Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zakrevskij ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Jablonowski-akademien i Leipzig, han understödde
Konarski för utgifningen af »Volumina legum»
m. m. Äfven sjelf uppträdde han såsom författare
(lärda skrifter, dikter, skådespel). — Z:s äldre
broder, Andrzej Stanislaw Kostka (f. 1694, d. 1758),
utnämndes af August II till biskop af Plock, men slöt
sig liksom brodern 1733 till Stanislaus Leszczynski,
försonade sig med August III, blef kronstorkansler
(1735–47) samt biskop af Kulm (1739) och Krakov (1746)
och akademikansler.
Zama (Z. Regia), stad i Numidien, låg omkr. 5
dagsmarscher s. v. om Kartago, enl. en för ej
länge sedan funnen inskrift vid den nuv. byn
Sidi-Amor-Djedidi, midt emellan Sicca och
Hadrumetum. I närheten af Z., vid en v. om Sicca
belägen ort, som af Livius kallas Naraggara, stod
d. 19 Okt. (eller sannolikt redan på våren) 202
den strid mellan Scipio och Hannibal, genom hvilken
det andra puniska krigets utgång afgjordes. Staden
var senare Jubas (se d. o.) konungasäte.
R. Tdh.
Zambezi. Se Sambesi.
Zambo (sambo), Sp., afkomling af neger och mulatt
eller af neger och indian; äfven afkomling af neger
och zambo.
Zambonis stapel. Se Galvanisk stapel.
Zamiostrobus Endlicher, bot. paleont., provisorisk
benämning på sådana fossila cykadé-kottar,
hvilka till sin byggnad synas erinra om de nu
lefvande slägtena Zamia och Encephalartos.
A. G. N.
Zamites Brongn., bot. paleont., fossila,
hufvudsakligen inom jurasystemet förekommande,
medelstora eller tämligen små, till cykadéerna
hänförda blad, hvilkas vanligen jämnbredt (eller
äggrundt) lansettlika, helbräddade småblad voro med
ett förtjockadt parti fästa på bladspindelns öfre
sida, med afrundad eller stundom något hjertlik
bas. Småbladens mellersta nerver äro parallella och
riktade mot bladspetsen, medan de öfriga äro något
divergerande och utstråla mot bladkanterna. Slägtet
är numera helt och hållet utdödt, och dess ställning i
förhållande till nutidens cykadéer är ännu oafgjord. I
alla händelser var det icke närmare beslägtadt med
Zamia, såsom man af namnet skulle kunnat förmoda.
A. G. N.
Zamojski (Zamoyski), gammal polsk adlig ätt, som
har utbredt sig i Polen, Ryssland, Galizien och Posen
samt eger stora gods. En gren af ätten upphöjdes 1791
i österrikiskt grefligt stånd. 1. Jan Szariusz
Z., fältherre och statsman, född d. 1 April 1541
i Skokow, palatinatet Kulm, studerade i Paris och
Padua samt återvände 1565 till sitt fädernesland,
der han af Sigismund II August användes i statens
tjenst och blef i många fall hans lärjunge. Aristokrat
af renaste vatten, ökade han sitt stånds inflytande,
i synnerhet vid konungavalen, i hvilka från denna
tid hvarje adelsman egde rätt att taga del. Han var
en förbittrad fiende till det österrikiska huset,
hvars planer han ansåg farliga för Polen och dess
aristokratiska institutioner. Han medverkade till
Henriks af Valois utkorande (1573) och afgjorde i
främsta rummet Stefan Bathoris (1575) och den svenske
prinsen Sigismunds (1587) upphöjelse på den polska
tronen. Han blef storkansler och 1580
storkronfältherre. Sina största lagrar såsom fältherre skar
han under Stefan Bathoris regering i kriget mot
ryssarna och ökade dem under Sigismund i fejderna
mot turkar och tatarer i söder och mot svenskarna
i Livland, sedan unionen mellan Polen och Sverige
blifvit upplöst. Han tvang Karl Gyllenhielm och Jakob
De la Gardie att uppgifva Volmar (1601), eröfrade
Wittensten (1602) och lade Livland å nyo under
polskt välde. Han råkade i en hetsig brefvexling med
hertig Karl och utmanade slutligen denne till envig,
men hertigen afslog (d. 10 Juli 1602) utmaningen i
kraftiga uttryck och lofvade, att han skulle smörja
Z. med käppen. I slutet af 1602 lemnades öfverbefälet
åt Chodkiewicz. Sjelf en mycket bildad, till och
med lärd man, var Z. bland sina samtida i Polen den
störste gynnaren af alla vetenskapliga sträfvanden. I
den af honom grundlagda och befästa staden Zamosc
(som till 1820 var majorat) inrättade han 1594
en akademi med ett värdefullt bibliotek. Han dog i
Zamosc d. 3 Juni 1605. Han skref sjelf flere arbeten,
bl. a. De senatu romano (1563) och Testamentum
Joannis Zamori (1606). Åtskilliga af Z:s bref
publicerade J. Chr. Lünig (d. 1740) i »Literae
procerum Europae». Z. egde en ofantlig förmögenhet
och utrustade mer än en gång på egen bekostnad en armé
emot fienden. I sitt tredje gifte (1583) äktade han
konung Bathoris brorsdotter Griseldis. — 2. Andrzej
Z., grefve, f. 1716, d. 1792, lemnade 1754 såsom
generalmajor Sachsens tjenst, var 1764–67 polsk
kronstorkansler och ordnade på uppdrag af 1776 års
riksdag en lagsamling. (Zbiór praw sadowych; tryckt
på hans egen bekostnad i 3 bd 1778), hvari han häfdade
tredje ståndets rättigheter och föreslog afskaffandet
af åtskilliga missbruk. Arbetet förkastades af 1780
års riksdag och brändes af bödeln, men dess idéer
vunno erkännande i 1791 års författning. 1791
erhöll Z. för sig och sin familj österrikisk
greflig värdighet. — 3. Andrzej Z., grefve,
den föregåendes sonson, f. 1800, d. 1874, var vid
utbrottet af 1830 års revolution chef för jordbruks-
och handelsafdelningen af inrikesministeriet och en
del af år 1831 inrikesminister. S. å. afgick han i
en diplomatisk beskickning till Wien för att stämma
Metternich för polackerna, naturligtvis utan att
lyckas. Efter revolutionens undertryckande egnade
han sig åt reformer af Polens inre förhållanden: han
förberedde lifegenskapens upphäfvande på sina gods,
inrättade skolor och uppsatte 1842 en tidskrift i
landthushållning, som föranledde bildandet af ett
landthushållningssällskap. Detta utbredde sig snart
öfver hela landet; men då det började fullfölja
politiska syften och Z. framstod som en af ledarna
för aktionspolitiken, upphäfdes det 1862, hvarjämte
Z. förvisades från Polen. Han begaf sig först till
Frankrike och blef der den polska emigrationens
chef, men sedermera bosatte han sig i Krakov. — Z:s
broder grefve Wladyslaw Z. (f. 1803, d. 1868)
var storfurst Konstantins adjutant, då 1830 års
revolution utbröt. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
