Kr. återvände hem. Hans profetiska uppträdande
inföll under Darius Hystaspes’ 2:dra regeringsår,
d. v. s. omkr. 519, då han jämte profeten Haggai
uppmanade sina landsmän att återupptaga det afbrutna
tempelbyggandet. Den profetiska bok, som bär hans
namn, sönderfaller i två till stil och innehåll mycket
olika hufvudafdelningar, kap. 1–8 och kap. 9–14. Blott
den förra torde hafva Z. till författare, ehuru flere
exegeter försvara hans författareskap äfven till den
andra afdelningen. Den förra afdelningen innehåller
till större delen profetiska syner och slutar med en
förutsägelse om Jerusalems och dess tempels framtida
betydelse för hedningarnas omvändelse. Den senare
afdelningen innehåller några af Gamla testamentets
mest betydelsefulla messianska profetior. Måhända
är denna afdelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
